(1)

Genom en skrivelse, som registrerades den 11 februari 2002 (CAB(02)A/410), inlämnades ett klagomål avseende två provinslagar i den autonoma provinsen Bolzano, nämligen lag nr 4 av den 13 februari 1997, avsnitt II och III, och lag nr 9 av den 15 april 1991.

(2)

Kommissionen begärde kompletterande upplysningar genom skrivelserna D/50813 av den 25 februari 2002 och D/53149 av den 18 juni 2002. De italienska myndigheterna svarade genom skrivelserna A/32982 av den 22 april 2002 och A/36773 av den 18 september 2002. Texten till de nya tillämpningskriterierna för lag nr 4/97, som antogs genom provinsstyrelsens beslut nr 4732 av den 11 december 2000 och nr 4607 av den 17 december 2001, bifogades som bilaga till den sistnämnda skrivelsen.

(3)

Genom skrivelse SG(2003)D/228597 av den 21 februari 2003 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende stödet i fråga.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2) . Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet.

(5)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(6)

Den 9 april och den 5 augusti 2003 hölls två möten i Bryssel mellan de italienska myndigheterna och kommissionens avdelningar.

(7)

Vid upprepade tillfällen har utkast till svar tillsammans med texter till nya kriterier för tillämpning av ordningen lagts fram för kommissionen informellt. Därutöver har e-postutbyte ägt rum. Den 22 oktober 2003 och den 27 februari 2004 uppmanades Italien att lägga fram sina synpunkter på formell väg.

(8)

Genom skrivelse nr 8000 av den 22 juni 2004, registrerad den 25 juni 2004 under nummer A/34747, inkom Italien med sina synpunkter.

(9)

Efter ett möte den 3 mars 2005 efterfrågade kommissionen genom skrivelse D/52114 av den 18 mars 2005 ytterligare upplysningar och åtaganden från de italienska myndigheterna. Dessa lämnades genom skrivelse A/34426 av den 2 juni 2005.

(10)

Enligt klaganden skulle investeringsstöd i form av kapitaltillskott eller lån med räntesubventioner med en högsta stödnivå på 40 % ha beviljats företag i provinsen Bolzano genom ovannämnda lagar, trots att provinsen inte är berättigad till undantaget i artikel 87.3 a och c i fördraget.

(11)

Kommissionen har godkänt följande två lagar i provinsen Bolzano, som utgör föremål för klagomålet:

(12)

Genom provinsstyrelsens beslut nr 4607 av den 17 december 2001 infördes nya kriterier för beviljandet av stöden i lag 4/97 inom hantverks-, handels-, turism- och tjänstesektorn. Beslutet anmäldes inte på förhand till kommissionen.

(13)

Vad gäller investeringsstödet har de grundläggande stödnivåer på 13 % och 6 % (för små respektive medelstora företag inom sektorerna för hantverk, turism samt detalj- och grosshandel) som anges i beslutet systematiskt överskridits genom en rad ökningar av stöden.

(14)

Till följd av sådana ökningar

Alla dessa ökningar av den grundläggande stödnivån har enligt de italienska myndigheterna beviljats med stöd av regeln om stöd av mindre betydelse.

(15)

Vidare gäller en stödnivå på 40 % för alla mikroföretag inom hantverkssektorn, oberoende av storlek och verksamhetsområde. Om ett mikroföretag har högst två anställda och dess överlevnad är osäker och dess verksamhet nämns i det aktuella beslutet, kan det omfattas av denna stödnivå även utan att uppfylla de villkor som gäller för övriga mikroföretag.

(16)

Även stora företag inom turismsektorn är berättigade till investeringsstöd enligt beslutet. För sådana företag är stödnivån 6 %, och det verkar inte finnas någon skyldighet att göra individuella anmälningar på förhand.

För stora företag gäller för övrigt ökningar av stödnivån på upp till 22,5 % enligt regeln om stöd av mindre betydelse. Den största tillåtna investeringen är 3 miljoner euro under tre år.

(17)

Beslutet förutser också visst miljöstöd, närmare bestämt tre stödåtgärder.

Det är för det första fråga om stöd med en stödnivå på 25 % till förmån för små och medelstora företag i alla sektorer och för stora företag inom turismsektorn. Syftet med stödet är att hjälpa företagen att anpassa sig till nya tvingande miljönormer.

Vidare kan stöd med en stödnivå på 40 % beviljas för att gå längre än de tvingande normerna.

Slutligen är det fråga om stöd till projekt för miljörevision. Även här gäller en stödnivå på 40 %.

På grundval av regeln om stöd av mindre betydelse kan stöden ökas upp till en högsta stödnivå på 30, 40 respektive 75 % för de tre olika åtgärderna. Högsta tillåtna investeringsbelopp, särskilt när det gäller stöd som är avsett att främja iakttagande av nya tvingande gemenskapsnormer, varierar mellan 1 och 4 miljoner euro beroende på företagens storlek.

(18)

När det gäller sysselsättningsstöd betraktas i beslut 4607/2001 följande kostnader som stödberättigande: kostnader för juridiska och skattemässiga rådgivningstjänster, kostnader som har samband med upprättandet av nya företag eller flyttningar av företag, men även kostnader för handledning av nybildade företag under de första två åren från bildandet.

Andra stödberättigande kostnader är kostnader för forskning om befintliga märken och patent och kostnader för att ansöka om registrering av varumärken. Stödnivån är 50 %. Även stora företag inom turismsektorn kan i princip få stöd.

(19)

Stöden till internationalisering omfattar bland annat stöd till små och medelstora företags kostnader för att delta i mässor och utställningar (med en stödnivå på 25 % respektive 40 % beroende på om dessa äger rum inom eller utanför EU), stöd till studier, forskning och rådgivningstjänster (med en stödnivå på upp till 50 %) och andra initiativ inom och utom EU (vilka tydligen består i reklam för företagen på Internet).

Även kostnader för exportkreditförsäkringar och försäkringar mot växelkursrisker kan berättiga till stöd, med en högsta stödnivå på 50 % till förmån för små och medelstora företag. För stora företag finns vidare en möjlighet att få stöd till exportkrediter mot länder utanför EU, upp till 50 %, enligt regeln om stöd av mindre betydelse.

