(1)

Genom en skrivelse av den 26 juli 1999 tog kommissionen emot ett klagomål mot WAM Engineering från en konkurrent. I klagomålet hävdade denne att WAM hade beviljats olagligt stöd från den italienska regeringen.

(2)

En begäran om upplysningar riktades till de italienska myndigheterna genom skrivelser av den 5 augusti 1999 och den 10 september 1999. Klaganden lämnade ytterligare upplysningar genom skrivelse A/36636 av den 2 september 1999. Genom en skrivelse av den 13 december 1999 (D/65224) vidarebefordrade kommissionen till klaganden de italienska myndigheternas svar, som lämnats genom skrivelse A/37761 av den 11 oktober 1999, och upplyste om att den hade för avsikt att genomföra en formell granskning.

(3)

Vid samma tidpunkt pågick en undersökning av nationella stödordningar för utländska direktinvesteringar (foreign direct investment, FDI) utanför EU (utåtgående FDI), som förväntades leda till ett meddelande från kommissionen.

(4)

Genom en skrivelse av den 18 december 2001 (D/55270) begärde kommissionen ytterligare upplysningar från Italien till följd av nya krav från klaganden (två påminnelser riktades till kommissionen genom skrivelserna A/32799 av den 31 mars 2000 och A/38320 av den 11 oktober 2000) och då kommissionen uppskjutit undersökningen av ”utåtgående FDI”.

(5)

Mot bakgrund av upplysningarna i skrivelserna av den 20 februari 2002 (A/31323) och den 27 mars 2002 (A/32370) ställdes ytterligare frågor till de italienska myndigheterna genom en skrivelse av den 12 april 2002 (D/51694).

(6)

De italienska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 21 maj 2002 (A/33699). Genom en skrivelse av den 5 juni 2002 (D/52840) underrättade kommissionen de italienska myndigheterna att den ansåg att de upplysningar som lämnats var ofullständiga och begärde att de, inom tjugo arbetsdagar från det att begäran tagits emot, skulle komplettera upplysningarna och lämna ytterligare klargöranden.

(7)

Eftersom inget svar lämnades, trots att de italienska myndigheterna genom skrivelse A/34670 av den 25 juni 2002 hade ansökt om en förlängning av tidsfristen till den 31 juli, antog kommissionen den 26 september 2002 ett föreläggande om tillhandahållande av upplysningar i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (2). Under tiden överfördes ärendet till registret över icke-anmälda stöd under nummer NN 102/2002.

(8)

Genom skrivelserna D/53325 av den 26 juni 2002 och D/55544 av den 4 oktober 2002 informerades klaganden om ärendets utveckling. Genom skrivelse A/37992 av den 31 oktober 2002 begärde klaganden att få veta vilket resultat föreläggandet gett.

(9)

De italienska myndigheterna lämnade de begärda upplysningarna genom skrivelse A/37537 av den 16 oktober 2002 och lämnade kompletterande upplysningar genom skrivelse A/37783 av den 24 oktober 2002.

(10)

Kommissionen underrättade Italien genom skrivelse SG(2003) D/228223 av den 24 januari 2003 att den genom det slutliga beslutet C(2003) 35 hade beslutat att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget för stödet i fråga.

(11)

Genom skrivelse D/50629 av den 29 januari 2003 underrättades klaganden om att förfarandet hade inletts.

(12)

Genom skrivelse A/31086 av den 10 februari 2003 riktade klaganden en påminnelse till kommissionen, då denne ännu inte hade tagit emot ovannämnda skrivelse.

(13)

Efter att de italienska myndigheterna underrättats om att förfarandet hade inletts sände WAM S.p.A. en skrivelse direkt till kommissionen (A/31070 av den 10 februari 2003).

(14)

Genom skrivelse A/31552 av den 27 februari 2003 begärde Italien en förlängning av den 15 dagar långa tidsfristen för att lägga fram synpunkter på konfidentialitet till den 7 mars 2003, som nämns i kommissionens beslut.

(15)

Genom skrivelse A/31812 av den 10 mars 2003 bad Italien att kommissionen inte skulle offentliggöra beslutet, eftersom stödmottagaren var villig att återbetala stödet, vilket också Wam S.p.A. själv bekräftade genom skrivelse A/31907 av den 13 mars 2003, som sändes direkt till kommissionen.

(16)

Genom skrivelse D/51799 av den 18 mars 2003 påpekade kommissionen att ett slutligt beslut krävdes för att undvika ett offentliggörande, under förutsättning att ett bevis lämnades på att man hade återbetalat de två stöden plus ränta, vilken hade beräknats på ett för kommissionen godtagbart sätt.

(17)

Då det belopp som de italienska myndigheterna föreslog genom skrivelse A/33347 av den 13 maj 2003 var betydligt lägre än kommissionens första beräkning av stödets bidragsekvivalent, som gjordes på grundval av de upplysningar som fanns tillgängliga vid den tidpunkt förfarandet inleddes, informerade kommissionen Italien genom skrivelse D/53393 av den 22 maj 2003 att offentliggörandet skulle göras inom kort då det föreslagna beloppet för återbetalning inte uppfyllde kriterierna.

(18)

Genom skrivelse A/34156 av den 13 juni 2003 begärde klaganden upplysningar om offentliggörandet av beslutet. Kommissionen svarade genom skrivelse D/53949 av den 18 juni 2003. Samma dag sändes också ett e-postmeddelande till klaganden för att denne omgående skulle få veta att beslutet just hade offentliggjorts.

