(1)

I enlighet med artikel 88.3 i fördraget och punkt 76 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (2) (nedan kallade ”miljöskyddsriktlinjer”) anmälde Belgien genom en skrivelse av den 4 april 2003 stöd till Stora Enso Langerbrugge (nedan kallat SEL). Ärendet har registrerats som nummer N 167/03. Kommissionen begärde att Belgien skulle lämna kompletterande upplysningar genom skrivelser av den 20 maj 2003, den 17 juli 2003 och den 20 oktober 2003. Belgien lämnade kompletterande upplysningar genom skrivelser av den 19 juni 2003 och den 15 september 2003. Möten hölls mellan företrädare för kommissionen, de belgiska myndigheterna och SEL den 9 juli och den 8 oktober 2003.

(2)

Genom en skrivelse av den 27 november 2003 underrättade kommissionen Belgien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget avseende det anmälda stödet. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens offentliga tidning (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att lämna sina synpunkter på stödet i fråga.

(3)

Kommissionen har tagit emot synpunkter från två parter, bland annat SEL. Den överlämnade dessa till de belgiska myndigheterna genom en skrivelse av den 1 oktober 2003. Skrivelsen innehöll också andra frågor från kommissionen. Genom en skrivelse av den 18 december 2003 begärde de belgiska myndigheterna att vissa uppgifter i beslutet skulle betraktas som konfidentiella, samtidigt som de lämnade synpunkter på ordalydelsen i beslutet. Genom en skrivelse av den 19 december 2003 begärde de belgiska myndigheterna en förlängning av tidsfristen, vilket de beviljades genom en skrivelse av den 12 januari 2004. De belgiska myndigheterna gav sina synpunkter på kommissionens beslut genom en skrivelse av den 29 januari 2004. Kommissionen ställde ytterligare frågor genom skrivelser av den 5 februari och den 5 april 2004. De belgiska myndigheterna svarade på frågorna och kommenterade de synpunkter som berörda parter lämnat genom skrivelser av den 8 mars 2004, den 2 april 2004, den 10 juni 2004 och den 4 augusti 2004. Möten hölls den 28 april 2004 och den 18 maj 2004 och en företrädare för kommissionen besökte anläggningen den 7 juli 2004.

(4)

Stödmottagare är N.V. Stora Enso Langerbrugge, ett dotterbolag till Stora Enso Oyj, en stor tillverkare av journalpapper, tidningspapper, finpapper, kartong och träprodukter. Under 2001 hade företaget en omsättning på 13,5 miljarder euro och dess produktionskapacitet uppgick till ungefär 15 miljoner ton papper och kartong. Företaget har ungefär 43 000 anställda. Stödet är avsett för anläggningen i Langerbrugge, nära Gent. Under 2000 hade företaget en omsättning på 55 miljoner euro (4) i Belgien.

(5)

Projektet omfattar fem delar:

(6)

Investeringarna har till stor del redan genomförts. Projektet har gjort det möjligt att öka personalstyrkan med 40 personer och garanterar att 410 arbetstillfällen upprätthålls. Det indirekta antalet anställda uppgår till 1 350 personer. För att undvika att den totala kapacitetsökningen överstiger marknadstillväxten har en gammal pappersmaskin i Langerbrugge (PM2, med en kapacitet på 120 000 ton per år) stängts, och i stället har produktionen förlagts till vissa anläggningar i Finland och Sverige.

(7)

Maskin PM4 har en årskapacitet på 400 000 ton. Den totala investeringskostnaden för projektet PM4 uppgår till 259 622 000 euro. Eftersom tidningspappret i genomsnitt endast innehöll 49,8 % returfiber i Europa vid tidpunkten för begäran om stöd, ansåg de belgiska myndigheterna att 50,2 % av investeringskostnaderna för projektet kunde betraktas som merkostnader. Projektet DIP2 består av en total investering på 90 111 000 euro, som är stödberättigad till 100 %. Med hänsyn tagen till besparingarna under de fem första åren, ger det stödberättigande kostnader på totalt 127 388 000 euro.

(8)

Belgien har också förklarat att flera inslag i de investeringar som genomförts i PM4 och DIP2 kommer att sträcka sig utöver de normer som är tillämpliga på SEL. Det gäller särskilt det recirkulerande kylvattensystemet, maximal stängning av bakvattenskretsen, värmeåtervinningssystem, specialpressar avsedda att få en torrare pappersbana efter presspartiet, en avancerad teknik för att hålla fast pappret i torkpartiet, innovativ teknik för upprullning och hantering av färdiga pappersprodukter och extra utrustning för rengöring. Enligt de belgiska myndigheterna består dessa investeringar av en stödberättigande miljömerkostnad på minst 19 106 000 euro.