(20)

Det finns även stöd till utbildning och till rådgivningstjänster, på upp till 50 % av stödberättigande kostnaderna. Stöden kan ökas med 30 procentenheter enligt regeln om stöd av mindre betydelse för de första fyra dagarna av rådgivning som ges via eller av handelskammaren eller s.k. Business Innovation Centres (BIC). Även stora företag inom turismsektorn berörs av ordningen. I föreliggande ärende planeras dessutom stöd till en nivå på 35 % för att upprätta webbsidor. Endast stödnivåer på mer än 35 % för utbildningsstöd och 50 % för stöd till rådgivningstjänster beviljas, om nödvändigt, med stöd av regeln om stöd av mindre betydelse.

(21)

Vidare planeras stöd med en stödnivå på högst 80 % inom ramen för gemenskapsprogram, t.ex. Leader och Interreg, till förmån för gemensamma projekt (dock inte enskilda bidrag till vissa företag).

(22)

Kommissionen hade godkänt stödordningarna N192/97 och NN69/95, som har provinslagarna 4/97 respektive 9/91 som rättslig grund (jfr punkt 11 a) och b).

(23)

Vid en granskning av beslut 4607/2001 framgick att de nya kriterier som genom det beslutet har införts för beviljande av stöd inom hantverks-, handels-, turism- och tjänstesektorerna med stöd av lag 4/97 (även i form av lån med räntesubventioner enligt lag 9/91) sannolikt inte överensstämde med kommissionens beslut om godkännande och de föreföll inte heller följa nya förordningar och andra regler på området. Skälen för det är följande:

(24)

I början av detta förfarande meddelade de italienska myndigheterna, genom skrivelse A/32982, att såväl medelstora som stora företag inom handels- och turismsektorn på grundval av beslut 4607/2001 kunde komma i fråga för stöd i form av lån med räntesubventioner för stödberättigande investeringar på mellan 1 och 3 miljoner euro.

(25)

Av tabellerna i beslut 4607/2001 framgår att stora företag inom turismsektorn kan beviljas en grundläggande stödnivå på 6 %, vilken eventuellt kan ökas upp till 22,5 % (ökning med stöd av regeln om stöd av mindre betydelse) och att stödnivåer på mellan 6 och 20 % gäller för stora företag inom turismsektorn.

I ovannämnda beslut preciseras (endast för handelssektorn) att ”förutsatt att anmälan görs till kommissionen ’i godkända fall’ kan stora företag få stöd endast enligt reglerna om stöd av mindre betydelse”. Däremot tycks det inte finnas någon gräns när det gäller stora företag i turismsektorn.

(26)

Stora företag borde inte komma i fråga för stöd utanför stödområdena enligt artikel 87.3 a och c i fördraget. Provinsen Bolzano var inte berättigad till regionalstöd när ordningarna N192/97 och NN69/95 godkändes och är det inte i dag heller.

I detta sammanhang bör det betonas att det redan i kommissionens beslut i ärende N192/97 uttryckligen angavs att stora företag var uteslutna från stödordningarna, förutom enligt reglerna om stöd av mindre betydelse.

(27)

Stöd som beviljas i form av lån med räntesubventioner på grundval av lag nr 9/91 omfattas också av stödordning NN69/95 som avser stödformer. Kommissionen godkände den stödordningen på villkor att den endast omfattade små och medelstora företag och efter det att de italienska myndigheterna hade åtagit sig att iaktta alla bestämmelser om små och medelstora företag som var gällande vid den tiden och att underrätta provinsförvaltningen om dessa bestämmelser i form av en rundskrivelse som angav kriterierna för tillämpningen av stödordningen, för att säkerställa att denna skulle tillämpas korrekt.

(28)

Trots detta medger beslut 4607/2001 – om kriterierna för tillämpningen av stödordning N192/97 (och stödordning NN69/95, om stöden beviljas i form av lån med räntesubventioner på grundval av lag 9/91) – att investeringsstöd beviljas även till stora företag.

(29)

Kommissionen ansåg därför att beslut 4607/2001 utgjorde ett sådant missbruk av stöd N192/97 och NN69/95 som avses i artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 659/99 (5) och ställde sig tveksam till att de investeringsstöd som beviljats stora företag på grundval av beslutet (och inte enligt reglerna om stöd av mindre betydelse) kan omfattas av undantagen från förbudet i artikel 87.1 i fördraget.

(30)

Under kommissionens bedömning av ärende NN65/95 åtog sig de italienska myndigheterna att respektera alla gemenskapsregler om statligt stöd till förmån för små och medelstora företag. I samband med anmälan av stöd N192/97 åtog de sig vidare att inte bevilja sådana företag något driftsstöd.

(31)

Det bör dock betonas att de stödberättigande investeringar som avses i beslut 4607/2001 inte motsvarar definitionen av nyinvesteringar i förordning (EG) nr 70/2001 (6) eftersom rena ersättningsinvesteringar tydligen inte är uteslutna från stödordningen.

(32)

Det faktum att det endast är små och medelstora företag med säte i provinsen Bolzano som är stödmottagare framstår vidare som en överträdelse av principen om etableringsfrihet för företag inom EU.

(33)

Slutligen har principen om att stödet skall vara nödvändigt inte iakttagits, eftersom ansökningarna om stöd i regel måste ges in sex månader innan arbetet inleds eller vid datumet för den första fakturan avseende arbetet.

(34)

Kommissionen anförde därför tvivel i fråga om förenligheten av de aktuella stöden.

(35)

De italienska myndigheterna har hävdat att stödnivån på 40 % var avsedd endast för mikroföretag inom hantverkssektorn med högst två anställda, vars överlevnad är osäker och som finns med på en förteckning över snävt definierade verksamheter (7) som återges i skrivelse A/36773 av den 18 september 2002, samt för några mikroföretag inom handelssektorn.