(19)

Genom en skrivelse av den 1 juli 2003, som också sändes via fax (A/34620 samma dag) begärde WAM S.p.A. tillgång till hela akten, vilket GD COMP avslog genom skrivelse D/54522 av den 14 juli 2003.

(20)

Genom skrivelse A/34306 av den 20 juni 2003 reagerade WAM S.p.A. direkt på kommissionens tillkännagivande till Italien om att den skulle offentliggöra beslutet. Kommissionen svarade genom skrivelse D/54497 av den 11 juli 2003.

(21)

Genom skrivelse A/34527 av den 27 juni 2003 upplyste klaganden att denne hade för avsikt att begära ersättning för sina förluster från WAM, om kommissionens slutliga beslut blev negativt, och begärde att bli underrättad om förfarandets utveckling.

(22)

Genom skrivelse A/34750 av den 4 juli 2003 meddelade klaganden, Morton Machine Company Limited, att WAM S.p.A. kallat den inför rätta i en italiensk domstol för att i sin tur begära ersättning, och frågade om kommissionen kunde få företaget att dra tillbaka stämningsansökan.

(23)

Genom skrivelse D/54481 av den 10 juli 2003 svarade kommissionen på de båda ovannämnda skrivelserna från Morton Machines Company.

(24)

Genom skrivelse A/35044 av den 16 juli 2003 lämnades synpunkter från berörda tredje parter, som man hade begärt skulle behandlas konfidentiellt.

(25)

Den 23 juli 2003 hölls ett möte mellan kommissionen och de italienska myndigheterna. Inför detta möte hade den italienska regeringen lämnat vissa upplysningar genom skrivelse nr 9601 av den 22 juli 2003, som registrerades den 25 juli 2003 (A/35269), och därefter tog kommissionen emot vissa kompletterande upplysningar genom skrivelse A/35577 av den 8 augusti 2003 direkt från ”Presidenza del Consiglio dei Ministri; Dipartimento per il coordinamento delle politiche comunitarie”.

(26)

Genom skrivelse A/35785 av den 21 augusti 2003 frågade Morton Machine om ett slutligt beslut redan hade antagits och begärde att bli underrättad om offentliggörandet. Kommissionen svarade genom skrivelse D/55473 av den 28 augusti 2003.

(27)

Genom skrivelse A/36444 av den 19 september 2003 sände Italien kommissionen sina synpunkter på inledningen av förfarandet.

(28)

Genom skrivelse A/37525 av den 3 november 2003 sände Italien sina kommentarer på synpunkterna från berörda parter, som kommissionen vidarebefordrat genom skrivelse D/56068 av den 25 september 2003.

(29)

Som svar på WAM:s ansökan (2003/A/35486 av den 30 juli 2003) bekräftade SG beslutet att avslå begäran om tillgång till akten genom skrivelse SG/B/2/IS/D(2003) 330353 av den 16 september 2003.

(30)

Den 14 januari 2004 lämnade Italien genom skrivelse A/30263 de upplysningar som inte fanns med i svaret av den 19 september (A/36444).

(31)

Klaganden hävdade, genom att hänvisa till WAM Engineerings prispolitik i Förenade kungariket, att WAM kunde erbjuda samma produkter (industriell blandningsutrustning) som klaganden tillverkade och saluförde, till ungefär en tredjedel av klagandens priser. Enligt klaganden kunde man till detta pris knappt köpa råmaterial för att tillverka maskinen, och det låga priset berodde på stödet från den italienska regeringen, särskilt i enlighet med lag nr 394/81.

(32)

”WAM Engineering Ltd” är ”WAM S.p.A.:s” dotterbolag i Förenade kungariket och Irland. Det marknadssegment som inbegrips är utformning, tillverkning och försäljning av industriell blandningsutrustning som framför allt används inom livsmedels-, kemikalie-, läkemedels- och miljöindustrin.

(33)

Enligt klaganden utnyttjade WAM Engineering den italienska lagen nr 394 från 1981, som uppenbarligen tillhandahåller finansiella faciliteter för handelsprogram i länder utanför EU. Lag nr 394/81 skall särskilt stödja italienska företag som vill etablera ett dotterbolag utomlands, såsom representationskontor, butiker och lagerlokaler.

(34)

De italienska myndigheterna bekräftade att stödet beviljats i form av ett räntesubventionerat lån på 2 281 450 000 italienska lire (ungefär 1,18 miljoner euro) till WAM under 1995 för genomförandet av program i Japan, Sydkorea och Taiwan. Men enligt de italienska myndigheterna beviljades stödmottagaren bara 1 358 505 421 italienska lire (ungefär 0,7 miljoner euro), eftersom de planerade projekten i Korea och Taiwan inte genomfördes på grund av den ekonomiska krisen i dessa länder.

(35)

Det räntesubventionerade lånet står för 85 % av de stödberättigande kostnaderna. Räntesubventionen kan uppgå till 60 % av referensräntan. Lånet amorteras linjärt i lika stora avbetalningar varje halvår under fem år, och räntan betalas på den resterande skulden. En amorteringsfri period på två år är planerad.

(36)

Den lägre räntesatsen för det specifika lånet (4,4 %) beräknades med hänvisning till en marknadsränta på 11 %. Mot bakgrund av ovanstående och på grundval av de upplysningar som fanns tillgängliga vid den tidpunkt när förfarandet inleddes fastställdes stödnivån till 16,38 %, vilket motsvarar en bruttobidragsekvivalent på 222,523 miljoner italienska lire (ungefär 115 000 euro).