(9)

Maskin PM4 är resultatet av en innovativ utformning som minskar energiförbrukning, tillsatser, kemiska produkter och industriavloppsvatten. Maskinens väsentliga egenskaper är maskinens större storlek jämfört med konventionella pappersmaskiner. Detta kräver anpassningar av hela maskineriet, särskilt en sluten passage mellan press- och torkpartiet och en något lägre produktionshastighet. På grundval av två detaljerade kostnadsundersökningar anser man att kostnaden för en mer konventionell investering, med identisk kapacitet, skulle understiga 14,1 miljoner euro. Den nya maskinen möjliggör besparingar, men med tanke på att kostnaderna för igångsättandet och optimeringen av maskinen är högre kan man inte räkna med någon nettovinst under de fem första åren.

(10)

Maskin PM3 konstruerades 1957 för framställning av tidningspapper. Den renoverades 1989 och hastigheten ökades under 2000 och 2001. Den har nu omarbetats för att framställa journalpapper till 80 % bestående av returfiber (obestruket SC-papper, […] (*1) g/m2). Den kommer att ha en kapacitet på 165 000 ton per år. Investeringarna avser att anpassa leveranserna av råvaror och behandlingen av dessa (särskilt den befintliga maskinen DIP1), samt själva pappersmaskinen och dess system för gas- och värmetillförsel, kvalitetskontrollsystem, osv. Den totala investeringskostnaden uppgår till 39 555 000 euro.

(11)

Den andra valmöjligheten för SEL hade varit att fortsätta framställningen av journalpapper på maskin PM2, som konstruerades 1937 och moderniserades 1985, och som har en kapacitet på 115 000 ton per år. Jämfört med denna maskin ger den omarbetade PM3 minskade elkostnader, men en ökning av kostnaderna för framställning av ånga, en förlust av kondensationsprodukter och kostnader för behandling av aska. Nettobesparingen uppgår till 4 342 000 euro för de fem första åren, vilket ger stödberättigande kostnader på 35 213 000 euro.

(12)

SEL har konstruerat ett system med samtidig produktion av el och värme som använder biomassa från de två avsvärtningsmaskinerna och vattenreningsanläggningen, som också drivs med naturgas. Anläggningen vilar på ett system med fluidiserad bädd. Den maximala energi som installerats är följande: 1. elektricitet: Pe = 10,4 MWe brutto och 8 MWe nettto, 2. överhettad högtrycksånga på 480° C, 80 bar, Pth = 53 MWth, 3. varmvatten på 60° C som återvinns vid rökgasrening, Pth = 5,6 MWth. En ångpanna med återföringstryck omvandlar högtrycksånga till lågtrycksånga på ungefär 4 bar. Ångan används vid framställning av papper. Ångpannans omvandlingsverkningsgrad uppgår till ungefär 87,5 % under förhållanden med delvis påfyllning och till ungefär 90 % under förhållanden med full påfyllning. Anläggningens planerade kapacitet är ungefär 250 000 ton slam per år, men den maximala kapaciteten är lägre i praktiken. Med en maximal användning av pappersmaskinerna borde den årliga kvantiteten slam uppgå till 200 000 ton.

(13)

Den totala investeringskostnaden uppgår till 55 147 000 euro. Systemet för slamförbränning med samtidig produktion av el och värme kräver mer underhållsarbete och är mindre tillförlitligt än en konventionell anläggning med samtidig produktion av el och värme. I investeringen ingår också två reservgeneratorer. Kostnaderna för konstruktionen och projektets tekniska förvaltning har förts upp i balansräkningen och därefter avskrivits, och ingår därför också i den totala investeringskostnaden.

(14)

SEL skall använda ytvatten från ett lokalt vattendrag kallat ”Kale”. Detta vatten måste behandlas och desinficeras innan det kan användas vid framställningen. Enligt de belgiska myndigheterna uppgår den stödberättigande investeringen till 7 429 000 euro.

(15)

SEL planerar att släppa ut betydande mängder vatten i kanalen Gent-Terneuzen. Vattenutsläppet görs efter en biologisk process i två etapper. Enligt de belgiska myndigheterna uppgår den stödberättigande kostnaden till 4 431 000 euro.

(16)

Miljötillståndet kräver att en teknisk-ekonomisk studie genomförs för att bedöma belastningen och halten vad gäller den kemiska syreförbrukningen i det avloppsvatten som släpps ut i kanalen. Bedömningen kan leda till ytterligare en investering på ungefär 1 miljon euro i en tredje stegets vattenreningsanläggning. Denna eventuella investering ingår i anmälan, men för att företaget skall beviljas stöd måste det lämna in en separat begäran om ekologiskt stöd. Inget beslut om denna investering har ännu fattats, eftersom de flamländska myndigheterna ännu inte har yttrat sig om den inlämnade begäran om undantag från den kemiska syreförbrukningsnorm som vanligtvis tillämpas.

