(1)

Genom förordning (EG) nr 2022/95 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en undersökning då det fastställdes att tullarna absorberades, ändrades åtgärderna genom förordning (EG) nr 663/98 (3). Efter det att en begäran lämnats in om en undersökning vid giltighetstidens utgång och en interimsundersökning i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen, införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (4) en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 euro per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland.

(2)

Genom förordning (EG) nr 132/2001 (5) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 33,25 euro per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i bland annat Ukraina.

(3)

Förordningarna (EG) nr 658/2002 och (EG) nr 132/2001 kallas nedan ”de ursprungliga förordningarna” och de antidumpningstullar som fastställs i förordningarna kallas ”de gällande åtgärderna”.

(4)

Den 15 mars 2004 mottog kommissionen en begäran i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen om en undersökning av de gällande åtgärdernas räckvidd i syfte att inkludera nya produkttyper.

(5)

Begäran ingavs av European Fertiliser Manufacturers Association (EFMA) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del av gemenskapens tillverkning av ammoniumnitrat.

(6)

I begäran hänvisas till nya produkttyper som definieras som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och högst 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 % fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 % kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O). Dessa produkter kallas nedan ”de nya produkttyper som nämns i begäran”.

(7)

Det hävdades att de nya produkttyper som nämns i begäran i huvudsak hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper som den berörda produkten och såldes genom samma försäljningsled till samma slutanvändare för samma ändamål. Dessutom påtalades det att de nya produkttyperna vid import till gemenskapen klassificerades enligt följande KN-nummer: 3105 10 00 , 3105 20 10 , 3105 20 90 , 3105 51 00 , 3105 59 00 och 3105 90 91 .

(8)

Den 2 juli 2004 inledde kommissionen, genom ett meddelande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Interimsöversynen begränsades till definitionen av den berörda produkten.

(9)

Genom en inlaga av den 20 september 2004 underrättade European Fertiliser Manufacturers Association kommissionen om att en rysk tillverkare av den berörda produkten nyligen hade inlett produktion av en ny produkttyp som inte nämns i begäran, och som innehöll mer än 28 viktprocent kväve (N) och till vilken 6 % fosfor (P) tillsattes. European Fertiliser Manufacturers Association uppmanade därför kommissionen att överväga lösningar som på ett lämpligt sätt omfattade alla nya produkttyper av ammoniumnitrat som innehåller mer än 28 viktprocent kväve (N). Eftersom tillkännagivandet om inledande hänvisade till ”nya produkttyper” utan närmare angivelser om deras sammansättning ansågs det att denna senaste begäran redan tillgodosetts genom tillkännagivandet om inledande.

(10)

Några berörda parter hävdade att kommissionen på eget initiativ skulle ändra den partiella översynen till en fullständig översyn, till följd av ett antal omständigheter som uppkommit sedan de gällande åtgärderna infördes – bland annat att Ryssland hade beviljats marknadsekonomisk status och att EU utvidgats med tio nya medlemsstater. Inga bevis lades emellertid fram som var tillräckligt exakta och fullgoda för att berättiga till en ändring av åtgärdernas nivå. Därmed fanns det inte någon anledning att på eget initiativ genomföra en fullständig interimsöversyn. För det första innebar det faktum att Ryssland hade beviljats marknadsekonomisk status i sig inte att omständigheterna med hänsyn till dumpning och skada för enskilda tillverkare automatiskt hade förändrats. Inga bevis lades fram som tydde på att en dumpningsmarginal beräknad på ryska kostnader och priser, i motsats till kostnaderna och priserna i det jämförbara landet, i någon nämnvärd grad skiljde sig från den som konstaterats vid tidigare undersökningar. För det andra förändrade EU:s utvidgning inte automatiskt de parametrar för dumpning och skada som låg till grund för de gällande åtgärderna och inga giltiga bevis lades fram för att motivera en förändring i detta hänseende.

(11)

Dessutom begärde några berörda parter klargöranden av varför undersökningen även inbegrep Ukraina, med tanke på att det i begäran inte gjordes någon hänvisning till import av nya produkttyper med ursprung i det landet. Eftersom interimsöversynen var begränsad till att klargöra vad den berörda produkten var, ansågs det att resultaten inte skulle komma att vara knutna till landsspecifika omständigheter, utan snarare skulle gälla all import av ammoniumnitrat som omfattades av åtgärder, oavsett ursprung.