(36)

Av en analys av beslut 4607/2001 har det framgått att sådana mikroföretag inom hantverkssektorn som avses ovan kan omfattas av den nämnda stödnivån även om de inte uppfyller de villkor för att beviljas en ökad stödnivå som gäller för övriga mikroföretag. Det framgår också att stödnivån har utvidgats till att gälla alla mikroföretag inom hantverkssektorn, oberoende av deras storlek och ekonomiska situation. Eftersom det högsta tillåtna investeringsbeloppet är 2 miljoner euro under tre år (1 miljon euro för mikroföretag med högst två anställda), föreföll stödet kunna uppgå till 800 000 euro (400 000 euro för mikroföretag med två anställda).

(37)

Definitionen av mikroföretag i beslut 4607/2001 (8), som man kan anta inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och därmed är berättigade till en stödnivå på 40 %, verkar vidare lägga tonvikten på det faktum att den verksamhet som de enskilda stödmottagarna bedriver inte får medföra att ekonomiska relationer byggs upp med företag i andra medlemsstater, i stället för på avsaknaden av handel inom gemenskapen på det berörda företagets verksamhetsområde, vilket skulle ha varit det korrekta.

(38)

Mot bakgrund av det ovan anförda, och med hänsyn till att kategorin mikroföretag, som ingår i kategorin små och medelstora företag enligt rekommendation 96/280/EG (9) <1, i sig inte är undantagen från artikel 87.1 i fördraget, har kommissionen uttryckt tvivel när det gäller antagandet att alla stöd enligt åtgärden till dessa företag inte omfattas av definitionen på statligt stöd.

(39)

Kommissionen godkände stöden till miljöskydd enligt provinslag nr 4/97 på grundval av gemenskapens tidigare riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (10), som senare har ersatts av nya riktlinjer, offentliggjorda den 3 februari 2001 (EGT C 37, s. 3).

När de nya riktlinjerna trädde i kraft föreslog kommissionen medlemsstaterna lämpliga åtgärder. Italien godtog dessa åtgärder och var därmed skyldigt att iaktta dem. Kommissionens bedömning av stödåtgärden i fråga byggde följaktligen på de nya, nu gällande riktlinjerna.

(40)

Enligt punkt 28 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (11) (nedan ”riktlinjerna”) kan investeringsstöd till små och medelstora företag godkännas, upp till en maximal nivå på 15 % brutto av de stödberättigande kostnaderna, om ändamålet med stödet är att uppfylla nya obligatoriska gemenskapsnormer, under en treårsperiod från och med det att de nya normerna antagits.

(41)

Kommissionen ansåg därmed att stödnivån på 25 % för små och medelstora företag för att anpassa sig till nya gemenskapsnormer, som föreskrivs i lag 4/97 och bekräftas i beslut 4607/2001, inte var förenlig med riktlinjerna och att stöden till stora företag för att iaktta nya obligatoriska miljönormer inte kunde få undantag alls.

(42)

Dessutom gäller enligt punkt 29 i riktlinjerna en högsta tillåten stödnivå på 30 % för att gå längre än vad som föreskrivs i tillämpliga EG-normer och för investeringar på områden där det inte finns några obligatoriska EG-normer.

(43)

Kommissionen ansåg därför att stödnivån på 40 % för investeringar för att gå längre än tillämpliga EG-normer, som gällde särskilt stora företag i turismsektorn, inte kunde anses överensstämma med punkt 29 i riktlinjerna.

(44)

Enligt punkt 41 i riktlinjerna kan slutligen konsultstöd på miljöskyddsområdet beviljas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 70/2001 (12).

(45)

När det gäller projekt för miljörevision, som omfattas av beslutet i fråga, kan stöd därför beviljas i enlighet med förordning (EG) nr 70/2001, förutsatt att endast små och medelstora företag får stöd och att villkoren i artikel 5 a i den förordningen är uppfyllda.

(46)

I fråga om de första två inslagen i miljöskyddsåtgärden (se punkterna 41 och 43 ovan) har kommissionen vidare uttryckt tvivel när det gäller om punkterna 36 och 37 i riktlinjerna om miljöskydd har respekterats. Dessa punkter behandlar vilka investeringar som berörs respektive hur de stödberättigande kostnaderna vid investeringar till skydd för miljön skall beräknas.

(47)

Kommissionen hade inom ramen för stöd N192/97 godkänt sysselsättningsstöd till små och medelstora företag med en högsta tillåten stödnivå på 25 % av lönekostnaderna.

(48)

Med hänsyn till att stöden enligt beslut 4607 varken avsåg skapande eller bibehållande av sysselsättning, påpekade kommissionen att de inte kunde definieras som sysselsättningsstöd. Vissa av stöden (stöd till rådgivningstjänster) kunde eventuellt beviljas undantag om de uppfyllde villkoren i artikel 5 i förordning (EG) nr 70/2001 och om endast små och medelstora företag var stödmottagare.

(49)

Kommissionen ansåg vidare att stöden till forskning om befintliga varumärken och patent och till ansökningar om registrering av märken och företagsprodukter, vilka föreskrivs i bland annat den specifika åtgärden för sysselsättningsstöd, inte kunde omfattas av något undantag när det gäller stora företag, eftersom dessa inte föreföll ägna sig åt någon forsknings- och utvecklingsverksamhet.

(50)

När förfarandet inleddes erinrades det om att stöd till deltagande i mässor eller utställningar kan betraktas som förenliga enligt artikel 5 b i förordning 70/2001 om stödet inte överstiger 50 % av kostnaderna, som måste avse hyra, uppförande och drift av utställningsmontern.

Rådgivningstjänster som tillhandahålls av utomstående konsulter får varken vara av fortlöpande eller periodiskt slag eller röra företagets ordinarie driftsutgifter, t.ex. annonskostnader.

Slutligen omfattas exportrelaterade stöd (13) varken av förordning nr 70/2001, förordning nr 69/2001 (14) eller kommissionens meddelande om stöd av mindre betydelse från 1996 (15).

(51)

Enligt kommissionen kunde följaktligen stöden till internationalisering i beslut 4607/2001 inte betraktas som förenliga, även om de endast beviljades små och medelstora företag, förutom stöd till deltagande i mässor eller utställningar, under förutsättning att villkoren i artikel 5 i förordning nr 70/2001 iakttas.

