MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA CENTRALBANKEN - Rapport om förberedelserna inför införandet av sedlar och mynt i euro

Den "rapport om förberedelserna inför införandet av sedlar och mynt i euro" som återfinns i bilagan har följande tre syften:

- Tillhandahålla en detaljerad översyn över förberedelserna några månader före införandet av sedlar och mynt i euro. Att dokumentet är så pass omfångsrikt som det är förklaras av att operationen är komplicerad och dess effekter omfattande. Alla konsumenter, offentliga myndigheter och ekonomiska aktörer inom euroområdet berörs direkt.

- Förse Eurogruppen med ett komplett dokument där det sammanfattas hur långt arbetet kommit.

- Följa upp kommissionens initiativ genom att identifiera och sprida information om bra metoder som kan vara av särskilt stor nytta för att övergången till sedlar och mynt i euro skall lyckas.

Syftet med detta dokument är att ge en så objektiv bild som möjligt av hur förberedelsearbetet fortskrider. Vid utarbetandet av dokumentet har de personer i medlemsstaterna som har ansvar för att samordna övergången till sedlar och mynt i euro rådfrågats.

1.1. Hur långt har man kommit-

Företagen

Allmänt sett fortskrider storföretagens förberedelser i tillfredsställande takt. De små och medelstora företagen, och i synnerhet de mycket små företagen, tenderar dock att underskatta omfånget på de insatser som måste göras och riskerna med att förbereda sig för sent. Enligt den senaste undersökningen från FLASH Eurobaromètre (januari 2001) anser sig till exempel endast 26 % av de små och medelstora företagen redan vara förberedda på euron. Nästan hälften av företagen har fortfarande inte någon handlingsplan för övergången till euron. Av undersökningen framgår dock att förberedelsegraden tenderar att öka ju större företagen är. När det gäller de medelstora företagen har till exempel situationen förbättrats under de senaste månaderna. Än i denna dag har ett företag av tre ännu inte begripit att de senast den 1 januari 2002 måste bedriva sin verksamhet enbart i euro.

--> Ytterligare informationsinsatser måste göras, särskilt gentemot små och medelstora företag.

Konsumenterna

Av den Eurobaromètreundersökning om medborgarnas inställning till euron som gjordes i januari 2001 framgår att de ibland har en relativt vag uppfattning om den nya valutan. Detta konstaterande gäller såväl inlärningen av den nya värdeskalan (de flesta konsumenter ägnar föga uppmärksamhet åt den dubbla prissättningen och 80 % har inte lagt något pris i euro på minnet) som själva begreppet gemensam valuta (en tredjedel av medborgarna tror att växelkursen mellan euron och de nationella valutorna inte är slutgiltigt fastställda). Nästan var fjärde person tror att de sedlar och mynt som ges ut i deras land är lagligt betalningsmedel endast i deras land och har således inte förstått själva idén med en gemensam valuta. Var femte person känner inte heller till att införandet av sedlar och mynt i euro åtföljs av indragning av sedlar och mynt i de gamla nationella valutaenheterna. Betydande förbättringar kan dock konstateras när det gäller kunskaperna om tidsplanen: 60 % av medborgarna känner till det exakta datumet för införandet av sedlar och mynt (jämfört med 40 % i november i fjol), även om de inte känner till detaljerna särskilt väl (Exempelvis uppskattas den period då båda valutorna är i omlopp i genomsnitt uppgå till sex månader).

--> De många informationskampanjerna har hittills haft en begränsad effekt. Det är fortfarande svårt att få konsumenterna att intressera sig för euron. Situationen kommer antagligen att förbättras i början av andra halvåret då en stor del av företagens fakturering, bankkontona och de icke-kontanta betalningsmedlen i förväg läggs om till euro, vilket kommer att bidra till att gradvis lära medborgarna att orientera sig i en euromiljö. Det krävs dock en informations- och utbildningsinsats så att konsumenterna rent praktiskt lär sig hantera euron.

Inom offentlig administration

Alla medlemsstater har lagt fram övergångsplaner för sina offentliga förvaltningar, med detaljerade beskrivningar av hur utbytet av sedlar och mynt skall gå till. I de flesta medlemsstater har man infört möjligheten att frivilligt använda euron från början av 1999 (från januari 2001 i Greklands fall) för i stort sett alla finansiella flöden, liksom vid redovisning av räkenskaper inför offentliga myndigheter. Flertalet medlemsstater har dock inte valt att ställa om den offentliga sektorns egna räkenskaper före övergångsperiodens slut. Det återstår många beslut att fatta, i synnerhet när det gäller anpassningen av de hjälpmedel som allmänheten använder i sina dagliga kontakter med myndigheter, och vad gäller justeringen av omräknade belopp, som idag som regel är avrundade i den nationella valutan. I de flesta fall måste dessa beslut grundas på nya bestämmelser som är på väg att antas. Medlemsstaternas myndigheter håller successivt på att öka sin användning av euron i sina kontakter med företag och medborgare.

--> Medlemsstaternas myndigheter är allmänt sett väl förberedda och erbjuder medborgarna att använda euro inom många skilda områden. Det är dock få av dem som spontant gått före i syfte att dra med sig fler sektorer i ekonomin [1].

[1] T.ex. genom att redan från början av innevarande år gå över till euro i samband med offentlig upphandling och vid utbetalning av löner till offentliganställda.

Inom bank och finans

Bankerna har fört en mycket aktiv politik när det gäller förberedelserna för euron, och går i de flesta fall över till euron i sina kundkontakter även innan mynt och sedlar släpps för omsättning i årsskiftet. Anpassningen av uttagsautomater i början av 2002 måste i de flesta medlemsstater ske mycket snabbt om inte omedelbart, och automaterna kommer generellt sett att ge sedlar i små valörer, för att minimera problemen med växelmynt i handeln. Växling av sedlar i nationell valuta till euro kommer under den period då båda valutorna är i omlopp att vara gratis och obegränsad i de flesta av euroländerna. När sedlar och mynt i euro införs medför detta nästan med nödvändighet att ett enhetligt betalningsområde med euro införs. Här går arbetet ännu alltför långsamt, och det finns en risk för att det inte kommer att hinna slutföras till januari 2002. Betalningar över nationsgränserna (i andra betalningsmedel än kontanter) skulle då även fortsättningsvis medföra mycket större avgifter än betalningar inom en och samma medlemsstat, vilket kommer att vara svårt för medborgarna att acceptera. Enligt kommissionens uppfattning skulle en sådan utveckling stå i stark kontrast till målet att medborgare och ekonomiska aktörer skall kunna åtnjuta alla potentiella fördelar med EMU. Kommissionen och ECB arbetar därför hårt för att övertyga alla berörda ekonomiska aktörer om vikten av att alla stukturer som krävs för detta ändamål är på plats i tid.

--> Banksystemen har i nästan alla de deltagande medlemsstaterna valt att spela en pådrivande roll i övergången till euron, bland annat genom beslutet att gå över till euron redan tredje kvartalet 2001 vid transaktioner som inte omfattar kontanter. Detta kommer kraftigt att stärka kunskaperna och medvetenheten om euron bland ekonomiska aktörer. Däremot krävs det en rejäl ansträngning för att påskynda processen mot ett enhetligt betalningsområde i euro. Kommissionen kommer att använda sig av alla tillgängliga medel och vidta alla åtgärder för att avgifterna för gränsöverskridande transktioner redan från den 1 januari 2002 skall ha sjunkit så nära avgiftsnivån för transaktioner inom en och samma medlemsstat som möjligt.

1.2. Resultat av tillämpningen av kommissionens rekommendation från den 11 oktober 2000

Kommissionen framhöll särskilt följande:

- Bankkonton och andra betalningsmedel än kontanter bör från början av tredje kvartalet inte längre anges i nationell valuta utan i euro (om inte kunden uttryckligen begär motsatsen). Denna åtgärd planerades då bara av de belgiska och franska bankerna. Numera är den nästan allmän. Det kommer att göras en förhandsövergång av alla eller en del av bankerna från och med juli 2001 i Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien, Portugal, Luxemburg och Belgien samt från och med september i Spanien, oktober i Finland och december i Grekland. En liknande åtgärd planeras även av några banker i Nederländerna. Det är bara Irland som inte berörs av denna förhandsövergång.

- Priserna bör anges i euro med motvärdet angivet i nationella valutaenheter för alla produkter som säljs på distans och på alla försäljningsställen där betalning främst sker på annat sätt än med kontanter. I det gemensamma uttalandet från företrädarna för de europeiska konsumenterna, handelssektorn och de små och medelstora företagen som antogs i Bryssel den 2 april 2001 föreskrivs att prisuppgifterna i euro efter hand skall bli mer synliga än prisuppgifterna i den nationella valutan samt att s.k. psykologiska priser skall anges i euro från september till och med början av december 2001. Denna europeiska överenskommelse borde redan ha genomförts på nationell nivå.

- Inväxling av nationella sedlar och mynt mot euro bör vara gratis för bankkunder, med det enda kravet att en förhandsanmälan görs för stora belopp under den period då två valutaenheter är i omlopp. Detta gäller i alla deltagarländer med undantag för Österrike (som dock har ett högt gränsvärde på 50 000 österrikiska schilling, dvs 3633,64 euro) och Irland.

- Inväxling av nationella sedlar och mynt mot euro bör vara gratis för personer som inte är kunder i den avsedda banken under den period då två valutaenheter är i omlopp till ett av banken fastställt högsta belopp. Detta borde numera gälla i samtliga deltagarländer med undantag för Tyskland - där de flesta bankerna inte tar emot växel från personer som inte är kunder - Nederländerna och Österrike, där man i allmänhet tar ut en avgift för att ta emot växel.

- Lämpliga åtgärder bör vidtas för att medborgarna skall kunna växla in nationella sedlar och mynt i affärsbanker under en period efter det att de nationella valutorna och euron inte längre är i omlopp samtidigt. Alla deltagarländer har vidtagit åtgärder i detta avseende och tillåter i de flesta fall inväxling (ibland mot en avgift) till slutet av juni eller till slutet av december.

- Bestämmelser bör antas som gör det möjligt att växla in mynt vid officiella institutioner efter det att de inte längre är giltiga betalningsmedel och under en tillräckligt lång period för att personer som är bosatta utomlands skall kunna växla in sina mynt. Med undantag för Portugal, där perioden är ännu kortare (till december 2002) har alla deltagande stater antagit bestämmelser i detta avseende. Inväxling kommer att vara möjlig i centralbanken under två år i Grekland, till slutet av 2004 i Belgien och Luxemburg, under tre år i Frankrike, under tio år i Italien och Finland, under trettio år i Nederländerna och utan begränsningar i de övriga deltagande länderna.

- Det bör finnas tillgång till tillräckligt med sedlar i låga valörer i sedelautomater eller på annat lämpligt sätt redan i början av 2002. Sedlar i låga valörer (5 eller 10 euro) kommer att finnas i alla eller en del av automaterna i samtliga deltagande stater med undantag för Finland. I det avtal som undertecknades den 19 februari mellan kommissionen och de tre europeiska banksammanslutningarna föreskrivs även utlämning av lägre valörer vid vanliga uttag i bankkassorna under de första veckorna 2002.

- Handlarna bör endast ge växel i euro från och med 2002. De offentliga myndigheterna och/eller branschorganisationerna har lämnat rekommendationer till handlarna i detta avseende i samtliga deltagande länder.

1.3. Exempel på god praxis

Verkligheten skiljer sig dock från rekommendationen. Det handlar inte om att dra upp allmänna riktlinjer av politisk natur, utan om att lyfta fram konkreta punktinsatser som genomförts effektivt i något av deltagarländerna och som skulle vinna på att spridas till de andra staterna. Detta meddelande kan bidra till ökad spridning. Vissa åtgärder är lämpliga före den 1 januari 2002, medan andra passar bättre under den period då de kommer att finnas två valutor i omlopp.

1.3.1 10 exempel på lämpliga åtgärder före den 1 januari 2002

--> Mindre butiker skall förses med enkla verktyg för växelberäkning

Stormarknadernas kassor klarar av att beräkna växel även vid betalningar där två valutor förekommer. Detta är sällan fallet när det gäller mindre butiker för vilka bristen på extrautrustning skulle kunna komplicera kassahanteringen avsevärt. Det finns billig utrustning på marknaden i form av miniräknare, men få beställningar har hittills kommit in. Dessa verktyg är dock oumbärliga för att undvika köbildning i närbutikerna och för att minska riskerna för fel vid uppräkning av växel. De möjliga distributionskanalerna är flera, till exempel handelskamrar, banker, branschorganisationer och offentliga förvaltningar.

--> Enkla verktyg för bedömning av kontantbehovet skall utvecklas och spridas

Det är svårt för en handlare att beräkna hur mycket växel han skall beställa och hur stor växelkassan skall vara i början av 2002. Denna åtgärd är således viktig eftersom handlaren måste beställa mynt och sedlar. Österrike, Irland och Nederländerna är hittills de enda tre länder som har utarbetat och försett handlarna med enkel mjukvara för att planera beställningar och beräkna växelkassans storlek.

--> Utlämning, med konsumentens samtycke, av färdiga europaket tillsammans med växeln under de sista dagarna i december

Idén med att lämna ut europaket till ett värde som motsvarar en avrundad summa i den nationella valutan (till exempel 100 franska franc, 500 belgiska franc etc.) har planerats av de nederländska handlarna och är relativt lätt att genomföra. Den kan bidra till att utvidga de vanliga distributionskanalerna och att öka konsumenternas växelinnehav för att på så sätt minska problemen med jämna pengar och växel under de första dagarna 2002.

--> Arbetsgivarna skall få tillstånd att erbjuda små paket med euromynt till sin personal

De belgiska myndigheterna har till exempel gett arbetsgivarna tillstånd att bevilja ett litet paket med mynt som en social förmån till hela sin personalstyrka (avdragsgilt som utgifter i samband med arbetet). Denna åtgärd kommer också att öka konsumenternas växelinnehav.

--> Uttagsautomaterna skall laddas med lägre valörer i nationell valuta under de sista dagarna i december

Denna åtgärd planeras i Tyskland och Nederländerna och skall leda till att fler sedlar i lägre valörer skall finnas i omlopp under de första dagarna i januari och därmed minska behovet av växel och underlätta handlarnas logistikproblem.

--> Uttagsautomaterna skall laddas med eurosedlar i förväg

Denna åtgärd planeras av flera stora banker i synnerhet i Belgien och i de länder där uttagsautomaterna har fyra kassetter. Under normala förhållanden kommer eurokassetten att aktiveras elektroniskt kl. 00.00 den 1 januari för att omedelbart kunna lämna ut eurosedlar till allmänheten.

--> Specialister skall sändas ut på fältet för att förklara övergången till euro för handlarna

Denna åtgärd har till exempel vidtagits av handelskammaren i Lille som låtit eurospecialister knacka dörr under icke-rusningstid för att förklara för handlarna hur övergången till euro kommer att gå till. Sådana åtgärder skulle lätt kunna spridas på initiativ av handelskamrarna eller de lokala myndigheterna.

--> Alla företag skall tillskrivas och påminnas om sina skyldigheter

Flera stater, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har skrivit till alla företag som är registrerade i momsregistret för att påminna dem om de olika datumen och informera dem om de redovisnings- och skatteskyldigheter som måste respekteras vid övergången till euro 2002. Denna åtgärd syftar till att förbättra informationen till företagen, särskilt till småföretagen, och att begränsa oklarheterna.

--> Simuleringsövningar med betalningar i euro skall anordnas

Många simuleringsövningar har redan prövats, särskilt på initiativ från de lokala myndigheterna. Dessa övningar innebär att man under en begränsad tid låter jetonger eller "modeller" av sedlar till ett värde som motsvarar eurons cirkulera som betalningsmedel. Genom dessa erfarenheter kommer konsumenterna att kunna bekanta sig med eurobetalningar i en trygg miljö.

--> Alla lokala aktörer skall engageras i informationen om euron

I Barcelonaregionen har till exempel de lokala myndigheterna uppmanat samtliga lokala ekonomiska aktörer att gå samman och bilda lokala grupper för uppföljning av övergången till euro och för att samordna informationsåtgärder till befolkningen och till de små och medelstora företagen.

1.3.2. 10 exempel på lämpliga åtgärder efter den 1 januari 2002

--> Startdatumet för januarirean flyttas fram om den är planerad till den första veckan i januari

Denna åtgärd planeras till exempel i Belgien där utförsäljningen, som vanligen inleds den 3 januari, skjuts upp med tre veckor. Det skulle vara bra om utförsäljningarna kunde börja antingen i slutet av december eller i slutet av den andra veckan i januari. Vanligtvis är de tre första utförsäljningsdagarna de mest intensiva. Om de två datumen hålls isär kan ett olyckligt sammanträffande mellan årets intensivaste försäljningsperiod och problemet med hantering av kontanter undvikas.

--> Bankerna tillåts makulera nationella sedlar

I Belgien har det redan beslutats att bankkontoren får göra sedlar ogiltiga genom perforering och detta undersöks även i Frankrike. Även om denna åtgärd medför vissa tekniska svårigheter (exempelvis måste man se till att de perforerade sedlarna inte fastnar i sedelräkningsmaskinerna) kommer den att reducera säkerhets- och försäkringsproblemen avsevärt, i synnerhet om den kompletteras med regler som föreskriver att endast bankerna har möjlighet att byta ut nationell valuta mot euro hos centralbankerna.

--> Förhandsanpassade lösningar för inlämning av nationella mynt

Detta kommer till exempel att ske i Frankrike. Två olika alternativ finns beroende på hur bankkontoren arbetar. Om bankerna periodvis sätter in handlarnas kassamedel på konto och istället lämnar ut en standardkassa i euro varje morgon är det lämpligt att ge handlarna förhandsanpassade set att fylla som motsvarar ett avrundat belopp i den nationella valutan. Om handlarna varje morgon tar emot en växelkassa i euro till ett värde som motsvarar de kassamedel som lämnades in kvällen före är det lämpligt att ge dem standardset för inlämning av nationella mynt som motsvarar ett avrundat belopp i euro. Dessa åtgärder främjar snabb inlämning av mynt.

--> Nationella mynt och sedlar som kommer in i kassan läggs åt sidan

De flesta stormarknader planerar att lägga inkommande nationella kontanter i en låda som placerats under kassan. Om kassörskan skulle ha nationella kontanter lättillgängliga och synliga för konsumenten skulle en del av kunderna kunna begära att få tillbaka växel i den nationella valutan, vilket på det hela taget skulle motverka syftet med övergången. Det ligger i allas intresse att förfarandet med två valutaenheter får så liten omfattning som möjligt.

--> En eller flera personer skall utses att särskilt svara på frågor om euron i stormarknader och varuhus

Alla simuleringsövningar visar att förfaranden med två valutor leder till en avsevärd förlängning av betalningstiden i kassorna och får således även negativa effekter på omsättningen. För att minimera problemet med köer måste man se till - vilket de flesta stormarknader också avser att göra - att alla kundfrågor som rör euron ställs utanför kassorna. Om invecklade växlingsförfaranden och frågor från dåligt informerade kunder samlas i en och samma kassa skulle detta kunna leda till mycket långa köer.

--> Euroomräknare ställs till kundernas förfogande

Perioden med två valutor i omlopp är problematisk och riskerna för fel är stora. För att snabbt kunna behandla alla eventuella kundproblem bör valutaomräknare tillhandahållas i kassorna. Företrädarna för den europeiska handelssektorn engagerade sig i denna fråga i det gemensamma uttalandet från den 2 april 2001 [2].

[2] I Belgien har omvandlare delats ut till änkor, funktionshindrade, pensionärer och föräldralösa över 66 år med hjälp av apoteksnätverket.

--> Alla eller en del av bankkassorna hålls öppna den 1 januari

Denna åtgärd planeras i synnerhet av de nederländska bankerna och av sparbankerna och de offentligägda bankerna i Tyskland. Den skulle underlätta övergången genom att ersättningsförfarandet kan börja redan första dagen. Den skulle också ha en lugnande effekt på kunderna. Om det skulle bli brist på personal skulle tillträde till bankkontoren vid behov kunna begränsas till enbart handlare [3].

[3] Detta gäller redan i Nederländerna där enbart handlare kan hämta beställda sedlar.

--> Sedelautomaterna skall så snart som möjligt anpassas för euro

I alla deltagarländerna är det i huvudsak uttagsautomaterna som försörjer konsumenterna med sedlar. I fem stater (Belgien, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Österrike) kommer samtliga automater att lämna ut euro redan från första dagen och på så sätt skapa villkor för en snabb introduktion av den nya valutan. En snabb anpassning av automaterna är en avgörande faktor för en lyckad övergång.

--> Förlängning av bankkassornas öppettider

Förlängning av öppettiderna har redan planerats av flera banker under de första två veckorna i januari 2002 och kommer att underlätta utbyte av valuta och begränsa andelen nationella sedlar i handeln (och således även växelhanteringen).

--> Utlämning av lägre valörer vid vanliga uttag i bankkassorna

Denna åtgärd planeras i synnerhet i Belgien, Spanien och Tyskland och ingår i det avtal som undertecknades den 19 februari 2001 mellan kommissionen och de tre europeiska banksammanslutningarna [4]. Denna åtgärd utgör ett lämpligt komplement till sedelautomaternas utlämning av lägre valörer och minskar på så sätt problemet med att lämna ut växel.

[4] Det vill säga Europeiska bankfederationen, den europeiska sammanslutningen för offentligägda banker (European Association of Cooperative Banks) och den europeiska sparbanksföreningen (European Savings Bank Group).

Information måste slutligen där det är möjligt tillhandahållas på motsvarande grund till de personer som inte har tillgång till de vanliga informationskällorna. Särskilda informatörer kan informera euroanvändare i sin omgivning. Till exempel socialassistenter, husläkare, föreståndare för äldreboende etc. kan ha en viktig roll i detta avseende. Ingen av dessa idéer är särskilt revolutionerande, men de kan bidra till att "hjulen löper lättare", det vill säga underlätta den slutliga övergången till euro.