(37)

De stödberättigande kostnaderna för detta stöd har delats in i två kategorier: kostnader relaterade till en permanent struktur utomlands och för främjande av handel. De godkända kostnaderna (miljoner italienska lire) är följande:

(38)

Genom skrivelse A/33699 av den 21 maj 2002 framhöll de italienska myndigheterna i sitt svar på en precis fråga från kommissionen att WAM den 9 november 2000 genom samma ordning hade beviljats ett annat räntesubventionerat lån på 1 940 579 808 italienska lire (ungefär 1 miljon euro).

(39)

Vid den tidpunkt när förfarandet inleddes hade inte kommissionen kännedom om några andra uppgifter om detta stöd.

(40)

De italienska myndigheterna framhöll i sin skrivelse A/33699 av den 21 maj 2002 att det stöd som WAM S.p.A. beviljats under 1995 enligt lag nr 394/81 låg långt under tröskeln för stöd av mindre betydelse och att stödmottagaren inte hade beviljats några andra stöd av mindre betydelse under denna treårsperiod. De påpekade dessutom att stödet inte på något sätt kunde kopplas direkt till de exporterade kvantiteterna.

(41)

Kommissionen påpekade att huvuddelen av de stödberättigande kostnader som man tagit hänsyn till vid beräkningen av det specifika stödet till WAM under 1995, såsom hyror, försäkringar, faciliteter och driftskostnader (för personal, kontorsmöbler och utrustning) för en permanent struktur utomlands, kan komma att bedömas som stöd för upprättande och drift av ett distributionsnät.

(42)

Enligt kommissionen måste kostnaderna för konsulttjänster i samband med permanenta representationer utomlands, reklam och personalens och entreprenörens resor föras upp som löpande utgifter kopplade till exportverksamheten.

(43)

Mot bakgrund av sista punkten i kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (3), anser kommissionen att, då riktlinjerna vid tidpunkten för beslutet ersattes av en förordning, gäller förordningen i den utsträckning den är gynnsammare än riktlinjerna (4). I princip är det reglerna i kommissionens förordning nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (5) som skall tillämpas på stöd av mindre betydelse.

(44)

Kommissionens förordning nr 69/2001 gäller inte stöd till exportrelaterade verksamheter, dvs. stöd som är direkt kopplat till exporterade kvantiteter och till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet i enlighet med artikel 1 a i förordningen.

(45)

Beträffande stödets förenlighet med regeln om stöd av mindre betydelse bör det påpekas att gemenskapens riktlinjer om statligt stöd för små och medelstora företag från 1992 (6), som omfattade de regler om stöd av mindre betydelse som gällde vid den tidpunkt stödet beviljades, inte uttryckligen uteslöt exportstöd. Tröskeln uppgick dock bara till 50 000 ecu.

(46)

Mot bakgrund av det som nämns ovan ifrågasatte kommissionen om det stöd som beviljades WAM S.p.A. under 1995 enligt lag nr 394/81 kunde bedömas som förenligt med någon regel om stöd av mindre betydelse.

(47)

Efter en preliminär undersökning hyste kommissionen allvarliga tvivel på om stödet till WAM kunde anses vara förenligt med någon bestämmelse i EG-fördraget.

(48)

Kommissionen betonade också att om WAM S.p.A. vid den tidpunkt förfarandet inleddes inte omfattades av definitionen på små och medelstora företag kunde inte stöd för marknadsundersökningar och deltagande i mässor och utställningar, vilka i princip kan vara berättigade till stöd för rådgivningsverksamhet och andra tjänster och verksamheter enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (7), beviljas undantag i detta ärende.

(49)

Om stödet skulle bedömas som en utländsk direktinvestering bör det påpekas att kommissionen hittills inte godkänt statligt stöd för utländska direktinvesteringar till stora företag. I sitt beslut 97/241/EG av den 5 juni 1996 (8) godkände kommissionen en ordning för stöd till små och medelstora företags utländska direktinvesteringar – under förutsättning att alla krav som fastställts för statligt stöd till små och medelstora företag var uppfyllda. Stöd till stora företag skulle anmälas individuellt.

(50)

Den enda anmälan av ett individuellt stöd till ett stort företag på grundval av ovannämnda beslut ledde till ett negativt beslut (9).

(51)

De italienska myndigheterna påpekade också i skrivelsen av den 24 oktober 2002 (A/37783) att inget stöd någonsin har beviljats direkt till ”WAM Engineering” och att det inte finns något sådant företag registrerat i det italienska företagsregistret.

(52)

För det första skall det påpekas att ”WAM Engineering Ltd” är ett dotterbolag i Förenade kungariket och Irland till ”WAM S.p.A.”. För det andra meddelade de italienska myndigheterna genom skrivelsen av den 11 oktober 1999 att ”WAM S.p.A.” under 1995 fått ett räntesubventionerat lån godkänt genom lag nr 394/81 och tillade genom skrivelse A/33699 av den 21 maj 2002 att ”WAM-gruppen” hade beviljats ett annat räntesubventionerat lån genom samma ordning den 9 november 2000.

(53)

I artikel 10.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (nu 88) i EG-fördraget (10) anges att ”om kommissionen har upplysningar om påstått olagligt stöd skall den undersöka dessa upplysningar utan dröjsmål, oavsett källan för dessa”.

