MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET En särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer (rådets förordning (EG) nr 856/1999) - Tvåårsrapport från kommissionen 2000

1. Inledning

Traditionella bananproducenter i AVS-länderna gynnades inom ramen för Lomékonventionen genom en försäkran om att villkoren för deras tillträde till den europeiska marknaden inte skulle försämras. Detta stadgades i rådets förordning (EEG) nr 404/93, som innehöll bestämmelser om tullfria landsspecifika kvantiteter för AVS-länderna. I syfte att hjälpa traditionella AVS-länder att anpassa sig till förändringarna på marknaden till följd av förordning (EEG) nr 404/93, upprättades genom rådets förordning (EG) nr 2686/94 av den 31 oktober 1994 och budgetpost B7-5023 ett särskilt stödsystem för att hjälpa länderna att höja sin produktionseffektivitet. Detta system upphörde under 1998, men utbetalningar sker ännu. En utvärdering av systemet gjordes 1999.

Enligt ett avgörande år 1997 av Världshandelsorganisationens (WTO) tvistlösningsorgan befanns kommissionens importordning inte vara helt förenlig med WTO:s regler.

EU införde därför ändringar av sin importordning den 1 januari 1999 [1]. Enligt den omarbetade ordningen upprätthölls det tullfria tillträdet för traditionella AVS-producenter, dock inom ramen för en övergripande AVS-kvantitet på 857 500 ton.

[1] Rådets förordning (EG) nr 1637/98 av den 20 juli 1998 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer.

Vissa aspekter av den nya ordningen ifrågasattes återigen med framgång av WTO under 1999, och USA införde handelssanktioner till ett värde av 191,4 miljoner USD per år mot EU:s export till USA.

I syfte att hjälpa berörda AVS-länder att anpassa sig till den nya situationen på marknaden infördes en ny särskild ram för bistånd under 1999.

2. Rättslig bakgrund till den nya särskilda ramen för bistånd

Rådets förordning (EG) nr 856/1999 om att inrätta en särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer [2] antogs den 22 april 1999. I förordningen föreskrivs ekonomiskt och tekniskt bistånd till tolv AVS-länder med beaktande av de förändrade marknadsförhållandena för bananer i Europa till följd av de ändringar av importordningen som infördes den 1 januari 1999.

[2] EGT L 108, 27.4.1999, s. 2.

Kommissionens förordning (EG) nr 1609/1999 [3] om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning antogs den 22 juli 1999.

[3] EGT L 190, 23.7.1999, s. 14.

Ett beslut av kommissionen [4], i vilket beloppen för 1999 under den särskilda ramen för bistånd fastställdes till sammanlagt 45 miljoner euro, offentliggjordes den 30 september 1999. Kommissionen fattade den 18 juli 2000 ett andra beslut om budgetposten för år 2000 (44,5 miljoner euro).

[4] EGT L 280, 30.10.1999, s. 122.

Mål

Det övergripande målet med detta biståndsprogram är att öka konkurrenskraften hos den traditionella bananproduktionen i AVS-länderna. Rådets förordning syftar till att uppnå detta mål genom finansiering av projekt som bland annat är avsedda att öka bananproduktionen. Finansiering erbjuds också för diversifiering där utsikterna för en hållbar ökning av banansektorns konkurrenskraft är dåliga. Metoden för att beräkna rätten till finansiering bygger på en formel för att beräkna skillnader i konkurrenskraft.

Rapportering

I artikel 9 i rådets förordning anges att kommissionen senast den 31 december 2000 och därefter vartannat år till Europaparlamentet och rådet skall överlämna en rapport om tillämpningen av förordningen, tillsammans med eventuella förslag. Föreliggande rapport har utarbetats till följd av detta krav.

3. Marknadsbakgrund

När det gäller konsumtion domineras världens bananmarknad av USA:s och EU:s marknader, som var och en förbrukar mellan 3,5 miljoner och 4,0 miljoner ton per år. USA importerar så gott som alla sina bananer, medan EU importerar omkring 80 % (resterande 20 % kommer från gemenskapens producenter). När det gäller produktion förser producenter i Latinamerika hela den amerikanska marknaden med bananer och står för cirka 80 % av EU:s import, medan AVS-producenterna står för resterande 20 %. På grund av bestämmelserna om begränsningar av utbudet i EU:s bananordning är priserna på den europeiska marknaden ungefär dubbelt så höga som i USA och Östeuropa.

Bananpriserna vid import till Europa varierar stort - från de latinamerikanska leveranserna (i genomsnitt 558 euro per ton under 1999) via genomsnittet för AVS-leverantörer (620 euro per ton) till hela 745 euro per ton för enbart Windwardöarna. Dessa siffror ger en fingervisning om skillnaderna i konkurrenskraft mellan latinamerikanska leverantörer och AVS-leverantörer, men även om de förbättringar i produktiviteten som man försöker uppnå genom den särskilda ramen för bistånd.