Rapport om förberedelserna inför införandet av sedlar och mynt i euro

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Förberedelser

2.1. Företagens förberedelser

2.1.1. Översyn

2.1.1.1. Storföretag

2.1.1.2. Små och medelstora företag

2.1.2. Användningen av euron

2.1.2.1. Redovisningen i euro

2.1.2.2. Bankkonton i euro

2.1.2.3. Betalningar i euro

2.2. De finansiella institutionernas förberedelser

2.2.1. Förberedelserna för 2001

2.2.1.1. Förhandsomläggningen av kontona och andra betalningsmedel än kontanter

2.2.1.2. Förhandsdistribution i olika led

2.2.2. Förberedelserna inför 2002

2.2.2.1. Distribution av euro till konsumenterna

2.2.2.2. Inväxlingen av sedlar och mynt i nationell valuta till euro

2.3. Förvaltningarnas förberedelser

2.3.1. De nationella förvaltningarna

2.3.1.1. Anpassningen av den rättsliga ramen

2.3.1.2. De interna förberedelserna

2.3.1.3. Användningen av euron inom den offentliga förvaltningen

2.3.2. Lokala myndigheter

2.3.2.1. Anpassning av administrativa och rättsliga strukturer

2.3.2.2. Interna förberedelser inom varje myndighet

2.3.2.3. Informationsinsatser på lokal nivå

2.4. Medborgarnas förberedelser

2.4.1. Medborgarnas kunskaper om euron

2.4.1.1. Tidtabellen för övergången till euron

2.4.1.2. Praktiska aspekter på euron

2.4.2. Referensvärden i den nya valutan

2.4.2.1. Konsumenternas ovana vid euron

2.4.2.2. Den aktiva övergångsprocessen har fått en trög start

2.4.3. Privatpersoners användning av euron

2.4.3.1. Bankkonton i euro

2.4.3.2. Betalningar i euro

2.5. Informationskampanjer

2.5.1. Europeiska kommissionens roll i utformningen och genomförandet av informationskampanjer om euron

2.5.1.1. Informationsutbyte

2.5.1.2. Partnerskap och direkta åtgärder

2.5.1.3. Genomförandet av specifika åtgärder

2.5.2. Medlemsstaternas roll vid utformningen och genomförandet av informationsinsatser

2.5.3. Eurosystem-kampanjen för information om euromynt och sedlar

3. Pågående och framtida förberedelser

3.1. Viktiga områden för insatser

3.1.1. Skydd mot förfalskning av euron

3.1.1.1. Tekniska aspekter på förfalskningsskyddet

3.1.1.2. System för spårning och förebyggande av förfalskningar

3.1.1.3. Samordning av arbetet inom EU:s institutioner och organ

3.1.1.4. Rättsligt skydd för euron

3.1.1.5. Utbildning och information

3.1.2. Praktiska förberedelser av medborgarna och stöd till personer som har svårt att få tillgång till information

3.1.3. Bemöta riskerna för prishöjningar

3.1.3.1. Främja utveckling av parallella prisangivelser

3.1.3.2. Ökade stickprovsundersökningar och kontroller i slutet av 2001 och i början av 2002

3.1.3.3. Skapa frivilligt engagemang för utbredd prisstabilitet

3.1.3.4. Utnyttja de offentliga förvaltningarnas föredömlighet

3.1.3.5. Inrätta ett särskilt statistiksystem för övergången

3.1.4. Kassahantering och köer

3.1.4.1. Kassahantering

3.1.4.2. Förhindra att kassaköerna blir längre

3.1.5. Inrätta ett betalningsområde med euro

3.2. 20 exempel på god praxis för att underlätta den slutliga övergången till euro

3.2.1. 10 exempel på lämpliga åtgärder före den 1 januari 2002

3.2.1.1. Mindre butiker skall förses med enkla verktyg för växelberäkning

3.2.1.2. Enkla verktyg för bedömning av kontantbehovet skall utvecklas och spridas

3.2.1.3. Utlämning, med konsumentens samtycke, av färdiga europaket tillsammans med växeln under de sista dagarna i december

3.2.1.4. Arbetsgivarna skall få tillstånd att erbjuda små paket med euromynt till sin personal

3.2.1.5. Uttagsautomaterna skall laddas med lägre valörer i nationell valuta under de sista dagarna i december

3.2.1.6. Uttagsautomaterna skall laddas med eurosedlar i förväg

3.2.1.7. Specialister skall sändas ut på fältet för att förklara övergången till euro för handlarna

3.2.1.8. Alla företag skall tillskrivas och påminnas om sina skyldigheter

3.2.1.9. Simuleringsövningar med betalningar i euro skall anordnas

3.2.1.10. Alla lokala aktörer skall engageras i informationen om euron

3.2.2. 10 exempel på lämpliga åtgärder efter den 1 januari 2002

3.2.2.1. Startdatumet för januarirean flyttas fram om den är planerad till den första veckan i januari.

3.2.2.2. Bankerna tillåts makulera nationella sedlar

3.2.2.3. Förhandsanpassade lösningar för inlämning av nationella mynt

3.2.2.4. Nationella mynt och sedlar som kommer in i kassan läggs åt sidan

3.2.2.5. En eller flera personer skall utses att särskilt svara på frågor om euron i stormarknader och varuhus

3.2.2.6. Euroomräknare ställs till kundernas förfogande

3.2.2.7. Alla eller en del av bankkassorna hålls öppna den 1 januari

3.2.2.8. Sedelautomaterna skall så snart som möjligt anpassas för euro

3.2.2.9. Förlängning av bankkassornas öppettider

3.2.2.10. Utlämning av lägre valörer vid vanliga uttag i bankkassorna

4. Bilagor

4.1. Tillämpning av kommissinens rekommendation från den 11 oktober 2000

4.1.1. Artikel 1 - Att informera de framtida användarna

4.1.2. Artikel 2 - Att hjälpa medborgarna att vänja sig vid euron

4.1.3. Artikel 3 - Att få de ekonomiska aktörerna att börja använda euron

4.1.4. Artikel 4 - Minska flödet av transaktioner som skall omvandlas till euro

4.1.5. Artikel 5 - Underlätta övergången till sedlar och mynt i euro

4.2. Konsoliderad tidsplan för åtgärder i samband med övergången till euro

4.3. Gemensamt uttalande av företrädare för konsumenter, handel och små och medelstora företag

4.4. Information om tekniska frågor i samband med övergångsperioden

4.4.1. Redenomering av kapital

4.4.2. Deklarationer 2002 avseende räkenskapsåret 2001

4.4.3. Internredovisning och historiska uppgifter

4.5 Jämförande tabell över de nationella planerna för övergången till sedlar och mynt i euro

1. Inledning

Om exakt 272 dagar genomförs det hittills största utbytet av sedlar och mynt i Europas historia. Omkring femton miljarder sedlar och femtio miljarder mynt i euro skall inom loppet av några veckor bytas ut mot en ungefär lika stor mängd sedlar och mynt i nationella valutor i tolv olika länder vilket berör omkring trehundra miljoner personer. Detta är en historisk händelse, men själva det fysiska införandet av euron är också en strategisk, logistisk och praktisk utmaning utan motstycke. Företagen måste anpassa sin utrustning, förbereda sig på att använda nya sedlar och mynt och att dra så stor nytta som möjligt av den ökade konkurrens på den gemensamma marknaden vilken väntas bli följden av en bättre pristransparens. Konsumenterna måste lära sig att känna igen euron och göra de ansträngningar som behövs för att lära sig en ny värdeskala. Flera miljoner automater och flera hundra tusen uttagsautomater måste anpassas. Tusentals lastbilar måste köra omkring och distribuera de nya sedlarna och mynten och samla in de gamla.

Operationen är oerhört omfattande: endast euromyntens vikt uppgår till mer än 239 000 ton, vilket är lika mycket som tjugofyra Eiffeltorn väger. Deras sammanlagda tjocklek (om de staplas på varandra) uppgår till 78 870 kilometer, vilket motsvarar 1,4 miljoner gånger höjden på lutande tornet i Pisa. Omkring 478 000 penningtransportbilar skulle behövas om endast mynten skulle transporteras vid ett och samma tillfälle. Om sedlarna lades på rad med kortsidorna mot varandra skulle de sträcka ut sig i 1,9 miljoner kilometer, vilket är fem gånger så långt som avståndet mellan jorden och månen. Och dessa siffror måste dubbleras om man räknar med indragningen av de nationella mynten och sedlarna.

Logistikfasen inleds i de flesta deltagande länder om fem månader i och med att förhandsdistributionen påbörjas. Syftet är att göra utbytet av sedlar och mynt så smidigt som möjligt genom att förhandsdistribuera en så stor mängd sedlar och mynt som möjligt för att så snabbt som möjligt få igång systemen för betalning i euro den 1 januari 2002. I de flesta medlemsstater som ingår i euroområdet kommer det att förhandsdistribueras sedlar och mynt till bankerna från och med september månad. Förhandsdistributionen till handeln kommer att genomföras mellan september och december beroende på land. Enskilda kommer i mitten av december att kunna köpa myntpaket i alla deltagande stater, förutom Grekland.

Den 31 december 2001 klockan 24.00 upphör de nationella valutorna att existera även som underindelning av euron. I de flesta länder kommer det förvisso att finnas en viss tolerans för sedlar och mynt i nationell valuta under som längst åtta veckor [5], men det kommer inte längre att vara möjligt att göra betalningar med kort, checkar eller gireringar i de gamla nationella valutaenheterna. Företagen måste bedriva sin verksamhet helt i euro. Uttagsautomaterna kommer att distribuera sedlar i euro och köpmännen kommer att försöka ge växel i euro, även om betalningen görs i den gamla nationella valutaenheten [6]. Från och med slutet av den första veckan i januari kommer de flesta kontanttransaktioner normalt sett att göras i euro. Vid slutet av den andra veckan kommer den största delen av införandet att ha slutförts. Under perioden då båda valutorna är i omlopp kommer konsumenterna att kunna använda sina kvarvarande sedlar och mynt i nationell valuta i affärerna. Om de så önskar kan de också avgiftsfritt växla in dem mot euro i sin närmaste bank och för stora belopp krävs det oftast endast en föranmälan. När denna period tagit slut kan sedlarna i de flesta fall fortfarande växlas in i affärsbankerna (under några månader) [7], sedan endast i centralbankerna under en period på minst tio år [8].

[5] Till och med den 28 januari i Nederländerna, den 9 februari i Irland, den 17 februari i Frankrike och den 28 februari i övriga länder, förutom i Tyskland, där den tyska marken från och med den 1 januari 2002 inte längre är lagligt betalningsmedel (men köpmännen förbinder sig att acceptera den fram till och med den 28 februari). Vissa banker kommer att ta ut en avgift för inväxling som sker när perioden då båda valutorna är i omlopp har tagit slut.

[6] När sedlarna och mynten i euro är lagliga betalningsmedel kan konsumenten inte kräva att få växel i de gamla nationella valutaenheterna.

[7] Till och med den 30 juni 2002 i Frankrike, Spanien, Luxemburg och Portugal, till och med den 31 december i Nederländerna och Belgien och enligt bankens önskemål i övriga länder. Irland har ännu inte fattat något beslut.

[8] Under tio år i Finland, Italien, Frankrike och Grekland, 20 år i Portugal, 30 år i Nederländerna och ingen tidsgräns i övriga länder.

Syftet med denna "rapport om förberedelserna inför införandet av sedlar och mynt i euro" är att göra en översyn över de olika ekonomiska aktörernas förberedelser, att kartlägga hur arbetet fortskrider på vissa viktiga områden samt att identifiera exempel på god praxis i syfte att underlätta en smidig övergång till den nya valutan.

2. förberedelser

Företagens, de finansiella institutens, förvaltningarnas och medborgarnas förberedelser kommer här att undersökas i tur och ordning. Speciell uppmärksamhet kommer att ägnas åt informationskampanjer.

2.1. Företagens förberedelser

Företagens framsteg vad gäller förberedelse för och användning av euro är fortfarande blygsamma.

2.1.1. Översyn

Storföretagen har på de hela taget kommit klart längre i sina förberedelser för övergången till euron än de små och medelstora företagen.

2.1.1.1. Storföretag

De flesta storföretag har sedan 1996-97 avdelat personal för förberedelserna för övergången till euron. Efter flera år av förberedelser och hårt arbete, som många gånger involverat ett större antal anställda, är den slutliga övergången till euron den stora belöningen. En undersökning som gjordes i december 2000 för Association for the Monetary Union of Europe (AUME) och Cap Gemini Ernst and Young har gjort det möjligt att uppskatta hur långt företagen kommit i sina förberedelser [9].

[9] Tillgänglig på www.amue.org

I genomsnitt använder redan nästan en fjärdedel av storföretagen euron för sin interna drift och redovisning. Nära hälften av dessa företag räknar med att övergången kommer att ske i år, bara en fjärdedel väntar tills den 1 januari 2002 eller längre. Uppgifterna varierar märkbart beroende på vilket land och vilken sektor man tittar på. Mer än en tredjedel av de österrikiska (45%), luxemburgska (36%) och finländska storföretagen gör redan sina internredovisningar i euro, något som fortfarande är ovanligt hos de irländska (16%), italienska (15%) och framför allt de portugisiska (9%) företagen. Uppdelat på sektorer är verkstadsindustrin (31%), banksektorn (30%) och telekommunikationssektorn de tre som i störst utsträckning använder euron i sina internredovisningar. Bilindustrin ligger allra längst fram i täten. 1998 tog de europeiska biltillverkarna fram en gemensam stadga om övergången till euron samtidigt som man bestämde att övergången skulle ske snabbt. Stadgan innehöll också incitament för och hjälp till en övergång till euron för branschens underleverantörer. Ansträngningarna lönade sig: förutom en övergång till den europeiska valutan hos företagen själva, fick man med sig cirka 80% av sektorns underleverantörer.

Förberedelserna inför den slutgiltiga övergången till euron placeras i allmänhet överst på prioriteringslistan hos företagen (43%), långt före e-handeln, och förutsätter i de flesta fall (81%) att informationssystemet anpassas, detta i synnerhet i länder där decimaler sällan används (t.ex. Italien och Spanien).

Anställda vid storföretag får i genomsnitt sällan sin lön utbetald i euro (22%). Situationen varierar dock mycket från land till land: i Italien, Grekland, Finland, Irland och Spanien får mindre än en anställd av tio sin lön utbetald i euro, i Luxemburg och Portugal en av fyra medan det i Belgien och Nederländerna är mer än varannan.

Utöver sina egna förberedelser har nästan ett storföretag av tre (29%) hjälpt sina underleverantörer med övergången till euron och ett av fem har för avsikt att göra det i år.

På det hela taget anser storföretagen sig vara relativt välinformerade om vad som gäller inför övergången till euron och om vilka skatte- och redovisningsmässiga konsekvenser den kommer att medföra (73%).

2.1.1.2. Små och medelstora företag

De små och medelstora företagen är inte alls lika väl förberedda inför övergången till euron som storföretagen. De flesta räknar med att låta verksamheten övergå från den nationella valutaenheten till euron i sista stund. Dessa företag tenderar i allmänhet att underskatta såväl arbetsbördan som den risk som är förenad med sena förberedelser. Det ringa antalet anställda i företaget innebär ofta att chefen, som ofta är upptagen med andra uppgifter rörande den vardagliga driften, själv är tvungen att ingripa.

Ju mindre företag, desto färre förberedelser. De minsta företagen, småhandlarna och småhantverkarna är på det hela taget mycket dåligt förberedda. Enligt enkäten Flash Eurobaromètre som utfördes i januari 2001 [10] har bara 19% av de minsta företagen en detaljerad handlingsplan. Jämfört med andra företagstyper är det långt färre bland de små företagen som har vidtagit konkreta åtgärder inför övergången. De medelstora företagen har däremot starkt ökat sina förberedelser: 86% har planerat vilka åtgärder som skall vidtas (mot 69% i maj i förra året) och 51% har en detaljerad handlingsplan. Totalt sett är bara 26% av de små och medelstora företagen klara för euron (mot 17% i september). 23% tycker fortfarande att det är för tidigt att förbereda sig (mot 32% i september). Bland mikro- (mindre än 10 anställda) och tjänsteföretagen är det många som tror sig kunna skjuta upp förberedelserna medan de medelstora företagen är mer medvetna om situationen. De nationella skillnaderna är små förutom när det gäller Tyskland, där de små och medelstora företagen verkar betydligt mindre övertygade om nödvändigheten att förbereda sig (33% tror sig kunna vänta). Siffrorna tyder på en oroväckande avvaktande inställning med tanke på hur lite tid det är kvar.

[10] Enkät i vilken 2 828 små och medelstora företag i euroområdet tillfrågades av EOS Gallup Europe för kommissionens räkning i januari 2001. Pressmeddelande den 23 februari 2001. Tillgänglig på www.europa.eu.int/rapid

Enligt samma enkät kan bara 11% av de små och medelstora företagen utföra alla sina transaktioner i euro. Andelen är större i Finland, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Österrike och Luxemburg (som kommer upp i hela 30%) och mindre i Italien, Portugal och Frankrike. Få små och medelstora företag använder verkligen euron i sina affärstransaktioner: i genomsnitt 12% av de tillfrågade företagen fakturerar regelbundet i euro. I Portugal och Frankrike ligger andelen kring 5-6 % och i Österrike, Grekland och Belgien kring 19-20%.

Andelen små och medelstora företag som påstår sig vara förberedda inför övergången till euron är mycket större än andelen som faktiskt använder valutan. Det finns flera förklaringar till denna skillnad: vissa företag överskattar sina egna förberedelser, andra har tillräcklig kapacitet inom företaget att använda euron men tillämpar den inte med sina samarbetspartners (p.g.a. tveksamhet hos kunder och underleverantörer). Nära hälften av de små och medelstora företagen har fortfarande ingen handlingsplan för övergången till euron och i Finland, Tyskland, Frankrike, Portugal och Grekland är denna andel till och med större än hälften.

Det är i själva verket mycket få av de små och medelstora företagen som planerar sin övergång till euron: mindre än varannan handlingsplan är detaljerad. Även om antalet företag som antagit en handlingsplan har ökat lite (51% jämfört med 42% i september förra året), har inte tillämpningen av densamma gjort det. Omkring två tredjedelar av företagen har emellertid preciserat vilka anpassningar av informationssystemet som behövs göras (65%) och bestämt vem som ska vara ansvarig för att åtgärderna vidtas (67%) och 57% har redan hunnit informera personalen. Däremot har mindre än 40% av företagen varken fastställt vilken inverkan euron kommer att få på olika funktioner (39%), gjort en uppskattning av hur stora budgetmedel man kommer att behöva (35%), klargjort behovet av utbildning av de anställda (31%) eller informerat sina samarbetspartners om sina förväntningar (36%). Dessa resultat vittnar om minimala förberedelser i vilka de strategiska och kommersiella aspekterna (relationer med underleverantörer och kunder, omformulering av priser, förståelse för den ökade tydligheten i pris, personalutbildning och -inflytande etc.) inte prioriteras. De små och medelstora företagens bild av övergången till euron är ofta reducerad till en enkel omräkning och euron upplevs som ett mindre bekymmer [11] inför vilket man snarast känner likgiltighet. Nästan två tredjedelar av företagen (63%), främst i Frankrike och Tyskland, anser t.ex. att euron inte kommer att ha någon inverkan på deras konkurrenskraft. Denna inställning, som delas av flertalet företagsledare, gör att de inte är mottagliga för de informationssatsningar som gjorts kring euron. Traditionella informationskampanjer räcker inte långt i det här fallet. Följaktligen är det få små och medelstora företag som känner till de specifika villkoren för införandet av eurosedlar och euromynt, vilket är oroväckande speciellt i fråga om detaljhandeln som ju skall ta aktiv del i detta införande [12].

[11] Se även den statistiska undersökningen "Attitude des PME européennes vis-à-vis de l'euro et de leur degré de préparation", OPTEM, januari 2001.

[12] Detaljhandeln har en viktig roll att spela vid införandet av nya sedlar och mynt och för att informera sina kunder. De har att hantera specifika logistikproblem för att anpassa kassautrustningen, etiketteringen, lagringen av intäkterna, vilket ofta innebär extrainvesteringar.

Frågetecken kvarstår även kring tidsplanen och om hur tvingande tidsgränsen som är satt till den 1 januari är. 7 % av de små och medelstora företagen väntar tills efter 1 januari 2002 innan man börjar skicka fakturor enbart i euro och 12 % tänker inte bli eurokompatibla (dvs. kunna utföra alla transaktioner i euro) förrän efter detta datum. Om man tar med de företag som inte själva angivit att de tänker få igång driften i euro före den 1 januari 2002 i beräkningen, är det bara två av tre företag som har insett att 1 januari 2002 är det slutgiltiga datumet då allt skall vara klart för drift uteslutande i euro. Speciellt dåligt informerad är man i Frankrike, Italien, Tyskland, Finland och Portugal.

2.1.2. Användningen av euron

Användningen av euron ökar men är fortfarande begränsad totalt sett. Tre indikatorer gör det möjligt att bedöma i vilken utsträckning företagen använder sig av den gemensamma valutan: eurons andel av externredovisningen, bankkontona och betalningarna. Uppgifterna kommer från kommissionens kvartalsvisa undersökning [13] bland bankerna och de nationella finansministerierna. Siffrorna härrör från sista kvartalet 2000.

[13] Kvartalsrapport om användandet av euron. Tillgänglig på följande adress: http://europa.eu.int/comm/economy_finance/document/misc/eurouse_en.htm

2.1.2.1. Redovisningen i euro

Det är svårt att bedöma hur många företag som har lagt om sin redovisning till euro. Ett företag kan ange priser och ställa ut fakturor i euro samtidigt som man har en redovisning i nationell valuta. Myndigheterna antar att ett företag som redovisar mervärdesskatt i euro har lagt om sin redovisning till den gemensamma valutan och får på så fram vis en tämligen tillförlitlig uppskattning. Slutsatsen är tydlig: med undantag för Luxemburg och Belgien har mindre än 1,5 % av företagen lagt om sin redovisning till euro [14].

[14] Enligt en undersökning som det tyska arbetsgivarförbundet (DIHT) genomfört bland 25 000 företag uppskattas andelen företag som har sin internredovisning i euro uppgå till 14 %.

Luxemburg (21 %) är det land med störst andel företag som lagt om sin redovisning till euro, följt av Belgien (5,5 %) och Portugal (1,2 %). Andelen som gjort detta är särskilt låg i Österrike (0,01 %) och Italien (0,29 %).

Flera faktorer kan bidra till att förklara varför så få framsteg gjorts:

- Många företag känner inte till att de (lagenligt) får lägga om sin redovisning under pågående räkenskapsår och har således valt att lägga om sin redovisning den 1 januari, i allmänhet 2002 [15]. Det kommer dock att vara obligatoriskt i vissa länder i euroområdet att 2002 deklarera resultatet för räkenskapsåret 2001 i euro [16]. Att välja den 1 januari 2002 kan synas enkelt, men innebär i själva verket att det blir mer komplicerat att deklarera 2002.

[15] Att döma av utfallet i Frankrike verkar det som att det inte skett någon omfattande omläggning av redovisningen den 1 januari 2001 (antalet företag som har sin redovisning i euro har fördubblats, men uppgår endat till 1,5 % av det totala antalet företag).

[16] Så är fallet i Grekland, Portugal och Frankrike.

- Med vissa standardiserade programvaror som tagits fram av ett företag som har en mycket stor marknadsandel [17] är det inte möjligt att lägga om redovisningen under löpande räkenskapsår, eftersom det inte går att i efterhand räkna om uppgifter.

[17] SAP:s programvaror.

- De upprepade uppmaningarna från europeiska revisorsförbundet (European Federation of Accountants) att lägga om redovisningarna i god tid har i allmänhet inte getts särskilt stor spridning av de nationella förbunden.

2.1.2.2. Bankkonton i euro

Det är förvisso inte absolut nödvändigt att öppna ett konto i euro för att kunna genomföra betalningar i euro: dessa kan även göras från ett konto som är denominerat i en nationell valuta. Andelen konton i euro är dock en intressant indikator på företagens "euroberedskap". Om ett företag öppnar ett konto i euro är det ju ett tecken på en verklig vilja att utveckla sin verksamhet i den gemensamma valutan eller det kan till och med gå hand i hand med en total omläggning till euro av företagets redovisning. Enligt kommissionens undersökningar uppgick den genomsnittliga andelen konton i euro vid utgången av 2000 till 3,9 % av företagens totala antal konton. Utvecklingen går fortfarande relativt långsamt, även när det gäller nya affärsförbindelser. Så öppnas till exempel mer än 90 % av de nya kontona fortfarande i nationell valuta.

Tre länder har uppnått resultat som är klart bättre än genomsnittet: Luxemburg (10,9 %), Belgien (10,8 %) och Frankrike (7,1 %). Andelen konton i euro är däremot särskilt låg i Nederländerna (0,44 %), Spanien (0,70 %), Finland och Irland (1 %). Rangordningen är ungefär densamma när det gäller nyöppnade konton, med Luxemburg (36,4 %), Belgien (27,6 %) och Frankrike (16,6 %) i täten och Irland (0,02 %), Österrike (1,27 %) och Spanien (1,80 %) sist. Dessa stora skillnader mellan länderna kan förklaras av att företagens verksamhet i euro varierar mellan länderna och av att bankerna antingen har eller inte har en affärsstrategi som syftar till att främja euron.

Det kommer antagligen inte att hända så mycket innan bankerna börjar genomföra förtida övergångar i början av andra halvåret (jfr punkt 2.2 De finansiella institutens förberedelser), även om vissa banker framgångsrikt har börjat att aktivt och systematiskt främja euron bland sina företagskunder.

2.1.2.3. Betalningar i euro

Enligt kommissionens kvartalsundersökning bland bankerna motsvarar företagens inhemska betalningar i euro i genomsnitt 30 % av värdet och 5,8 % av volymen av de totala betalningarna (genomsnitt för alla länder) vid utgången av 2000, vilket är något mer än i början av året (25 % respektive 2,4 %). Den stora skillnaden mellan utfallet i volym och i värde förklaras i huvudsak av att de stora företagen i mycket högre grad än de små och medelstora företagen har gått över till euron. Totalt sett ger volymuppgifterna en tillförlitligare bild av det verkliga euroanvändandet än värdeuppgifterna, eftersom de inte påverkas lika mycket av eventuella enstaka stora transaktioner (t ex en fusion av två stora företag eller ett förvärv av ett stort företag av ett annat stort företag).

Uppdelat på länder skiljer sig resultaten rätt mycket åt. Som vanligt skiljer sig Luxemburg tydligt från mängden med en betalningsvolym i euro på 20 %. Därefter kommer företagen från Belgien (8,8 %), Grekland (7,3 %), Irland (6 %) och Portugal (5,4 %). Användningen av euron är särskilt låg i Österrike (1,1 %), Nederländerna (1,2 %) och Frankrike (1,7 %) [18]. Den gemensamma valutan har redan en dominerande ställning i tre länder när det gäller värdet på betalningarna, nämligen i Spanien (75 %), Belgien (56 %) och Luxemburg (55 %).