(17)

Investeringsprojektet inbegriper viktiga lagringsanläggningar för avfallspapper som ansluter anläggningen till det befintliga järnvägsnätet för transport av gammalt papper och färdiga produkter. Hela flödet av inkommande och utgående produkter skulle kunna hanteras med vägtransporter. De belgiska myndigheterna anser att bara de extra investeringar som är kopplade till järnvägstransporter är stödberättigande, dvs. järnvägsinfrastrukturen, merkostnaderna för lagringsanläggningen för avfallspapper och merkostnaderna för lastningskaj och lagring av färdiga pappersprodukter. Till skillnad från vägtransport förpackas använt papper som transporteras per järnväg i balar. Därmed ingår också investeringskostnaderna för flyttning, egalisering och borttagande av snören. Investeringarna i containrar och särskilda fordon för kombinerad transport ingår inte, i den omfattning de kan vara avsedda för flera användningsområden. Inte heller ingår kontorskostnader, personalutrymmen och automatiska brandsläckare eller indirekta kostnader. De stödberättigande kostnaderna uppgår därmed till 8 864 000 euro. Om det senare skulle framgå att den faktiska investeringskostnaden är lägre kommer de belgiska myndigheterna att omberäkna stödet på grundval av investeringens faktiska kostnad. Investeringarna i järnvägsinfrastruktur kommer inte att leda till minskade driftskostnader jämfört med vägtransporter.

(18)

Stödet består av följande:

(19)

De två åtgärderna grundas på myndigheternas förordning av den 15 december 1993 om den flamländska regionens ekonomiska expansion, som kommissionen godkände 1993. De ändringar av stödordningen för skydd av miljön som gjordes på grundval av förordningen godkändes av kommissionen under 2000 (5). I stödordningen planeras stödnivåer på 8 till 12 % för olika sorters stödåtgärder. Stödordningen överensstämmer med riktlinjerna för stöd till skydd av miljön i enlighet med punkt 77 i dessa riktlinjer.

(20)

I sitt beslut om att inleda förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget uttryckte kommissionen tvivel i fråga om möjligheten att bevilja stöd i enlighet med riktlinjerna för stöd till skydd av miljön för att täcka projektets investeringskostnader. Den ansåg särskilt att investeringen i en maskin för framställning av tidningspapper till 100 % bestående av returfiber borde betraktas som en normal investering för denna sektor med tanke på nuvarande tekniknivå. Journalpapper till 80 % bestående av returfiber är utan tvekan mindre vanligt, men en sådan investering kan vara nödvändig för varje (stor) papperstillverkare som vill kunna iaktta allt striktare miljönormer och förbli konkurrenskraftig på lång sikt tack vare fortsatta innovationer. När det gäller övriga investeringar är det inte säkert att de stödberättigande kostnaderna har begränsats till vad som är absolut nödvändigt för att uppfylla miljömålen.

(21)

En av SEL:s konkurrenter har lämnat synpunkter. Konkurrenten anser att stödet snedvrider konkurrensen på marknaden för tidningspapper, journalpapper och återvunnet papper. På den sistnämnda marknaden förekommer betydande brist i den region där SEL planerar att köpa sina fibrer. Om andra tillverkare, som är konkurrenter till SEL, köper återvunna fiber skulle investeringarna i maskinerna PM3 och PM4 inte ge någon nettomiljövinst.

(22)

Moderniseringen av anläggningen i Langerbrugge innebär helt enkelt att man rustar upp anläggningen till dagens tekniska nivå. Upprustningen motiveras av målsättningar kopplade till marknaden och konkurrensen och en investering avsedd att bibehålla, eller öka, konkurrenskraften på lång sikt. Samtliga investeringar i maskinerna PM4 och PM3 består av en modernisering till dagens teknik inom papperssektorn, vilket kan påvisas av de moderniseringar som olika pappersproducenter genomfört under senare år. När det gäller journalpapper är det viktigt att skilja mellan superkalanderpapper (SC), journalpapper och bestruket papper. Bara om SEL kan framställa bestruket journalpapper med ett högt innehåll återanvända fiber kan moderniseringen anses sträcka sig utöver nuvarande industrinormer.

(23)

Detta rör en investering som varje boktryckspappersproducent måste genomföra. Den anmäldes 2001 och stödet verkar inte ha påverkat investeringsbeslutet. Detta beslut överensstämmer med SEL:s målsättning att uppnå en avkastning på investerat kapital på 13 % och godta investeringskostnader på en nivå som är jämförbar med eller lägre än avskrivningarna. Vidare har hela projektet finansierats genom SEL:s kassaflöde. Det bekräftas i flera av SEL:s pressmeddelanden. Investeringen i maskin PM4, moderniseringen av maskin PM3 och nedläggningen av maskin PM2 kostar dessutom mindre än det skulle kosta att bygga en ny pappersmaskin i en ny anläggning för framställning av tidningspapper och journalpapper. Transaktionen skulle dessutom göra det möjligt för SEL att få ny produktionskapacitet, samtidigt som gammal produktionskapacitet gradvis läggs ned. Företaget riskerar därmed inte att behöva införa ny produktionskapacitet utan det finns någon efterfrågan. Efterfrågan på papper av hög kvalitet ökar och såväl kunder som myndigheter kräver allt högre innehåll av återvunna fiber.