(12)

Slutligen hävdade en gemenskapstillverkare av den berörda produkten under tiden undersökningen pågick att en av de nya produkttyperna klassificerades enligt KN-nummer 3105 90 99 . Med hänvisning till KN-nummer 3105 20 90 (som nämns i begäran) och 3105 90 99 , visade undersökningen att dessa nummer endast omfattade gödselmedel med en kvävehalt av högst 10 viktprocent, beräknad på grundval av torrsubstansen. Därför drogs slutsatsen att ingen hänsyn kunde tas till dessa KN-nummer, eftersom de inte med nödvändighet omfattar gödselmedel som normalt sett innehåller mer än 28 viktprocent kväve.

(13)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i exportländerna och alla parter som den visste var berörda av att interimsöversynen inleddes. Frågeformulär skickades till sexton tillverkare/exportörer i Ryssland och en i Ukraina, liksom till importörer, användare, tillverkare och berörda intresseorganisationer i gemenskapen, som namngivits i begäran eller som på annat sätt var kända för kommissionen. Berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(14)

Frågeformuläret besvarades av två exporterande tillverkare i Ryssland och en i Ukraina, och av elva tillverkare i gemenskapen. Ett antal exporterande tillverkare, tillverkare i gemenskapen, importörer och berörda intresseorganisationer gav sig tillkänna som berörda parter och skickade in synpunkter. Mot bakgrund av att all nödvändig information och alla nödvändiga uppgifter var tillgängliga ansågs det inte nödvändigt att genomföra kontrollbesök vid de företag som hade besvarat frågeformuläret.

(15)

Undersökningsperioden omfattade perioden från och med den 1 juli 2003 till och med den 30 juni 2004. I syfte att undersöka utvecklingen beträffande försäljning, import och inköp på gemenskapsmarknaden av den berörda produkten och de nya produkttyperna inhämtades uppgifter från och med 2000 till och med undersökningsperiodens slut.

(16)

Den berörda produkten är ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina enligt KN-nummer 3102 30 90 (ammoniumnitrat, annat än löst i vatten) och 3102 40 90 (blandningar av ammoniumnitrat med kalciumkarbonat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve). Ammoniumnitrat är ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i pelletform eller granulatform.

(17)

Det bör noteras att den berörda produkten alltid innehåller oorganiska ämnen utan gödselverkan vilka är nödvändiga, eftersom de fungerar som stabiliseringsmedel. Det händer också att produkten innehåller sekundära näringsämnen och/eller mikronäringsämnen (6) i mycket små mängder. Förekomsten av oorganiska ämnen utan gödselverkan, sekundära näringsämnen eller mikronäringsämnen kan anses marginell och påverkar inte tullklassificeringen av den berörda produkten. Ammoniumnitrat, inklusive dessa ämnen och/eller näringsämnen (nedan kallade ”marginella ämnen och/eller näringsämnen”) kallas i denna förordning ”den berörda produkten”.

(18)

I syfte att avgöra huruvida de gällande åtgärderna inte längre räckte till för att motverka den skadevållande dumpningen undersöktes det 1) huruvida de nya produkttyper som nämns i begäran hade samma fysiska och kemiska egenskaper och slutliga användningsområden som den berörda produkten; 2) huruvida det förekom andra nya produkttyper än de som nämns i begäran som hade eller kunde ha samma fysiska och kemiska egenskaper och slutliga användningsområden som den berörda produkten; 3) huruvida definitionen och beskrivningen av den berörda produkten på grundval av de fakta som framkommer enligt de föregående punkterna måste förtydligas mot bakgrund av nya omständigheter.

(19)

När det gäller definitionen av de kemiska och agronomiska begreppen i denna förordning har de definitioner använts som ges i förordning (EG) nr 2003/2003 (7) (”förordningen om gödselmedel”) av huvudnäringsämnen (kväve, fosfor, kalium), sekundära näringsämnen (kalcium, magnesium, natrium och svavel), mikronäringsämnen (bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink), ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt (mer än 28 viktprocent kväve), enkla gödselmedel (endast ett huvudnäringsämne) och sammansatta gödselmedel (mer än ett huvudnäringsämne).