(54)

Sammanfattningsvis hyser kommissionen starka tvivel på att det stöd som beviljats WAM under 1995 genom lag nr 394/81 kan berättiga till ett undantag i enlighet med artikel 87.3 i EG-fördraget.

(55)

Vid den tidpunkt när det formella granskningsförfarandet inleddes hade inte kommissionen någon kännedom om några specifika egenskaper, som stödnivå och stödberättigande kostnader för det stöd som ”WAM group” – eftersom det definierats av de italienska myndigheterna – beviljats under 2000, också det i form av ett räntesubventionerat lån enligt lag nr 394/81, då de italienska myndigheterna inte hade lämnat några relevanta uppgifter.

(56)

Följaktligen kunde inte kommissionen i detta skede i ärendet grundligt bedöma det specifika stödet, men den uttryckte tvivel på huruvida det kunde vara förenligt med någon av fördragets bestämmelser, med tanke på att det tjänade samma syfte och hade godkänts enligt samma rättsliga grund som det stöd som hade beviljats under 1995.

(57)

En tredje part som berördes av ärendet lämnade sina synpunkter på inledandet av förfarandet. Denne begärde att få behålla sin anonymitet.

(58)

I synpunkterna får kommissionen bifall för sin insats för att bevara gemensamma spelregler för konkurrenterna inom den specifika sektorn och klagomål på att ingenjörskunskaper och arbetstillfällen förlorats på grund av WAM S.p.A:s marknadsställning.

(59)

Genom skrivelse A/37525 av den 3 november 2003 påpekade Italien, som underrättats om berörda parters synpunkter genom kommissionens skrivelse D/56068 av den 25 september 2003, att dessa synpunkter enligt Italiens åsikt inte utgjorde något faktiskt bidrag, eftersom de bara bekräftade vissa påståenden som till exempel klaganden redan uttryckt i ärendet. Italien anser att det finns tillräckliga bevis på att det inte finns någon koppling mellan de påstådda faktauppgifterna i ovannämnda synpunkter och finansieringen av WAM genom lag nr 394/81.

(60)

Bevis har lämnats på att WAM vid den tidpunkt när det första stödet beviljades och när ansökan om stöd lämnades i enlighet med de årliga räkenskaperna för 1994, uppfyllde den definition på ett medelstort företag som anges i punkt 2.2 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag från 1992 (11), då det hade 163 anställda, en årlig omsättning på 16,8 miljoner euro och en balansomslutning på 20,1 miljoner euro och ägdes av två företag som båda uppfyllde definitionen på små och medelstora företag. Däremot medger de italienska myndigheterna att WAM sedan 1998 inte längre omfattades av definitionen på små och medelstora företag, och därmed inte heller då det andra stödet beviljades (2000).

(61)

Inga nya väsentliga inslag har tillkommit till den första finansieringen av det specifika stöd kommissionen hade kännedom om redan när förfarandet inleddes, med undantag för det förhållande att lånet ställdes till mottagarens förfogande genom flera delbetalningar, vilket innebär att den amorteringsfria perioden kan sträcka sig från två till noll år. Det förefaller inte som om det ursprungliga avtalet innehöll några bestämmelser om översyn av räntesatsen. Stödet skulle ha betalats ut i sin helhet i april 2004.

(62)

När det gäller det andra räntesubventionerade lånet som WAM beviljades under 2000 klargjorde de italienska myndigheterna, efter det att förfarandet inletts genom skrivelse A/35269 av den 25 juli 2003, att det totala beloppet uppgick till 3 603 574 689 italienska lire (1 861 091,01 euro) istället för 1 940 579 808 lire (ungefär 1 miljon euro), som de tidigare uppgett genom skrivelse A/33699 av den 21 maj 2002 och som nämndes i beslutet om att inleda förfarandet, eftersom sistnämnda belopp avsåg endast den del av lånet som redan hade betalats vid den tidpunkt skrivelsen skrevs, utan hänsyn tagen till det totala stödbeloppet.

(63)

Därefter har två delbetalningar av stödet utbetalats. Den sista delbetalningen på 248 091,01 euro utbetalades den 29 januari 2003, trots att kommissionen beslutade att inleda förfarandet den 21 januari 2003 och kommissionens skrivelse för att informera Italien om att det hade inletts är daterad den 24 januari 2003. Lånevillkoren är desamma som för det första lånet, eftersom båda godkändes enligt samma lag nr 394/81. Den 9 november 2000 beslutade man att bevilja hela lånebeloppet och avtalet undertecknades den 20 december 2000.

(64)

Nedan återges den tabell över stödberättigande kostnader för stödet i fråga, som den italienska regeringen bifogade till skrivelse A/35269.

(65)

Det framgår vidare av de dokument som bifogats skrivelse A/30263 av den 14 januari 2004, att programmet skulle genomföras gemensamt av WAM S.p.A. och ”WAM Bulk Handling Machinery Shangai Co Ltd”, ett lokalt företag som helt kontrolleras av WAM S.p.A.

(66)

Som stödberättigande kostnader räknas hyra av kontorslokaler, lager, visningslokaler och teknisk serviceverkstad med en total yta på 7 500 m2, köp, hyra eller hyrköp av tre fordon, anställda i moderbolaget och utomlands (särskilt en försäljningschef och sex tekniker).

(67)

Räntesatsen för det specifika lånet är 2,32 %, dvs. 40 % av den referensränta på 5,8 % som gällde när stödet beviljades. Det verkar inte som om man haft planer på att ändra räntesatsen i avtalet under lånets varaktighet. Det utbetalades till mottagaren i flera delbetalningar, så den amorteringsfria perioden varierar från två till noll år.