(52)

Kommissionen ansåg också att exportkrediter, som särskilt beviljas stora företag och som uttryckligen var uteslutna vid anmälan av lag nr 4/97, inte kunde omfattas av något undantag, inte ens enligt förordning nr 69/2001.

(53)

Dessa stöd, som inte fanns med i stödordning N192/97, betraktas i beslut 4607 inte som statliga stöd.

(54)

Kommissionen har dock uttryckt tvivel när det gäller påståendet att företagen inte får några konkurrensfördelar av att delta i gemensamma program inom ramen för gemenskapsprogrammen Leader och Interreg, för vilka en stödnivå på 80 % gäller.

(55)

Begreppet rådgivningstjänster bör klargöras. Enligt den nuvarande definitionen anser kommissionen att inget stöd till stora företag för rådgivningstjänster kan ges undantag, förutom i fall där sådan rådgivning är en stödberättigande kostnad i ett utbildningsprojekt enligt artikel 4.7 e i kommissionens förordning nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om stöd till utbildning.

(56)

Enligt de italienska myndigheterna har varje ökning av stödnivåerna i förhållande till de grundläggande nivåerna för investeringsstöd på 13 % respektive 6 % (för små respektive medelstora företag) beviljats på grundval av regeln om stöd av mindre betydelse.

(57)

I detta hänseende bör det noteras att det varken i lag nr 4/1997 eller i beslut 4607 som antogs den 17 december 2001, dvs. efter det att förordning nr 69/2001 trätt i kraft, finns någon hänvisning till hur man skall kontrollera stödnivåerna eller de andra villkoren i förordningen om stöd av mindre betydelse (16) eller i det gamla meddelandet från 1996 om sådant stöd (17).

(58)

Med hänsyn till de högsta tillåtna investeringsbeloppen (3,5 miljoner euro under tre år för små företag och 4 miljoner euro under tre år för medelstora företag) och den högsta tillåtna stödnivån enligt beslut 4607 (25 % och 22,5 %, varav 12 och 16,5 procentenheter enligt regeln om stöd av mindre betydelse för små respektive medelstora företag), har kommissionen uttryckt tvivel i fråga om huruvida det stödtak på 100 000 euro under en treårsperiod som föreskrivs i förordningen om stöd av mindre betydelse faktiskt iakttas.

(59)

Generellt sett har kommissionen anfört tvivel om den mycket vidsträckta användning av regeln om stöd av mindre betydelse som förutses i beslut 4607/2001 och som syftar till att systematiskt överskrida den högsta tillåtna stödnivån på 22,5 % för stora företag utanför stödområden, särskilt med hänsyn till det höga taket för högsta tillåtna investeringsbelopp.

(60)

Det har inte inkommit några synpunkter, varken från berörda parter eller från den klagande, som genom skrivelse D/51908 av den 24 mars 2003 informerades om att förfarandet hade inletts och om möjligheten att lämna andra synpunkter än de som lämnats i det ursprungliga klagomålet.

(61)

Efter två möten med företrädare från provinsen Bolzano och från generaldirektoratet för konkurrens, översände Italien sina sammanfattande kommenterar genom skrivelse A/34747 av den 25 juni 2004.

I skrivelsen anför de italienska myndigheterna följande:

(62)

Beslut 4607/2001 föreskriver inte uttryckligen att stora företag inom turismsektorn är uteslutna från stöd, vilket däremot är fallet för företag inom handelssektorn. Detta beror på ett materiellt fel.

(63)

Trots detta har inte något stort företag inom turismsektorn fått stöd, varken enligt stödordning N 192/1997 (provinslag 4/97) eller enligt stödordning NN 69/1995 (provinslag 9/91). Vad gäller handelssektorn var enligt beslut 4607/01 stora företag redan uteslutna från stöd, förutom stöd av mindre betydelse.

(64)

När det gäller stöd som har beviljats i form av lån med räntesubventioner enligt ordning NN69/95, har de italienska myndigheterna åtagit sig att uttryckligen utesluta stora företag, även om inga sådana företag har fått stöd enligt ordningen, förutom stöd enligt reglerna om mindre betydelse.

(65)

Senare, genom en skrivelse av den 2 juni 2005, klargjordes på kommissionens uttryckliga begäran att inget stöd har beviljats till stora företag inom någon sektor och att företag som i huvudsak är verksamma inom transportsektorn inte kan komma i fråga för stöd.

(66)

Dessutom utesluts i utkastet till nya tillämpningskriterier uttryckligen alla stora företag från stöd, i enlighet med villkoren i förordning nr 69/2001, med undantag för stöd av mindre betydelse.

(67)

Enligt de italienska myndigheterna har inte något stöd beviljats för rena ersättningsinvesteringar, även om sådant stöd inte uttryckligen utesluts i tillämpningskriterierna.

(68)

I synnerhet har man bedömt att stöd till investeringar i materiella anläggningstillgångar i enlighet med definitionen i artikel 2 c i förordning 70/2001 är tillåtna, särskilt skapandet av en ny anläggning och moderniseringar och diversifieringar som innebär en grundläggande förändring av en existerande anläggningsprodukt eller produktionsprocess. Därför har man fastställt lägsta tröskelvärden för investeringarna, som är ganska höga i förhållande till den genomsnittliga storleken på de berörda företagen.

(69)

I den text med de nya kriterierna som har översänts har såväl ersättningsinvesteringar som underhållskostnader uttryckligen uteslutits från stöd och beskrivningen av stödberättigande investeringar överensstämmer fullt ut med den i förordning 70/2001.

(70)

Villkoret i de gamla kriterierna om att företagen måste ha säte i provinsen Bolzano för att kunna beviljas stöd, har inte heller tidigare tillämpats strikt. Till stöd för det påståendet har en förteckning över 16 mottagare av investeringsstöd enligt ordningen lämnats in, vilka har säte utanför provinsen Bolzano (i ett fall till och med utanför Italien). Stöden i fråga beviljades i flera fall (6 av 16) 1998, dvs. långt innan kommissionen inledde ett förfarande i ärendet. Även företag som endast har en driftsanläggning i provinsen Bolzano kan för övrigt få stöd enligt ordningen nuförtiden.