(20)

Den berörda produkten framställs av ammoniak (NH3) och salpetersyra (HNO3) vilket ger ammoniumnitrat (NH4NO3). Kväveinnehållet i den berörda produkten är mer än 28 viktprocent (det ligger normalt mellan 33 och 34 viktprocent). Förhållandet mellan ammoniumnitratinnehållet och kväveinnehållet, vilket beror på grundämnenas atomvikt, är 2,86. Eftersom den berörda produkten innehåller mer än 28 viktprocent kväve blir ammoniumnitratinnehållet automatiskt mer än 80 viktprocent (normalt mellan 94 och 97 viktprocent) (8). Såsom nämns i skäl 17 ingår i den berörda produkten också marginella ämnen och/eller näringsämnen, vars totala innehåll aldrig kan vara mer än 20 viktprocent, eftersom minst 80 % av den berörda produkten utgörs av ammoniumnitrat.

(21)

Det finns två huvuddrag som utmärker den berörda produktens kemiska sammansättning, nämligen sättet att uttrycka kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat. Kväve uttrycks som nitratkväve (nitratjon NO3-) och som ammoniumkväve (ammoniumjon NH4+), och förhållandet mellan dessa är 1:1. Kväveinnehållet är alltid mer än 28 viktprocent och följaktligen, vilket framgår ovan, ammoniumnitratinnehållet alltid mer än 80 viktprocent.

(22)

Beträffande de nya produkttyper som nämns i begäran konstaterades det att de också framställdes av ammoniak och salpetersyra, att kväveinnehållet var mer än 28 viktprocent och att ammoniumnitratinnehållet följaktligen mer än 80 viktprocent. Utöver ammoniumnitrat kunde dessa nya produkttyper också innehålla marginella ämnen och/eller näringsämnen. I dessa produkter uttrycktes kvävet också som nitratkväve och ammoniumkväve och förhållandet mellan dessa var också ungefär 1:1.

(23)

De nya produkttyper som nämns i begäran genomgick emellertid ytterligare en process vars syfte var att tillsätta andra huvudnäringsämnen (9) än kväve, t.ex. fosfor eller kalium, vilka förvandlade produkten till ett sammansatt gödselmedel (10). Detta sammansatta gödselmedel kunde framställas kemiskt eller genom blandning. Trots tillsatsen av andra huvudnäringsämnen och oavsett omvandlingssätt (kemiskt eller blandning) konstaterades det att denna process inte påverkade någon av de kemiska huvudegenskaperna hos ammoniumnitratet i produkterna, dvs. kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat vilka var högre än 28 respektive 80 viktprocent.

(24)

Särskilt vad gäller den totala halten kväve och ammoniumnitrat var det nödvändigt att skilja mellan sådana sammansatta gödselmedel som framställs kemiskt och sådana som framställs genom blandning. I det första fallet konstaterades det att det maximala fosfor- och/eller kaliuminnehållet på 5 %, enligt angivelserna i begäran, var kemiskt kompatibelt med ett ammoniumnitratinnehåll på över 80 % (det maximala utrymmet för fosfor och/eller kalium i sammansättningar med mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat varierade mellan maximalt 7,4 och 12 viktprocent beroende på komponent – 7,4 viktprocent för ammoniumpolyfosfat, 9,2 viktprocent för diammoniumfosfat, 10,4 viktprocent för monoammoniumfosfat och 12 viktprocent för kaliumklorid.). Vad gäller de sammansatta gödselmedel som tillverkas genom blandning konstaterades det att slutprodukten bestod av granulat eller pellets av den berörda produkten blandad med granulat eller pellets av kväve- och/eller fosfornäringsämnen på ett sätt som säkerställde att minst 80 % av det sammansatta gödningsmedlets totala vikt utgjordes av ammoniumnitrat.