(68)

Beträffande återbetalningen framgår det av upplysningarna från Italien att den amorteringsfria tvåårsperioden löpte ut den 20 februari 2003. Under denna period betalades bara räntan på de delbetalningar av lånet som redan hade utbetalats till mottagaren. Den 20 augusti 2003 började den femåriga linjära amorteringsperioden med lika stora avbetalningar varje halvår, och med ränta som skall betalas på den resterande skulden. Den planerade amorteringen bör därmed vara avslutad i februari 2008.

(69)

Beträffande ändringen av räntan under amorteringsperioden framhåller de italienska myndigheterna att det faktiskt finns allmänna regler i italiensk lagstiftning som tillåter en sådan justering. Dock gäller ministerdekretet (Decreto Ministeriale) av den 31 mars 2000, som är den enda rättsliga grunden, bara för de initiativ som finansieras genom lag nr 394/81 och nr 304/1990, och som därmed förefaller vara mycket selektiv. Vidare har inga bevis lämnats på att det faktiskt gjorts en justering av räntan. Den kan slutligen ha tillämpats bara på det första räntesubventionerade lånet till WAM, då den bara omfattade stöd som beviljats innan den trädde i kraft, medan det andra stödet till WAM S.p.A. ännu inte hade beviljats vid den tidpunkten.

(70)

Vad gäller de båda stöden hävdar de italienska myndigheterna att kostnaden för den obligatoriska bankgarantin, som begärdes före det att lånen beviljades, skall dras av från stödbeloppet. Kommissionen påpekar i första hand att en sådan garanti, eller dess motsvarighet, normalt skulle ha begärts även av ett privat kreditinstitut som beviljar lån i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, och i andra hand att det framgår i punkt A i den specifikation som bifogats avtalet att stöd som överlappar varandra i samma program inte godkänns, utom för stöd som är kopplat till garantin, som därmed självt anses vara stödberättigande.

(71)

Följande uppgifter lämnades beträffande WAM:s exportkvot inom och utom EU:

(72)

De italienska myndigheterna meddelade att de totala exportbelopp som anges ovan utgör 52 % till 57,5 % av WAM:s totala årsomsättning.

(73)

Slutligen medgav de italienska myndigheterna att inget av de två stöd som undersöks omfattas av förordning (EG) nr 69/2001 eller av förordning (EG) nr 70/2001, utan hävdar att incitament till företag inom gemenskapen i samband med program som skall genomföras utanför EU inte omfattas av artikel 87 i EG-fördraget.

(74)

Enligt artikel 87.1 i fördraget är ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(75)

De stöd som undersöks har beviljats genom statliga medel i form av räntesubventionerade lån för ett specifikt företag, nämligen WAM S.p.A. Dessa bidrag förbättrar stödmottagarens finansiella situation. Vad gäller en eventuell påverkan på handeln mellan medlemsstaterna har EG-domstolen (12) slagit fast att även om stödet avser export utanför EU kan handeln inom gemenskapen komma att påverkas. Det är vidare möjligt att sådant stöd, med hänsyn tagen till det ömsesidiga beroendet mellan de marknader på vilka gemenskapsföretagen bedriver verksamhet, kan snedvrida konkurrensen inom gemenskapen.

(76)

WAM S.p.A har dotterbolag över hela världen. Flera av dem är etablerade i nästan alla medlemsstater, som Frankrike, Nederländerna, Finland, Förenade kungariket, Danmark, Belgien och Tyskland. Klaganden betonade särskilt att denne befann sig i en hård konkurrenssituation med ”WAM Engineering Ltd”, som är dotterbolag i Förenade kungariket och Irland till WAM S.p.A., på marknaden inom gemenskapen och att klaganden tappar många beställningar till det italienska företaget. Vad gäller utåtgående konkurrens bland företag inom gemenskapen, framgick vidare att det program som finansieras genom det andra stödet, som syftar till att främja handeln med Kina, skulle genomföras gemensamt av WAM S.p.A. och ”WAM Bulk Handling Machinery Shangai Co Ltd”, som är ett lokalt företag som helt kontrolleras av WAM S.p.A.

(77)

Enligt EG-domstolens rättspraxis kan exportsubvention påverka handeln mellan medlemsstaterna, även om stödmottagaren exporterar nästan hela sin produktion utanför EU, EES och anslutningsländerna.

(78)

Vidare har man i föreliggande ärende kunnat konstatera att försäljningen utomlands från 1995 till 1999 utgjorde 52 till 57,5 % av WAM S.p.A.:s totala årsomsättning, av vilka två tredjedelar såldes inom gemenskapen (i absoluta tal, ungefär 10 miljoner euro jämfört med 5 miljoner euro).

(79)

Oavsett om stödet stödjer export till andra medlemsstater eller till länder utanför EU kan det påverka handeln mellan medlemsstaterna och det omfattas därför av artikel 87.1 i fördraget.

(80)

De italienska myndigheterna framhöll i sin skrivelse av den 11 oktober 1999 (A/37761) att den rättsliga grunden för stöden till WAM S.p.A., som inrättades genom lag nr 394 av den 29 juli 1981, hade anmälts till kommissionen och Världshandelsorganisationen enligt artikel 25 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (WTO-GATT 1994) (13).