[18] Uppgifter från februari 2001 visar dock att betalningarna i euro ökat avsevärt i Frankrike.

Användningen av euron är naturligtvis mycket högre för internationella transaktioner, både värdemässigt (39,7 %) och volymmässigt (32,5 %). Att euron har stor betydelse i de gränsöverskridande transaktionerna är en logisk följd av följande två faktorer:

- De nationella valutorna har försvunnit helt från de finansiella marknaderna till förmån för euron, vilket bidrar till att skapa en miljö som främjar att de internationella transaktionerna görs i euro;

- De stora företagen bedriver en större exportverksamhet än de små och medelstora företagen, vilket bekräftas av att skillnaden mellan eurons volymandel och värdeandel är liten.

Euron används i särskilt hög grad för internationella betalningar av företag i Spanien (72 % i volym), Portugal (43 % i volym), Grekland (40 % i volym) och Luxemburg (38,5 %). Den används fortfarande endast i relativt begränsad omfattning i Frankrike (15,6 %) och i mycket liten omfattning i Österrike (2,2 %).

2.2. De finansiella institutionernas förberedelser

Bankerna inom EU har gjort mycket stora insatser av både teknisk och finansiell art för att bidra till att övergången till euron skall lyckas. De finansiella institutens förberedelser för 2001 återspeglar i allmänhet en frivillighet som kan ha positiva effekter på samtliga ekonomiska aktörer. Förberedelserna för 2002 syftar i sin helhet till att skapa förutsättningar för en snabb övergång som är gynnsam för konsumenten.

2.2.1. Förberedelserna för 2001

Förutom den betydande insats som bankerna gjort för att informera sina kunder har de en viktig roll att spela vid två tillfällen: vid omläggningen av konton och andra betalningsmedel än kontanter till euro och vid förhandsdistributionen av sedlar och mynt. De finansiella instituten har i mycket stor utsträckning följt bestämmelserna i kommissionens rekommendation av den 11 oktober 2000 (se bilaga 1), om det så gäller förhandsomläggningen av kontona, inväxlingen av sedlar och mynt eller distributionen av sedlar till uttagsautomater.

2.2.1.1. Förhandsomläggningen av kontona och andra betalningsmedel än kontanter

I kommissionens rekommendation av den 11 oktober 2000 förespråkar kommissionen en förhandsomläggning av kontona och instrumenten för kontantlösa betalningar det tredje kvartalet 2001, om inte kunden uttryckligen begär att så inte skall ske. En sådan åtgärd hade då endast planerats av de belgiska och franska bankerna. Idag är den nästan allmänt förekommande. Det kommer att ske en förhandsomläggning av alla eller vissa banker från och med juli 2001 i Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien, Portugal, Luxemburg och Belgien, från och med september i Spanien, från och med oktober i Finland och från och med december i Grekland. I den officiella nederländska strategin ingår inte någon sådan åtgärd, men denna åtgärd måste ändå genomföras av flera stora banker. De irländska bankerna planerar inte att göra någon förhandsomläggning av kontona, men gör en omläggning om kunden begär det.

I ett dokument av den 26 februari 2001 [19] ställde sig de tre europeiska bankföreningarna [20] bakom principen om förhandsomläggning av konton, efter kundens uttryckliga medgivande fram till och med september månads utgång, därefter med endast ett underförstått godkännande (med en månads varsel). De uppmanade även sina medlemmar att tillhandahålla checkhäften i euro till sina kunder från och med juli 2001 för företagen och från och med september 2001 för enskilda [21].

[19] "European guidelines for best practice concerning customer and nostro legacy currency account conversion" (26 februari 2001). Detta dokument är en rekommendation som inte gör anspråk på att ha företräde framför eventuella olika nationella scenarier. Dokumentet finns att tillgå på följande adress: www.fbe.be

[20] Fédération bancaire européenne, Groupement européen des banques coopératives, Groupement européen des caisses d'épargne

[21] "European guidelines for best practice concerning legacy currency cross border cheques", 2 mars 2001. Tillgänglig på adressen www.fbe.be

För bankerna innebär förhandsomläggningen en möjlighet att bättre fördela arbetet över tiden. Tanken att det skulle vara möjligt att på en helg och utan svårigheter anpassa de tekniska redskapen för att gå över till den nya valutan får i allmänhet inget stöd av de erfarenheter som de ekonomiska aktörer som hittills gått över till den nya valutan gjort. En tidigareläggning av omläggningen av kontona gör det även möjligt att undvika ett svårhanterligt sammanträffande i tiden mellan omläggningen av kontona och införandet av nya sedlar och mynt.

För de ekonomiska aktörerna utgör omläggningen av kontona och instrumenten för kontantlösa betalningar en viktig möjlighet att öka användningen av euron och följaktligen att vänja sig vid den nya valutan. Som exempel kan nämnas att 46 % av de icke-kontanta betalningarna i Frankrike görs med checkar. Omläggningen av checkhäftena till euro kommer således att avsevärt öka användningen av den gemensamma valutan.

2.2.1.2. Förhandsdistribution i olika led

Bankerna har definitionsmässigt stor betydelse när det gäller att föra in pengar i ekonomin. Före den 1 januari 2002 kommer de att vara en av hörnstenarna i arbetet med att förhandsdistribuera sedlar och mynt. De kommer att i förväg erhålla sedlar och mynt mellan september och december (Se bilaga 5. jämförande tabell över de nationella planerna för utbyte av sedlar och mynt). Enligt den debiteringsmodell som Europeiska centralbanken (för sedlarna) och finansministrarna (för mynten) fastställt kommer bankerna stegvis att debiteras värdet på de sedlar och mynt de mottagit vid tre tillfällen under januari 2002 (en tredjedel den 2, den 23 respektive den 30 januari).

Bankerna behåller en del av de erhållna sedlarna och mynten för eget behov och fördelar resten till sina köpmanna- och företagskunder, vilket innebär att det genomförs en förhandsdistribution i ytterligare ett led. Bankerna är skyldiga att genast ställa garantier till centralbanken på ett belopp motsvarande värdet på de sedlar och mynt som förhandsdistribuerats i ytterligare led och bankerna är rättsligt ansvariga för eventuella negativa konsekvenser som kan uppstå på grund av felaktigt användande. Enligt den överenskommelse som ingicks den 19 februari 2001 mellan kommissionen och de tre europeiska bankföreningarna [22] kommer de köpmän som kan förse banken med en garanti på samma belopp som de erhållna sedlarna och mynten inte att debiteras före den 1 januari 2002.

[22] Tillgänglig på adressen www.europa.eu.int/rapid

2.2.2. Förberedelserna inför 2002

Bankerna kommer att stå i centrum för inväxlingsoperationen: de kommer att förse företagen med sedlar och mynt, konsumenterna med sedlar och kommer att göra en stor del av inväxlingen av sedlar och mynt i nationell valuta till euro.

2.2.2.1. Distribution av euro till konsumenterna

Distributionen av euro kommer att ske via uttagsautomater och vid uttag eller växling på bankkontor [23]. När det gäller uttagsautomaterna ingicks en överenskommelse den 19 februari 2001 mellan kommissionen och de tre europeiska bankföreningarna enligt vilken de banker som har euro i sina kassor skall göra sitt yttersta för att omedelbart ladda uttagsautomaterna med euro i syfte att undvika att det via dessa kommer sedlar i nationell valuta i omlopp. Anpassningen av utrustningen kommer att vara fullständig och omedelbar i Tyskland, Belgien, Luxemburg och Österrike. Den kommer att vara nästan omedelbar (+/- 90 % den 1 januari) i Grekland, Nederländerna, Spanien och Italien och relativt snabb i Irland (+/- 80 % den första dagen, 100 % efter en vecka). I tre länder planeras en långsammare anpassning av uttagsautomaterna, nämligen i Portugal (+/- 8 % den 1 januari, men 85 % efter en vecka) och Finland (+/- 38 % den 1 januari, +/- 65 % efter en vecka) och Frankrike (+/- 55 % den 1 januari [24], +/- 85 % efter en vecka). Under alla omständigheter kommer samtliga uttagsautomater normalt sett att vara anpassade till euro efter två veckor.

[23] Konsumenterna kommer att i förväg erhålla mynt i mitten av december i samtliga medlemsstater, med undantag för Grekland. En stor del av sedlarn aoch mynten kommer för övrigt att sättas i omlopp i ekonomin via detaljhandeln, som i förväg kommer att förses med sedlar och mynt under perioden september till december beroende på vilken medlemsstat som avses. Vid det informella Ekofinmötet i Versailles avvisade Europeiska centralbanken och rådet tanken på att förhandsdistribuera sedlar till allmänheten. De europeiska föreningarnas arbete har dock fortsatt och tyder i allmänhet på att en sådan förhandsdistribution skulle vara av godo.

[24] Bankkortföretagen bedömer dock att 85 % av uttagsautomaterna kommer att vara anpassade den första dagen.

Uttag eller växling på bankkontor är en annan viktig kanal för att förse konsumenterna med kontanter. För att minska problemen för detaljhandeln i samband med växling avser de belgiska, spanska och tyska bankerna att tillhandahålla låga valörer vid uttag av normalstora belopp. Detta utgör även en del av överenskommelsen från den 19 februari 2001 mellan kommissionen och de tre europeiska bankföreningarna.

Det kommer även att finnas låga valörer (5 eller 10 euro) i alla eller delar av uttagsautomaterna i samtliga deltagande stater, med undantag för Finland. I Irland betalas den största delen av socialbidragen ut i kontanter varje vecka på postkontoren. Under första veckan i januari kommer utbetalningar på över tjugo euro i allmänhet att ske med minst fyra sedlar med en valör av fem euro.

2.2.2.2. Inväxlingen av sedlar och mynt i nationell valuta till euro

Inväxlingen av sedlar och mynt i nationell valuta till euro kommer i allmänhet att vara gratis för bankernas kunder och för större belopp räcker det att förhandsanmäla under den period då båda valutorna är i omlopp. Så kommer det att vara i samtliga deltagande stater, med undantag för Österrike (som dock har angett ett högt tak: 50 000 österrikiska schilling, vilket motsvarar 3 633,64 euro) och Irland.

Inväxling av sedlar och mynt för den som inte är kund i banken under den period då båda valutorna är i omlopp kommer också att vara gratis, ofta inom ramen för ett tak som banken fritt fastställer. Så kommer det att vara i samtliga deltagande stater, med undantag för Tyskland - där de flesta banker inte önskar göra inväxlingar åt den som inte är kund i banken - och Nederländerna och Österrike, där inväxlingen i allmänhet kommer att vara avgiftsbelagd.

Samtliga stater har fattat beslut som gör det möjligt att växla in sedlar och mynt i affärsbankerna även under en längre period än den då båda valutorna är i omlopp, i de flesta fall till och med juni eller december månads utgång.

2.3. Förvaltningarnas förberedelser

De europeiska institutionerna lade om all sin verksamhet (budget, löner...) till euro den 1 januari 1999. När det gäller medlemsstaterna bör man skilja på de nationella förvaltningarna och de lokala förvaltningarna.

2.3.1. De nationella förvaltningarna

Under de senaste åren har flera nationella lagar och de flesta beslut som gäller övergången antagits. I och med att Italien offentliggjort sin plan för övergången till sedlar och mynt i euro har alla medlemsstater i euroområdet offentliggjort ett dokument där det beskrivs hur övergången skall gå till (se bilaga 4 för närmare uppgifter om de olika faserna i övergången för var och en av medlemsstaterna i euroområdet). Bland frågorna av allmänt intresse återfinns den viktigaste lagstiftningen om övergången till euro, anpassningen av den utrustning som allmänheten använder vid sina dagliga kontakter med förvaltningarna, utjämning till lämpliga siffror av omräknade belopp och graden av användning av euron i den offentliga förvaltningen.

2.3.1.1. Anpassningen av den rättsliga ramen

Den 2 februari 2001 antog den belgiska regeringen den slutliga versionen av "det belgiska programmet för övergången till sedlar och mynt i euro". Dessutom offentliggjordes tre lagar om euron i slutet av juli 2000. Dessa gäller utjämningen av offentliga belopp som omräknats till euro, den decimalisering som är nödvändig för att införa euron i den offentliga sektorns mjukvara och prisindikatorerna på mätutrustningen. I slutet av augusti offentliggjordes tjugofyra kungliga dekret om genomförande av dessa lagar. I november 2000 antogs även en "övergripande strategi för en aktiv och slutlig övergång till sedlar och mynt i euro". Anpassningen av lagstiftningen till övergången till euro har således slutförts. Ytterligare lagstiftning håller på att utarbetas för alla berörda avdelningar beträffande gemenskaperna och regionerna.

I Tyskland går arbetet med att ta fram lagstiftning om så kallad "utjämning av signalbelopp" snabbt framåt. Mer än ett dussin övergripande lagar (Artikelgesetze) antogs av den federala regeringen och några av dessa har redan antagits av parlamentet och offentliggjorts i den officiella tidningen. Den viktigaste är lagen av den 19 december 2000 om omräkning och utjämning av eurobelopp i skattelagstiftningen (Steuer-Euroglättungsgesetz). De 16 delstaterna (Länder) håller också på att lägga sista handen vid sin lagstiftning. Deras verksamhet omfattar dels övergripande lagar i vissa Länder, dels specifik lagstiftning på särskilda områden (Einzelgesetze) i andra Länder. Vid konferensen mellan de 16 delstaternas inrikesministrar antogs också ett allmänt koncept för säkerhetsfrågor i samband med införandet av sedlar och mynt i euro. Det kommer nu att genomföras på delstatsnivå och lokal nivå, vilket garanterar ett nära samarbete mellan de lokala polismyndigheterna, centralbanksfilialerna (Landeszentralbanken), kreditinstituten, detaljhandeln och penningtransportföretagen.

Grekland antog en "grundläggande lag för införandet av euron" i september 2000. I lagen regleras bland annat omräkning och utjämning, aktiekapital, dubbel prisangivelse, bestämmelser för kapitalmarknaden och omräkning av bötesbelopp. Framför allt tre lagtexter antogs, nämligen en gemensam lag från finansministeriet och utvecklingsministeriet om dubbel prisangivelse, ett cirkulär från utvecklingsministeriet om inrättande av euroobservatoriet samt ett cirkulär från finansministeriet som reglerar skattefrågor under övergångsperioden. Redenomineringen av grekiska statspapper till euro slutfördes inom ramen för den veckoslutstidsplan för omräkning som omfattar finansministeriet, Greklands centralbank, bankerna och andra finansiella institut. Finansministeriet gav ut ett cirkulär om tullfrågor som har samband med euron och utvecklingsministeriet ett annat om omräkning av aktiekapital till euro. I december 2000 godkändes en plan för övergången till sedlar och mynt i euro av den nationella samordningskommittén.

Spanien håller på att utarbeta en lag för att ändra lag 46/1998. I den nya lagen fastställs de period då båda valutorna är i omlopp till två månader och där föreskrivs att inväxling av sedlar och mynt i peseta skall vara avgiftsfri till och med juni månads utgång 2002 i affärsbanker och i obegränsad tid i Spaniens centralbank.

Frankrike införde lagstiftning om utjämning i juni 2000 (lag 2000-517) och i september 2000 (Ordonnance 2000-916). Omkring 600 tröskelvärden och belopp som främst hade med beskattning att göra ändrades till euro. I februari offentliggjordes fyra lagar om omräkning och utjämning av omkring 200 eurobelopp i bestämmelser när det gäller skatter, den finansiella sektorn, försäkringar, tullar och avgifter, konsumentfrågor och sparande. De senaste veckorna har flera lagar om fastställandet av administrativa tröskelvärden offentliggjorts.

I Irland offentliggjordes den 5 februari 2001 ett lagförslag om övergången till belopp i euro ("the Euro Changeover (Amounts) Bill 2001"). I detta lagförslag behandlas omräkningen av penningbelopp i lagstiftningen till jämna belopp i euro från och med den 1 januari 2002 där så är tillämpligt. Socialförsäkringslagen för 2001, där bland annat omräkningen av penningbelopp i socialförsäkringslagstiftningen till jämna belopp i euro behandlas, och finanslagen för 2001, där skattelagstiftningen behandlas på motsvarande sätt, har båda nyligen trätt i kraft. Ett lagförslag som innebär att sedlar och mynt i irländska pund från och med den 9 februari 2002 inte längre skall vara lagliga betalningsmedel har lagts fram för det irländska parlamentet.

Italien antog en budgetlag som innehåller de viktigaste bestämmelserna för införandet av euron (legge finanz. n. 388 del 23 dicembre 2000, art. 155). Bland annat anges när lirans ställning som lagligt betalningsmedel upphör och där regleras de tekniska aspekterna på indragningen av liramynten. Planen för övergången till sedlar och mynt i euro innehåller vissa riktlinjer för utjämning av belopp inom den offentliga förvaltningen. Dessa gäller avgifter, bötesbelopp och självdeklarationer.

I Luxemburg antog regeringen i början av oktober 2000 ett utkast till lagförslag som syftar till att anpassa 250 omräknade belopp av lagstiftningskaraktär och 600 belopp på det administrativa området. I lagförslaget ingår bestämmelser om utjämning av bötesbelopp, andra administrativa avgifter, socialförsäkringsbelopp och skattebelopp, historiska belopp som har samband med andra lagar, frimärken, tröskelvärden, tullar och avgifter.

I Nederländerna beslutade regeringen den 8 december 1998 om planen för övergången till sedlar och mynt i euro. Lagförslaget om omräkning av belopp i lagstiftningen från floriner till euro behandlas för närvarande av parlamentet. Grundprincipen är en neutral omräkning av beloppen i lagstiftningen. Parlamentet behandlar dessutom förslaget till ny valutalag, enligt vilken florinens ställning som lagligt betalningsmedel kommer att upphöra den 28 januari 2002 (kl. 00.00). En lag som ger kommuner rätt att ta ut icke-kontanta parkeringsavgifter kommer snart att antas.

I Österrike omfattar den uppdaterade övergångsplanen, som benämns "Övergången till euro i den offentliga sektorn", rättsliga och regleringsmässiga aspekter på euron, en kort översikt över förberedelserna i medlemsstaterna, detaljerad information om övergången till sedlar och mynt i euro samt information om övergången när det gäller redovisning, skatter och elektroniska applikationer i den offentliga sektorn. Ett antal lagar ändrades för att uppfylla EU:s förordningar. När det gäller specifik lagstiftning anges i "Eurogesetz" (Officiella tidningen I nr 72/2000) regler för perioden då båda valutorna är i omlopp. Bestämmelserna om dubbla prisangivelser anges i "Euro-Währungsangabengesetz" (Officiella tidningen I nr 110/1999), medan de som gäller omläggningen av långfristiga kontrakt och avtal anges i "Euro-Justiz-Begleitggesetz" (Officiella tidningen I nr 125/1998).

Den 16 november 2000 godkände regeringen Portugals plan för övergången till sedlar och mynt i euro. Genom denna blir det möjligt att förhandsdistribuera sedlar och mynt i euro till de finansiella instituten, detaljhandeln och allmänheten. Där anges också att kontrakt med obestämd löptid som den offentliga förvaltningen ingått eller kontrakt som löper ut efter den 1 januari 2002 skall anges i euro. De olika ministerierna håller på att lägga sista handen vid utjämningen och omräkningen av historiska uppgifter. Den 7 februari 2001 antog Portugals finansministerium den slutliga versionen av "den offentliga förvaltningens övergångsplan". Den 15 mars antog regeringen två lagar. I den första fastställs perioden med två valutor i omlopp till två månader, föreskrivs att sedlar och mynt i escudos avgiftsfritt skall kunna inväxlas till och med utgången av juni 2002 i affärsbankerna och under tjugo år i Portugals centralbank samt medges att de affärsbanker som så önskar efter oktober 2001 får lägga om bankkonton enligt principen att kunden antas acceptera detta om den inte framför några invändningar. I den andra lagen regleras den dubbla prissättningen, vilken är obligatorisk under perioden 1 oktober 2001-28 februari 2002.

I Finland offentliggjordes planen för övergången till sedlar och mynt i euro i oktober 2000 och den innehåller de viktigaste delarna av den offentliga sektorns övergångsplaner.

2.3.1.2. De interna förberedelserna

När det gäller myndigheternas tekniska förberedelser har 20-30 % av det arbete som krävs för att anpassa de elektroniska applikationerna inom den offentliga sektorn gjorts i Frankrike och Österrike. I Frankrike har regeringen dessutom gett omställningen till euro inom den offentliga sektorns datasystem högsta prioritet i förhållande till alla andra datasystemprojekt inom den offentliga sektorn från mitten av 2001 till mars 2002. Ungefär 40 % av den arbetsinsats som krävs för att anpassa IT-systemen har inletts. Vid årets början användes i realiteten 10 % av den mjukvara som anpassats till euro. I Irland rapporterar den offentliga förvaltningen att IT-anpassningen går som planerat.

Medlemsstaterna har också vidtagit flera åtgärder för att i enlighet med kommissionens rekommendation se till att tjänstemännen i den offentliga förvaltningen erbjuds att delta i ordentliga utbildningsprogram. I Grekland organiserades en workshop för offentliga tjänstemän inom ramen för det operationella programmet Kleisthenis. I Frankrike genomförs en ministerieövergripande plan vars syfte är att utbilda alla offentliga tjänstemän före utgången av 2001. I Portugal pågår fortfarande flera utbildningsprojekt i offentliga och andra organisationer och handboken "Euron i den offentliga förvaltningen" delades ut till mer än 1000 anställda inom förvaltningen. Detta 60-sidiga dokument omfattar rättsliga och regleringsmässiga aspekter på euron, eurons effekter på informationssystemen, redovisning, skatter och statistik. I november hölls en internationell konferens i Lissabon som ägnades åt "Euron i statlig och lokal offentlig förvaltning: Bra metoder". Informationsmöten som täcker alla 308 kommuner i landet håller för närvarande på att förberedas. I Finland arrangerade finansministeriet ett temamöte om euroförberedelserna den 13 december. Nästan 300 offentliga tjänstemän deltog, däribland medlemmar av alla statliga redovisningsorgan. I Irland genomförs projekt för att utbilda utbildare inom den offentliga förvaltningen i syfte att informera de anställda om euron.

2.3.1.3. Användningen av euron inom den offentliga förvaltningen

Andra nationella initiativ gäller användningen av euron inom ramen för förhållanden mellan den offentliga förvaltningen, dess anställda, näringslivet och allmänheten. Förslag på sådana förändringar gavs i kommissionens rekommendation från oktober 2000.

I Grekland anger försörjningsföretagen slutbeloppet på fakturorna i både nationell valuta och i euro. Finansministeriet genomför pilotprojekt där löner och pensioner anges i båda valutorna. Från och med den 1 januari 2001 är alla bokförda grekiska statspapper uttryckta och emitterade i euro och alla transaktioner med dessa sker i euro. Budgeten för 2001 är uttryckt i både drakmer och euro. I Frankrike ingås alla nya offentliga kontrakt i euro sedan den 1 juli 2000. De lokala myndigheterna har uppmanats att göra sammalunda från och med januari 2001. Samtliga offentliga tjänstemän kommer att betalas i euro från och med juli 2001. De kommer inte endast att få det vanliga lönebeskedet där totalbeloppet anges i både nationell valuta och i euro, utan de kommer i informationssyfte även att få ett detaljerat lönebesked i euro. Det organ som övervakar övergången till euro den 1 januari 2002 har offentliggjort två nya praktiska handböcker, en för sjukhus och en annan för den subventionerade bostadssektorn, och kommer att ta fram en handbok för borgmästare. I Luxemburg har alla ministerier och offentliga organ rekommenderats att använda euron vid offentlig upphandling. Dessutom anges totalbeloppet på lönebeskeden både i nationell valuta och i euro.