(25)

När det gäller de fysiska egenskaperna konstaterades det att dessa var nära förbundna med de agronomiska egenskaperna och därför kunde undersökas i förhållande till dessa. Ett gödselmedels agronomiska egenskaper är huvudsakligen beroende av vilka huvudnäringsämnen (11) det innehåller, vilken form de förekommer i och deras mängd i vikt. Mot bakgrund av dessa tre kriterier konstaterades det att både den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran hade samma agronomiska egenskaper när det gäller innehåll av kväve och ammoniumnitrat. Sättet att uttrycka kväveinnehållet – som var densamma för de båda produktkategorierna – gjorde det möjligt att uppfylla grödornas behov av kväve både på kort sikt och på medellång till lång sikt. Den del av kvävet som uttrycktes som nitrat kunde lätt och snabbt tas upp av grödan, medan den del som uttrycktes som ammoniak behövde genomgå en ytterligare process (fermentering av bakterierna i jorden) innan den kunde tas upp av grödan. Tröskeln på 28 viktprocent verkade dessutom av betydelse för att uppfylla grödornas särskilda behov av kväve, något som erkänns på gemenskapsnivå i förordningen om gödselmedel, där det i artikel 25 fastställs att gödselmedel baserat på ammoniumnitrat och som innehåller en hög halt av kväve endast kan definieras som sådana om de innehåller mer än 28 viktprocent kväve. Följaktligen uppfylldes grödornas särskilda behov av kväve lika bra av både den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran, oberoende av det faktum att den sistnämnda också innehöll andra huvudnäringsämnen än kväve, dvs. fosfor och/eller kalium, något som inte försämrade kvävets agronomiska egenskaper.

(26)

När det gäller de slutliga användningsområdena motsatte sig ingen av parterna – så länge kravet på halten av ammoniumnitrat uppfylldes – att både den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran användes under undersökningsperioden av samma jordbrukare i samma syften. Denna slutsats fick stöd i en marknadsundersökning, i vilken det konstaterades att nästan samtliga jordbrukare som deltog i undersökningen hade bytt från den berörda produkten till de nya produkttyperna eftersom dessa var billigare. Detta faktum bekräftades också av en importör.

(27)

Dessutom har en offentlig källa refererat till dessa nya produkttyper antingen som AN- eller NP-, NK- och NPK-gödselmedel. Detta ger stöd åt slutsatsen att leverantörens (den exporterande tillverkarens och importörens) marknadsstrategi sammanfaller med konsumentens uppfattning att den berörda produkten och de nya produkttyperna fyller samma behov.

(28)

Därför drogs slutsatsen att de nya produkttyper som nämns i begäran ur kemisk och fysisk/agronomisk synvinkel inte kunde betraktas som berörda produkter, eftersom de innehåller andra huvudnäringsämnen än kväve, nämligen fosfor och kalium. Den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran var emellertid identiska när det gäller halten av ammoniumnitrat (så länge den överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och de näringsämnen som de kan innehålla, samt i fråga om deras slutliga användningsområden. Innehållet av ammoniumnitrat och de marginella ämnena och näringsämnena i de nya produkttyper som anges i begäran bör därför också betraktas som berörda produkter.

(29)

Det undersöktes också om det fanns andra nya produkttyper än de som nämns i begäran som hade eller skulle kunna ha samma grundläggande kemiska och fysiska egenskaper och samma slutliga användningsområden som den berörda produkten, och som därför också borde omfattas av definitionen för den berörda produkten.

(30)

Som tidigare nämnts är det innehållet uttryckt som kväve och den totala halten av kväve och ammoniumnitrat som utgör de grundläggande kemiska egenskaper som ger den berörda produkten dess agronomiska egenskaper. Därför undersöktes det huruvida det finns andra gödselmedel som innehåller eller kan innehålla mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitrat och ammoniak (och därmed mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat).

(31)

Följande nya produkttyper identifierades: 1) dubbelsalter och blandningar av ammoniumsulfat och ammoniumnitrat (klassificeras f.n. enligt KN-nummer 3102 29 00 ), 2) dubbelsalter och blandningar av kalciumnitrat och ammoniumnitrat (klassificeras f.n. enligt KN-nummer 3102 60 00 ), 3) dubbelsalter och blandningar av sammansatta magnesiumsalter och ammoniumnitrat (klassificeras f.n. enligt KN-nummer 3102 90 00 ), 4) NPK-, NP- och NK-gödselmedel som innehåller mer fosfor och/eller kalium, än vad som anges i begäran (5 %), men inte mer än vad som är kemiskt möjligt när kvävehalten överstiger 28 % (se skäl 24).