(24)

Konstruktionen av en ny slamförbränningskapacitet och investeringen i en vattenreningsanläggning skulle möjligtvis kunna godkännas i enlighet med riktlinjerna för stöd till skydd av miljön. Denna investering är dock direkt kopplad till produktionskapaciteten och är inte absolut nödvändig för att uppfylla miljömålen och investeringen bör därför inte vara berättigad till något stöd. Konstruktionen av järnvägsinfrastruktur verkar överdriven, eftersom transport per lastbil är en självklar valmöjlighet, som inte kräver någon extra investering. Påverkan på miljön betraktas som minimal.

(25)

De belgiska myndigheterna och SEL anser att stödet inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna negativt och inte ger SEL någon fördel som leder till en snedvridning av konkurrensen. För alla inslag i projektet finns en tillräcklig andel stödberättigande kostnader för att kunna motivera stödet. Detaljerade uppgifter och motiveringar har lämnats för de stödberättigande kostnaderna. Eftersom de redan presenterats i avsnitten 2 och 5, upprepas inte i detta avsnitt.

(26)

Procentandelen återvunnet material motsvarar de normer som ålagts medlemsstaterna, men när det gäller Belgien finns en direkt koppling mellan dessa normer och SEL:s verksamhet.

(27)

Tidningspapper till 100 % bestående av returfiber motsvarar inte alls nuvarande tekniknivå. I Västeuropa finns för närvarande bara fem eller sex maskiner för framställning av tidningspapper av samma storlek. Merparten av anläggningarna för pappersproduktion framställer papper med en andel återanvända fiber på mellan 40 och 80 %. Ingen av dessa anläggningar är serietillverkade och var och en har varit nyskapande. Vanligtvis krävs två år för att uppnå en optimal produktivitet, dvs. mycket mer tid än för en anläggning som motsvarar nuvarande tekniknivå. Maskinerna PM4 och DIP2 tillhör de främsta i världen.

(28)

Utöver de argument som lagts fram i beslutet om att inleda förfarandet understryker de belgiska myndigheterna och SEL de nydanande och unika inslagen i PM3 och de betydande startkostnaderna och inlärningskurvan. Detta visar också att investeringen inte motsvarar nuvarande tekniknivå. Det medges att marknaden för journalpapper utvecklas mot högre innehåll återanvända fiber och lägre energiförbrukning, men SEL:s investering kan anses motsvara nuvarande tekniknivå.

(29)

Ombyggnaden av maskin PM3 genomfördes innan det var tekniskt eller ekonomiskt nödvändigt. Maskinen bör betraktas som en prototyp för gruppen Stora Enso. Investeringen motsvarar helt gruppens långsiktiga strategi om att kontinuerligt förbättra processen, resursanvändningen och personalens kunskaper för att uppnå en hållbar pappersframställning.

(30)

Varken de belgiska myndigheterna eller SEL har lämnat några synpunkter på LEIPA:s investeringar där journalpapper också huvudsakligen framställs av återanvända fiber (6).

(31)

Om man betraktar den totala kostnaden för införandet av slamförbränning med samtidig produktion av el och värme, inklusive avskrivningar, görs ingen nettovinst under de fem första åren. Om SEL inte hade investerat i denna anläggning skulle det ha kunnat köpa den ånga och elektricitet som det behöver av en grannproducent. SEL skulle då ha blivit tvunget att investera i ännu en ångpanna till en kostnad på 1 189 000 euro. Därför bör de stödberättigande kostnaderna motsvara investeringskostnaden minus 1 189 000 euro.

(32)

I vilket fall som helst skulle en konventionell anläggning för samtidig produktion av el och värme vara en lämpligare lösning för produktion av samma mängd ånga och elektricitet än separata enheter för produktion av ånga och el.

(33)

Om SEL hade tillstånd att utvinna begränsade kvantiteter grundvatten vore det realistiskt att fortsätta med det. Den totala kostnaden per m3 skulle vara praktiskt taget lika i de två fallen, men det skulle inte krävas någon investering. I praktiken vore det dock inte realistiskt att utvinna sådana kvantiteter grundvatten.

(34)

De belgiska myndigheterna har förklarat att det inte är nödvändigt att öka kapaciteten i de befintliga vattenreningsanläggningarna, med tanke på den optimala behandlingen av spillvatten och produktionsprocessen. Investeringen rör huvudsakligen en bufferttank avsedd att säkerställa stabil drift av anläggningen och den tekniska utrustning som krävs för anslutningen till befintliga anläggningar. Spillvattenanläggningen har några nydanande egenskaper.