Bananpriserna gick ned under 1999, huvudsakligen på grund av rikliga leveranser i internationell handel kombinerade med begränsad efterfrågetillväxt på de nya marknaderna i f.d. Sovjetunionen och Kina. Under år 2000 rasade priserna till ovanligt låga nivåer; 307 USD per ton i USA i juli och 622 USD per ton i Europa i juni. Även om priserna varierade under året, låg dessa priser på endast 62 % av årsgenomsnittet för 1998.

En liten del av prisraset på den europeiska marknaden kan ha orsakats av falska licenser för import av bananer från Ecuador till södra Italien. Den 9 juni 2000 upptäckte en grupp italienska tjänstemän tillsammans med utredare från OLAF att 101 falska importlicenser uppvisats sedan mars 1998 och att över 160 000 ton bananer därigenom olagligt importerats till gemenskapen.

4. Ändring av EU-ordningen till följd av WTO:s avgöranden

Efter ingående diskussioner med berörda parter lade kommissionen i november 1999 för rådet fram ett förslag om ändring av förordning (EEG) nr 404/93. Detta förslag omfattade tillämpning av en kvotordning med tre tullkvoter under en övergångsperiod fram till dess att en ordning med enbart tullar införs senast år 2006. Vid diskussioner med tredje part framgick det att en ordning för förvaltning av kvoter inom vilken licenserna tilldelas på grundval av traditionella handelsströmmar med en historisk referensperiod var det alternativ som föredrogs.

Efter månader av intensiva diskussioner föreföll det som om en tullkvotsordning baserad antingen på licenser som tilldelas efter historiska prestationer eller på utauktionering skulle vara svår att åstadkomma, och att diskussionerna om historiska referensperioder hamnat i ett dödläge. Kommissionen föreslog således i sitt meddelande till rådet i juli att den skulle slutföra sin undersökning av kvotförvaltning enligt metoden först till kvarn (First Come, First Served - FCFS). Rådet godtog detta, och i oktober 2000 lade kommissionen på grundval av sin bedömning av denna metod fram ytterligare ett meddelande för rådet av vilket framgick att kommissionen betraktade metoden som ett möjligt alternativ. Kommissionen gjorde flera ändringar i sitt förslag från november:

* En högsta tull på 300 euro per ton i den tredje kvoten fastställdes (i stället för att tullen skulle fastställas genom ett anbudsförfarande, vilket ursprungligen föreslogs i november 1999).

* AVS-förmånen höjdes från 275 euro per ton till 300 euro per ton.

* Kommissionen gavs möjlighet att minska den högsta tullen i den tredje kvoten.

Meddelandet granskades av rådet (allmänna frågor) den 9 oktober 2000 i Luxemburg. Rådets formella ståndpunkt väntas så snart Europaparlamentet har yttrat sig. Gemensamma församlingen AVS-EU antog vid sitt möte i Bryssel den 9-12 oktober 2000 en resolution om reformen av EU:s bananordning.

5. Budgetposten för 1999

Under det första halvåret 1999 utarbetade nio av de tolv bananproducerande AVS-länderna landsstrategier, som lades fram för EUF-kommittén för information. Somalia kunde inte lämna någon strategi eller något investeringsförslag på grund av fortsatta inre oroligheter och avsaknaden av en nationell myndighet. Madagaskar kunde inte lämna in någon strategi eller något investeringsförslag på grund av överbelastning hos den nationella tillståndsmyndigheten. Kap Verdes strategidokument inkom för sent på året för att nödvändiga administrativa förfaranden skulle kunna slutföras i tid. Efter att noggrant ha prövat behov och effektivitet omfördelade kommissionen ett belopp av 1 100 000 euro mellan Elfenbenskusten (600 000 euro) och Grenada (500 000 euro) i november 1999. Således mottogs under 1999 förslag från nio länder, vilka godtogs efter föreläggande för EUF-kommittén och tilldelades ett sammanlagt belopp av 44,5 miljoner euro (se tabell 1).

Kommissionen undertecknade den 27 augusti 2000 åtta av de nio finansieringsavtalen för 1999. Finansieringsavtalet med Elfenbenskusten skall undertecknas i november efter avslutandet av en dialog mellan kommissionen och de nationella myndigheterna om förfarandefrågor avseende vilken roll den nationella utanordnaren respektive bananproducenternas och bananexportörernas centralorganisation OCAB skall inneha.

6. Budgetposten för 2000

De vägledande landstilldelningarna för år 2000 tillkännagavs den 4 april, och vid utgången av maj månad hade elva finansieringsförslag inkommit. Somalia var det enda land som inte lade fram något förslag. Gemensamma tjänsten för yttre förbindelser (SCR) kunde av förfarandemässiga skäl inte godkänna Madagaskars förslag om användning av medlen för diversifiering på grundval av ett befintligt avtalsmemorandum gällande Stabex.