I Nederländerna kommer i princip floriner att användas vid offentlig upphandling fram till och med 31 december 2001, men de offentliga myndigheterna uppmanas använda euro om avtalen sträcker sig längre än till detta datum. I Portugal skall den offentliga förvaltningen och de lokala myndigheterna börja betala sina tjänstemän i euro så tidigt som möjligt 2001. All ny lagstiftning uttrycks redan från och med december 2000 i euro. I Irland fick alla skattebetalare deklarationsblanketter för källbeskattning för år 2001 i båda valutaenheterna. De olika avdelningarna inom den offentliga förvaltningen kommer att lägga om sina lönesystem var för sig någon gång från och med mitten av andra kvartalet till årets slut. De offentliga tjänstemännens lönebesked kommer efter omläggningen att anges i euro och (endast) nettobeloppet kommer att anges i både irländska pund och i euro. I allmänhet kommer den faktiska betalningen fortfarande att ske i irländska pund till januari 2002. I Italien kommer lönerna och pensionerna i den offentliga sektorn i allmänhet att beräknas i lire till och med 2001 års utgång, men kan utbetalas i euro om den berörda personen så önskar. För att statstjänstemännen skall kunna bekanta sig med den nya valutan kommer löne- och pensionsbeskeden att upprättas i euro under andra halvåret med ett motvärde i lira endast för slutsumman.

2.3.2. Lokala myndigheter

2.3.2.1. Anpassning av administrativa och rättsliga strukturer

I Tyskland har de 16 delstaterna infört de bestämmelser som behövs på lokal nivå för omräkningar till och avrundningar i euro. De euroansvariga från de olika delstaterna träffas regelbundet för att utreda de frågor av allmänt intresse som kommit upp under de återkommande samråd som hålls med den särskilda eurogruppen vid finansministeriet. Detaljerade handböcker har också distribuerats till kommunerna runtom i Tyskland. I de österrikiska delstaterna håller lagförslagen på att färdigställas, och omröstningarna om dessa förslag planeras äga rum senast under sommaren 2001. Eurogruppen i Österrike har också beslutat att ge förberedelserna på lokal nivå en hög prioritet. De euroansvariga vid finansministeriet har för detta ändamål planerat en rad sammanträden av teknisk karaktär under 2001, där folkvalda representanter och företrädare för regionala och lokala myndigheter kommer att delta.

I Frankrike har finans- och inrikesministerierna skickat ut detaljerade instruktioner till de 36 559 kommunerna gällande hur belopp i avtal och offentliga upphandlingskontrakt skall omräknas till euro, samt om hur euron skall användas inom offentliga företag. Arbetsgrupperna i en av de större städerna har tagit initiativ till en beslutsmodell för hur offentliga avgifter skall omräknas till euro, och denna modell har distribuerats till alla övriga kommuner som exempel. Efter kommunalvalen i mars 2001 kommer såväl nyvalda som omvalda borgmästare att få en "välkomstdossier" där de påminns om de praktiska förberedelser som kommer att krävas för övergången till euron, och när var och en av dessa förberedelser skall vara fullbordade. Inom varje franskt departement kommer också prefekten att åläggas att lägga fram lägesrapporter för förberedelserna för euron samtidigt med den gängse kvartalsrapporten.

I Nederländerna följer finansministeriet mycket noga förberedelserna i de 502 kommunerna, och ett privat företag, som valts ut genom upphandlingsförfarande, har fått i uppdrag att utvärdera varje kommuns framsteg. Finansministeriet skickar också regelbundet ut ett officiellt frågeformulär. Svaren på formulären skall undertecknas av varje kommuns borgmästare eller av den finansansvarige i kommunfullmäktige. Syftet med denna underskrift är att den politiska ledningen på lokal nivå säkert skall vara insatt i det arbete som bedrivs av kommunens eurosamordnare. En arbetsgrupp under finansministeriet benämnd "Lego", som består av cheferna för europrojektgrupperna i 25 kommuner som bedömts vara bland de mest dynamiska, har getts i uppgift att utarbeta bästa praxis på en rad områden som berörs av euron. I en rapport som utges halvårsvis av parlamentet indelas också kommunerna efter vilka framsteg de gjort med euroförberedelserna.

De tekniska förberedelserna på det lokala planet i Spanien samordnas av de spanska kommunernas och provinsernas centralorgan (Federación de los Municipios y Provincias españolas) i samarbete med myndigheterna i provinserna och i de autonoma regionerna. I Belgien skickar varje region ut ett cirkulär med instruktioner till kommunerna inför övergången till euron, efter samordning på federal nivå. I Irland är det varje lokal myndighet som ansvarar för övergången till euron, och ansvaret för förberedelserna har tilldelats varje landskapsfullmäktiges finansansvarige (Finance Officer of the county council).

Generellt sett bedöms de lokala myndigheterna vara på god väg med anpassningen av de administrativa och rättsliga strukturerna inför euron.

2.3.2.2. Interna förberedelser inom varje myndighet

De särskilda kraven i samband med övergången till euron kan många gånger sporra lokala myndigheter att effektivisera sin förvaltning, bl.a. genom att modernisera finansförvaltning, personalutbildning och datorsystem samt förbättra olika automaters funktionssätt. Inom de flesta lokala myndigheter av mer betydande storlek verkar förberedelserna för övergången till euron vara på god väg, medan situationen inom mindre enheter förefaller vara mer varierande, och det finns oftare behov av stödåtgärder på lokal nivå. Behovet av tekniska förberedelser för euron utgör dock ofta en god anledning att se över avdelningarna som helhet och modernisera förvaltningen.

De lokala myndigheternas datorsystem anpassades delvis till euron redan inför årsskiftet 1999/2000. Med tanke på programvarupaketens mångfald och komplexitet är det dock många företag som kommer att behöva vidta åtgärder under loppet av 2001. I Bonn omfattas t.ex. 80 % av datortillämpningarna av uppdateringsarbeten knutna till euron. I Frankrike har de dataföretag som är specialiserade på lokala datortillämpningar sammankallats till möte ett flertal gånger av de centrala myndigheterna för att stämma av vilka framsteg som gjorts med euroanpassningen. De flesta av Nederländernas kommuner har ställt om sina skrivare för att möjliggöra dubbla beloppsangivelser i administrativa dokument. I Belgien har man utfärdat riktlinjer för den sista etappen i de lokala myndigheternas övergång till euron. Enligt dessa riktlinjer måste anpassade datorprogram (för handläggning av löner, skatter, fakturor m.m.) vara installerade senast den 31 oktober, så att de säkert är funktionsdugliga den 1 januari 2002. Testperioderna för datorprogrammen har ofta visat sig bli kortare än planerat, vilket kan komma att leda till problem. Under 2000 distribuerades särskilda informationsbroschyrer om dessa frågor till ADB- och redovisningspersonal.

Onödiga formulär och blanketter har många gånger kunnat avskaffas som en följd av europrojektgruppernas arbete, och många administrativa dokument har kunnat skrivas om och göras mera begripliga i samband med att deras innehåll euroanpassats.

De lokala myndigheterna runtom i Europa har som regel kommit långt i arbetet med att beställa de modifieringar av utrustning som krävs till följd av euron. Anpassningar och modernisering av automater av olika slag kan också komma att få positiva bieffekter inom den lokala förvaltningen. I Bonn ledde till exempel de lokala myndigheternas tidiga förhandlingar med posten till att nya, euroanpassade frankeringsmaskiner togs fram, och gav upphov till stora besparingar. Utvecklingen av euroanpassade parkeringsautomater och andra periodräknare har också fört med sig att kontantkort kan användas i allt fler av dessa, vilket förbättrar stöldskyddet genom att färre automater fungerar med mynt.

Den vidareutbildning för offentliganställda som organiserats i anslutning till eurons införande har haft betydande positiva effekter inte bara för den inre förvaltningen, utan också, men även för direktkontakterna med allmänheten från början av 2002. Utbildningen har genomförts i en rad olika former. Många lokala myndigheter har integrerat eurorelaterade kurser i sina gängse utbildningsplaner. I Frankrike och Portugal har man under första halvåret 2001 utbildat specialiserade eurokursledare, vars uppgift blir att fungera som lokala sakkunniga och "kontaktpunkter". Nederländernas finansministerium anordnar i egen regi sexdagarskurser riktade till kommunernas eurosamordnare under första halvåret 2001.

Att döma av de utvärderingar som gjorts på nationell nivå är de lokala myndigheternas engagemang och framsteg med den praktiska euroanpassningen påtagliga men ojämnt fördelade. I Nederländerna framgår till exempel av en officiell rapport som lagts fram till parlamentet att 14 mindre och 26 medelstora (fler än 50 000 invånare) kommuner gjort otillräckliga framsteg i sina förberedelser. I Frankrike visar en nyligen genomförd undersökning riktad till lokala redovisningsansvariga att förberedelsenivån står i proportion till kommunernas storlek: medan 66 % av de kommuner som har fler än 50 000 invånare ligger i fas eller till och med har gjort större framsteg än planerat, är motsvarande siffra 37 % för kommuner med 10 000-50 000 invånare, 31 % för kommuner med 3 500-10 000 invånare, 27 % för kommuner med 500-3 500 och 23 % för de många kommuner som har färre än 500 invånare. I Spanien genomförde Federación de los Municipios y Provincias españolas en undersökning i mars, som visar att 30-40 % av de lokala myndigheterna genomför omfattande förberedelser. I Österrike har 85 % av kommunerna överlåtit de praktiska detaljerna när det gäller euroanpassningen till konsultföretag som de lokala myndigheterna slutit långtidsavtal med.

De olika processerna för övergång till euron kan inte inordnas i någon etablerad administrativ modell. Det är ju varken realistiskt eller önskvärt att de 73 000 olika lokala myndigheter som berörs inom euroområdet skalle använda sig av exakt samma metod. Mot bakgrund av erfarenheterna från fältet (bästa praxis) kan man dock göra följande allmänna iakttagelser:

- I den operativa fas arbetet befinner sig i 2001 är konkreta tidsplaner som skall följas på lokal nivå mera effektiva än vägledningar och broschyrer. Sådana tidsplaner tillämpas t.ex. i Nederländerna och Frankrike.

- Samarbete mellan kommuner av olika storlek underlättar de praktiska förberedelserna. Detta framgår bland annat av erfarenheterna från Villeurbanne, Breda och Sintra.

- Det är särskilt viktigt att följa upp framstegen med anpassningen av de datortillämpningar som behövs på lokal nivå för att betala ut sociala förmåner i euro.

- Den utbildning om euron som anordnas för personer i ledande befattningar och övrig personal som är i direkt kontakt med allmänheten bör vara utformad så att de berörda tjänstemännen också är kapabla att svara på de många frågor som ställs och kommer att ställas av allmänheten. Modeller för svar på ofta återkommande frågor bör ställas samman och distribueras för detta ändamål.

2.3.2.3. Informationsinsatser på lokal nivå

Informationsinsatserna för euron kommer att intensifieras under 2001, både vad gäller lokala initiativ och lokala utposter för kampanjer som organiseras på nationell nivå. I Tyskland kommer 100 städer under året att gästas av ett särskilt informationstält för euron. I Italien fortsätter det s.k. "eurotåget" (euro-carovana) sina informationsinsatser på platsen, som regel i centrum av medelstora städer. I Portugal anordnas särskilda euro-veckor i flera städer. Under dessa veckor ges information om praktiska detaljer vid användningen av euron, såväl till offentliganställda som skolungdomar och anställda inom små och medelstora företag, och i Spanien gästar en kringresande euroutställning 400 kommuner, i huvudsak på landsbygden. En fransk konsumentorganisation som är representerad vid många lokala myndigheter anordnar en rad seminarier på plats om praktiska aspekter på euron. Arrangemangen genomförs i partnerskap med bl.a. posten och ett antal pensionerade chefer.

Samtidigt utvecklas mera riktade lokala informationsinsatser. Lokala myndigheter, turistkontor, handelskammare och motsvarande ställer samman särskild euroinformation riktad till resande och anställda inom turistnäringen, vilken särskilt distribueras i turisttäta områden. I Nederländerna har en rad föreningar och sammanslutningar fått praktiska tips om hur man ställer samman finansieringsöversikter som skall läggas fram för lokala myndigheter. Inom varje franskt departement anordnas program för att öka kännedomen om euron bland socialt utsatta grupper. Programmen genomförs med stöd av en metodhandledning som utarbetats i samarbete mellan ekonomi- och finansministeriet, näringsministeriet, Caisse des dépôts et Consignations (statens depositionsbank), Europeiska interregionala institutet för konsumentfrågor samt l'Assemblée des Départements de France, de franska departementens sammanslutning. Handledningen bygger på det material som togs fram under Europeiska kommissionens projekt "Euron utan problem". Flera andra medlemsstater har satt igång liknande projekt, bl.a. Belgien, Spanien och Italien. I Italien har de lokala myndigheterna i samarbete med medborgarsammanslutningar och lokala företag tagit initiativ till festarrangemang på eurotemat i de olika regionerna, varvid föreningen Cittadinanza Attiva har stått för samordningen. Informationsinsatser som riktas till andra grupper i svårigheter genomförs under 2001 av tolv medlemmar i Eurocities-nätverket, såsom en del av åtgärden Exchange II och med stöd från Prince-programmet. Gemenskapens yttersta randområden deltar också i detta samarbete, för att ta hänsyn till de särskilda behoven hos de folkgrupper som har begränsad tillgång till information.

De lokala myndigheterna kan också bidra till att underlätta de små och medelstora företagens övergång till euron, såsom ett komplement till det arbete som bedrivs vid handelskammare och inom yrkessammanslutningar. I Jyväskylä i mellersta Finland har lokala myndigheter gått samman och startat ett företag för regional utveckling, som bland annat skall erbjuda små och medelstora företag rådgivning och hjälp med tillträde till internationella marknader i samband med övergången till euron. Vissa lokala myndigheter tillhandahåller också särskild information om omräkningen till euro riktad till de företag som är parter till offentliga upphandlingskontrakt. De halvoffentliga och kommunalägda företagens övergång till euron kan också komma att tjänas som föredöme för övriga små och medelstora företag i området eftersom de förstnämnda som regel också omfattas av privaträtten. I staden Loughrea i Irland har man nyligen fullbordat Loughrea Euro Town Project, som gick ut på att en rad utvalda företag i staden gick över till euron tidigt. Erfarenheterna från projektet distribueras nu till företag runtom i landet som just är färd med att gå över till euron.

Generellt sett förefaller offentliga myndigheter nu använda euron mera både i sin offentliga verksamhet och i kontakter med allmänheten. Som regel är centrala myndigheter mer villiga att utföra transaktioner i euro än t.ex. de myndighet som förvaltar sociala trygghetssystem och i regel även i större utsträckning än lokala myndigheter. Här bör man emellertid också skilja på olika sektorer: större lokala myndigheter har kunnat åtnjuta fördelarna med upplåning i euro i flera år, och offentliga upphandlingskontrakt som löper längre än till 2001 är ofta upprättade i euro (antingen enbart euro eller med dubbla beloppsangivelser för att förebygga tvister i fråga om omräkningen). Lokala myndigheter har däremot varit mera restriktiva med att använda euron för betalningar, skatteåterbäring och löner till offentliganställda.

Denna återhållsamhet från de lokala myndigheternas sida avspeglar dock en osäkerhet inför övergången till euron hos de medborgare de tjänar. Det är således viktigare än någon sin att de lokala myndigheterna under resten av 2001 bidrar på ett kraftfullt sätt till det informationsarbete som behövs för att underlätta den förestående övergången till euro även för vardagliga ändamål.

2.4. Medborgarnas förberedelser

Generellt sett har medborgarna endast i viss mån fått grepp om de olika stegen i införandet av euron, har inte satt sig in olika belopps värden i den nya valutan, och använder sig av den i endast begränsad omfattning. Det återstår nu ett par månader för att sprida kunskapen om tidtabellen för övergången till euron och de praktiska aspekterna på användningen av den nya valutan. Allmänheten bör också uppmuntras att lägga några referenspriser på minnet.

2.4.1. Medborgarnas kunskaper om euron

Att döma av kommissionens undersökning Eurobarometer (frågorna ställdes den 1 januari 2001) [25], ökar kunskaperna hos allmänheten om den allmänna tidsplanen, även om det fortfarande finns stora kunskapsluckor vad gäller många detaljer.

[25] Eurobarometer Flash nr 82/5. "Attitudes to the introduction of the euro", genomförd av Gallup Europe för Europeiska kommissionens räkning.

2.4.1.1. Tidtabellen för övergången till euron

Kunskapen om det datum då mynt och sedlar i euro skall införas är nu relativt utbredd: i genomsnitt 60 % av medborgarna i euroländerna angav nu spontant den 1 januari 2002, vilket är en förbättring med 20 procentenheter jämfört med i november 2000. Ca 10 % av de tillfrågade föreslog ett datum som ligger närmare i tiden medan 24 % föreslog ett senare datum än det faktiska. Allteftersom nyckeldatumen närmar sig torde det bli allt färre som tror att de är närmare förestående än vad som verkligen är fallet, såvida det inte uppstår förväxling med datumen för förhandsdistribution.

De tillfrågade som i störst utsträckning gett korrekta svar är luxemburgare (81 %), nederländare (77 %), finländare (74%), irländare (73 %), belgare (67 %), fransmän (65%) och tyskar (63%). Mera omfattande brister i informationen konstateras i tre länder, där mer än hälften av svaren var felaktiga: Spanien (48 % korrekta svar), Portugal (45 %) och Grekland (34 %). Generellt är datumet då sedlar och mynt skall införas mera känt bland män och bland högutbildade en hos befolkningen i genomsnitt.

Det är fortfarande en liten andel av européerna som vet hur länge mynt och sedlar i båda valutorna kommer att vara i omlopp: i genomsnitt anger respondenterna att perioden skall vara 6 månader, vilket är tre gånger så lång tid som faktiskt har beslutats. Kunskaperna i frågan har dock förbättrats successivt, om än långsamt (i november 2000 angavs i snitt 8 månader). De respondenter som ligger närmast är nederländarna (som angav i genomsnitt 4,1 månader) medan portugiser och österrikare hamnade längst från periodens verkliga längd (8,3 respektive 7,9 månader).

2.4.1.2. Praktiska aspekter på euron

Det är inte alla som förstått att euromynt och -sedlar kommer att kunna användas i hela euroområdet: i genomsnitt 24 % av de tillfrågade tror att de mynt och sedlar som ges ut i deras eget land endast kommer att vara giltiga där, och har alltså inte helt förstått meningen med den gemensamma valutan. Resultaten är i stort sett desamma i alla medlemsstater (70-80 % korrekta svar). I november 2000 trodde en av fem tillfrågade att eurons införande inte skulle föra med sig att de tidigare valutorna avskaffas.

Två tredjedelar (68 %) av medborgarna har nu klart för sig att växelkurserna mellan euron och de nationella valutorna är oåterkalleligen låsta. Det enda land där resultaten i denna fråga var något sämre var Tyskland (57 % korrekta svar). Generellt sett visade sig kvinnor, lågutbildade och äldre personer vara mindre välinformerade i denna fråga än befolkningen i genomsnitt.

Endast 15 % av medborgarna i euroområdet känner till den exakta omräkningskursen. Kunskapen i denna fråga har inte utvecklats mycket över tiden (förbättring med tre procentenheter från början av 2000 till början av 2001). I flertalet felaktiga svar övervärderas euron i förhållande till den nationella valutan. De flesta känner inte till kursen till sista decimal, men gör däremot en god ungefärlig uppskattning. Om man godtar en felmarginal på +/- 1 % ger 52,5 % av de tillfrågade korrekt svar, och med en felmarginal på +/- 5 % blir andelen korrekta svar 73 %. Resultaten varierar dock en hel del mellan olika länder. Med felmarginalen +/- 5 % blir resultaten till exempel följande: 83 % korrekta svar i Nederländerna, 87 % i Luxemburg, 90 % i Belgien, men endast 54 % i Irland. Märkligt nog är resultaten för Italien (65 %), Portugal (68 %) och Tyskland (71 %) sämre än genomsnittet trots att omräkningskurserna för dessa valutor ligger nära ett jämnt tal och borde vara lätta att komma ihåg [26].

[26] 1 euro = 1936,27 lire (där 2000 lire hamnar inom felmarginalen 5 %), 1,95583 D-mark (2 D-mark inom felmarginalen) 200,482 escudos (200 escudos inom felmarginalen).

2.4.2. Referensvärden i den nya valutan

För att förstå vad ett pris i euro motsvarar och kunna bedöma hur stor en prisskillnad är behöver den enskilde konsumenten lägga på minnet en "värdeskala" med ett antal referensbelopp. Det tar oundvikligen en viss tid att skapa sådana referenser. Det är därför önskvärt att aktivt hjälpa medborgarna på traven genom information, och uppmuntra alla att successivt vänja sig vid den nya euromiljön. Informationen bör innehålla några exempel på referenspriser i euro. I oktober 2000 rekommenderade kommissionen att en övergång till euro borde ske i förväg, från det tredje kvartalet 2001, när det gäller belopp på bankkonton och i samband med betalning i annan form än kontanter (se punkt 2.2), vid försörjningsföretagens fakturering (företag som distribuerar vatten, el m.m.) och snarast möjligt vid löneutbetalningar och löneförhandlingar samt vid prissättning [27].

[27] Vid distansförsäljning och inom sektorer där andra betalningsmedel än kontanter är vanligast.

Man kan konstatera följande: konsumenterna är än så länge ovana vid euron och de aktiva insatser som gjorts för att öka kunskaperna i detta avseende har hittills varit blygsamma.

2.4.2.1. Konsumenternas ovana vid euron

Närmare 80 % av konsumenterna har ännu inte lagt något pris i euro på minnet. Detta resultat låg relativt stabilt vid de undersökningar som gjordes under 2000. Fler konsumenter än genomsnittet har memorerat europriser i Frankrike (28,2 %), Luxemburg (24,6 %) och Spanien (23,4 %). Särskilt svaga resultat konstaterades i Nederländerna (11,3 %), Portugal (13,8 %) och Irland (14,2 %). Man kan också konstaterat att fler män än kvinnor lagt ett pris i euro på minnet (25,7 % jämfört med 19,1 %).

I genomsnitt 56 % säger sig däremot lägga märke till de dubbla prisangivelserna. Detta resultat har legat relativt stabilt i de undersökningar som gjorts sedan Ekonomiska och monetära unionen trädde i kraft. Resultatet skiljer sig inte åt nämnvärt mellan könen eller efter utbildningsnivå eller sociala omständigheter, men däremot en hel del mellan de olika euroländerna: de dubbla prisangivelserna observeras av 69 % av spanjorerna, 73 % av italienarna och 76 % av finländarna, medan bilden är annorlunda bland fransmän (39 %), belgare (41 %) och luxemburgare (42 %). Kanske kan resultaten i de sistnämnda tre länderna till viss del bero på att medborgarna "tröttnat" på euroangivelserna, som är betydligt vanligare här än i många andra länder, och dessutom tycker att övergångsperioden på tre år är onödigt lång, en uppfattning som är vanlig även i euroområdet som helhet. Nästan alla stormarknader i euroländerna använder närmast konsekvent dubbla prisangivelser. I mindre butiker varierar användningen av dubbel prissättning mellan 30-50 % beroende på medlemsstat. Tre medlemsstater - Grekland, Portugal och Österrike - har infört lagar som gör dubbla prisangivelser obligatoriska. Vissa länder, bl.a. Belgien, har förbehållit sig möjligheten att införa en sådan lag om inte handeln generellt sett och på eget initiativ använder dubbla prisangivelser från och med andra kvartalet.

Det förefaller dock som om angivelsen av priser i både nationell valuta och euro inte har någon betydande effekt på konsumenternas medvetenhet. Enligt en särskild undersökning (Eurobarometer) [28] är det färre konsumenter än en av tio (8 %) som regelbundet lägger märke till europriserna. En avmattning av intresset kan också skönjas klart. Den andel av konsumenterna som inte tittar på europriset har ökat med 8 procentenheter jämfört med 1999. Däremot förväntas intresset för europriserna öka igen mot slutet av året, då nyckeldatumen för övergången till euron närmar sig.

[28] Eurobarometer 54. The Europeans and the euro. Genomförd av European opinion research group för Europeiska kommissionens räkning och offentligjjord i mars 2001 (frågorna till konsumenter ställdes i november).

2.4.2.2. Den aktiva övergångsprocessen har fått en trög start

Med undantag för finanssektorn är det fortfarande mycket ovanligt att prissättning sker i euro (detta gäller även psykologiska priser). Flera stormarknader planerar att börja fastställa sina priser i euro under sista kvartalet 2001, vanligen med början i november. Vid distributionen varierar praxis beroende på typen av produkt. Produkter som omsätts snabbt, t.ex. livsmedel, tenderar att i mindre omfattning prissättas i euro. Dallmännyttig sektorförslagförslagäremot är det många distributörer som planerar att sätta priser i euro för varor som levereras under de sista veckorna 2001 och som förvänta säljas först under 2002 (kläder, hushållsmaskiner).