(71)

Denna princip har redan iakttagits i den mening som avses i artikel 7 andra stycket i förordning 70/2001, eftersom villkoren för att beviljas stöd var så objektiva att det var helt omöjligt för provinsen att göra skönsmässiga bedömningar.

(72)

De italienska myndigheterna har ändå åtagit sig att fastställa att ansökan om stöd måste läggas fram innan arbetet med det projekt som stödet avser påbörjas.

(73)

Alla ökningar av de generella stödnivåerna på 15 % för investeringsstöd till mikroföretag får hädanefter endast göras med stöd av regeln om stöd av mindre betydelse.

(74)

Stöd med stödnivåer på 40 % som inte omfattas av artikel 87.1 i fördraget och som inte heller betraktas som stöd av mindre betydelse, får numera uteslutande ges till närverksamhet, särskilt små, typiska hantverksverksamheter som löper risk att försvinna och små handelsverksamheter som räknas upp uttömmande i de nya kriterierna.

(75)

Under alla omständigheter visar en undersökning som de italienska myndigheterna har utfört att det hittills inte har beviljats något stöd som både överskrider stödnivån på 15 % och tröskeln för stöd av mindre betydelse samtidigt.

(76)

Numera tillåts endast stödnivåer på 15 % och 30 % (för övergångsstöd för investeringar, som beviljas små och medelstora företag för iakttagande av nya gemenskapsnormer respektive för stöd för att gå längre än vad som föreskrivs i gemenskapsnormer och för investeringar på områden där det inte finns några obligatoriska gemenskapsnormer).

(77)

Stöd till miljörevisioner är för närvarande begränsade till små och medelstora företag enligt artikel 5 a i förordning 70/2001 och kan ges till stora företag endast i form av stöd av mindre betydelse. Bestämmelsen i artikel 12.4 i lag 4/97, enligt vilken även stora företag kunde omfattas av den aktuella ordningen, kommer att upphävas så snart som möjligt och de italienska myndigheterna har åtagit sig att inte tillämpa den längre.

(78)

De italienska myndigheterna har också åtagit sig att iaktta villkoren i punkterna 36 och 37 i riktlinjerna för stöd till skydd för miljön avseende de aktuella investeringarna och att beakta beräkningsmetoden för stödberättigande kostnader.

(79)

Endast en ansökan på grundval av de tidigare kriterierna har lämnats in. Den rörde hantverkssektorn och byggde på den nu aktuella bestämmelsen. Beloppet uppgick till 14 719,02 euro, vilket överskrider den högsta tillåtna stödnivån på 7 359,51 euro. Beloppet bokfördes därför som ett stöd av mindre betydelse.

(80)

Denna typ av stöd beviljas i samband med att nya företag startas (under de första 24 månaderna) och har enligt de italienska myndigheterna till syfte att skapa arbetstillfällen, även om de beviljas i form av stöd till rådgivningstjänster och forskning om och/eller ansökningar om registrering av varumärken och företagsprodukter. De är därför förenliga med den gemensamma marknaden. Sådant stöd har under alla omständigheter inte beviljats stora företag.

(81)

Enligt avdelning V i lag 4/97 kan emellertid denna typ av stöd numera endast beviljas i form av lån med räntesubventioner (se avdelning VI i samma lag), för att öka likviditeten på grundval av (och inom ramarna för) reglerna om stöd av mindre betydelse.

(82)

Hittills har endast ett fåtal stöd, med små belopp, beviljats för detta syfte. Vad gäller deltagande i mässor och utställningar har vissa små och medelstora företag beviljats stöd med en stödnivå på 25 %, i stället för den högsta tillåtna stödnivån på 50 %, utan att det har kontrollerats om det var företagets första deltagande i en viss mässa eller utställning. Endast två stöd i form av bidrag (50 %) har beviljats för exportkreditförsäkring vid export till länder utanför EU. Dessa stöd uppgick till 3 500 euro och 7 miljoner lire.

(83)

De nya tillämpningskriterierna föreskriver att stöd med en nivå på 50 % kan beviljas (dock endast små och medelstora företag) för rådgivningstjänster som tillhandahålls av utomstående konsulter och för kostnaderna för första deltagandet i en mässa eller utställning i eller utanför gemenskapen.

(84)

När det gäller stöd i form av försäkringar av exportkrediter är det numera endast premien för risker som inte kan försäkras på marknaden, i samband med transaktioner gentemot tredjeland, som är stödberättigande. Detta gäller dock inte vissa OECD-länder, vars risker kan försäkras på marknaden (dvs. de så kallade ”marketable countries”, för närvarande Australien, Kanada, Island, Japan, Nya Zeeland, Norge, Schweiz och USA).

(85)

Stödet med en stödnivå på 80 % som tidigare beviljades i samband med vissa gemensamma projekt inom ramen för gemenskapsprogrammen Leader och Interreg, som även företag deltog i, beviljas inte längre.

(86)

Enligt de italienska myndigheterna garanteras att reglerna om stöd av mindre betydelse iakttas. För det första är de behöriga avdelningarna vid provinsen Bolzanos förvaltning förbundna med varandra via ett intranät. Vidare är det en förutsättning för att få stöd i någon form att de sökande lämnar in en förklaring om allt annat stöd som de har mottagit enligt denna bestämmelse under de senaste tre åren.

(87)

Slutligen håller man på att utveckla ett databehandlingssystem för kontroll av allt stöd utöver det stöd som beviljas av provinsen. Detta system kommer i sin tur att kopplas samman med det landsomfattande nät som håller på att utarbetas.

(88)

En åtgärd kan betraktas som ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget endast om det uppfyller samtliga följande fyra villkor: den ges med statliga medel, den är selektiv, den hotar att snedvrida konkurrensen och den påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(89)

I detta fall är det första villkoret uppfyllt, eftersom åtgärden finansieras av den autonoma provinsen Bolzanos budget och därmed med hjälp av statliga medel. Det andra villkoret är uppfyllt eftersom endast företag som är verksamma på provinsen Bolzanos område kan få stöd och det tredje för att den ekonomiska situationen för stödmottagarna förbättras. Det fjärde villkoret är uppfyllt i och med att de berörda företagen reellt kan bedriva internationell handel eftersom de befinner sig i ett gränsområde som dessutom är mycket aktivt inom turismen. Därför kan åtgärden i fråga påverka handeln mellan medlemsstaterna. Detta föregriper dock inte bedömningen av de åtgärder till förmån för vissa mikroföretag som följer av tillämpningen av de nya kriterierna (se punkt 116 i detta beslut).