(35)

Behandlingen sträcker sig utöver kraven i VLAREM-normerna, men också de normer som anges i tillståndet (för så gott som samtliga ämnen). Sistnämnda normer är strikta och under förhandlingarna med myndigheterna anpassades de i förhållande till bästa möjliga resultat för reningsanläggningarna. De sträcker sig utöver de nivåer som baseras på ”bästa tillgängliga teknik”. I en expertrapport bedöms gränsen på 260 mg/l vad gäller kraven för kemisk syreförbrukning som extremt ambitiös. Genom miljötillståndet införs ytterligare en minskning till 180 mg/l, en nivå som inte tidigare förekommit inom papperssektorn.

(36)

Med undantag för kemisk syreförbrukning är samtliga koncentrationer av ämnen lägre i spillvattnet än i vattnet från Kale.

(37)

De belgiska myndigheterna anser att det stöd som är avsett för en eventuell tredje stegets vattenbehandling skulle vara förenligt av samma orsaker som stödet till spillvattensbehandling. Med hänvisning till expertrapporten och i väntan på beslutet från de flamländska myndigheterna om begäran om undantag från normen på de 180 mg/l för kemisk syreförbrukning har SEL ännu inte fattat något beslut avseende denna investering. Företaget har inte heller begärt något stöd.

(38)

De belgiska myndigheterna och SEL understryker att övergången från vägtransport till järnvägstransport helt överensstämmer med kommissionens vitbok ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden” (7). Investeringarna i järnvägsinfrastruktur krävs inte för pappersfabrikens drift, eftersom väginfrastrukturen kan anpassas till den nya situationen genom en avtagsväg från huvudvägen. Sistnämnda lösning har några nackdelar, men de bör betraktas som minimala. Denna bedömning bekräftas av en undersökning som genomförts inom ramen för en miljökonsekvensbedömning. Transportkostnaden skulle inte ha ökat om investeringen i en järnvägsinfrastruktur inte hade genomförts.

(39)

Stödet överensstämmer också med reglerna för statligt stöd till transportsektorn. Investeringarna hade kunnat vara stödberättigande inom ramen för Marco Polo-programmet, men ingen ansökan om stöd har planerats. Stödet behövs för att kompensera en del av merkostnaderna. Vidare subventioneras även vägtransporterna, eftersom inga kostnader för trafikstockningar och miljöförstöring tas ut.

(40)

I artikel 87.1 i fördraget anges att om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Det stöd och den skattebefrielse som planeras, för sistnämnda i den omfattning den minskar det faktiskt betalda skattebeloppet, utgör stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget, eftersom det med hjälp av statliga medel befriar SEL från en del av de investeringskostnader som företaget normalt självt skulle ha fått betala. Stödet stärker SEL:s ställning gentemot konkurrenterna i gemenskapen och det bör därför anses påverka konkurrensen. Eftersom det bedrivs intensiv handel mellan medlemsstaterna i sektorerna för tidnings- och journalpapper, avfallspapper och pappersmassa anser kommissionen att stödet till SEL påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(41)

De belgiska myndigheterna har uppfyllt skyldigheten att anmäla stödet i enlighet med artikel 88.3 i fördraget och punkt 76 i miljöskyddsriktlinjerna.

(42)

Kommissionen har undersökt om undantagen i artikel 87.2 och 87.3 i fördraget är tillämpliga. De undantag som anges i artikel 87.2 i fördraget kan användas som grund för att motivera stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Dock gäller att stödet a) inte har någon social karaktär och inte beviljas enskilda konsumenter, b) inte är avsett att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och c) inte är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning.

(43)

De undantag som anges i artikel 87.3 a, 87.3 b och 87.3 d i fördraget som avser stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet är inte tillämpliga. De belgiska myndigheterna har inte försökt motivera stödet på grundval av dessa bestämmelser.

(44)

Vad gäller den första delen i det undantag som anges i artikel 87.3 c i fördraget, dvs. stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, noterar kommissionen att stödet inte är avsett för forskning och utveckling, små och medelstora företags investeringar eller undsättning och omstrukturering av SEL. Stödet kan vara viktigt för att uppmuntra till investeringar på den plats som valts. Langerbrugge är emellertid inte beläget i en region där de ursprungliga investeringarna kan betraktas som regionalstöd. Stödet kan därför inte bedömas vara förenligt med den gemensamma marknaden med motiveringen att det underlättar utvecklingen i vissa regioner.

(45)

Kommissionen har undersökt om stödet skulle kunna omfattas av ett undantag i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget av andra motiv och särskilt om miljöskyddsriktlinjerna kan tillämpas. Stödet har beviljats i enlighet med en stödordning som kommissionen godkände under 2000 (8). Godkännandet gjordes dock innan de nya riktlinjerna trädde i kraft. När kommissionen antog de nya riktlinjerna föreslog den att medlemsstaterna med hjälp av lämpliga åtgärder skulle anpassa befintliga stödordningar för att göra dem förenliga med de nya riktlinjerna innan den 1 januari 2002. Belgien godkände förslaget om lämpliga åtgärder utan villkor och var därmed skyldiga att anpassa den ordning som godkändes under 2000. Kommissionen har därför bedömt stödets förenlighet med den gemensamma marknaden i förhållande till de nya riktlinjerna. Den del av projektet som avser järnvägsinfrastruktur bedöms dock mot bakgrund av artikel 73 i fördraget som avser statligt stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter.