I konsumentorganisationernas, handelns och de små och medelstora företagens gemensamma förklaring (Bryssel den 2 april 2001, se bilaga 3) understryks åter det åtagande som gjordes i samband med Eurologo-avtalet 1998 om att generellt ange priser i två valutor, varvid priset i euro görs mest synligt [29] och att priser skall fastställas i euro redan under perioden september till december 2001. Detta avtal på europeisk nivå måste nu omsättas i praktiken av de enskilda medlemsstaterna. Till dags dato är dock Frankrike det enda land som infört bestämmelser om att prisangivelserna i euron skall anges i större format än angivelsen i FRF [30].

[29] Enligt Eurobarometer Flash nr 82/5 välkomnar 56 % av konsumenterna i euroområdet en sådan utveckling.

[30] Meddelande (avis) nr 9 från Conseil national de la consommation (ung. "konsumentverket"). Bestämmelsen återges på webbplatsen www.euro.gouv.fr

Löneutbetalningar i euro sker för närvarande i stort sett bara inom storföretag och vid EU-institutionerna., medan det är ytterst ovanligt bland små och medelstora företag. Däremot anger allt fler företag ett motsvarande belopp i euro på lönespecifikationer, eller upprättar två lönespecifikationer varav den ena helt i euro. Med dessa lösningar finns det dock en viss risk att avvikelser kan uppstå p.g.a. olika avrundningar.

När försörjningsföretag (som distribuerar vatten och el m.m.) byter faktureringsvaluta tenderar euron att dra till sig kraftigt ökad uppmärksamhet. Detta har till exempel skett i Frankrike med början i januari 2001, då gas- och elleverantörerna gick över till euro [31], och övergången skall vara helt genomförd i juli. Italien planerar en liknande omläggning i juli, Luxemburg och Spanien i september och Belgien och Portugal i oktober. Flera euroländer kan komma att följa denna trend. Omräkning till euro av belopp på bankkonton och övergång till euro vad gäller betalningar med andra medel än kontanter håller också på att genomföras (se punkt 2.2).

[31] Detta medförde en ökning av antalet betalningar i euro med 253 % på en månad.

2.4.3. Privatpersoners användning av euron

Mycket få privatpersoner har valt att öppna konto i euro, och använder endast undantagsvis den gemensamma valutan vid betalningar med andra medel än kontanter, även om en sådan vana är viktig för att successivt lägga referenspriser i euro på minnet.

2.4.3.1. Bankkonton i euro

I slutet av 2000 utgjorde de bankkonton som öppnats i euro endast 1,4 % av det totala antalet konton [32]. Utvecklingen mot fler bankkonton i euro går också långsamt. Endast ett nytt konto av 33 (2,02 %) öppnas i euro. Att öppna ett konto i euro eller omräkna ett befintligt konto är inte nödvändigt för att utföra transaktioner i den nya valutan, eftersom sådana transaktioner utan problem kan göras från ett konto som är öppnat i nationell valuta. Däremot tyder sådana initiativ på ett aktivt intresse för att lära känna den nya valutan.

[32] Quarterly note on the development of the use of the euro (Femte kvartalsmeddelandet om användningen av euron, Europeiska kommissionen). Återges på följande webbadress:

Med undantag för Luxemburg, där 9,7 % av bankkontona är upprättade i euro, har det dock gått mycket trögt på detta område. I övriga medlemsstater varierar uppgifterna från 2,5 % eurokonton i Spanien till 0,03 % i Irland. Av dem som tillfrågades i samband med en Eurobarometer-undersökning [33] om vilket datum de skulle föredra att deras bankkonton räknas om i euro svarade 41 % den 1 januari 2002, som är den sista tillåtna dagen enligt lag, och 34 % ville ha sina konton omräknade först när den nationella valutan dras tillbaka. Endast 6 % angav något datum under 2001. Den planerade förhandsomräkningen av bankkonton med början tredje kvartalet 2001 måste därför åtföljas av omfattande informationsarbete för att undvika förvirring bland konsumenterna.

[33] The Europeans and the euro. Genomförd av European opinion research group för Europeiska kommissionens räkning och offentligjjord i mars 2001 (frågorna till konsumenter ställdes i november).

2.4.3.2. Betalningar i euro

Som tidigare sagts använder privatpersoner euron i mycket liten omfattning. Eurons andel av de totala betalningarna inom enskilda medlemsstater uppgår till i genomsnitt 1,38 % av antalet betalningar och 6,1 % av värdet. Efter en kort period då eurobetalningar var "på modet" 1999 minskade konsumenternas betalningar i euro stadigt under år 2000, och det uppstod på så sätt ett slags ond cirkel: få konsumenter visade intresse för att betala i euro och många företag slutade att erbjuda det. I början av 1999 frågade kassapersonal vid stormarknader ofta kunderna om de ville betala i euro eller i nationell valuta. I slutet av 2000 hände det ibland att en kund som ville betala i euro fann att kassapersonalen var så ovan vid sådana transaktioner att en överordnad fick tillkallas för att kunna genomföra betalningen (säkert inte utan att irritation uppstod längre bak i kön). Förhandsövergången till euro vid betalningar med andra medel än kontanter från början av andra halvåret 2001 kommer att ge rejäl fart åt konsumenternas användning av euron.

Resultaten fördelade per land är på det hela taget otillfredsställande, med några undantag. Luxemburg ligger i topp med stor marginal (10,5 %), följt av Belgien (4 %). Den andra ytterligheten representeras av Irland [34], Österrike, och Finland, där det i praktiken är närmast omöjligt för konsumenter att betala med euro annat än genom banköverföringar eftersom kassautrustning och terminaler inte är förberedda för eurobetalningar (om betalning med check är ovanligt bidrar också detta till att minska eurobetalningarna). I dessa länder understiger således konsumenternas betalningar i euro 1 %.

[34] Den utrustning som används i Irland är endast avsedda för att hantera en valuta och kommer att ställas om helt till euro den 1 januari 2002.

Enligt Eurobarometer-undersökningen har 98 % av invånarna i euroområdet ännu inte utfört någon betalning i euro med kort eller check. För automatiska debiteringar och banköverföringar är motsvarande siffra 96 %. Endast luxemburgarna ligger här klart över medel (här hade 11 % utfört betalningar i euro via automatisk debitering eller banköverföring. 5 % med check och 4% med kort). Det kan finnas ett flertal förklaringar till detta ointresse för betalningar i euro:

- Rädsla för att blanda ihop nationell valuta och euro. Denna anledning nämndes av i genomsnitt en fjärdedel av konsumenterna, och av särskilt många i Belgien och Italien (båda 31 %) och i Portugal (34 %).

- Avsaknad av bankkonto i euro. Även om betalningar i euro också kan göras från bankkonton som är upprättade i nationell valuta togs denna orsak upp av varannan konsument, med särskilt höga siffror i Frankrike (60 %), Irland (59 %) och Tyskland (53 %).

- Inget checkhäfte i euro. Denna orsak nämndes av i snitt en konsument av två, och var särskilt frekvent i Tyskland (58 %), Frankrike (58 %) och Irland (54 %). Denna fråga är dock knappast relevant i de länder som använder Eurochèque-systemet där valutan inte är förtryckt på checkarna (t.ex. Belgien och Luxemburg).

- Rädsla för att en eurobetalning för med sig extra avgifter. Detta problem togs endast upp av 15 % av de tillfrågade. Informationen om att en eurobetalning skall vara i alla avseenden likvärdig en betalning i nationell valuta har således varit effektiv.

- En konsument av tre visste inte att det fanns möjlighet att betala i euro. Okunskapen om denna möjlighet var särskilt stor i Irland (49 %), Nederländerna (42 %), Spanien och Portugal (båda 39 %).

- Inget intresse av att betala i euro. 75 % nämnde denna orsak, som således förefaller vara den viktigaste. Andelen tillfrågade som tog upp detta skäl var ännu högre i Tyskland (86 %), Frankrike (77 %) och Italien (76 %).

Paradoxalt tycker dock så mycket som 36 % av konsumenterna att betalningar i euro är ett bra sätt att bekanta sig med den nya valutan. Denna uppfattning var särskilt vanlig bland personer i ledande befattningar (47 %) och studenter (46 %).

2.5. Informationskampanjer

2.5.1. Europeiska kommissionens roll i utformningen och genomförandet av informationskampanjer om euron

Kommissionen har alltsedan Princeprogrammet [35] började genomföras 1996 spelat en viktig roll i informationsarbetet om euron. Även Europaparlamentet har gett ett viktigt stöd inom detta område.

[35] Prince står för Programme d'Information du Citoyen Européen och är alltså ett informationsprogram för EU-medborgare.

Kommissionens åtgärder kan indelas i följande tre huvudkategorier:

2.5.1.1. Informationsutbyte

Kommissionen samordnar ett nätverk bestående av informationsdirektörerna vid medlemsstaternas finansministerier samt företrädare för ECB. Detta forum startade 1998 och har till syfte att uppmuntra till en allmän debatt och informationsutbyte mellan deltagarna, främst om huvuddragen i den politik för euroinformation som organiseras i de olika medlemsstaterna. Mötena har kommit att hållas allt tätare, och anordnas numera varannan månad. Det finns också en "styrgrupp för euroinformation" med företrädare för kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska centralbanken. Kommissionen deltar även i det så kallade NAT (network advisory team), som består av informationsansvariga från euroländernas centralbanker och sammanträder varje månad vid ECB:s högkvarter.

På grundval av dessa diskussioner samt de undersökningar som genomförts i egen regi (Eurobarometer Flash om allmänhetens attityd till euron, reguljära Eurobarometer-undesökningar och kvalitativa studier) lägger kommissionen regelbundet fram riktlinjer för euroinformationen (t.ex. meddelandet från februari 2000 om verksamheten under budgetåren 2000 och 2001). Man håller också på att utforma en särskild tabell över euroinformationsarbetet som skall uppdateras månatligen (s.k. Tableau de bord), och som har till syfte att övervaka framstegen.

2.5.1.2. Partnerskap och direkta åtgärder

Kommissionen har från början valt att prioritera samfinansiering av insatser som anordnas i medlemsstaternas regi och insatser i medborgarnas närmiljö - detta dels för att försäkra sig om att budskapet anpassas väl till den lokala opinionen, dels för att genom samfinansieringen ge en hävstångseffekt åt gemenskapsanslagen.

Under 2001 har tretton sådana avtal slutits mellan kommissionen och medlemsstaterna (med de tolv euroländerna samt Sverige), och åtgärder som genomförs i partnerskap med medlemsstaterna tar upp två tredjedelar av anslagen för euroinformation inom Princeprogrammet.

Därutöver finansieras under året 34 projekt av transnationell karaktär, som anordnas i partnerskap med bl.a. föreningar, yrkessammanslutningar, icke-statliga organisationer och de små och medelstora företagens sammanslutningar. För dessa projekt har anslagits sammanlagt 5,8 miljoner euro. De ansvariga för de olika projekten har också sammanträtt i Bryssel för att samordna sina åtgärder och i möjligaste mån skapa synergieffekter. Några åtgärder som rör euron har också inletts på grundval av Europeiska rådets slutsatser från Nice. Särskilda arrangemang kommer att hållas i maj, september och december, och kommer att kulminera den 31 december med arrangemang i samtliga euroländer. Det är viktigt att kommissionen i detta sammanhang understryker vilket historiskt genombrott euron innebär. Det informationsmaterial som tas fram (affischer, anslagstavlor, videokassetter, broschyrer m.m.) uppdateras regelbundet, liksom kommissionens webbplats. Kommissionen kommer under året att anordna en rad utställningar, symposier och seminarier riktade till bl.a. företag och opinionsbildare. Det bör slutligen också nämnas att de s.k. euroinfoställen (Info Points Europe) spelar en viktig roll för spridningen av euroinformation till konsumenter.

2.5.1.3. Genomförandet av specifika åtgärder

a) Åtgärder riktade till företag

Kommissionen har distribuerat fler än en miljon eurohandledningar på cd-rom, som fungerar som underlag för företagens egen övergång till euro. Kommissionen har också understött en rad utbildningsprojekt för företagsledare rörande eurofrågor. Dessa insatser har särskilt varit riktade till den kooperativa sektorn och turistnäringen. Euron hörde också till huvudämnena vid de europeiska handelsdagar som arrangerades i 33 större städer i EU under 2000, där många seminarier anordnades i ämnet. Fler än 3000 opinionsbildare och informationsansvariga inom handels- och distributionssektorerna beräknas ha tagit del i dessa seminarier.

Euroinfocentren har också en viktig roll att spela för förmedlingen av euroinformation till små och medelstora företag. Detta har bland annat skett genom en mycket omfattande seminarieverksamhet, genom att skräddarsytt informationsmaterial ställts samman och distribuerats till företagen samt genom handledning i olika former.

b) Åtgärder riktade till tredje land

Under 2001 kommer också en rad konferenser att anordnas, varav en större konferens för deltagare från Central- och Östeuropa [36]. En informationsfolder riktad till turister som besöker euroområdet håller också på att färdigställas, och skall tryckas i 1,6 miljoner exemplar för utplacering på gemenskapens delegationer, på flygplater och vid flygbolagskontor etc. Dessutom utarbetas audiovisuella redskap och utställningsmontrar, samt sex seminarieserier riktade till utländska journalister.

[36] [Ingen not krävs i den svenska versionen]

c) Åtgärder riktade till konsumenter

Kommissionen har sedan 1998 anordnat eurokurser för ca 650 företrädare för konsumentorganisationer och andra icke-statliga organisationer, med syftet att de i sin tur skall kunna hålla utbildningar för de medborgare de är i kontakt med. Som en del av denna verksamhet har kommissionen också tagit fram en bred uppsättning läromedel och liknande material (broschyrer, spel, modeller av sedlar och mynt, m.m.), som i många fall producerats i flera miljoner exemplar.

2.5.2. Medlemsstaternas roll vid utformningen och genomförandet av informationsinsatser

Medlemsstaterna har självfallet en central roll vid genomförandet av informationskampanjerna om euron.

Även om kommissionens insatser är av stor vikt kan euroinformationen till medborgare, företag och andra målgrupper inte fungera utan medverkan från aktörer i medlemsstaterna. Här tillämpas subsidiaritetsprincipen, och själva genomförandet av informationskampanjerna sköts i första hand på nationell nivå.

Alla deltagande medlemsstater har utarbetat sina egna informationsstrategier, anpassade efter varje lands särart och behov. Några länder började med euroinformation redan 1996, medan andra inledde arbetet när euron infördes som (icke-kontant) betalningsmedel 1999. Alla euroländerna har intensifierat informationen under 2001. De offentliga anslagen har ökat och på vissa håll mångdubblats, vilket ytterligare visar att inga målgrupper utesluts och att ambitionen är att övergången till kontanter i euro den 1 januari 2002 skall gå så smärtfritt som möjligt i alla delar av samhället. Informationskampanjen fortsätter i många länder till även efter den period då två valutor är i omsättning, som ett stöd för särskilt utsatta grupper.

De informationsstrategier som tagits fram av medlemsstaterna har följt de huvudlinjer och prioriterade mål som utgör grunden för kommissionens meddelande från februari 2000 om informationsstrategin inför den sista fasen i genomförandet av EMU. En del av de teman och budskap som ingått i de nationella informationskampanjerna har också inspirerats av meddelandet om praktiska aspekter på euron från augusti 2000 samt kommissionens rekommendation om hur de ekonomiska aktörernas förberedelser inför övergången till euron kan underlättas.

Erfarenheter av lyckade och mindre lyckade informationsformer och -redskap utbyts också regelbundet genom de många samordningsmöten som hålls på olika nivåer. Varje medlemsstat har ombetts att lägga fram en rapport till EU-institutionerna om sina informationsinsatser under 2000 samt sina kampanjplaner för 2001-2002. Genom de regelbundna mötena och uppföljningen av insatserna skapas en viss sammanhållning och i någon mån samordning av informationsarbetet, utan att varje medlemsstats möjlighet att skräddarsy sina insatser efter lokala förhållanden för den skull undergrävs.

2.5.3. Eurosystem-kampanjen för information om euromynt och sedlar

Eurosystem-kampanjen organiseras av Europeiska centralbanken och euroländernas centralbanker i samarbete, och inleddes i början av 2001. Kampanjen, som gäller information om euromynt och -sedlar, bedrivs i samarbete med marknadsföringsbyrån Publicis och omfattar alla euroländerna, med de nationella centralbankerma som ansvariga för det praktiska genomförandet. Målet är att göra användarna bekanta med de nya myntens och sedlarnas utseende. Närmare uppgifter om och exempel på de synliga säkerhetsdetaljerna på sedlarna kommer att spridas framför allt under hösten 2001, så att konsumenter och ekonomiska aktörer får det stöd som krävs för att skydda sig mot förfalskningar.

3. Pågående och framtida förberedelser

Produktionsmålet för euromynt och -sedlar till slutet av 2001 är satt till 50 miljarder mynt och 14,25 miljarder sedlar. I slutet av februari 2001 hade 68,4 % av mynten präglats, och 40 % av sedlarna tryckts. Produktionen av mynt och sedlar går enligt ECB enligt planerna.

Den slutliga övergången till euron är ett mycket omfattande logisktiskt projekt, som har konsekvenser för alla ekonomiska aktörer och medborgare i euroområdet. Förberedelser för övergången har förstås inletts på många skilda områden, allt från lagring och transport av mynt och sedlar till utformning av prispolitik i euro. Fem områden som är av särskilt intresse på europeisk nivå kommer att presenteras i följande avsnitt, illustrerade med en mångfald exempel på god praxis som skulle kunna användas på flera områden.

3.1. Viktiga områden för insatser

Följande aspekter förtjänar särskild uppmärksamhet: skydd mot förfalskning av euron, medborgarnas praktiska förberedelser, särskild hjälp till personer med svårigheter att få tillgång till information, sätt att hantera risken för prishöjningar, kassahantering och förebyggande av köbildning samt skapandet av ett integrerat område för eurobetalningar.

3.1.1. Skydd mot förfalskning av euron

Skyddsnivån måste vara ännu högre för euron än för mynt och sedlar i nationella valutor, Euron kommer nämligen att bli mera attraktiv för förfalskare, på grund av att den gäller som betalningsmedel inom ett mycket större område, och troligen kommer att användas även utanför euroområdet. Kampen mot förfalskning har därför omorganiserats och förstärkts, och innefattar bl.a. intensivt samarbete både på internationell nivå och mellan medlemsstaterna. Samtidigt skapas också särskilda europeiska strukturer för detta arbete.

3.1.1.1. Tekniska aspekter på förfalskningsskyddet

Från teknisk synvinkel kommer euron att vara bättre skyddad mot förfalskning än någon av de nationella EU-valutorna. Deras visuella utformning är särskilt tydlig och avsedd att underlätta igenkännligheten, även för synskadade.

Eurosedlarna kommer att förses med säkerhetsdetaljer som kan kontrolleras med enkla redskap i butiker och banker, i sedelräknare och försäljningsautomater, samt givetvis av de nationella centralbankerna. Mynten har getts en visuell utformning och struktur som underlättar för de behöriga myndigheterna att skilja dem från förfalskningar, och som även gör dem lätt identifierbara i myntautomater runtom i euroområdet oavsett var mynten ursprungligen präglats.

Självfallet måste alla egenskaper hos sedlar och mynt av samma valör vara helt konsekvent tillverkade och identiska för att det skall gå att identifiera förfalskningar utan svårighet. Specifikationerna och toleranserna har därför satts ännu striktare för euron än vad som är fallet vid produktion av nationella mynt och sedlar. Dessutom sker noggranna kvalitetskontroller, för att förhindra att mynt och sedlar som inte uppfyller de höga kvalitetskraven kommer ut i cirkulation.

3.1.1.2. System för spårning och förebyggande av förfalskningar

Medlemsstaterna och EU:s institutioner och organ har tillsammans utarbetat ett system för samarbete inom förfalskningsskydd, och håller på att omsätta detta system i praktiken.

När det gäller brottsbekämpning har samarbetet mellan EU-länderna ökat i och med att Europol getts i uppgift att ta hand om förfalskningsfrågor. Samarbetet mellan medlemsstaterna, kommissionen, Europol, ECB och Interpol inleddes 1998. En rad möten har anordnats i kommissionens, ECB:s och Europols regi. Under mötena har relevanta aspekter på förfalskningsrisken identifierats, och arbetet har samordnats parterna emellan.

Tekniskt sett kommer misstänkta förfalskningar att skickas till särskilda centrum för analys av sedlar och mynt på nationell nivå (National Analysis Centres for banknotes" eller "Coin National Analysis Centres"), där en inledande analys och kategoriindelning sker. Alla nya typer av förfalskningar kommer att sändas till en central analysenhet för sedlar (Central Analysis Centre for banknotes) respektive till ett centrum för teknisk och vetenskaplig analys av mynt (European Technical And Scientific Centre for Coins). Tekniska och statistiska uppgifter kommer att lagras i ett centralt övervakningssystem vid ECB i Frankfurt (Counterfeit Monitoring System).

Arbetet inom dessa områden går nu in i en särskilt intensiv fas eftersom alla nödvändiga skyddsmekanismer behöver vara på plats i god tid innan euromynt och sedlar är ute i cirkulation.

3.1.1.3. Samordning av arbetet inom EU:s institutioner och organ

På EU-nivå är ansvaret för skydd av euron noggrant fördelat mellan institutionerna:

- Europeiska kommissionen tar initiativ till ny lagstiftning, bidrar ekonomiskt och utbildningsmässigt, svarar på frågor och tillmötesgår krav på information från Europaparlamentet, ger stöd till medlemsstaterna i deras arbete, särskilt i fråga om genomförandet av lagstiftning, samt samordnar medlemsstaternas tekniska insatser för skydd av euromynten mot förfalskning.

- ECB svarar för teknisk analys av alla nya typer av förfalskade eurosedlar vid Counterfeit Analysis Centre, som kommer att bedriva sin verksamhet i ECB:s lokaler. ECB skall också lagra uppgifter om förfalskade mynt och sedlar i en central databas (också installerad vid ECB) och förmedla relevanta tekniska och statistiska uppgifter till alla dem som medverkar i kampen mot förfalskning av euron. ECB bedriver också en informationskampanj i samband med de 12 centralbankerna i euroområdet, som har till mål att allmänheten skall vara väl förtrogen med de nya mynten och sedlarna.

Europol skall ge stöd åt medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter i arbetet med att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet. Detta kommer att ske främst genom att Europol medverkar till informationsutbyte och strategisk analys. Europol kommer också att bidra med expertis och tekniskt stöd vid utredningar och andra operationer som genomförs inom EU av medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Europol kommer också att hålla en central databas med uppgifter av utredningstekniskt intresse, och använda sig av ECB:s databas i arbetet.

För att bidra till att skapa översikt och en gemensam strategi på EU-nivå inrättades en interinstitutionell styrgrupp i februari 2001. I gruppen ingår företrädare för Europeiska kommissionen, ECB och Europol, och den kommer att få som främsta uppgift att förbereda underlag för beslut. Styrgruppen kommer att sammanträda regelbundet och skall också kunna sammankalla till högnivåmöten.

3.1.1.4. Rättsligt skydd för euron

I juli 2000 lade kommissionen fram ett förslag till rådets förordning om skydd av euron mot förfalskning. Rådet kom till en principöverenskommelse i februari 2001 och förordningen förväntas kunna antas inom de närmaste månaderna. Den kommer att vara av grundläggande betydelse inom området, och innehålla bestämmelser om insamling, lagring och utbyte av uppgifter om förfalskningar. Det kommer också att anges i förordningen vilka behöriga myndigheter och organ som utsetts i de olika medlemsstaterna. Genom förordningen blir kreditinstituten t.ex. skyldiga att beslagta och överlämna de falska mynt och sedlar de kommer i kontakt med, och regler fastställs för hur samarbetet skall bedrivas på EU-nivå, mellan medlemsstaterna och med icke-medlemsländer och icke-statliga organisationer. En rättsakt som skall komplettera förordningen är också under utarbetande, och kommer att grundas på Fördraget om Europeiska unionen.

Den 29 april 1999 fattade rådet ett beslut om att utvidga Europols mandat till att även omfatta frågor om förfalskning av kontanter och andra betalningsmedel, och ett rambeslut fattades i maj 2000 med syftet att stärka skyddet mot förfalskning i samband med eurons införande genom att skärpa straffrättsliga och andra påföljder. Genom detta beslut blir medlemsstaterna skyldiga att se till att euron har ett fullgott förfalskningsskydd genom strafflagstiftningen redan innan valutan sätts i omlopp den 1 januari 2002.