(90)

De åtgärder som omfattas av detta förfarande har redan befunnits utgöra statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget vid den granskning som kommissionen gjorde av stödärendena N192/97 och NN69/95.

(91)

Eftersom åtgärderna inte har anmälts till kommissionen på förhand i enlighet med artikel 88.3 i fördraget är de olagliga på grund av bristande anmälan. Eftersom de utgör kriterier för tillämpningen av stödordning N192/97 (och, indirekt, stödordning NN69/95), har de gett upphov till missbruk av dessa ordningar.

(92)

Eftersom provinsen Bolzano inte var berättigad till regionalstöd under hela den tid som åtgärderna i fråga var gällande, kan något undantag för investeringsstöd till förmån för stora företag på dess område inte beviljas.

(93)

I kommissionens beslut i ärende N192/97 uteslöts för övrigt stora företag uttryckligen från stöd enligt ordningen, med undantag för stöd av mindre betydelse.

(94)

Det är vidare så att stöden i form av lån med räntesubventioner på grundval av lag 9/91 även omfattas av stödordning NN69/95. Kommissionens godkände den stödordningen på villkor att endast små och medelstora företag skulle beviljas stöd och efter det att de italienska myndigheterna hade åtagit sig att iaktta alla villkor som gäller för stöd till små och medelstora företag och att underrätta den regionala förvaltningen i provinsen Bolzano om dessa villkor för att garantera att ordningen tillämpades korrekt.

(95)

Bestämmelserna i beslut 4607/2001 – angående tillämpningskriterierna för stödordning N192/97 (och ordning NN69/95, när stöden beviljas i form av lån med räntesubventioner enligt lag 9/91) – är därför oförenliga med den gemensamma marknaden, eftersom de innebär att investeringsstöd kan beviljas även stora företag.

(96)

Kommissionen noterar slutligen att det av uppgifter från de italienska myndigheterna framgår att inget stort företag har fått stöd enligt denna stödåtgärd.

(97)

Först och främst bekräftar kommissionen att allt stöd som beviljas i samband med ersättningsinvesteringar måste betraktas som oförenligt. Kommissionen noterar dock att de italienska myndigheterna har meddelat att inget sådant stöd har beviljats inom ramen för den stödordning som nu granskas.

(98)

Vidare är investeringsstöd som överskrider trösklarna på 15 % för små företag och 7,5 % för medelstora företag oförenligt.

(99)

Kommissionen bekräftar att kategorin mikroföretag är en form av små och medelstora företag, både enligt rekommendation 96/280/EG (18) och enligt den nya definition som gäller sedan den 1 januari 2005 (19), och därför inte i sig utesluten från tillämpningen av artikel 87.1 i fördraget. Härav följer att investeringsstöd till mikroföretag måste betraktas som oförenliga med den gemensamma marknaden om de överskrider stödnivån på 15 % och inte kan betraktas som stöd av mindre betydelse.

(100)

Kommissionen beaktar de italienska myndigheternas förtydligande att inget stöd som har beviljats mikroföretag har överskridit stödnivån på 15 % och tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse samtidigt.

(101)

Kommissionen anser att de stödnivåer på 25 % respektive 40 % som gäller för de första två inslagen av stödåtgärden i fråga (dvs. stöd till anpassning till nya tvingande miljönormer eller till att gå längre än tillämpliga EG-normer) är oförenliga med den gemensamma marknaden. Detsamma gäller det faktum att stora företag är berättigade till stöd till miljörevisioner.

(102)

Kommissionen noterar i detta hänseende att enligt de italienska myndigheterna har hittills endast ett stöd beviljats som överskred de tillåtna stödnivåerna, med ett belopp som var mycket lägre än tröskeln för stöd av mindre betydelse, och att den rättsliga grunden för den tredje stödåtgärden (stöd till miljörevision) inte längre tillämpas och kommer att upphävas så snart som möjligt.

(103)

Kommissionen bekräftar att det stöd som benämns sysselsättningsstöd i beslut 4607 absolut inte motsvarar det stöd som kommissionen godkände i sitt beslut om stödordning N192/97. Stöden i fråga kan inte betraktas som sysselsättningsstöd eftersom de inte avser skapande eller bibehållande av sysselsättning utan rådgivningstjänster och annan verksamhet rörande varumärken och patent.

(104)

Den största delen av de stödberättigande kostnaderna enligt den specifika åtgärd som nu är under bedömning avser rådgivningstjänster till förmån för nybildade små och medelstora företag eller registrering av varumärken och företagsprodukter, som kan vara stödberättigade enligt artikel 5 och artikel 5c i förordning 70/2001, och stödet är därför oförenligt endast om det inte uppfyller villkoren i förordningarna 70/2001 och 364/2004 (20).

(105)

Stödet är dock oförenligt om det ges även till stora företag.

(106)

Kommissionen konstaterar att endast ett fåtal stöd, till försumbara belopp, har beviljats på detta område med stöd av de tillämpningskriterier som detta förfarande avser. Den stödnivå som har beviljats för stöd till deltagande i mässor och utställningar har vidare varit 25 % i stället för 50 %, som är tillåtet. Det är dock korrekt att det inte har kontrollerats om det var fråga om det första deltagandet eller inte vid en viss mässa eller utställning. Stöd har beviljats i fem fall, till belopp på mellan 1 250 och 8 875 euro. Endast i två fall har stöd beviljats för exportkreditförsäkringar med en stödnivå på 50 %, begränsat till kostnaden för försäkringspremien och avseende länder utanför EU. Stödbeloppen var 3 500 euro och 7 miljoner lire (vilket motsvarar ca 3 500 euro). Dessa två stöd är förenliga endast om de uppfyller villkoren i kommissionens meddelande om kortfristig exportkreditförsäkring (21).