(46)

I enlighet med punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna kan investeringsstöd som möjliggör för företag att gå längre än vad som föreskrivs i tillämpliga EG-normer godkännas upp till en maximal nivå på 30 % brutto av de stödberättigande investeringskostnaderna. Dessa villkor gäller också då företag gör investeringar på områden där det inte finns några obligatoriska EG-normer, samt då företagen måste göra investeringar för att anpassa sig till nationella normer som är strängare än gemenskapsnormerna. Som anges i punkt 6 i miljöskyddsriktlinjerna betraktas också de normer som införs av nationella organ genom tillämpning av rådets direktiv 96/61/EEG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (9) som EG-normer. Enligt detta direktiv skall medlemsstaterna fastställa de normer som anges i miljötillstånden på grundval av de resultat som uppnås när man använder sig av bästa tillgängliga teknik.

(47)

Enligt punkterna 36 och 37 i miljöskyddsriktlinjerna betraktas investeringar i tomtmark som stödberättigande om detta är oundgängligen nödvändigt för att uppfylla miljökrav, liksom investeringar i byggnader, anläggningar och utrustning, om syftet är att minska eller ta bort föroreningar och olägenheter eller att anpassa produktionsmetoderna så att miljön skyddas. De stödberättigande kostnaderna måste strikt begränsas till de ytterligare investeringskostnader som krävs för att nå miljöskyddsmålen.

(48)

Kommissionen tvivlar inte på att återvinning av avfallspapper ger miljövinster. Den anser dock att det inte är möjligt att motivera det stöd som beviljats för maskinerna DIP2, PM4 och PM3 med hänvisning till punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna på grund av att dessa ökar återvinningsnivån.

(49)

Kommissionen påpekar att enligt allmänna rättsprinciper skall varje undantag tolkas restriktivt. I miljöskyddsriktlinjerna fastställs på vilka villkor kommissionen kan bedöma ett stöd som förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget och det utgör därmed ett undantag från det allmänna förbudet enligt artikel 87.1 i fördraget. Det bör också påpekas att miljöskyddsriktlinjerna grundas på den allmänna principen om att förorenaren betalar och att denna princip skall iakttas vid all tolkning av dessa riktlinjer.

(50)

Investeringarna i maskinerna PM3, PM4 och DIP2 skall användas för att framställa tidningspapper och journalpapper som slutar i form av avfallspapper. Ökningen av produktionskapaciteten kommer dock att leda till en ökning av kvantiteterna avfallspapper som bara delvis kommer att återvinnas. Ingen hänsyn kan tas till nedläggningen av maskin PM2 och minskningen av produktionen i Finland och Sverige, som (delvis) uppväger kapacitetsökningen i maskinerna PM3 och PM4. Den nedlagda produktionskapaciteten är äldre än den nya produktionskapaciteten, de har olika tekniska egenskaper och de har inte samma ställning på marknaden. En direkt jämförelse är därför inte möjlig.

(51)

Investeringarna förväntas öka efterfrågan på avfallspapper. Det finns dock inga garantier för att de faktiskt kommer att leda till ökad insamling av avfallspapper, vare sig generellt eller vad gäller avfallspapper från SEL:s försäljning. Investeringarna minskar inte SEL:s egen miljöförstöring. Miljövinster kan uppnås genom indirekta effekter på utbud och efterfrågan på avfallspapper som påverkar samtliga användare och leverantörer av dessa produkter, och inte bara SEL.

(52)

Kommissionen noterar vidare att normerna för andelen återvunnet avfall inte är lagstadgade normer som är direkt tillämpliga på olika företag, även om de i fallet Belgien har en betydande påverkan på SEL:s verksamhet. Det gäller snarare normer som ålagts medlemsstaterna genom gemenskapens lagstiftning, särskilt rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (11). Stödet beviljas inte för att ge företaget möjlighet att gå längre än de normer som är direkt tillämpliga på det. Den första situation som nämns i punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna, som gör det möjligt att bevilja stöd för att företag skall kunna gå längre än vad som föreskrivs i tillämpliga gemenskapsnormer, tillämpas inte i detta ärende.