Till följd av att varken Somalia eller Madagaskar kvalificerade sig för medel ur budgetposten för år 2000 fanns ett belopp av 1,6 miljoner euro tillgängligt för omfördelning. Den 11 oktober beslöt kommissionen att 400 000 euro skulle sättas åt sidan för konsulthjälp vid övervakningen och att ytterligare resurser skulle göras tillgängliga för Belize (400 000 euro), Saint Vincent (250 000 euro), Kamerun (200 000 euro), Kap Verde (100 000 euro) och Elfenbenskusten (250 000 euro) på grundval av dessa länders effektivitet och förmåga att använda medlen effektivt inom tidsramen.

De tio finansieringsförslagen kommer att prövas av EUF-kommittén i oktober, november och december, varefter finansieringsbeslut kommer att fattas för alla tio landsförslag före utgången av 2000 till ett sammanlagt belopp av 44 075 000 euro, varav 400 000 euro öronmärks för konsulttjänster i samband med övervakningen (se tabell 1).

7. Ökad konkurrenskraft för banansektorn eller diversifiering-

Enligt rådets förordning kan de stödmottagande länderna använda de medel som ställts till förfogande för tekniskt och ekonomiskt bistånd till att förbättra konkurrenskraften i banansektorn eller till att stödja diversifiering där ökad konkurrenskraft för banansektorn inte är hållbar. I praktiken har de flesta stödmottagande länder valt ökad konkurrenskraft för banansektorn i sina strategier, trots den tilltagande osäkerheten när det gäller EU:s framtida bananordning. I utvärderingsstudien för den tidigare budgetposten framgår det att Elfenbenskusten och Kamerun har de bästa förutsättningarna att konkurrera om kostnaderna med Costa Rica och Ecuador [5].

[5] Utvärdering av EU:s stöd till AVS-leverantörer av bananer enligt rådets förordning (EG) nr 2686/94 , Nordic Consulting Group/University of Birmingham/Synergie, januari 2000.

Det är bara Windwardöarna som har särskilda anslag för diversifiering (inom både jordbruk och ekonomi) och, för Saint Lucias vidkommande, för social återhämtning för de som friställs inom denna näringsgren. Det bör noteras att Windwardöarna har mottagit avsevärda belopp av Stabex-medel som förut har använts för att förbättra produktiviteten och, mera nyligen, för diversifiering och social återhämtning. Kamerun, Belize och Elfenbenskusten har infört anslag för att förbättra de sociala villkoren för arbetare på bananplantagerna.

Mot bakgrund av lägre bananpriser och sänkta förväntningar på prisutvecklingen har kommissionen bett AVS-länderna att ompröva sina strategier i syfte att göra en större andel av finansieringen inom den särskilda ramen för bistånd tillgänglig för diversifiering.

8. Bättre ekonomiska och finansiella analyser

Gemensamt för finansieringsförslagen har varit en svaghet i de ekonomiska och finansiella analyserna. Detta gör det bland annat svårt att göra väl underbyggda avgöranden beträffande fördelningen av investeringsmedel mellan länder och sektorer.

För att råda bot på situationen har det utarbetats en uppdragsbeskrivning för konsulttjänster som kommer att bidra till att förbättra de ekonomiska och finansiella analyserna, först i Jamaica och Kamerun och småningom i alla viktigare stödmottagande länder. En särskild del av studien kommer att utgöras av en bedömning av marknadsutsikterna för bananproducenter i AVS-länderna mot bakgrund av de ändringar som kommer att göras i EU:s bananordning i samband med kommissionens strävan att göra den mer förenlig med WTO:s regler.

9. Övervakning

För att få jämförbar information om de framsteg som gjorts och för att arbetsgruppen skall kunna göra rekommendationer om ändringar av tilldelningar till sektorer eller länder på ett meningsfullt sätt, kommer konsulter att anlitas under år 2000 för en första period av två år. De skall göra årliga besök i varje större stödmottagande land. De skall i samråd med berörda kommissionsdelegationer rapportera om förbättringar av effektiviteten vid produktion och marknadsföring av bananer. I förekommande fall skall de även granska hur diversifieringsarbetet framskrider. Medel till dessa konsulttjänster har gjorts tillgängliga genom kommissionens beslut för år 2000.

10. Slutsatser

Kommissionen drar slutsatsen att den särskilda ram för bistånd som avses i rådets förordning (EG) nr 856/1999 genomförs i enlighet med genomförandebestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1609/1999.

Det är för tidigt att bedöma vilka verkningar medlen inom den särskilda ramen för bistånd har på produktiviteten och/eller diversifieringen i de berörda länderna, men åtgärder har vidtagits för att de skall kunna bedömas fullständigt av övervakare som utses i detta syfte.

TABELL 1

BUDGETPOST FÖR BANANER B7-8710 LANDSTILLDELNINGAR 1999 OCH 2000 per den 2 oktober 2000

>Plats för tabell>