AVTAL om fraktsatser och villkor för befordran av kol och stål på Rhen

FÖRETRÄDARE FÖR REGERINGARNA I

P TYSKLAND,

P BELGIEN,

P FRANKRIKE,

P ITALIEN,

P LUXEMBURG,

P NEDERLÄNDERNA

vid möte i det särskilda ministerrådet och i vederbörlig ordning bemyndigade för detta ändamål,

med beaktande av artiklarna 4 och 70 i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen och principerna i artikel 10 första, andra och tredje stycket i Konventionen om övergångsbestämmelser,

med beaktande av den Reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen som slöts i Mannheim den 17 oktober 1868, i dess ändrade och kompletterade lydelse,

med förbehåll för sin tolkning av bestämmelserna i konventionen när sådana bestämmelser gäller sjöfartens frihet, handelns frihet och konventionens räckvidd,

med beaktande av slutsatserna från 1952 års sammankomst i Ekonomiska konferensen för sjöfarten på Rhen när den sammanträffade under ledning av Centralkommissionen för sjöfarten på Rhen,

BESLUTADE FÖLJANDE:

P att förhindra att befordran av kol och stål vägras eller försvåras för vissa aktörer inom sjöfartsnäringen som ett resultat av avtal mellan rederierna och förhindra att vissa aktörer inom sjöfartsnäringen eller grupper av sådana får en förmånligare position,

P att säkerställa rederiernas frihet vad gäller slutandet av fraktkontrakt,

P att främja iakttagandet av fördragets bestämmelser i fråga om förbud mot diskriminering och lösningen på problemet med offentliggörande av och underrättelse om fraktsatser och transportvillkor,

beslutade att godkänna och stödja Höga myndighetens bemödanden i detta avseende inom dess befogenheter.

Prisbildningen på frakter på Rhen mellan hamnar i olika stater omfattas inte av några bestämmelser som har föreskrivits av regeringarna.

Samtliga berörda regeringar är av uppfattningen att det är omöjligt för dem att styra prisbildningen på frakter som korsar gränser vid sådana transporter som omfattas av artikel 1 i den Reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen.

I vissa medlemsstater finns nationella bestämmelser som reglerar underrättelse om fraktsatser för inhemsk trafik på Rhen.

Denna situation kan leda till att användare som verkar under samma villkor blir föremål för omotiverade skillnader mellan reglerade och icke reglerade internationella fraktsatser, vilket strider mot bestämmelserna i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Regeringarna i de medlemsstater som har föreskrivit bestämmelser om prisbildningen på inhemska fraktsatser på sådana inre vattenvägar som omfattas av den Reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen som slöts i Mannheim den 17 oktober 1868, i dess ändrade och kompletterade lydelse, åtar sig att i samråd med Höga myndigheten rätta till eller se till att rättelse sker i den omfattning som krävs för att nivån på de fraktsatser som fastställs på grundval av nämnda bestämmelser anpassas till nivån på representativa, fritt förhandlade fraktsatser så att de förstnämnda följer bestämmelserna i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen, med särskild hänsyn till fraktsatserna i långfristiga kontrakt, för jämförbar gränsöverskridande trafik på inre vattenvägar.

Artikel 2

Varje medlemsstats regering skall med Höga myndigheten avtala om ett förfarande som gör det möjligt för den senare att få en korrekt och fullständig överblick över de fraktsatser på inre vattenvägar och de transportvillkor som avses i artikel 1.

Artikel 3

Om det, som ett resultat av bristande organisation av inlandssjöfarten, särskilt den privata sjöfarten, inte är möjligt att tillämpa detta avtal skall de berörda regeringarna inom ramen för Mannheim-konventionen bemöda sig om att vidta eller se till att behövliga organisatoriska åtgärder vidtas i fråga om inlandssjöfarten i deras länder, i syfte att verkställa rekommendationerna från Ekonomiska konferensen om sjöfarten på Rhen.

Artikel 4

När allvarliga svårigheter i ekonomin i allmänhet, inom transportsektorn eller djupgående och varaktiga störningar på marknaden påverkar tillämpningen av detta avtal eller då tillämpningen hotar att orsaka sådana svårigheter eller störningar skall medlemsstaternas regeringar sammanträffa på begäran av en medlemsstat eller av Höga myndigheten och, efter samråd med Centralkommissionen för sjöfarten på Rhen och med hänsyn till resultat eller förslag från Ekonomiska konferensen om sjöfarten på Rhen, diskutera åtgärder för att anpassa bestämmelserna i artikel 1 med beaktande av den nya situationen.

Artikel 5

Detta avtal sluts på obestämd tid.

När en medlemsstat anser att avtalets tillämpning leder till svårigheter och det är uppenbart att dessa inte kan undanröjas inom sex månader genom det förfarande som föreskrivs i artikel 4 får detta avtal sägas upp med tre månaders varsel, dock tidigast 21 månader efter dess ikraftträdande.

Innan den berörda medlemsstaten säger upp avtalet skall den informera de övriga medlemsstaterna och Höga myndigheten om de alternativa åtgärder som den avser att vidta för att uppfylla bestämmelserna i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Den medlemsstaten är förpliktad att före utgången av den uppsägningsperioden samråda med Höga myndigheten om de alternativa åtgärderna.

Artikel 6

Detta avtal, protokollfört vid sammanträde i det särskilda ministerrådet vid Europeiska kol- och stålgemenskapen, skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning så snart generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapens särskilda ministerråd från samtliga medlemsstater har mottagit en officiell anmälan om att detta avtal i enlighet med deras nationella bestämmelser kan tillämpas.

Generalsekreteraren skall informera de övriga medlemsstaterna om mottagandet av sådan anmälan.

Detta avtal träder i kraft tre månader efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

I enlighet med bestämmelserna i artikel 6 i Avtalet om fraktsatser och villkor för befordran av kol och stål på Rhen offentliggörs härmed detta avtal sedan generalsekreteraren vid det särskilda ministerrådet från samtliga medlemsstater har mottagit den anmälan som föreskrivs i ovan nämnda bestämmelser.

Luxemburg den 1 februari 1958.

Generalsekreteraren

vid det

Särskilda ministerrådet

Christian CALMES