(107)

Allt stöd till rådgivningstjänster för stora företag och till exportverksamhet (även till små och medelstora företag) är dock oförenligt med den gemensamma marknaden. Detta gäller även, oberoende av företagens storlek, stöd till fortlöpande eller periodiskt återkommande rådgivningstjänster och stöd till ett företags normala driftskostnader, t.ex. reklamkostnader.

(108)

Kommissionen noterar att denna typ av stöd, med en stödnivå på 80 %, som beviljas enligt beslut 4607, inte godkändes av kommissionen i beslutet om ärende N192/97. Med hänsyn till den mycket höga stödnivån och det faktum att det inte förefaller finnas något stödberättigande syfte med stödet, är stödet oförenligt om artikel 87.1 är tillämplig (dvs. om företag som utövar en ekonomiska verksamhet kan få stöd när de deltar i gemensamma projekt som får stöd enligt ordningen).

(109)

Kommissionen noterar dock att enligt uppgifter från de italienska myndigheterna är de stödbelopp som har beviljats för enskilda projekt mycket begränsade och ligger långt under tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse. Därmed har stöden inte påverkat handeln mellan medlemsstaterna. Under förutsättning att de italienska myndigheterna lägger fram bevis för att alla tillämpningskriterier i förordning 69/2001 har iakttagits, kan det anses att dessa åtgärder inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i fördraget. Kommissionen noterar slutligen att utkastet till nya tillämpningskriterier för den aktuella stödordningen inte längre omfattar stöd till gemensamma program inom ramen för gemenskapsprogrammen Leader och Interreg, som även företag deltar i.

(110)

Kommissionen bekräftar sin ståndpunkt att stöd till vägledning och rådgivning inte kan beviljas stora företag, förutom i samband med ett projekt för stöd till utbildning enligt artikel 4.7 e i förordning (EG) nr 68/2001 (22). Stöd på andra grunder är oförenliga.

(111)

Kommissionen har noterat de italienska myndigheternas garantier om att alla villkor i reglerna om stöd av mindre betydelse, för närvarande förordning (EG) 69/2001 (23), har iakttagits strikt, särskilt tack vare statistikinstitutet ASTAT:s kontrollsystem.

(112)

Kommissionen konstaterar att när det gäller investeringsstöd utesluter de nya tillämpningskriterierna uttryckligen stora företag, förutom enligt ordningen för stöd av mindre betydelse.

(113)

När det gäller investeringsstöd till små och medelstora företag erinras om att definitionen av stödberättigande investeringar i de nya kriterierna uppfyller villkoren i förordning 70/2001 (24) och att ersättningsinvesteringar och underhållskostnader är uttryckligen uteslutna.

(114)

Kommissionen noterar vidare att principen om etableringsfrihet numera iakttas även formellt (tidigare bara i praktiken, vilket framgår av den förteckning som lämnats in under förfarandet, se punkt 70 ovan), eftersom det nu är tillräckligt att ha en driftsanläggning på provinsen Bolzanos territorium för att kunna komma i fråga för stöd.

(115)

Slutligen uppfylls principen om stödets nödvändighet, eftersom det nu är obligatoriskt att lägga fram en ansökan innan arbetet med det projekt som stödet avser påbörjas.

(116)

Vad gäller mikroföretag är artikel 87.1 i fördraget inte tillämplig, eftersom det endast är fråga om företag som bedriver närverksamhet och inte kan utöva något inflytande på handeln mellan medlemsstaterna med hänsyn till deras art, storlek och belägenhet och eftersom företag från andra medlemsstater inte är intresserade av att få tillgång till deras marknad. I det här sammanhanget är det fråga om företag med högst två anställda som bedriver vissa väl avgränsade verksamheter inom hantverkssektorn (särskilt typiska, traditionella yrken som håller på att dö ut, t.ex. skärslipare, tunnbindare, ullkardare, ullspinnare, ljus- och vaxljusstöpare, korgmakare, hovslagare osv.) eller inom handeln (särskilt detaljistförsäljning av varor för dagligt bruk – främst matvaror – i kommuner med högst tusen invånare som ligger långt från köpcentrum och under alla omständigheter utanför områden med mer utvecklad turism). Hantverks- och handelsverksamheterna räknas upp uttömmande i de nya tillämpningskriterierna.

(117)

När det gäller stöden till skydd för miljön anser kommissionen att det övergångsstöd till endast små och medelstora företag för anpassning till nya tvingande normer, för en period av tre år från antagandet av normerna och till en stödnivå på 15 %, är förenliga med punkt 28 i riktlinjerna för stöd till skydd för miljön (25) (nedan ”riktlinjerna”).

(118)

Stöden, med en stödnivå på 30 %, för att ge företag (oavsett storlek) incitament att gå längre än tvingande gemenskapsnormer eller att göra miljöinvesteringar på områden där det saknas tvingande gemenskapsnormer uppfyller numera punkt 29 i riktlinjerna.

(119)

Stöden till vägledning och rådgivning på miljöområdet, som är begränsat till små och medelstora företag, iakttar artikel 5 a i förordning (EG) 70/2001 (26) och är därmed förenliga med den gemensamma marknaden.

(120)

Detta beslut påverkar dock inte frågan om huruvida beslut nr 4007 av den 4 november 2002 är förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det beslutet inte omfattas av detta förfarande. Genom beslut nr 4007 skall samtliga stöd från provinsen Bolzanos till skydd för miljön ha anpassats till kommissionens nya riktlinjer.

(121)

Vad gäller de stöd som uppges vara sysselsättningsstöd, noterar kommissionen att dessa stöd är begränsade till beviljande av lån för att skapa likviditet och att förordning 69/2001 (27) om stöd av mindre betydelse iakttas.

(122)

Avseende stöd till internationalisering observerar kommissionen att det även i de nya tillämpningskriterier som översänts bara är fråga om stöd med en stödnivå på 50 % för rådgivningstjänster som tillhandahålls av utomstående konsulter och för kostnaderna för första deltagandet i en mässa eller utställning, och endast till små och medelstora företag. Stödet är förenligt med artikel 5 i förordning 70/2001 (28).