(81)

Kommissionen påpekar att med anmälan menar de italienska myndigheterna införandet av ett antal mycket kortfattade uppgifter om ordningen i den stödplan de lämnade till kommissionen inom ramen för den årliga rapporten om statligt stöd i EU, åtminstone sedan den sjätte rapporten (1996). Detta är inte förenligt med artikel 88.3 i EG-fördraget som anger att ”kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder”.

(82)

Kommissionen har också informerats om stödordningen inom ramen för sin undersökning av nationella stödordningar för utländska direktinvesteringar utanför EU (utåtgående utländska direktinvesteringar) som genomförs i medlemsstaterna.

(83)

Då stödordningen inte tidigare anmälts till kommissionen, så att dess förenlighet med reglerna om statligt stöd har kunnat bedömas, har den genomförts i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Den är därför olaglig. Då stödet till WAM har beviljats enligt den ordningen, är det också olagligt.

(84)

I den omfattning stödåtgärderna i fråga omfattas av bestämmelserna i artikel 87.1 i fördraget, skall de bedömas för att verifiera om de kan åtnjuta något undantag enligt gemenskapens gällande regler om statligt stöd.

(85)

De italienska myndigheterna har bevisat att WAM, vid den tidpunkt när det första stödet beviljades (1995), uppfyllde kraven för att omfattas av definitionen på små och medelstora företag, som kommissionen lämnade i rekommendation 96/280/EG (14). För att vara lite mer detaljerad var WAM ett medelstort företag då det hade 163 anställda med en årsomsättning på 16,8 miljoner euro och en balansomslutning på 20,1 miljoner euro. Slutligen kontrollerades det av två finansföretag som själva omfattades av definitionen på små och medelstora företag enligt ovannämnda rekommendation.

(86)

Då kommissionen baserar sin bedömning av eventuellt olagligt stöd på de regler som gällde vid den tidpunkt stödet beviljades (15), måste det kontrolleras om det stöd som beviljades WAM under 1995 var förenligt med riktlinjerna för små och medelstora företag från 1992 (16), som gällde vid den tidpunkt då stödet beviljades.

(87)

Då WAM S.p.A. var ett medelstort företag vid tidpunkten för det första stödet, skall det påpekas att det i riktlinjerna för statligt stöd till små och medelstora företag från 1992 anges att även investeringsstöd, när det beviljas medelstora företag utanför stödområdena, inte bara inbegriper en risk för snedvridning av konkurrensen, utan också minskar mindre företags incitament att investera i mindre gynnade områden. Det anges också att medan risken för en sådan olycklig följd kan vara låg för mycket små företag stiger den i takt med att företaget växer.

(88)

Vidare var det stöd WAM beviljades under 1995 varken avsett att stödja produktiva investeringar eller andra godkända målsättningar som anges i riktlinjerna för små och medelstora företag från 1992, nämligen stöd för allmänna investeringar utanför eller innanför regionala stödområden, stöd för miljöskyddsinvesteringar, stöd för forskning och utveckling, utbildning eller spridning av kunskaper, endast med undantag för så kallat mjukt stöd till små och medelstora företag, som stöd för konsulttjänster, marknadsundersökningar och deltagande i mässor och utställningar kan uppfylla.

(89)

Kommissionen anser därför att merparten av de stödberättigande kostnaderna för att etablera permanenta strukturer utomlands, som den italienska regeringen tog hänsyn till vid beviljandet av det första räntesubventionerade lånet till WAM 1995, nämligen hyra av lokaler (ett lån på 81,21 miljoner italienska lire), försäkring och därtill hörande faciliteter, tillika med andra driftskostnader som personal, kontorsmöbler och utrustning i nämnda lokaler (ett lån på 10,82+30,55+556,94 miljoner lire), är kostnader som företaget självt skall bära. Samma gäller för utgifter för varuprover/modeller och reservdelar för efterköpsservice (lån på 38,23 miljoner lire). Kommissionen anser inte att stödberättigande kostnader avsedda att stödja främjande av handel och kostnader för varulagring (456,28 miljoner lire) överensstämmer med riktlinjerna för små och medelstora företag då de inte utgör en nyinvestering. Detsamma gäller reklamkostnader (94,39 miljoner lire) och personalens och entreprenörens resor (7,52 miljoner lire).

(90)

Enligt kommissionen kan inte alla dessa kostnader betraktas som en produktiv investering. Därför måste dessa stöd betraktas som driftstöd.

(91)

Kommissionen anser vidare att stöd för samtliga ovannämnda kostnader måste betraktas som stöd till exportverksamhet då det är direkt kopplat till uppförandet och driften av ett distributionsnät eller andra löpande utgifter i anknytning till exportverksamhet. Därför kan inte detta stöd anses vara kopplat till utländska direktinvesteringar.

(92)

Det framgår inte bara av bedömningen av de faktiska kostnaderna, som man tagit hänsyn till vid beviljandet av lånet och som belyses i tabellen i punkt 37 och som nämns i punkt 89, utan bekräftas också i målsättningen för låneavtalet som är en subventionering av ett kommersiellt program för främjande av handel och målet för den fond, som stödet har finansierats från, som är subventionering av exportföretag för att genomföra kommersiella program för att främja handeln utanför EU.

(93)

Däremot kan stöd för konsulttjänster (29,43 miljoner lire) och marknadsundersökningar (40,95 miljoner lire) uppfylla kraven för undantag, utifrån grunden att WAM omfattades av definitionen på små och medelstora företag och i den omfattning de utförts av externa rådgivare. Det gäller också stöd för deltagande i mässor och utställningar (12,19 miljoner lire) i enlighet med riktlinjerna från 1992, och särskilt punkterna 4.3 ”stöd för konsulttjänster, utbildning och spridning av kunskaper” och 4.5 ”stöd för andra ändamål”.