(53)

De belgiska myndigheterna anser däremot att den andra situation som nämns i punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna, dvs. när stöd beviljas företag som gör investeringar på områden där det inte finns några obligatoriska gemenskapsnormer, är tillämplig. Kommissionen har dock dragit slutsatsen att så inte är fallet. Investeringsstödet till maskinerna PM3, PM4 och DIP2 har som övergripande syfte att främja återvinning för att befria de faktiska förorenarna från avgifter som de normalt borde bära. Stödet är inte avsett att minska den mängd avfallspapper som uppstår till följd av SEL:s försäljning. Det uppmuntrar snarare SEL att ta tillbaka avfallspapper som kan komma från produkter som sålts av vilken pappersproducent som helst. Kommissionen anser att punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna är tillämplig i de fall ett företag investerar för att förbättra sitt eget resultat på miljöskyddsområdet och för att minska sin egen förorening. I dessa fall kan stöd beviljas för att uppmuntra företaget att förbättra sin egen situation på miljöskyddsområdet. Man skulle annars med lätthet kunna kringgå reglerna, inte genom att bevilja stöd till förorenarna, men till företag som tar ansvar för föroreningen.

(54)

Denna tolkning bekräftas i punkt 18 b i miljöskyddsriktlinjerna, enligt vilka ”stöd också kan fungera som incitament, bl.a. för att uppmuntra företagen att gå längre än vad normerna kräver eller att göra kompletterande investeringar för att minska föroreningarna från anläggningarna”.

(55)

Den tolkning som de belgiska myndigheterna föreslår skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja stöd för investeringar i alla sektorer där man kan använda sekundärt råmaterial. Sådant stöd skulle kunna beviljas utan att företagen behövt iaktta reglerna för statligt stöd, särskilt regionalstöd eller investeringsstöd till små och medelstora företag. Sådant stöd kan ge upphov till allvarliga snedvridningar på de berörda marknaderna.

(56)

Därför anser kommissionen att punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna inte är tillämplig på investeringarna i maskinerna PM3, PM4 och DIP2 i sin helhet. Kommissionen har dock undersökt om punkterna 29 eller 30 i miljöskyddsriktlinjerna kan tillämpas på vissa delar av investeringarna.

(57)

Som nämnts i punkt 9 anser de belgiska myndigheterna att vissa delar av investeringarna i maskinerna PM4 och DIP2, som består av merkostnader på minst 19,1 miljoner euro, kan beviljas stöd enligt punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna. Beskrivningen av dessa inslag påvisar dock ett antal kostnadsbesparingar. Den ytterligare investeringen i kyltorn leder exempelvis till en minskning av energiförbrukningen under vinterperioden med 10 MW. Stängningen av bakvattenkretsen är avsedd att minska vattenförbrukningen. Användningen av skopressar istället för konventionella pressar gör det möjligt för SEL att få torrare papper, optimerar torkprocessen och möjliggör energibesparingar. Trots upprepade uppmaningar från kommissionen har de belgiska myndigheterna varken påvisat att dessa kostnader i sin helhet kan betraktas som merkostnader eller uppgett vilka fördelar SEL får genom dessa specifika investeringar, såsom krävs i punkterna 36 och 37 i miljöskyddsriktlinjerna. Det är därför inte möjligt att beräkna storleken på det föreslagna stödbeloppet.

(58)

Som nämns i punkt 10 hävdar de belgiska myndigheterna att maskin PM4 kan beviljas stöd enligt punkt 30 i miljöskyddsriktlinjerna om det gör det möjligt att minska energiförbrukningen. Istället för att investera i en pappersmaskin av klassisk storlek har SEL valt en nyare form av maskin som förbrukar mindre energi. Investeringen motsvarar därmed definitionen för energibesparing.

(59)

I enlighet med punkterna 36 och 37 i miljöskyddsriktlinjerna är det bara investeringar som är strikt nödvändiga för att uppfylla miljömålen som är stödberättigande. Det är inte bara en del i maskin PM4 som gör det möjligt att minska energiförbrukningen. Den avgörande faktorn är den större storleken på samtliga roterande komponenter som påverkar hela maskinens konstruktion och som kräver både lägre hastighet och anpassning av pressarna. En oberoende expert har gjort en närmare bedömning av kostnaden för en konventionell maskin för framställning av tidningspapper. Därefter gjordes en närmare bedömning av den faktiska investeringskostnaden. Skillnaderna beror inte bara på tekniska kravspecifikationer, utan även på mer exakta kunskaper, uppskattningar av potentiella prissänkningar osv. Den stödberättigande kostnaden som uppskattas till 14,1 miljoner euro avser dock bara skillnaderna i kostnad för investeringar i utrustning (12). Denna uppskattning har genomförts på grundval av försiktiga antaganden för att undvika en överdriven uppskattning.

(60)

I enlighet med punkt 37 tredje stycket i miljöskyddsriktlinjerna skall de stödberättigande kostnaderna beräknas så, att ett avdrag görs för en eventuell kapacitetsökning, för inbesparade kostnader under de fem första åren av investeringens varaktighet och för ytterligare kompletterande produktion under samma femårsperiod. De högre startkostnaderna under investeringens första levnadsår överstiger vinsterna från de besparingar som görs på områdena energi, råvaror och produktivitet.

(61)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att man för maskin PM4 kan godkänna ett stödbelopp på 40 % × 14,1 miljoner euro = 5,64 miljoner euro.