(123)

Kommissionen noterar att när det gäller stöd i form av försäkringar av exportkrediter är det numera endast premien för risker som inte kan försäkras på marknaden, i samband med transaktioner gentemot tredjeland, som är stödberättigande. Detta gäller dock inte vissa OECD-länder, vars risker kan försäkras på marknaden (de så kallade ”marketable countries”, för närvarande Australien, Kanada, Island, Japan, Nya Zeeland, Norge, Schweiz och USA). Detta överensstämmer med meddelandet om kortfristig exportkreditförsäkring (29).

(124)

Kommissionen beklagar att Italien (den autonoma provinsen Bolzano) i strid med artikel 88.3 i fördraget har satt i kraft tillämpningskriterierna för provinslag 4/97, ändrade genom beslut 4607 av den 17 december 2001, utan att först anmäla dem till kommissionen. De är därför olagliga. Detta har gett upphov till ett sådant missbruk av stödordning N192/97 (och indirekt även av stödordning NN69/95) som avses i artikel 16 i förordning 659/99 (30).

(125)

Kommissionen beslutade därför att inleda detta formella granskningsförfarande avseende stöden i fråga.

(126)

Under förfarandets gång har emellertid de italienska myndigheterna klargjort att i de flesta fall har de bestämmelser i beslut 4607/2001 som enligt kommissionens analys förutom att de är olagliga även kan betraktas som oförenliga, aldrig tillämpats eller har tillämpats i ett mycket begränsat antal fall och till mycket små belopp, som ligger långt under tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse, även avseende små och medelstora företag.

(127)

För att visa detta har ett stort antal uppgifter lagts fram, särskilt avseende antal och storlek på de stöd som har beviljats på grundval av de mest kontroversiella inslagen i de olika stödåtgärderna. Av uppgifterna följer att inget stort företag har fått investeringsstöd enligt den aktuella stödordningen. I stället har investeringsstöd förbehållits små och medelstora företag, i enlighet med vad som angavs i kommissionens beslut om att godkänna stödordningarna N192/97 och NN69/95.

(128)

Vidare har de italienska myndigheterna samarbetat aktivt med kommissionen, genom att avbryta tillämpningen av vissa regler som skall upphävas så snart som möjligt (särskilt på området för stöd till rådgivningstjänster till stora företag) och föreslå ändringar av tillämpningskriterierna för de stöd som omfattas av detta förfarande.

(129)

Kommissionen beaktar slutligen de garantier och försäkringar som Italien har lämnat i fråga om att iaktta villkoren och tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse. När kommissionen inledde förfarandet uttryckte den tvivel i fråga om den mycket vidsträckta tillämpningen av regeln om stöd av mindre betydelse.

(130)

Eftersom stöd varken har beviljats sektorer som är uteslutna från stöd eller exportrelaterade verksamheter och då det inte har varit fråga om stöd som bygger på att inhemska produkter behandlas förmånligare än importerade produkter, kan i enlighet med förordning nr 69/2001 regeln om stöd av mindre betydelse tillämpas, under förutsättning att stödet till varje enskilt företag inte överstiger tröskeln på 100 000 euro under någon treårsperiod. Sådant stöd omfattas inte av artikel 87.1 i fördraget.

(131)

Kommissionen observerar vidare att ett beslut om en stödordning inte påverkar möjligheten att vissa enskilda stödåtgärder kan befinnas inte utgöra statligt stöd (t.ex. om det enskilda stödet är förenligt med regeln om stöd av mindre betydelse, som anges i ovanstående punkt) eller betraktas som helt eller delvis förenliga med den gemensamma marknaden på grundval av sina särskilda kännetecken (särskilt på grundval av en gruppundantagsförordning).

(132)

Mot bakgrund av vad som anförts i punkterna 124–131 ovan och i avsnitt VI.3 om åtgärdernas förenlighet till följd av beslut 4607/2001, kan det i detta ärende vara så att man inte behöver kräva tillbaka något stöd alls, eller att man behöver göra ett mycket begränsat återkrav, men det är kommissionens fasta praxis att alltid förordna om att stöd som på grundval av artikel 88 i fördraget har förklarats vara olagliga och oförenliga skall krävas tillbaka från mottagarna. Denna praxis har bekräftats genom artikel 14 i förordning nr 659/99 (31).

(133)

Kommissionen beslutar att Italien skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagarna återkräva de oförenliga stöden, förutom i de enskilda fall som uppfyller de villkor som krävs för att stöden skall kunna förklaras förenliga på grundval av relevanta regler. Kommissionen uppmanar därför Italien att ålägga mottagarna av stöd enligt stödordningen att inom två månader från delgivningen av detta beslut återbetala stödet jämte ränta.

(134)

Enligt artikel 14.2 i förordning 659/99 skall det stöd som skall återkrävas innefatta ränta, vilken skall beräknas enligt bestämmelserna i kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (32). Räntan löper från det datum då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats.

(135)

Kommissionen uppmanar Italien att översända det bifogade formuläret angående hur förfarandena för återkrav framskrider och att tydligt ange vilka konkreta åtgärder som har vidtagits för att omedelbart och effektivt återkräva stödet. Italien skall vidare, inom två månader från delgivningen av detta beslut, översända en fullständig förteckning över alla stödåtgärder som omfattas av beslutet, och för varje stödåtgärd ange vilket belopp som har beviljats, vilket belopp som är förenligt enligt något av de nämnda undantagen samt vilket belopp som skall återkrävas.

(136)

Kommissionen uppmanar vidare Italien att inom två månader från delgivningen av detta beslut översända de handlingar som visar att förfarandena för att från stödmottagarna återkräva olagliga och oförenliga stöd har inletts (t.ex. rundskrivelser, utfärdade förelägganden om återbetalning etc.).

(137)

De nya tillämpningskriterier som översändes genom skrivelse A/34747 av den 25 juni 2004, ändrade och kompletterade genom skrivelse A/34426 av den 2 juni 2005, uppfyller slutligen de villkor som är nödvändiga för att de skall kunna betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden, såsom anförts för varje enskilt fall i avsnitt VI.4 (punkterna 112–123).