(94)

Kommissionen har sedan länge medgett att inte allt stöd har en avgörande inverkan på handeln mellan medlemsstaterna. Detta fastställdes första gången i regeln om stöd av mindre betydelse, som infördes i riktlinjerna för statligt stöd till små och medelstora företag från 1992 (17). Den har senare omformulerats i kommissionens meddelande om försumbart stöd (18), och bekräftades slutligen i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (19), på grundval av vilken man antog kommissionens förordning nr 69/2001 (20).

(95)

Kommissionen medger också att ordalydelsen i den regel om stöd av mindre betydelse från 1992, som gällde när det första stödet beviljades, inte uttryckligen uteslöt exportstöd. Därför kan ett belopp på upp till 50 000 ecu (nu euro) godkännas, även när man tar hänsyn till de kostnader som räknats med vid beviljandet av stödet, då WAM S.p.A. inte tog emot någon annan form av stöd av mindre betydelse under den relevanta treårsperioden, vilket de italienska myndigheterna bekräftat.

(96)

Mot bakgrund av sista stycket i kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (21) anser kommissionen, då riktlinjerna vid tidpunkten för beslutet ersattes av en förordning, att förordningen gäller i den utsträckning den är gynnsammare än riktlinjerna (22).

(97)

Därför måste ännu en bedömning av stödet göras mot bakgrund av kommissionens båda förordningar (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (23) (stöd till små och medelstora företag) och förordning (EG) nr 69/2001 (24) (stöd av mindre betydelse).

(98)

I förordning nr 70/2001 anges tydligt i artikel 1.2 b att förordningen inte omfattar exportrelaterad verksamhet (25). Följaktligen kan inga av de kostnader som räknas upp i punkt 89 i detta beslut anses vara förenliga med förordningen.

(99)

Inte heller förordning nr 69/2001 omfattar exportrelaterat stöd.

(100)

När det andra stödet beviljades (år 2000) var WAM enligt de italienska myndigheterna ett stort företag. Det låg vidare i ett område som inte var stödberättigat.

(101)

Kommissionen måste igen bedöma stödet mot bakgrund av de regler som gällde vid den tidpunkt stödet beviljades. Utifrån denna grund och då WAM S.p.A. inte längre omfattades av definitionen på små och medelstora företag, kan varken gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag (26) från 1996 eller riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (27) från 1998, som fortfarande gäller, tillämpas på stödet i fråga.

(102)

På grundval av den bedömning av de stödberättigande kostnaderna som bifogats skrivelse A/35269, och som återges i tabellen i punkt 37 i detta beslut, anser kommissionen att bara utbildningskostnaderna (25 240 euro av ett totalt lån på 1,8 miljoner euro) kan undantas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (28), oavsett om de bedöms på grundval av artikel 4.2 (särskild utbildning) eller 4.3 (allmän utbildning), då villkoren för stödnivån uppfylls i båda.

(103)

Stödet förefaller inte främja andra övergripande gemenskapsmål i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget, såsom forskning och utbildning, sysselsättning, miljö eller undsättning och omstrukturering i enlighet med relevanta riktlinjer, rambestämmelser och förordningar.

(104)

Enligt kommissionen är kostnaderna för hyra och kontorsmöbler i kontorslokaler, förvärv av fordon, kostnader för varuprover/modeller och varulager, reklam, inhemsk personals resor utomlands och utländska kunders resor till Italien strikt kopplade till upprättandet och driften av ett distributionsnät eller löpande utgifter kopplade till exportverksamhet.

(105)

Förenligheten med relevanta regler för stöd av mindre betydelse måste bedömas. Vid den tidpunkt det specifika stödet beviljades gällde kommissionens meddelande om försumbart stöd från 1996 (29). I meddelandet anges tydligt att exportstöd inte omfattas av dess tillämpningsområde.

(106)

Kommissionen anser att de kostnader som räknas upp i punkt 104 skall bedömas som exportrelaterat stöd och understryker att särskilt stöd för lokaler för tekniska serviceverkstäder och personal utomlands som består av en försäljningschef, en verkställande chef, fyra kontorsanställda och sex tekniker inte verkar överensstämma med en verksamhet som inte är säljinriktad.

(107)

Det bör vidare påpekas att det specifika programmet skulle genomföras gemensamt av WAM S.p.A. och det lokala företag som helt kontrolleras av WAM S.p.A., dvs. WAM Bulk Handling Machinery Shangai Co Ltd, vilket påvisar att WAM S.p.A. redan var etablerad på den specifika marknaden.

(108)

Vidare har samma ordalydelse använts också vid utarbetandet av låneavtalet som i punkt 92 i detta beslut, där det första stödet till WAM S.p.A. bedöms som ett incitament till kommersiella program för främjande av handel.

(109)

Mot bakgrund av punkt 96 ovan måste stödet bedömas i enlighet med regeln om stöd av mindre betydelse från 2001, dvs. kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 (30).

(110)

I båda de relevanta reglerna om stöd av mindre betydelse utesluts exportstöd uttryckligen från deras tillämpningsområden (31). Därmed kan inte tröskeln för stöd av mindre betydelse tillämpas på det stöd som undersöks, även om WAM inte tog emot något annat stöd av mindre betydelse under den relevanta treårsperioden.