Till det övriga arbete som bedrivits på nationell nivå och EU-nivå för att förebygga och bekämpa förfalskning av euron hör följande: Europeiska centralbankens rekommendation av den 7 juli 1998 avseende vissa åtgärder för att stärka det rättsliga skyddet för eurosedlar och euromynt, kommissionens meddelande av den 22 juli 1998 om utbildning, uppbyggnad av informationssystem, samarbete och skydd inom ramen för strafflagstiftning, ECB:s riktlinjer av den 7 juli 1998 angående vissa bestämmelser för eurosedlar (ändrade den 26 juli 1999). Det sistnämnda dokumentet handlar bland annat om ensamrätten på tillverkning av eurosedlar, om upprättandet av ett analyscentrum (counterfeit analysis centre) och en databas med uppgifter om förfalskningar vid ECB. Europeiska centralbankens ovan nämnda rekommendation av den 7 juli 1998 avseende vissa åtgärder för att stärka det rättsliga skyddet för eurosedlar och euromynt gäller bl.a. kontroll av och förbud mot att utfärda sedlar utan officiellt tillstånd. Kommissionens meddelande av den 13 januari 1999 om samlarmynt, medaljer och symboliska mynt innehåller rekommendationer om praxis att tillämpa under övergångsperioden.

3.1.1.5. Utbildning och information

Information till allmänheten och specialutbildning för vissa målgrupper om eurosedlarnas och -myntens utseende och säkerhetsdetaljer har givetvis en central funktion för förebyggandet av förfalskning. Till de särskilda målgrupperna hör polistjänstemän, kassapersonal vid banker och i detaljhandeln, och dessa grupper bör få sin utbildning i god tid innan sedlar och mynt börjar omsättas. Utöver medlemsstaternas initiativ har kommissionen, Europol, ECB och Interpol samordnande funktioner för dessa utbildningsåtgärder på EU-nivå. De kommer då också att ta hänsyn till den utbildning som genomförts i de enskilda medlemsstaterna.

Informationen till allmänheten om eurosedlarnas och -myntens utseende kommer att intensifieras från och med september 2001 under en särskild kampanj anordnad av ECB i samarbete med medlemsstaternas centralbanker, kommissionen och euroländerna.

3.1.2. Praktiska förberedelser av medborgarna och stöd till personer som har svårt att få tillgång till information

För att euroområdets medborgare skall kunna planera sin budget och handla i euro utan större misstag eller irritation under de första dagarna 2002 måste de förberedas inför detta före 2001 års slut. I praktiken kommer mer än 300 miljoner medborgare att på ett par dagar bli tvungna att anpassa sig till en miljö där det bara finns euro. Det handlar inte om att kunna köpa en souvenir i utländsk valuta, utan om att kunna förvalta hela sin inkomst i en helt ny valuta. För att undvika eventuella konflikter och svårigheter under de första veckorna 2002 är det en stor fördel om konsumenterna känner till omvandlingskursen och de viktigaste datumen samt att de redan 2001 lär sig att uttrycka värde i euro och känna igen sedlar och mynt, till exempel genom praktiska övningar (simuleringsövningar etc.). De nationella och lokala myndigheterna i de deltagande länderna har det högsta ansvaret för att utveckla och följa upp informationsåtgärderna för medborgarna. Men en framgångsrik euroövergång är en angelägenhet som berör alla, det vill säga finansiella institut, handeln, och även pressen har en viktig roll. Åtgärderna bör intensifieras ju närmare övergången vi kommer.

Flertalet medborgare kan förbereda sig själva genom att söka nödvändiga upplysningar i den allmänna informationen, det vill säga identifiera de viktigaste förändringarna, lära sig att känna igen nya mynt och sedlar, skapa nya referenser i euro och förstå skälen till den gemensamma valutan. Det är dock inte bara majoriteten av medborgarna som skall gå över till euro, utan samtliga konsumenter i euroområdet. År 2002 skall alla konsumenter kunna göra sina dagliga ekonomiska transaktioner enligt villkor som med avseende på informationsnivå och valmöjligheter skall vara minst lika bra som under 2001. Det är särskilt nödvändigt med en speciell insats för personer som har svårt att få tillgång till information. Skälen till detta kan vara en svår socio-ekonomisk situation (äldre och isolerade personer, personer med ekonomiska svårigheter, personer med läs- och skrivsvårigheter samt invandrare som lever utanför samhällets ramar) eller på funktionshinder (blinda eller synskadade, döva eller hörselskadade personer samt personer med mentala handikapp).

Sedan 1997 samordnar och finansierar kommissionen i samarbete med Europaparlamentet olika projekt som drivs av icke-statliga organisationer (NGO) som är inriktade på att slå vakt om dessa befolkningsgruppers intressen (de så kallade "Euron utan problem-projekten"). Den inledande målsättningen var att identifiera deras behov (verktyg, utbildningsmetoder etc.), att utforma produkter som svarar mot behoven och att utbilda specialister (informatörer) till stöd för dessa personer. Resultaten är viktiga och Euron utan problem-projekten har gjort det möjligt att anpassa utbildningsmetoder samt ett tjugotal användbara informationsprodukter för denna typ av insatser i närmiljön (handböcker, broschyrer, omräknare, simuleringsövningar samt euromynt och eurosedlar i kartong). Vissa anpassningar eller insatser som gjorts för personer som har svårt att få tillgång till information kan även vara till nytta för alla konsumenter. Enkla omräknare med stora och lättlästa siffror uppskattas till exempel av synskadade personer, men förmodligen även av många andra eftersom de är lätta att läsa.

I samarbete med medlemsstaterna och sammanslutningar som arbetar på fältet samordnar och utvecklar kommissionen ett nätverk med mer än 30 000 informatörer som skall stödja dessa personer. Kommissionen utvecklar och distribuerar även informationsmaterial till dem på tio språk och i hundratusentals exemplar. Extra gemenskapsfinansiering [37] har till exempel gjort det möjligt för den europeiska sammanslutningen för synskadade att vidta flera åtgärder (informationsbroschyrer som tryckts med blindskrift och med stor stil, ljud- och databaserade verktyg, utbildningsspel som utformats för personer med sensoriska handikapp). Dessutom har 650 "superinformatörer" utbildats av kommissionen för att kunna anordna utbildning av informatörer i varje medlemsstat. Denna åtgärd har delvis finansierats genom Prince-programmet. Efter att ha testats i olika försöksregioner i medlemsstaterna finns numera ett antal preliminärt utarbetade verktyg inom projektet "Euron utan problem" tillgängliga i hela euroområdet. Vissa medlemsstater (det vill säga Frankrike, Spanien, Portugal, Grekland, Italien och Belgien) har redan i samarbete med kommissionen inrättat informationsprogram i stor skala för de berörda befolkningsgrupperna. ECB utnyttjar även nätverken "Euron utan problem" för att informera dessa befolkningsgrupper om de nya mynten och sedlarna. ECB har även tagit fram 47 000 paket med övningssedlar med tryck på bara en sida som kommissionen håller på att distribuera till informatörerna i de berörda sammanslutningarna för personer med sensoriska handikapp. Kommissionen har även fått rådets godkännande att vidta fortbildningsåtgärder under medlemsstaternas ansvar med riktiga mynt (på säkra ställen) och att (på bekostnad av kommissionen) ta fram övningsmynt som de deltagande staterna skall distribuera till blinda.

[37] Ibland i samarbete med ECB.

Att förbereda medborgarna och särskilt de befolkningsgrupper som har svårt att få tillgång till information kräver samordning och snabba investeringar av alla berörda parter för att i tid kunna erbjuda mer än bara enkel information, det vill säga verklig fortbildning som gör det möjligt för alla konsumenter i euroområdet att utan svårigheter delta i detta stora europeiska projekt och att helt och fullt dra nytta av den gemensamma valutans effekter.

3.1.3. Bemöta riskerna för prishöjningar

Enligt Eurobarometer-undersökningarna finns det en konstant oro hos konsumenterna för prishöjningar vid övergången till euro. Mer än 46 % av konsumenterna i euroområdet är oroliga eller mycket oroliga för en eventuell priseffekt. Denna inställning är till och med i majoritet i Italien, Frankrike, Irland och Portugal samt i en del av Tyskland. I takt med att övergången närmar sig är det troligt att media kommer att ge denna oro större utrymme samt jaga överträdelser och slå upp dem stort i början av 2002.

Risken för prishöjningar är på det hela taget mycket liten. Den verkar vara nästan obefintlig när det gäller stormarknader (på grund av konkurrenstrycket har prisuppgifterna till och med en tendens att ligga kvar på samma nivå eller att avrundas nedåt), men prishöjningar kan förekomma när det gäller vissa mindre konkurrensutsatta butiker där frestelsen att sätta nya psykologiska högre priser ibland kan finnas. Risken är större i de butiker som inte skyltar med dubbla priser. Med undantag för Irland kommer övergången att leda till visuellt lägre priser, men utan att kunderna lätt kan kontrollera om sänkningen är tillräcklig för att det nya priset skall svara mot den tidigare prissättningen. Utan att ifrågasätta principen om fri prissättning, som är en av hörnstenarna i den gemensamma marknaden, är det lämpligt att beakta vad som kan göras för att förutsäga eventuella prishöjningar och försäkra konsumenterna om den verkliga utvecklingen i början av 2002. Flera tankegångar som kompletterar varandra snarare än fungerar som alternativ har utforskats av kommissionen och diskuterats med de deltagande medlemsstaterna och de europeiska sammanslutningarna.

3.1.3.1. Främja utveckling av parallella prisangivelser

Angivande av parallella priser gör det lättare för konsumenten att kontrollera prisutvecklingen genom att jämföra europriserna med deras motvärde i den gamla nationella valutan. Spridning av parallella prisangivelser på rättslig eller frivillig väg ligger i allas intresse.

3.1.3.2. Ökade stickprovsundersökningar och kontroller i slutet av 2001 och i början av 2002

Dessa åtgärder skulle kunna vidtas av de offentliga myndigheterna och konsumentorganisationerna och genomföras bland annat med hjälp av de lokala organ som svarar för övervakning av övergången till euro. Flera medlemsstater avser att intensifiera kontrollerna under 2001 och under de första veckorna 2002. I till exempel Nederländerna gör konsumentorganisationen en uppföljning av priserna för det nationella forumets räkning. Myndigheterna räknar med en förebyggande effekt eftersom handlarna fruktar att negativ publicitet kan leda till att de pekas ut av konsumenterna. Även om åtgärderna är nödvändiga för att visa på myndigheternas och konsumentorganisationernas vaksamhet har de icke desto mindre en ganska begränsad effekt. Allmänt sett är det endast straffbart att inte respektera de omvandlings- och avrundningsregler som fastställs i euro-förordningen.

3.1.3.3. Skapa frivilligt engagemang för utbredd prisstabilitet

Handlarna åtar sig frivilligt att säkerställa att övergången till euro blir fullständigt neutral och att visa sina åtaganden genom slogan, logotyper och klistermärken etc. Detta förfarande gör det möjligt att skapa ett tryck på marknaden för ökad prisstabilitet. Om slagordet (eller affischen eller logotypen) blir tillräckligt känd genom informationskampanjerna kommer oroliga kunder att söka efter butiker med denna symbol. Detaljister som väljer att inte delta utsätter sig för kommersiella risker. Denna enkla och billiga idé passar både för stormarknaderna och småhandlarna som på så sätt försäkrar sig om sin kundkrets. Kommissionen lade fram idén om frivilliga åtaganden för de europeiska handelssammanslutningarna och den ingår i det gemensamma uttalande som antogs den 2 april 2001 av företrädare för handelssektorn, små och medelstora företag och konsumenterna (se bilaga 3).

3.1.3.4. Utnyttja de offentliga förvaltningarnas föredömlighet

Den offentliga sektorns betydelse i ekonomin innebär att dess beslut kan vara mönsterbildande. De flesta offentliga förvaltningar avser att statuera exempel genom att organisera en övergång till euron till fullständigt neutrala kurser eller till kurser som är fördelaktiga för medborgarna genom att undvika att öka priserna under denna omvälvande period.

3.1.3.5. Inrätta ett särskilt statistiksystem för övergången

Erfarenheterna [38] visar att det behövs ett statistiskt system på europeisk och nationell nivå där man varje vecka tar fram uppgifter om prisutvecklingen under början av 2002. Det skulle räcka med att några försummelser framhålls av media för att befolkningen skall få en känsla av att priserna har stigit avsevärt. Snabba officiella uppgifter gör det möjligt att dementera sådana påståenden och försäkra konsumenterna om prisernas verkliga utveckling.

[38] Vid det brittiska pundets övergång till nuvarande decimalsystem hade befolkningen en känsla av att transaktionen åtföljdes av kraftig inflation. Flera månader senare togs officiella uppgifter fram som visade att priserna hade varit stabila men dessa kom alldeles för sent för att kunna förändra allmänhetens uppfattning som var mycket väl förankrad.

Den sammanlagda effekten av dessa åtgärder kan försäkra konsumenterna och så mycket som möjligt begränsa risken för prishöjningar vid övergången till euro.

3.1.4. Kassahantering och köer

Kassahantering och köer kommer att medföra omfattande logistikproblem under den period mynt och sedlar i båda valutaenheterna är i omlopp. Kommissionen har gjort en enkät bland de viktigaste stormarknadskedjorna i Europa för att se hur de tänker hantera problemet.

3.1.4.1. Kassahantering

Nästan alla de tillfrågade kommer enbart att ge tillbaka växel i euro 2002, bland annat när det gäller betalningar med nationella sedlar och mynt. I allmänhet har kassautrustningen kapacitet att klara av dessa kombinerade betalningar och att beräkna växel i euro. För det mesta kommer de inkommande nationella kontanterna att placeras för sig, ofta löst i en låda under kassan. Kassörskan kommer inte att ha tillgång till innehållet i denna låda och kan alltså inte använda nationell valuta för att ge tillbaka växel, även om konsumenten skulle begära det. Några enstaka butiker avser att inrätta särskilda kassor för euro och nationell valuta under den första veckan i januari.

Tvärtemot stormarknaderna är närbutikerna knappast utrustade för att hantera två olika valutor samtidigt och för att beräkna växel till kund när två olika valutor används för samma betalning. Särskilda instrument är nödvändiga i samband med övergången och skulle kunna distribueras av branschorganisationerna eller de offentliga förvaltningarna.

Det gemensamma uttalande som undertecknades den 2 april av företrädare för den europeiska handelssektorn, konsumenterna och de små och medelstora företagen (se bilaga 3) innehåller också en uppmaning till konsumenterna att snabbt förse sig med eurovaluta och försöka undvika betalningar där euro och den nationella valutan kombineras.

3.1.4.2. Förhindra att kassaköerna blir längre

Det invecklade växelförfarandet riskerar att betalningarna tar mycket längre tid än vanligt och följaktligen kan långa väntetider uppstå i kassorna. Logistikproblem till följd av eurons införande förvärras i situationer där det är vikigt med kontanter. Enligt en studie som gjorts för den nederländska järnvägens räkning beräknas tiden för att göra en betalning i euro till 50 sekunder, till 60 sekunder om betalningen sker i gulden (med växel i euro) och till 120 sekunder om man antar en betalning där båda valutorna förekommer. Utan särskilda åtgärder kommer kön framför varje lucka på centralstationen i Amsterdam att uppgå till 100 personer kl. 9.00 och att nå sin höjdpunkt kl.22 med 1 200 personer. En absurd situation som visar behovet av att utforma och vidta åtgärder för att kompensera den tillfälliga förlängningen av betalningstiden. Enligt kommissionens enkät bland stormarknaderna kommer väntetiderna vid stormarknadskassorna utan extra åtgärder att öka med 25 till 100 %. En sådan utveckling skulle kunna få många negativa konsekvenser. Följande enkla punktinsatser kan emellertid ha positiva effekter och förhindra att väntetiden ökar:

- Öka det maximala antalet öppna kassor.

- Sänka minimibeloppet för betalning med kort. Nyttan med denna åtgärd och dess genomförbarhet beror emellertid på hur snabbt systemet för elektroniska betalningar är, om det kan hantera ett ökat antal betalningar och vad det kostar att göra elektroniska betalningar.

- Utse personal för att svara på kundernas frågor om euron så att dessa inte ställs i kassorna. Informatörerna kan stå vid en informationsdisk, röra sig i butiken eller finnas efter varje kassa.

- Anslå personal för att packa kundernas påsar vid varje kassa. Denna åtgärd har förutsetts av vissa butiker och är mycket effektiv. Den tid som förloras vid betalningstransaktionerna borde kunna återvinnas helt genom denna åtgärd.

Det finns lösningar som anpassats till varje typ av handel. Utformning och inrättande kräver dock visst förhandsarbete för att bedöma problemets storlek, samt lite fantasi. Det tillkommer varje företag att i möjligaste mån genomföra simuleringsövningar och vidta åtgärder som anpassats efter företagets förhållanden för att tjänstekvaliteten skall kunna upprätthållas under de första dagarna 2002.

3.1.5. Inrätta ett betalningsområde med euro

Den 1 januari 2002 kommer mynt och sedlar i euro att vara lagligt betalningsmedel i de 12 länderna, men de 12 separata områdena för detaljistbetalningar finns dock kvar. Medborgarna kommer inte att förstå denna situation. Om det inte sker några betydande förbättringar redan i januari 2002 kommer konsumenterna att anse att den gemensamma valutan bara är ett byte av mynt och sedlar.

Varje land har byggt upp sitt eget system för detaljistbetalningar. Dessa olika nationella system fungerar ganska bra. Men redan en liten utlandsbetalning medför betydande kostnader för kunden. Den senaste studien som gjorts för kommissionens räkning i november 1999 visar att en utlandsbetalning på 100 euro i genomsnitt kostar 17 euro inom euroområdet. Detta beror på att betalningarna inte är automatiserade och/eller att man utnyttjar komplicerade system.

År 2002 kommer konsumenterna också att upptäcka att det knappast kostar något att ta ut pengar från en uttagsautomat i det egna landet, medan att det är mycket dyrt så snart konsumenterna har passerat en gräns. I bägge fallen rör det sig dock om samma sedlar i euro. Samma resonemang tillämpas också på andra betalningsmedel. I alla de 12 nationella betalningsområdena är kostnaderna för en transaktion densamma oberoende av om betalningen går mellan två gator i huvudstaden eller om den går från en avlägsen by till en annan avlägsen by. Principen om ett enda betalningsområde måste också genomföras i euroområdet. Vi måste övergå från 12 nationella betalningsområden till ett euroområde med samma regler som ett nationellt betalningsområde.

Eurons införande har kastat ljus över det faktum att marknaden för finansiella tjänster är dåligt integrerad och isolerad från övriga marknader. Därför lade kommissionen i början av 1999 fram en handlingsplan [39] för att förbättra denna marknads funktion. I synnerhet framhålls det att "utan en impuls från högsta politiska nivå finns det en risk för att den enskilde konsumenten av finansiella tjänster kommer att berövas vissa av de påtagliga fördelarna med en gemensam valuta [40] ". I sitt meddelande från januari 2000 om små betalningar betonade kommissionen på nytt att det är nödvändigt att skapa ett enda betalningsområde [41]. Europaparlamentet och Europeiska centralbanken delar denna uppfattning [42]. Flera projekt är på gång för att förbättra överföringssystemen i syfte att uppnå fullständig automatisering. Därför är det nödvändigt att genomföra de befintliga standarderna, bygga nya nätverk och undanröja vissa administrativa hinder. Vi måste även sprida användningen av följande tre instrument:

[39] Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan, KOM(1999) 232 av den 11 maj 1999.

[40] S. 11 i ovanstående meddelande.

[41] Detaljistbetalningar på den inre marknaden, KOM(2000) 36 av den 31 januari 2000.

[42] Europaparlamentets resolution A5-0283/2000 av den 26 oktober 2000 och "Improving cross-border retail payment services. The eurosystem's view. Progress report" (från september 2000).

- IBAN (det internationella numreringssystemet för bankkonton, International Banking Account Number). De befintliga numreringsstystemen för bankkonton är strikt nationella och man kan för närvarande inte avgöra i vilket land kontot är öppnat. IBAN-standarden innebär att 4 tecken (det vill säga 2 bokstäver för landet, i likhet med internationella telefonnummer, och 2 kontrollsiffror för att undvika skrivfel) läggs till det nationella kontonumret.

- BIC (bankens identifieringskod, Bank Identifier Code). Denna kod finns redan och gör det möjligt att identifiera banken vid en internationell transaktion. Den läggs till IBAN-koden och omfattar 11 tecken.

- IPI (standardblankett för betalningsorder, International Payment Instruction). Detta dokument håller på att färdigställas och kommer att innehålla all information som krävs för att betalningen skall kunna göras helt automatiskt. Det kommer att innehålla IBAN- och BIC-koden. Konsumenterna har en viktig roll i förfarandet. För att en korrekt transaktion skall kunna genomföras måste kunderna fylla i blankettens alla rutor, vilket de också gör idag när det gäller nationella betalningar. Kunden kommer att kunna göra kodningen själv (bank i hemmet, automatiska bankkassor) eller så kan det göras på bankkontoret. Sedan görs transaktionen automatiskt. I praktiken förutsätter man att samtliga uppgifter tillhandahålls av mottagaren på förtryckta formulär. Det kommer även att finnas en elektronisk version av dokumentet.

Inom några år kommer alla konsumenter som utför internationella betalningar att känna till IBAN och IPI. Omfattande utbildningskampanjer måste dock genomföras för bankpersonal och dessutom måste konsumentinformation utarbetas för detta ändamål.

De flesta banker använder fortfarande systemet med korrespondentbanker för utlandsbetalningar. Detta system är varken anpassat för eller möjligt att anpassa efter ett gemensamt betalningsområde. De befintliga överförings- och clearingsystemen (Swift och Target) har utformats för stora belopp och är inte anpassade för mindre belopp. Det omfattande projektet STEP 1 (Straight Trough Euro Processing) inleddes i november 2002 av EBA (Euro Banking Association). Projektet befinner sig fortfarande i inledningsskedet och är kanske det första steget för att skapa ett clearingsystem inom euroområdet. För att sådana system skall kunna fungera helt automatiskt måste det även föreskrivas konkurrensregler för kostnadsfördelningen. Multilaterala förmedlingsavgifter (MIF, Multilateral Interchange Fee) är avgifter som den mottagande banken betalar till den avsändande banken. Avgifterna har tillkommit genom en överenskommelse mellan bankerna och de måste alltså accepteras av konkurrensmyndigheterna. 1995 gav kommissionen sitt principgodkännande till multilaterala förmedlingsavgifter för utlandsbetalningar. De praktiska aspekterna måste dock diskuteras ytterligare.

3.2. 20 exempel på god praxis för att underlätta den slutliga övergången till euro

Det finns för närvarande många enkla idéer som i sig själva inte är särskilt revolutionerande, men som kan bidra till att hjulen löper lättare, det vill säga underlätta den slutliga övergången till euro. Dessa exempel på god praxis kan inte alltid överföras från ett land eller en sektor till en annan, men är i allmänhet intressanta för de flesta deltagare. Vissa kan tillämpas före den 1 januari 2002, medan andra lämpar sig bättre under den period då båda valutaenheterna kommer att vara i omlopp.

3.2.1. 10 exempel på lämpliga åtgärder före den 1 januari 2002

3.2.1.1. Mindre butiker skall förses med enkla verktyg för växelberäkning

Stormarknadernas kassor klarar av att beräkna växel även vid betalningar där två valutor förekommer. Detta är sällan fallet när det gäller mindre butiker för vilka bristen på extrautrustning skulle kunna komplicera kassahanteringen avsevärt. Det finns billig utrustning på marknaden i form av miniräknare, men få beställningar har hittills kommit in. Dessa verktyg är dock oumbärliga för att undvika köbildning i närbutikerna och för att minska riskerna för fel vid uppräkning av växel. De möjliga distributionskanalerna är flera, till exempel handelskamrar, banker, branschorganisationer och offentliga förvaltningar.

3.2.1.2. Enkla verktyg för bedömning av kontantbehovet skall utvecklas och spridas

Det är svårt för en handlare att beräkna hur mycket växel han skall beställa och hur stor växelkassan skall vara i början av 2002. Denna åtgärd är således viktig eftersom handlaren måste beställa mynt och sedlar. Österrike, Irland och Nederländerna är hittills de enda tre länder som har utarbetat och försett handlarna med enkel mjukvara för att planera beställningar och beräkna växelkassans storlek.