(32)

Denna förteckning är inte uttömmande. När det gäller de nya produkternas slutliga användningsområden konstaterades det att deras kemiska struktur och agronomiska egenskaper är sådana att de är lämpliga att använda i samma syfte som den berörda produkten så länge de innehåller tillräckligt mycket kväve, dvs. mer än 28 viktprocent (och därmed innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat).

(33)

Därför drogs slutsatsen att den berörda produkten och de nya produkttyperna, andra än de som anges i begäran, är identiska när det gäller halt av ammoniumnitrat (så länge den överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och de näringsämnen som de kan innehålla och att de har samma slutliga användningsområden. Därför bör innehållet av ammoniumnitrat, de marginella ämnena och näringsämnena i de nya produkttyperna, andra än de som anges i begäran, också betraktas som berörda produkter.

(34)

Några berörda parter hävdade att det var oberättigat att ta med gödselmedel som i begäran inte angavs utgöra något problem. I detta sammanhang bör det noteras att syftet med undersökningen var att ta med alla nya produkttyper som skulle komma att betraktas som den berörda produkten eftersom de i stort sett hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. I meddelandet om inledande av översyn hänvisades det till ”nya produkttyper”, utan ytterligare uppgifter om deras kemiska sammansättning, för att det mot bakgrund av objektiva kriterier skulle kunna undersökas om nya produkttyper skulle tas med och i så fall vilka. Därför ansågs det att alla typer av gödselmedel som ingick i den berörda produkten och tullklassificeringen av dessa kunde undersökas och ingå i denna förordning. Påståendet måste därför avvisas.

(35)

Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat dras slutsatsen att alla nya produkttyper bör betraktas som berörda produkter, uteslutande med avseende på deras innehåll av ammoniumnitrat (så länge det överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och näringsämnen, inte med avseende på huvudnäringsämnena fosfor och kalium. För att de gällande åtgärderna endast skall tillämpas på den berörda produkten när denna ingår i alla nya produkttyper förefaller det därmed befogat att de gällande åtgärderna tillämpas proportionellt.

(36)

Vid import av sammansatt (12) gödselmedel av ammoniumnitrat innehållande mer än 28 viktprocent kväve anses det att gällande åtgärder bör tillämpas i förhållande till innehållet av ammoniumnitrat, andra marginella ämnen och näringsämnen i gödselmedlet. I syfte att förenkla tullförfarandet och tillämpningen av en lämplig tullsats som motsvarar den mängd av den berörda produkten som ingår i sammansättningen, har fyra olika tullsatser fastställts som var och en motsvarar en grupp av sammansättningar, där den första innehåller mindre än 3 viktprocent fosfor och/eller kalium, den andra 3 viktprocent eller mer, men mindre än 6 viktprocent, av fosfor och/eller kalium, den tredje 6 viktprocent eller mer, men mindre än 9 viktprocent, av fosfor och/eller kalium och den fjärde 9 viktprocent eller mer, men högst 12 viktprocent, av fosfor och/eller kalium.

(37)

Till sist dras slutsatsen att beskrivningen av den berörda produkten i artikeltexten i de ursprungliga förordningarna behöver förtydligas: Uttrycket ”ammoniumnitrat” bör ersättas med ”gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat”, dels för att ta hänsyn till att flera olika gödselmedel innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitratnitrogen och ammoniaknitrogen, dels för att undvika att den berörda produkten förväxlas med dess viktigaste komponent (ammoniumnitrat).

(38)

Flera berörda parter gjorde invändningar mot vad de definierade som en utvidgning av de gällande åtgärderna till andra produkter än den berörda produkten. Det påpekas åter att slutsatserna ovan inte innebär att de gällande åtgärderna som sådana utvidgas till att omfatta nya produkttyper, utan endast att de tillämpas proportionerligt på den berörda produkten när denna ingår i nya produkttyper.