(111)

Kommissionen noterar att undantagen i artikel 87.2 a till 87.2 c i EG-fördraget (32) inte gäller för stöden i fråga, eftersom de inte siktar mot några av de målsättningar som anges i den artikeln, vilket den italienska regeringen inte heller har påstått.

(112)

De stöd som undersöks är inte avsedda att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. Det är inte heller avsett att främja kultur eller bevara kulturarvet. Kommissionen anser därför att varken artikel 87.3 b (33) eller artikel 87.3 d (34) i EG-fördraget är tillämpliga på stöden.

(113)

Båda stöden till WAM S.p.A. har genomförts utan tidigare anmälan till kommissionen. Kommissionen beklagar därför att dessa stöd olagligt beviljats stödmottagaren i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget.

(114)

Det stöd som beviljades WAM S.p.A. 1995 är oförenligt med den gemensamma marknaden i den omfattning det överstiger tröskeln på 50 000 euro, utom för den del av lånet som beviljats för kostnader för konsulttjänster, marknadsundersökningar och för deltagande i mässor och utställningar.

(115)

När det gäller det specifika stödets totala bidragsekvivalent har hänsyn tagits till att lånet utbetalades till mottagaren i flera delbetalningar (tre delbetalningar mellan den 24 april 1996 till den 24 april 1998) och att den amorteringsfria perioden därmed varierade från två till noll år. Hänsyn har tagits till räntesatsen i låneavtalet (4,4 %) i förhållande till den referensränta som löpande fastställs av kommissionen (35) och som gällde vid den tidpunkt lånet beviljades (11,35 %). Det har lett till en bidragsekvivalent som den 24 april 1996 (dagen då den första delbetalningen utbetalades till WAM) uppgick till 104 313,20 euro.

(116)

Då en del av lånet bedöms vara förenligt, vilket anges i punkt 93 i detta beslut, skall det dras av från bidragsekvivalenten och återspeglas i beräkningen av den aktualiserade bidragsekvivalenten. Då det är omöjligt att koppla en given delbetalning av lånet och vissa specifika kostnader, har den procentandel som utgörs av de stödberättigande kostnaderna av det totala lånet (82,57 miljoner lire av 1 358,51 miljoner lire, dvs. 6 %) tillämpats på den totala aktualiserade bidragsekvivalenten. Då 6 % av 104 313,20 är 6 258,79 euro blir den aktualiserade bidragsekvivalenten av den del av stödet som är oförenligt den del av 98 054,41 euro som överstiger tröskeln på 50 000 euro.

(117)

Det stöd som beviljades WAM S.p.A. 2000 är oförenligt med den gemensamma marknaden, utom den del på 25 240 euro som avser utbildningsverksamhet.

(118)

I detta ärende har lånet utbetalats till WAM S.p.A. i fem delbetalningar mellan den 12 februari 2001 och den 29 januari 2003. Liksom för det första lånet varierar den amorteringsfria perioden också från två till noll år. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten har kommissionen tagit hänsyn till den räntesats som fastställs i låneavtalet (2,32 %) i förhållande till den referensränta som löpande fastställs av kommissionen och som gällde vid den tidpunkt lånet beviljades (5,70 %). Återbetalningen av både kapital och ränta förväntas avslutas 2008. Bidragsekvivalenten för stödinslaget av det totala lånet uppgick den 24 februari 2001 (dagen när den första delbetalningen på det specifika lånet gjordes till WAM S.p.A.) till 180 203,70 euro, under förutsättning att återbetalningarna gjordes enligt planen.

(119)

Vid den tidpunkt när detta beslut förväntas antas (19 maj 2004) uppgår vinsten från lånet, enligt kommissionens beräkningar, till 106 366,60 euro.

(120)

För den del av lånet som är förenligt tillämpas samma resonemang som för det första lånet. Därmed måste procentandelen för den del av lånet som är förenligt i förhållande till hela lånet, vilket resulterar i en andel på 1,35 %, dras av från stödets bidragsekvivalent. Det leder till att bidragsekvivalenten för det andra lånet, vid den tidpunkt när det slutliga beslutet antas, har beräknats till 104 930,65 euro (106 366,60 – 1 435,95)

(121)

Då det specifika stödet bedöms som exportrelaterat stöd, gäller varken regeln om försumbart stöd från 1996 (36) eller förordningen om stöd av mindre betydelse från 2001 (37).

(122)

Kommissionens etablerade praxis, enligt artikel 87 i EG-fördraget, är att kräva återbetalning från mottagaren av det stöd som enligt artikel 87 i EG-fördraget har beviljats olagligt och som är oförenligt, om inte stödet omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse. Denna praxis bekräftas i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999.

(123)

Mot bakgrund av artikel 14.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 skall det stöd som skall återkrävas enligt ett beslut om återkrav innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen. Räntan skall betalas från det datum då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats.

(124)

Det sätt på vilket räntan skall tillämpas specificeras i meddelandet från kommissionen om de räntesatser som är tillämpliga vid återbetalning av stöd som beviljats olagligt (38).

(125)

Kommissionen påpekar att detta beslut inte påverkar förenligheten vad gäller den nationella ram som representeras genom lag nr 394/81, som utgör rättslig grund för det statliga stöd som beviljades WAM, med hänsyn till vilken kommissionen, i linje med förstainstansrättens rättspraxis (39), i detta ärende inte ansåg det nödvändigt att inleda förfarandet. Den utesluter dock inte att den kan komma att göra det i ett senare skede.