Den österrikiska produkten ("Eurocalculus") som utformats av Wiens universitet och finansierats av bankerna innebär att de olika butikstyperna kan beräkna antalet sedlar och mynt i euro och hur de skall fördelas [43]. För att kunna utarbeta denna mjukvara krävdes att man genomförde en enkät bland tiotusen försäljningsställen. Produkten sprids gratis i Österrike och är dessutom behändig och lätt att använda. Den går dock inte att använda i andra länder utan avsevärda anpassningar (utarbetandet av mjukvaran kostade cirka 100 000 euro). Liknande mjukvaror har utarbetats på Irland ("Eurofloat") och sprids gratis av Euro Changeover Board of Ireland [44]. I Nederländerna har centralbanken i samarbete med branschorganisationerna tagit fram rekommendationer för hur mycket mynt och sedlar som skall beställas under den första veckan i januari beroende på veckoomsättningen och det genomsnittliga värdet på transaktionerna.

[43] Se webbplatsen www.stuzza.at

[44] Se webbplatsen www.euro.ie

3.2.1.3. Utlämning, med konsumentens samtycke, av färdiga europaket tillsammans med växeln under de sista dagarna i december

Idén med att lämna ut europaket till ett värde som motsvarar en avrundad summa i den nationella valutan (till exempel 100 franska franc, 500 belgiska franc etc.) har planerats av de nederländska handlarna och är relativt lätt att genomföra. Den kan bidra till att utvidga de vanliga distributionskanalerna och att öka konsumenternas växelinnehav för att på så sätt minska problemen med jämna pengar och växel under de första dagarna 2002.

3.2.1.4. Arbetsgivarna skall få tillstånd att erbjuda små paket med euromynt till sin personal

De belgiska myndigheterna har till exempel gett arbetsgivarna tillstånd att bevilja ett litet paket med mynt som en social förmån till hela sin personalstyrka (avdragsgilt som utgifter i samband med arbetet) [45]. Denna åtgärd kommer också att öka konsumenternas växelinnehav [46].

[45] I Belgien utgör myntpaketet en social tilläggsförmån som inte ersätter annan kompensation som personalen har rätt till enligt kontrakt eller kollektivavtal.

[46] För att komplettera försäljningen av större myntpaktet med högre värde har Nederländerna dessutom beslutat att ge ett exemplar av varje euromynt till alla personer över 6 år som är bosatta i Nederländerna.

3.2.1.5. Uttagsautomaterna skall laddas med lägre valörer i nationell valuta under de sista dagarna i december

Denna åtgärd planeras i Tyskland och Nederländerna och skall leda till att fler sedlar i lägre valörer skall finnas i omlopp under de första dagarna i januari och därmed minska behovet av växel och underlätta handlarnas logistikproblem.

3.2.1.6. Uttagsautomaterna skall laddas med eurosedlar i förväg

Denna åtgärd planeras av flera stora banker i synnerhet i Belgien och i de länder där uttagsautomaterna har fyra kassetter. Eurokassetten kommer således att aktiveras elektroniskt den 1 januari för att omedelbart kunna lämna ut eurosedlar till allmänheten.

3.2.1.7. Specialister skall sändas ut på fältet för att förklara övergången till euro för handlarna

Denna åtgärd har till exempel vidtagits av handelskammaren i Lille som låtit eurospecialister knacka dörr under icke-rusningstid för att förklara för handlarna hur övergången till euro kommer att gå till. Sådana åtgärder skulle lätt kunna spridas på initiativ av handelskamrarna eller de lokala myndigheterna.

3.2.1.8. Alla företag skall tillskrivas och påminnas om sina skyldigheter

Flera stater, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har skrivit till alla företag som är registrerade i momsregistret för att påminna dem om de olika datumen och informera dem om de redovisnings- och skatteskyldigheter som måste respekteras vid övergången till euro 2002. Denna åtgärd syftar till att förbättra informationen till företagen, särskilt till småföretagen, och att begränsa oklarheterna.

3.2.1.9. Simuleringsövningar med betalningar i euro skall anordnas

Många simuleringsövningar har redan prövats, särskilt på initiativ från de lokala myndigheterna. Dessa övningar innebär att man under en begränsad tid låter jetonger eller "modeller" av sedlar till ett värde som motsvarar eurons cirkulera som betalningsmedel. Genom dessa erfarenheter kommer konsumenterna att kunna bekanta sig med eurobetalningar i en trygg miljö.

3.2.1.10. Alla lokala aktörer skall engageras i informationen om euron

I Barcelonaregionen har till exempel de lokala myndigheterna uppmanat samtliga lokala ekonomiska aktörer att gå samman och bilda lokala grupper för uppföljning av övergången till euro och för att samordna informationsåtgärder till befolkningen och till de små och medelstora företagen.

3.2.2. 10 exempel på lämpliga åtgärder efter den 1 januari 2002

3.2.2.1. Startdatumet för januarirean flyttas fram om den är planerad till den första veckan i januari.

Denna åtgärd planeras till exempel i Belgien där utförsäljningen, som vanligen inleds den 3 januari, skjuts upp med tre veckor. Det skulle vara bra om utförsäljningarna kunde börja antingen i slutet av december eller i slutet av den andra veckan i januari. Vanligtvis är de tre första utförsäljningsdagarna de mest intensiva. Om de två datumen hålls isär kan ett olyckligt sammanträffande mellan årets intensivaste försäljningsperiod och problemet med hantering av kontanter undvikas.

3.2.2.2. Bankerna tillåts makulera nationella sedlar

I Belgien har det redan beslutats att bankkontoren får göra sedlar ogiltiga genom perforering och detta undersöks även i Frankrike. Även om denna åtgärd medför vissa tekniska svårigheter (exempelvis måste man se till att de perforerade sedlarna inte fastnar i sedelräkningsmaskinerna) kommer den att reducera säkerhets- och försäkringsproblemen avsevärt, i synnerhet om den kompletteras med regler som föreskriver att endast bankerna har möjlighet att byta ut nationell valuta mot euro hos centralbankerna. Åtgärden borde även åtföljas av en informationskampanj med avseende på tredje land.

3.2.2.3. Förhandsanpassade lösningar för inlämning av nationella mynt

Detta kommer till exempel att ske i Frankrike. Två olika alternativ finns beroende på hur bankkontoren arbetar. Om bankerna periodvis sätter in handlarnas kassamedel på konto och istället lämnar ut en standardkassa i euro varje morgon är det lämpligt att ge handlarna förhandsanpassade set att fylla som motsvarar ett avrundat belopp i den nationella valutan. Om handlarna varje morgon tar emot en växelkassa i euro till ett värde som motsvarar de kassamedel som lämnades in kvällen före är det lämpligt att ge dem standardset för inlämning av nationella mynt som motsvarar ett avrundat belopp i euro. Dessa åtgärder främjar snabb inlämning av mynt.

3.2.2.4. Nationella mynt och sedlar som kommer in i kassan läggs åt sidan

De flesta stormarknader planerar att lägga inkommande nationella kontanter i en låda som placerats under kassan. Om kassörskan skulle ha nationella kontanter lättillgängliga och synliga för konsumenten skulle en del av kunderna kunna begära att få tillbaka växel i den nationella valutan, vilket på det hela taget skulle motverka syftet med övergången. Det ligger i allas intresse att förfarandet med två valutaenheter får så liten omfattning som möjligt.

3.2.2.5. En eller flera personer skall utses att särskilt svara på frågor om euron i stormarknader och varuhus

Alla simuleringsövningar visar att förfaranden med två valutor leder till en avsevärd förlängning av betalningstiden i kassorna och får således även negativa effekter på omsättningen. För att minimera problemet med köer måste man se till - vilket de flesta stormarknader också avser att göra - att alla kundfrågor som rör euron ställs utanför kassorna. Om invecklade växlingsförfaranden och frågor från dåligt informerade kunder samlas i en och samma kassa skulle detta kunna leda till mycket långa köer.

3.2.2.6. Euroomräknare ställs till kundernas förfogande

Perioden med två valutor i omlopp är problematisk och riskerna för fel är stora. För att snabbt kunna behandla alla eventuella kundproblem bör valutaomräknare tillhandahållas i kassorna. Företrädarna för den europeiska handelssektorn engagerade sig i denna fråga i det gemensamma uttalandet från den 2 april 2001 [47].

[47] I Belgien har omvandlare delats ut till änkor och änklingar, funktionshindrade, pensionärer och föräldralösa över 66 år med hjälp av apoteksnätverket.

3.2.2.7. Alla eller en del av bankkassorna hålls öppna den 1 januari

Denna åtgärd planeras i synnerhet av de nederländska bankerna och av sparbankerna och de offentligägda bankerna i Tyskland. Den skulle underlätta övergången genom att ersättningsförfarandet kan börja redan första dagen. Den skulle också ha en lugnande effekt på kunderna. Om det skulle bli brist på personal skulle tillträde till bankkontoren vid behov kunna begränsas till enbart handlare [48].

[48] Detta gäller redan i Nederländerna där enbart handlare kan hämta beställda sedlar.

3.2.2.8. Sedelautomaterna skall så snart som möjligt anpassas för euro

I alla deltagarländerna är det i huvudsak uttagsautomaterna som försörjer konsumenterna med sedlar. I fem stater (Belgien, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Österrike) kommer samtliga automater att lämna ut euro redan från första dagen och på så sätt skapa villkor för en snabb introduktion av den nya valutan. En snabb anpassning av automaterna är en avgörande faktor för en lyckad övergång.

3.2.2.9. Förlängning av bankkassornas öppettider

Förlängning av öppettiderna har redan planerats av flera banker under de första två veckorna i januari 2002 och kommer att underlätta utbyte av valuta och begränsa andelen nationella sedlar i handeln (och således även växelhanteringen).

3.2.2.10. Utlämning av lägre valörer vid vanliga uttag i bankkassorna

Denna åtgärd planeras i synnerhet i Belgien, Spanien och Tyskland och ingår i det avtal som undertecknades den 19 februari 2001 [49] mellan kommissionen och de tre europeiska banksammanslutningarna [50]. Denna åtgärd utgör ett lämpligt komplement till sedelautomaternas utlämning av lägre valörer och minskar på så sätt problemet med att lämna ut växel.

[49] Se webbplatsen www.europa.eu.int/rapid

[50] Det vill säga Europeiska bankfederationen, den europeiska sammanslutningen för offentligägda banker (European Association of Cooperative Banks) och den europeiska sparbanksföreningen (European Savings Bank Group).

4. Bilagor

4.1. Tillämpning av kommissinens rekommendation från den 11 oktober 2000

Trots att kommissionens rekommendation av den 11 oktober 2000 [51] om åtgärder för att underlätta de ekonomiska aktörernas förberedelser inför övergången till euro inte är tvingande har den totalt sett haft stor genomslagskraft. De viktigaste bestämmelserna håller på att tillämpas.

[51] Se webbplatsen

4.1.1. Artikel 1 - Att informera de framtida användarna

Kommissionen uppmanade särskilt till följande:

- Förstärkning av informationsåtgärder till förmån för medborgarna, särskilt för dem som har svårt att få tillgång till information. Informationskampanjerna till förmån för medborgarna håller på att inledas och kommer att intensifieras i takt med att övergången närmar sig. På kommissionens initiativ har det beslutats att särskilda informations- och utbildningsåtgärder skall vidtas för ekonomiskt eller socialt utslagna personer och för personer med sensoriska och mentala handikapp (se punkt 3.1.2) i samarbete med Europeiska centralbanken, medlemsstaterna och berörda sammanslutningar.

- En rättslig, skattemässig och redovisningsmässig ram för övergången skall införas och förmedlas till företagen. Alla stater har numera offentliggjort en plan för övergången och har angivit de rättsliga, redovisningsmässiga och skattemässiga regler som skall tillämpas. Vissa länder (till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg) har skrivit till alla företag i momsregistret för att påminna dem om övergången och informera dem om deras skyldigheter. Särskilda ansträngningar måste dock fortfarande göras för att informera företagen, särskilt de små och medelstora företagen.

- Bankerna bör informera sina kunder om vad som händer rent praktiskt när övergångsperioden löper ut. De tre europeiska banksammanslutningarna har numera klargjort exakt vad som händer när övergångsperioden löper ut [52] och uttryckligen begärt att deras medlemmar skall informera sina kunder senast den 31 mars 2001.

[52] Se följande två dokument: "European Guidelines For Best Practice Concerning Customer And Nostro Legacy Currency Account Conversion" av den 26 februari 2001 och "European Guidelines For Best Practice Concerning Legacy Currency Cross Border Cheques" av den 2 mars 2001. Dokumenten finns tillgängliga på följande webbplats: www.fbe.be

4.1.2. Artikel 2 - Att hjälpa medborgarna att vänja sig vid euron

Kommissionen rekommenderade särskilt följande:

- Priserna bör anges i euro med motvärdet angivet i nationella valutaenheter för alla produkter som säljs på distans och på alla försäljningsställen där betalning främst sker på annat sätt än med kontanter. I det gemensamma uttalandet från företrädarna för de europeiska konsumenterna, handelssektorn och de små och medelstora företagen som antogs i Bryssel den 2 april 2001 föreskrivs att prisuppgifterna i euro efter hand skall bli mer synliga än prisuppgifterna i den nationella valutan samt att s.k. psykologiska priser skall anges i euro från september till och med början av december 2001. Denna europeiska överenskommelse borde redan ha genomförts på nationell nivå. Frankrike är hittills den enda land som har fastställt officiella rekommendationer som förespråkar prisuppgifter i euro med större stil [53].

[53] Yttrande nr 9 från Frankrikes konsumtionsråd. Se följande webbplats: www.euro.gouv.fr

- Löner skall så tidigt som möjligt under 2001 utbetalas i euro eller åtminstone anges både i euro och nationell valuta på lönebeskeden. Det finns få uppgifter om hur företagen tillämpar denna åtgärd. Enligt en undersökning som gjorts av AUME - Cap Gemini [54], får redan 22 % av löntagarna i storföretagen sin lön i euro. Det är troligt att denna praxis är mindre utbredd i de små och medelstora företagen. När det gäller offentliga förvaltningar får redan 60 % av portugiserna sin lön i euro, en åtgärd som efter hand kommer att spridas till samtliga tjänstemän. Frankrike kommer att betala samtliga sina tjänstemän inom den offentliga sektorn i euro från och med juli månad 2001. Italien planerar en liknande omläggning under andra halvåret 2001, och Spanien kommer att börja betala ut löner till offentliganställda i euro i juli, och kommer att går över till enbart euro vid dessa löneutbetalningar från september månad. I Luxemburg anges för närvarande lönerna i både euro och nationell valuta. Det är möjligt att andra beslut om förhandsövergång kommer att fattas under de närmaste månaderna.

[54] Se följande webbplats: www.aume.org

- Beloppen i pensionsbeskeden bör så tidigt som möjligt anges i både nationell valuta och i euro eller betalas ut i euro. Kommissionen har tyvärr ingen information om hur denna bestämmelse har tillämpats.

- De offentliga förvaltningarna och de stora försörjningsföretagen bör börja ange sina priser i euro från och med tredje kvartalet 2001. Även om de offentliga förvaltningarna inte har fattat några beslut i denna riktning så går utvecklingen inom detta område snabbt när det gäller de stora försörjningsföretagen. Prisuppgifterna på deras fakturor övergår till euro mellan januari och juli i år i Frankrike, i juli i Italien, i september i Luxemburg och Spanien, samt i oktober i Portugal. Denna lista kommer förmodligen att bli avsevärt längre under de påföljande månaderna.

4.1.3. Artikel 3 - Att få de ekonomiska aktörerna att börja använda euron

Kommissionen framhöll särskilt följande:

- Bankkonton och andra betalningsmedel än kontanter bör från början av tredje kvartalet inte längre anges i nationell valuta utan i euro (om inte kunden uttryckligen begär motsatsen). Denna åtgärd planerades då bara av de belgiska och franska bankerna. Numera är den nästan allmän. Det kommer att göras en förhandsövergång av alla eller en del av bankerna från och med juli 2001 i Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien, Portugal, Luxemburg och Belgien samt från och med september i Spanien, oktober i Finland och december i Grekland. En liknande åtgärd planeras även av några banker i Nederländerna. Det är bara Irland som inte berörs av denna förhandsövergång.

- Samtliga terminaler för elektroniska betalningar bör hädanefter och till och med tredje kvartalet 2001 anpassas för att kunna hantera transaktioner i euro. Detta gäller redan för cirka 60 % av bankernas terminaler [55], med undantag för Österrike, Finland, Irland och Italien där anpassningen ännu inte har börjat [56]. Som en jämförelse har alla belgiska terminaler och tre fjärdedelar av de portugisiska terminalerna redan anpassats för transaktioner i euro.

[55] Källa: Europeiska kommissionens femte kvartalsmeddelande om eurons användning, som finns tillgängligt på engelska och franska på följande webbplats: www.europa.eu.int/comm/economy_finance/document/misc/eurouse_en.htm

[56] De irländska terminalerna kan bara hantera en valuta åt gången. De kommer att gå över till euro automatiskt den 1 januari 2002.

- Punktinsatser skall genomföras för att stimulera användandet av euron. Trots kommissionens upprepade meddelanden om att sådana åtgärder är förenliga med principen "inga förbud, inget tvång" när det gäller att använda euron är dessa åtgärder fortfarande sällsynta. Till exempel har en belgisk mobiltelefonoperatör [57] erbjudit sina kunder bonus i form av lojalitetspoäng om de begär att fakturorna skall anges i euro.

[57] Det vill säga Proximus.

4.1.4. Artikel 4 - Minska flödet av transaktioner som skall omvandlas till euro

Kommissionen rekommenderade särskilt följande:

- Avtal med obestämd löptid som ingås under 2001 och avtal med bestämd löptid som ingås under 2001 och som löper ut efter den 31 december 2001 bör upprättas i euro. Kommissionen har nästan ingen information om hur denna åtgärd har tillämpats. I Frankrike övergår man från nationell valuta till euro i alla notariehandlingar mellan januari och juni 2001.

- Alla avtal om offentlig upphandling på statlig och lokal nivå bör ingås i euro. Avtal om offentlig upphandling på statlig nivå upprättas i euro sedan juli 2000 i Frankrike och sedan december 2000 i Portugal. Myndigheterna i Luxemburg har rekommenderat alla ministerier att upprätta sina avtal om offentlig upphandling i euro. De nederländska myndigheterna har gjort samma rekommendation när det gäller avtal om offentlig upphandling som löper ut efter den 1 januari 2002. Listan kommer förmodligen att bli längre under de närmaste månaderna. Kommissionen har ingen information om de lokala myndigheternas åtgärder.

- Företag som bildas under 2001 bör uppmuntras att fastställa sitt kapital i euro. Kommissionen har inga nya totala uppgifter om tillämpningen av denna rekommendation. Enligt de franska hantverksföreningarna har bara 20 % av de nybildade lantbruksföretagen fastställt sitt kapital direkt i euro.

- Konsumenterna bör uppmuntras att sätta in sitt innehav av mynt och sedlar på konto och att förbruka de mynt som de har på lager. Åtgärder för inlämning av mynt planeras i maj och oktober i Tyskland, i juni och oktober i Österrike, i september och oktober i Finland, i oktober i Grekland, i oktober och i november i Nederländerna och i Belgien samt till sommaren och hösten 2001 i Irland. Liknande åtgärder förbereds i Portugal, Italien och Luxemburg.

4.1.5. Artikel 5 - Underlätta övergången till sedlar och mynt i euro

Kommissionen framhöll särskilt följande:

- Inväxling av nationella sedlar och mynt mot euro bör vara gratis för bankkunder, med det enda kravet att en förhandsanmälan görs för stora belopp under den period då två valutaenheter är i omlopp. Detta gäller i alla deltagarländer med undantag för Österrike (som dock har ett högt gränsvärde på 50 000 österrikiska schilling, dvs 3633,64 euro) och Irland.

- Inväxling av nationella sedlar och mynt mot euro bör vara gratis för personer som inte är kunder i den avsedda banken under den period då två valutaenheter är i omlopp till ett av banken fastställt högsta belopp. Detta borde numera gälla i samtliga deltagarländer med undantag för Tyskland - där de flesta bankerna inte tar emot växel från personer som inte är kunder - Nederländerna och Österrike, där man i allmänhet tar ut en avgift för att ta emot växel.

- Lämpliga åtgärder bör vidtas för att medborgarna skall kunna växla in nationella sedlar och mynt i affärsbanker under en period efter det att de nationella valutorna och euron inte längre är i omlopp samtidigt. Alla deltagarländer har vidtagit åtgärder i detta avseende och tillåter i de flesta fall inväxling till slutet av juni eller till slutet av december.

- Bestämmelser bör antas som gör det möjligt att växla in mynt vid officiella institutioner efter det att de inte längre är giltiga betalningsmedel och under en tillräckligt lång period för att personer som är bosatta utomlands skall kunna växla in sina mynt. Med undantag för Portugal, där perioden är ännu kortare (till december 2002) har alla deltagande stater antagit bestämmelser i detta avseende. Inväxling kommer att vara möjlig i centralbanken under två år i Grekland, till slutet av 2004 i Belgien och Luxemburg, under tre år i Frankrike, under tio år i Italien och Finland, under trettio år i Nederländerna och utan begränsningar i de övriga deltagande länderna.

- Det bör finnas tillgång till tillräckligt med sedlar i låga valörer i sedelautomater eller på annat lämpligt sätt redan i början av 2002. Sedlar i låga valörer (5 eller 10 euro) kommer att finnas i alla eller en del av automaterna i samtliga deltagande stater med undantag för Finland. I det avtal som undertecknades den 19 februari mellan kommissionen och de tre europeiska banksammanslutningarna föreskrivs även utlämning av lägre valörer vid vanliga uttag i bankkassorna under de första veckorna 2002.

- Handlarna bör endast ge växel i euro från och med 2002. De offentliga myndigheterna och/eller branschorganisationerna har lämnat rekommendationer till handlarna i detta avseende i samtliga deltagande länder.

4.2. Konsoliderad tidsplan för åtgärder i samband med övergången till euro

Juli 2001: Förhandsövergången inleds vad gäller konton och icke-kontanta betalningsmedel i alla eller en del av bankerna i Frankrike, Tyskland, Österrike, Belgien och Italien samt i Portgal och Luxemburg.

September 2001: Förhandsdistribution av sedlar och mynt till banker i Tyskland, Irland, Österrike och Luxemburg. Förhandsdistribution av endast mynt i Belgien, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal. Förhandsdistribution till affärer av sedlar och mynt i Tyskland, Österrike och Luxemburg. Förhandskonvertering av konton inleds i Spanien. ECB:s informationskampanj om euromynt och -sedlar inleds. Allmänheten informeras om säkerhetstecken på sedlarna.

Oktober 2001: Förhandsdistribution av sedlar och mynt till banker i Grekland. Förhandsdistribution av sedlar till banker i Portugal. Förhandskonvertering av konton på alla eller en del av bankerna i Finland inleds.

November 2001: Förhandsdistribution av sedlar till banker i Spanien, Belgien och Italien. Förhandsdistribution till affärer i Irland.

1 december 2001: Förhandsdistribution av sedlar till banker i Frankrike. Förhandsdistribution av sedlar och mynt till banker i Nederländerna. Förhandsdistribution av sedlar och mynt till affärer i Belgien, Spanien, Frankrike, Grekland och Portugal. Förhandskonvertering av konton för alla eller en del av bankerna i Grekland inleds.

Mitten av december 2001: Förhandsdistribution av sedlar till banker i Finland. Förhandsdistribution till affärer av sedlar och mynt i Nederländerna. Försäljning av myntpåse till allmänheten överallt utom i Grekland.

1 januari 2002: Euromynt och -sedlar blir lagliga betalningsmedel. De nationella valutorna upphör att existera, även som underindelning till euron. Sedlar och mynt i tyska mark är inte längre lagligt betalningsmedel. Den intensiva perioden inleds. Alla uttagsautomater i Tyskland, Belgien, Österrike och Luxemburg innehåller sedlar i euro.

4-5 januari 2002: Huvuddelen av transaktionerna i de deltagande länderna sker normalt sett i euro.

7-8 januari 2002: Alla uttagsautomater i Nederländerna innehåller euro.

15 januari 2002: Den största delen av utbytet av sedlar och mynt bör ha genomförts. Alla uttagsautomater i Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Grekland, Irland och Finland innehåller euro.

28 januari 2002: Nederländska guldenmynt och -sedlar mister status som lagliga betalningsmedel.

9 februari 2002: Irländska pundmynt och -sedlar mister status som lagliga betalningsmedel.

17 februari 2002: Franska francmynt och -sedlar mister status som lagliga betalningsmedel.

28 februari 2002: Sedlar och mynt i belgiska och luxemburgska francs, drakmer, pesetas, lire, schilling, escudos och finska mark mister status som lagliga betalningsmedel. Den tyska detaljhandeln förbinder sig inte längre att ta emot tyska mark.

31 mars 2002: Slut på perioden med artikel 52 [58] för gratis inväxling av sedlar från euroområdet i centralbankerna.

[58] Enligt protokollet om Europeiska centralbankssystemets stadgar.

30 juni 2002: Slut på möjligheten att växla in nationella valutor i affärsbanker i Spanien, Frankrike, Portugal och Luxemburg.

31 december 2002: Slut på möjligheten att växla in sedlar och mynt i affärsbanker i Belgien och Nederländerna. Slut på möjligheten att växla in escudomynt i den portugisiska centralbanken.

28 februari 2004: Slut på möjligheten att växla in drakmamynt i den grekiska centralbanken.

31 december 2004: Slut på möjligheten att växla in belgiska och luxemburgska francmynt i de respektive centralbankerna.

17 februari 2005: Slut på möjligheten att växla in franska francmynt i den franska centralbanken och Trésor public.

1 januari 2007: Slut på möjligheten att växla in nederländska mynt i den nederländska centralbanken.

17 februari 2012: Slut på möjligheten att växla in francsedlar i den franska centralbanken.

28 februari 2012: Slut på möjligheten att växla in sedlar i drakmer, lire och finska mark i den grekiska, italienska och finska centralbanken.

1 januari 2032: Slut på möjligheten att växla in guldensedlar i den nederländska centralbanken.

Utan tidsbegränsning: Möjligheten att växla in sedlar och mynt i centralbanken utan tidsbegränsning gäller för tyska mark, pesetas, irländska pund och schilling. Endast inväxling av sedlar är möjlig utan tidsbegränsning i centralbanken vad gäller belgiska och luxemburgska franc.

4.3. Gemensamt uttalande av företrädare för konsumenter, handel och små och medelstora företag:

2 april 2001

God praxis för att hjälpa konsumenterna att lära sig hantera euron och underlätta införandet av sedlar och mynt i euro 2002.

När mynt och sedlar i euro införs den 1 januari 2002 kommer det att krävas stora ansträngningar såväl bland branschfolket som bland konsumenterna för att de skall anpassa sig. Båda dessa grupper kommer de första dagarna 2002 att komma i kontakt med de praktiska aspekterna av eurons införande och det bör därför ske under så gynnsamma omständigheter som möjligt.

Ett förtroendefullt förhållande mellan branschfolk och konsumenter måste uppmuntras för att konsumenterna lättare skall kunna lära sig att hantera euron, både genom information och i praktiken. Detta var målsättningen med den överenskommelse som undertecknades den 30 juni 1998 i Bryssel mellan företrädare för konsumenterna å ena sidan, och företrädare för branschfolk inom distribution, turism, hantverk och små och medelstora företag å andra sidan (överenskommelsen om euroavtalsmärket).

Överenskommelsen som sedan spreds på nationell nivå i de flesta av länderna i euroområdet innehåller en rad frivilliga åtaganden för branschfolket när det gäller euron (omräkningsregler, dubbel prismärkning, utbildning, information till kunderna, godkännande av betalningar i euro, etc) och de gäller fortfarande.

I enlighet med de ursprungliga planerna träffades parterna som undertecknat överenskommelsen den 22 februari och den 22 mars 2001 för att granska följande: [59]

[59] Granskningen ägde framför allt rum på grundval av flera undersökningar som genomfördes för kommissionens räkning: " Survey on the State of implementation of the European Agreement signed between Consumers and Professional Associations in respect to the transition to the euro " Deloitte & Touche, mars 2001, kvalitetsundersökningar och Eurobarometerundersökningen om euron.

- Genomförandet av de åtaganden som branschfolket undertecknat.

- Omfattningen av och villkoren för dubbel prismärkning och betalningar i euro.

- Hur långt förberedelserna kommit och vad konsumenterna är oroliga för.

- Effekten av initiativen för att uppmuntra konsumenterna att lära sig hantera euron via handeln.

Förberedelserna av de praktiska aspekterna under de första veckorna år 2002 diskuterades också. Situationen kommer att granskas på nytt i juli 2001 för att man skall kunna bedöma vilka framsteg som gjorts.

Granskningen ledde till följande slutsatser och detaljerade åtaganden för parterna:

Företrädarna för konsumenterna och branschfolket konstaterar följande:

- Avtalen om god praxis mellan konsumenter och handlare, exempelvis "euroavtalsmärket", har på det hela taget haft en mycket begränsad betydelse, även om de visat sig användbara som en katalysator för positiva åtgärder bland handlarna. Framför allt är allmänhetens kännedom om den europeiska överenskommelsen, och de nationella överenskommelserna som den resulterat i, mycket låg och euroavtalsmärket har i allmänhet spritts i mycket begränsad omfattning.

- Den dubbla prismärkningen, som är ett viktigt sätt att göra konsumenterna medvetna om den gemensamma valutan, lugna dem när det gäller prisutvecklingen och bidra till att de skaffar sig nya värdeskalor, förekommer i genomsnitt i hälften av företagen inom distributionssektorn. Den är inte alltid felfri.

- Den dubbla prismärkningen används till största delen på stormarknaderna, där ett stort antal produkter kan omfattas. Mindre närbutiker tillämpar inte den dubbla prismärkningen lika ofta och förefaller ännu inte systematiskt kunna uppfylla konsumenternas förväntningar när det gäller information. Den klyfta som uppstår mellan små affärer och stormarknader bör överbryggas, eftersom konsumenten bör kunna känna samma förtroende för all slags handel - oavsett storlek - särskilt som vissa kategorier av befolkningen, som är mer isolerade från informationsflödet, i allmänhet är viktiga kunder för de mindre affärerna.

- Tjänsteföretag anger fortfarande alltför sällan priset i både euro och den nationella valutan.

- Huvuddelen av de offentliga informationskampanjer om euron som vänder sig till konsumenterna är planerade att äga rum endast i år.

- Konsumenterna saknar information om möjligheten att betala i euro som kontomedel, något som begränsas av bristen på anpassade betalningsterminaler i vissa länder. Konsumenterna förstår ännu mindre nyttan med det eftersom referenspriserna i allmänhet fortfarande anges i den nationella valutan och eftersom de ännu inte känner sig berörda av en euro som kommer att finnas i deras ficka först 2002. Allt detta bidrar till att andelen betalningar i euro bland privatpersoner fortfarande är mycket låg. Avsaknaden av konton i euro och det faktum att kontantbetalningar för närvarande inte kan göras i euro tvingar dessutom de konsumenter som vill göra icke-kontanta betalningar i euro att ena gången tänka i euro, andra gången i den nationella valutan, beroende på vilken slags betalning de skall göra, och de måste alltså hålla två olika värdeskalor i huvudet.

- Konsumenterna är i allmänhet ovetande om de närmare bestämmelserna för hur sedlar och mynt i euro kommer att införas.

- Det finns en kontinuerlig oro hos konsumenterna över att priserna kommer att höjas i och med övergången till euron.

- Om övergången till euron förbereds dåligt av de ekonomiska aktörerna skulle den oro och förvirring som det kan leda till i början av 2002 kunna få vissa konsumenter att minska eller ändra sin konsumtion, vilket skulle inverka negativt på vissa sektorer eller verksamheter.

Konsumenter och branschfolk anser dessutom att det är viktigt att kommissionens rekommendation av den 11 oktober 2000 tillämpas.

Företrädarna för konsumenterna och branschfolket anser därför att man bör göra så mycket som möjligt för att rätta till situationen, och se till att mynt och sedlar i euro införs under optimala förhållanden.

De anser också att alla potentiella aktörer som är i kontakt med allmänheten, dvs. offentliga myndigheter, media, banker, posten, de stora försörjningsföretagen, konsumentorganisationer och särskilt organisationer för tjänster, köpmän och små och medelstora företag, måste göra ytterligare satsningar. För detta krävs fortsatta initiativ som gör det möjligt för dessa aktörer att underlätta införandet av sedlar och mynt i euro 2002 och bidra till att konsumenterna lär sig hantera euron och känner förtroende för den.

Företrädarna för konsumenterna och branschfolket har därför kommit överens om att genomföra och uppmuntra följande åtgärder:

Åtaganden från köpmännens sida:

- Köpmännen förlänger sitt åtagande av den 30 juni 1998 om att tillämpa dubbel prismärkning i euro och nationell valuta för de flesta av de produkter och tjänster som marknadsförs.

- De köpmän som under 2001 börjar använda dubbel prismärkning åtar sig att sätta ut priset i euro i större siffror (priset i euro framhävs med hjälp av typsnitt som syns bättre genom sin storlek och/eller på något annat lämpligt sätt, bl.a. i vilken ordningsföljd priserna anges).

- Mellan september och början av december 2001 bör systemet att ange priser i euro bli regel, i den takt som passar förhållanden i respektive bransch. Priserna i euro skall då anges med större siffror.

- Den dubbla prismärkningen skall uppfylla befintliga regler när det gäller omräkning och avrundning. För att underlätta konsumenternas anpassning skall köpmännen, åtminstone till slutet av juni 2002, tillhandahålla enkla hjälpmedel som gör det möjligt för kunderna att jämföra priser och kontrollera att reglerna för omräkning följs.

- Köpmännen skall fortsätta med den dubbla prismärkningen, åtminstone så länge de båda valutorna används parallellt för att hjälpa konsumenterna att förstå priserna. När det gäller kataloger där priserna anges i euro, och som måste tryckas före den 1 januari 2002, är man inte skyldig att ange priserna i båda valutorna under förutsättning att kunderna ges information om ersättningen (exempelvis omräkningstabeller för de angivna priserna i slutet av katalogen eller annat som bidrar till förståelse och öppenhet).

- Köpmännen åtar sig att inte utnyttja övergången till euron för att höja priserna i smyg. De åtar sig också att göra allt för att garantera en allmän prisstabilitet i samband med att priserna räknas om till euro och att offentliggöra dessa åtaganden på lämpligt sätt. För att visa på detta åtagande och underlätta för konsumenterna att uppfatta budskapet kommer de, så långt det är möjligt och i alla lämpliga sammanhang, att använda den gemensamma europeiska slogan man kommit överens om: "Ny valuta men stabila priser".

- Köpmännen skall redan nu tydligt ange villkoren för betalning i euro och öppet ange vilken valuta som används vid beräkning.

- De små butikerna skall få stöd från offentliga myndigheter, yrkessammanslutningar och handelskamrar för att kunna anpassa sig i samma takt som de stora företagen. De skall också ge konsumenterna lika mycket information och uppfylla de åtaganden som nämnts ovan.

De organisationer som undertecknat överenskommelsen försöker uppmuntra konsumenterna till följande:

- Använda möjligheten med betalning i euro redan i dag och lägga märke till priser i euro för att skaffa sig en värdeskala i den nya valutan.

- Ta reda på villkoren för införandet av sedlar och mynt i euro.

- Hos sina handlare ta reda på hur de kommer att organisera övergången till euro, för att övergången lättare skall kunna ske i ett förtroendefullt klimat.

- Utföra så många operationer som möjligt i euro redan i början av 2002 för att underlätta införandet av sedlar och mynt i euro för köpmännen och begränsa svårigheterna med att hantera två valutor parallellt för konsumenterna, och så långt som möjligt

- undvika att upprätta några penningreserver (i den nationella valutan) under de sista dagarna i december 2001,

- skaffa sig de mynt i euro som blir tillgängliga under december 2001 och använda dem redan de första dagarna i januari,

- skaffa sig tillräckligt med sedlar och mynt i euro (låga valörer om möjligt) i bankomater och bankkassor,

- i första hand vända sig till sin bank eller annat finansinstitut för att växla kontanter,

- undvika att blanda euro och gamla valutaenheter vid en och samma betalning.

Konsumentorganisationerna åtar sig följande:

- Använda alla medel som står till deras förfogande för att göra allmänheten medveten om frågor rörande euron, särskilt ovanstående rekommendationer. Bidra till de övriga parternas insatser för att göra allmänheten mer medveten om överenskommelsen om euroavtalsmärket (i euroområdets medlemsstater där den används), liksom om att det finns observationscentrum för euron och vilken roll de har.

- Fortsätta att utveckla utbildningsåtgärder för konsumenterna, särskilt för dem som har svårt att få tillgång till informationen.

- Samarbeta med köpmän, yrkessammanslutningar och branschförbund för att genomföra ovanstående åtaganden.

Utöver de satsningar som genomförs av parterna som undertecknat överenskommelsen kräver en friktionsfri övergång till euron också att de offentliga myndigheterna vidtar ytterligare åtgärder bland annat följande:

- En omedelbar nysatsning på informationskampanjerna om euroavtalsmärket (eller liknande överenskommelser) liksom om uppföljningsverksamheten bland både konsumenter och branschfolk.

- En förstärkning av observationscentrumens eller andra uppföljningsenheters roll och av de medel som ställs till deras förfogande.

- Ökade insatser för att så tidigt som möjligt och på ett mycket tydligt sätt se till att allmänheten får kännedom om - de viktigaste reglerna för införandet av sedlar och mynt i euro,

- reglerna för omräkning och avrundning,

- möjligheterna att betala i euro, och om

- de ovan angivna åtagandena från köpmän och konsumenter.

- Genomförande av initiativ för att övergången skall bli lyckad för köpmännen, tillhandahållande av hjälpmedel för omräkning och simulering av kassabehållning som är anpassade efter sektor och verksamhet.

- Upprättande av officiell statistisk uppföljning veckovis av prisutvecklingen i början av 2002, och information till kunderna om detta.

- Tillämpning också från de offentliga myndigheternas sida av de regler för god praxis som fastställts ovan av undertecknarna. Detta gäller särskilt följande:

- Att fakturor från statliga företag, offentliga upphandlingar, löner till tjänstemän, skattehandlingar osv. också upprättas i euro så snart som möjligt.

- Att utbildningsmaterial ställs till berörda parters (enskilda, föreningar, företag) förfogande i tillräcklig omfattning och inom rimlig tid.

4.4. Information om tekniska frågor i samband med övergångsperioden

4.4.1. Redenomering av kapital

Kommer bolag vars aktiekapital fortfarande anges i en f.d. nationell valuta att vara tvungna att redenominera det till euro när övergångsperioden är slut eller kommer en sådan redenominering att ske automatiskt vid övergångens slut eller kommer aktiekapital i en f.d. nationell valuta att "läsas som euro"-

Allmänt. Enligt euroförordningarna skall aktiekapital som fortfarande anges i en f.d. nationell valuta läsas som euro. För att göra en läsning i euro möjlig (utan avrundningsskillnader) måste det i den nationella lagstiftningen fastställas hur redenomeringen skall ske. Emellertid tycks det som möjligheten att ange aktiekapital i en f.d. nationell valuta efter 2001 endast skulle täckas av artikel 14 [60] så länge som det nominella aktiekapitalet enligt företagets stadgar är oförändrat. Varje kapitalökning och det nya aktiekapital som detta ger upphov till måste anges i euro.

[60] Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euro.

I Belgien har företagen ingen skyldighet att konvertera sitt aktiekapital före den 1 januari 2002. Emellertid finns en förenklad och billigare procedur från och med den 1 januari 1999.

I Tyskland behöver det registrerade aktiekapitalet inte redenomineras till euro. Aktiebolag och publika aktiebolag måste redenominera sitt aktiekapital endast om kapitalet förändras.

I Spanien har en formell redenominering av aktiekapital kunnat ske från och med den 1 januari 1999. Denna redenominering blir obligatorisk från och med den 1 januari 2002. Vid den tidpunkten kommer redenominering av aktiekapitalet att ske automatiskt. Den fysiska förändringen sker först när företaget genomför en ökning eller minskning av det befintliga aktiekapitalet.

I Irland är en formell redenomering inte nödvändig; en redenominering av aktiekapitalet sker automatiskt när övergångsperioden är slut.

I Frankrike finns ingen skyldighet att redenominera det registrerade aktiekapitalet. Från och med den 1 januari 2002 måste det dock redenomineras till euro vid eventuella ändringar. Ett förenklat förfarande finns också.

// Enligt italiensk lag skall aktiekapital redenomineras formellt för att garantera aktieägarnas rättigheter. Från och med den 1 januari 2002 måste euron användas.

I Luxemburg kommer en redenominering automatiskt att ske den 1 januari 2002 i alla företag som inte redan har fattat ett beslut om att konvertera sitt aktiekapital till euro.

I Nederländerna finns ingen skyldighet att formellt redenominera värdepapper när övergångsperioden är slut.

I Österrike kommer redenominering att vara obligatorisk efter den 31 december 2001 så snart som en ändring sker i aktiekapitalet.

I Portugal kommer det inte att finnas någon formell skyldighet att redenominera ett bolags aktiekapital när övergångsperioden är slut.

I Finland är företagen inte formellt skyldiga att redenominera sitt aktiekapital till euro så länge som bolagsordningen är oförändrad. Ett aktiekapital i den f.d. nationella valutan skall läsas som om det vore i euro.

4.4.2. Deklarationer 2002 avseende räkenskapsåret 2001

Kommer företag som efter övergångsperiodens slut presenterar räkenskaper som hänför sig till en räkenskapsperiod som tar slut före övergångsperiodens slut att vara skyldiga att denominera dem i euro och kommer de fortfarande att kunna denominera dem i den f.d. nationella valutan-

Allmänt. Båda möjligheterna - att 2002 eller senare presentera räkenskaper som hänför sig till räkenskapsperioder som tar slut före den 1 januari 2002 i antingen en f.d. nationell valuta eller euro - är tillåtna enligt euroförordningarna. Medlemsstaterna kan dock begränsa valmöjligheterna genom nationell lagstiftning.

Belgiska företag som har ett räkenskapsår som sammanfaller med kalenderåret är skyldiga att gå över till euro den 1 januari 2002. Övriga bolag kommer att uppmuntras att justera sitt system vid början av sitt räkenskapsår.

Tyska företags räkenskaper kan registreras antingen i den f.d. nationella valutan eller i euro.

I Grekland måste bolagen denominera sina räkenskaper i euro. Den interna bokföringen måste göras i euro från och med den 1 januari 2002. Historiska uppgifter behöver inte konverteras till euro utom när det gäller jämförande siffror som skall ingå i de offentliggjorda räkenskaperna för 2002.

I Spanien uppmuntras bolag vars räkenskapsår slutar före övergångsperiodens slut att registrera räkenskaperna i euro, trots att detta inte är obligatoriskt enligt lag.

Irländska bolags räkenskaper kan registreras i antingen den f.d. nationella valutan eller i euro.

I Frankrike skall bolagens räkenskaper som hänför sig till 2001 enligt beslut från Conseil national de la Comptabilité registreras i euro 2002. Från och med den 1 januari 2002 skall alla skattedeklarationer och sociala deklarationer, även de som hänför sig till 2001, upprättas i euro.

// I Italien är det från och med den 1 januari 2002 obligatoriskt att konvertera företagens räkenskaper till euro. Antagandet av euron gäller för all civillagstiftning, skattesyften och andra syften. Det är också obligatoriskt att använda euro i dokument som gäller tiden efter den 1 januari 2002.

I Luxemburg är det under 2002 möjligt att registrera räkenskaper i antingen den f.d. nationella valutan eller i euro.

I Nederländerna kommer det att vara möjligt att registrera räkenskaper i den f.d. nationella valutan.

I Österrike kan företagen fritt välja vilket datum under övergångsperioden de skall konvertera sina räkenskaper och de har ingen skyldighet att konvertera alla räkenskaper vid samma tidpunkt. Efter den 31 december 2001 kommer det att vara obligatoriskt att ha en redovisning i euro.

I Portugal styrs företagens val av skattebestämmelser. Inom detta område måste till och med inkomstdeklarationen avseende 2001, som lämnas 2002, göras i euro.

I Finland kan räkenskaper som hänför sig till 2001 upprättas i den f.d. nationella valutan 2002.

4.4.3. Internredovisning och historiska uppgifter

Kan företagen fortsätta att ha sin interna bokföring och sina historiska uppgifter i den f.d. nationella valutan efter övergångsperioden- Kan information fortfarande rapporteras externt i den f.d. nationella valutan eller måste den konverteras till euro först-

Allmänt. Från och med den 1 januari 2002 är de nationella valutorna inte längre lagliga betalningsmedel. Följaktligen är det ur rättslig synvinkel säkrast för företagen att använda euro i sina räkenskaper om det skulle råda osäkerhet beträffande vilken valuta som skall användas. När det gäller företagens internredovisning skall euron ersätta de nationella valutaenheterna i de medlemsstater där det enligt lag krävs att den nationella valutaenheten används.

I Belgien finns ingen skyldighet att konvertera de interna databaserna. Vad gäller det första årsbokslut som registreras i euro måste motsvarande uppgifter för föregående räkenskapsår anges i euro. För årsbokslut i euro måste alla uppgifter vara i euro.

I Grekland måste alla interna räkenskaper, system, historiska uppgifter och register vara i euro när övergångsperioden är slut.

I Spanien måste historiska uppgifter inte konverteras till euro. Emellertid måste företag som registrerar sina räkenskaper i euro av jämförelseskäl ta med uppgifter från tidigare räkenskapsår i euro, även om de uppgifterna då angavs i den nationella valutan.

I Irland måste historiska uppgifter och register inte konverteras till euro, förutom jämförande uppgifter som skall inkluderas i företagens räkenskaper som täcker perioder som slutar den 1 januari 2002 eller senare. Eventuell extern rapportering av information från företaget vad gäller händelser som inträffar efter den 1 januari 2002 får inte anges i den f.d. nationella valutan.

I Frankrike finns det ingen skyldighet att konvertera historiska uppgifter till euro vad gäller perioden före den 1 januari 2002.

// I Italien skall historiska uppgifter anges i euro efter den 1 januari 2002.

I Österrike finns ingen skyldighet att konvertera interna räkenskaper och register före den 1 januari 2002 i euro. I skattedeklarationer tillåts en användning av den f.d. nationella valutan för perioder före den 1 januari 2002.

I Portugal styrs bolagens val av skattebestämmelser. Inom detta område måste till och med inkomstdeklarationen avseende 2001, som lämnas 2002, göras i euro.

I Finland skall alla officiella och andra rapporter som utformas av företag för den ekonomiska period som börjar den 1 januari 2002 vara i euro och sambandet med bokföringen skall lätt kunna kontrolleras.

I Nederländerna rekommenderas företagen visserligen varmt att ändra sin interna bokföring till euro senast den 31 december 2001, men det finns inte något rättsligt förbud för företagen att fortsätta sin interna bokföring i den f.d. nationella valutan. Emellertid är företagen skyldiga att i all sin externa kommunikation använda euro från och med den 1 januari 2002.

1.1.

4.5. Jämförande tabell över de nationella planerna för övergången till sedlar och mynt i euro

Förberedelser för övergången till sedlar och mynt i euro - situationen den 23 mars 2001

>Plats för tabell

>

Förberedelser för övergången till sedlar och mynt i euro (forts.)

>Plats för tabell

>

Förberedelser för övergången till sedlar och mynt i euro (forts.)

>Plats för tabell

>

Förberedelser för övergången till sedlar och mynt i euro (forts.)

>Plats för tabell

>

Perioden då både euro och nationella valutor är i omlopp samtidigt: inledningsskedet (intensiv period)

>Plats för tabell

>

Perioden då både euro och nationella valutor är i omlopp samtidigt: inledningsskedet (intensiv period) (forts.)

>Plats för tabell

>

Perioden då både euro och nationella valutor är i omlopp samtidigt: Resten av perioden

>Plats för tabell

>

Perioden då både euro och nationella valutor är i omlopp samtidigt: Resten av perioden (forts.)

>Plats för tabell

>

Arrangemang sedan perioden då både euro och nationella valutor är i omlopp samtidigt har upphört

>Plats för tabell

>

Arrangemang sedan perioden då både euro och nationella valutor är i omlopp samtidigt har upphört (forts.)

>Plats för tabell

>

Sammanställd av kommissionens tjänstegrenar