(62)

Det finns inga liknande skäl som gör det möjligt att förklara stödet för PM3 och DIP2 som förenliga med den gemensamma marknaden.

(63)

I enlighet med punkt 31 i miljöskyddsriktlinjerna kan investeringarna till förmån för den kombinerade produktionen av elektricitet och värme beviljas stöd när verkningsgraden är ovanligt hög. Kommissionen kommer härvid framför allt att beakta vilken typ av primärenergi som används vid produktionsprocessen. Dessa investeringar kan beviljas stöd med en basnivå på 40 % för de stödberättigande kostnaderna i enlighet med punkterna 36 och 37 i miljöskyddsriktlinjerna.

(64)

Anläggningen kommer att använda biomassa (13) som kommer direkt från fabriken och naturgas med en verkningsgrad på 87,5–90 %. Med beaktande av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/CEE (14), anser kommissionen att denna investering omfattas av punkt 31 i miljöskyddsriktlinjerna.

(65)

Samtliga kostnader i fråga avser byggnader, anläggningar och nödvändig utrustning för att producera och använda elektricitet och ånga som genereras av anläggningen för samtidig produktion av el och värme från biomassa. De är därmed stödberättigande i enlighet med punkt 36 i miljöskyddsriktlinjerna.

(66)

Enligt punkt 37 första stycket i miljöskyddsriktlinjerna är bara merkostnaderna (dvs. de ytterligare investeringskostnader som krävs för att nå miljöskyddsmålen) stödberättigande. Det mest ekonomiska valet är att investera i en konventionell anläggning med samtidig produktion av el och värme. Det gäller en högtrycksånggenerator på 55 000 kW och en ångturbin på 9 400 kW, som består av en investering till en total kostnad på 5 180 000 euro.

(67)

Enligt punkt 37 tredje stycket i miljöskyddsriktlinjerna skall de stödberättigande kostnaderna beräknas så att ett avdrag görs för inbesparade kostnader under de fem första åren av investeringens varaktighet och för ytterligare kompletterande produktion under samma femårsperiod. Besparingarna i fråga är följande:

(68)

Merkostnaderna består av följande rörelsekostnader för anläggningen för samtidig produktion av el och värme för slamförbränning: extra gastillförsel, transport och bortforsling av aska, förbrukning av avjonat vatten, mycket högre personalkostnader, kostnader för miljöcertifikat, kontroll och kostnader för rökgasrening. Inga avdrag har gjorts för kostnaderna för avvattning av slammet innan förbränningen, eftersom avvattningen ändå måste göras.

(69)

Under en period på fem år, från maj 2003 till april 2008, uppgår de totala nettobesparingarna till 16 343 000 euro, nuvärde netto per den 1 januari 2003.

(70)

Mot denna bakgrund uppgår de stödberättigande kostnaderna till 40 % × [55 147 000 euro – 5 180 000 euro – 16 343 000 euro] = 13 449 600 euro.

(71)

I vissa fall kan slamförbränningen i en anläggning för samtidig produktion av el och värme omfattas av punkt 29 i miljöskyddsriktlinjerna, till exempel när företaget väljer en teknik för bortforsling av slam som gynnar miljön mer än en annan tillåten teknik i enlighet med gemenskapsreglerna. SEL har dock inte över någon sådan valmöjlighet. Under alla förhållanden förbränns slammet, med eller utan utvinning av värmeenergiinnehållet. Miljövinsterna med denna valmöjlighet ligger i energiåtervinningen tack vare den samtidiga framställningen av el och värme, och stödet kan slutligen bara beviljas i enlighet med punkt 31 i miljöskyddsriktlinjerna.

(72)

Investeringarna är nödvändiga för att kunna använda ytvattnet från vattendraget Kale. De belgiska myndigheterna har dock inte bekräftat att SEL hade en mindre kostsam valmöjlighet, som uppfyller kraven i gemenskapens lagstiftning. De belgiska myndigheterna medger att ”i praktiken är det inte realistiskt att hämta sådana kvantiteter grundvatten. Om SEL hade haft tillstånd att ta upp (begränsade) mängder grundvatten, skulle den fortsatta utvinningen rimligen ha kunnat betraktas som realistisk”. SEL har dock för närvarande inte något tillstånd som gör det möjligt att utvinna grundvatten och inga närmare uppgifter har lämnats. Med tanke på de problem som Flandern för närvarande har vad gäller grundvattnet, och som ökar allt mer, förefaller det som om myndigheterna inför restriktioner när det gäller att utfärda nya tillstånd. Dessutom förklarar de belgiska myndigheterna att de beslutat att inte använda grundvatten mot bakgrund av bestämmelserna om hållbar vattenpolitik i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (15) (nedan kallat ”ramdirektivet om vatten”). När det gäller grundvatten åläggs medlemsstaterna i artikel 4.1 b ii i nämnda direktiv att skydda, förbättra och återställa alla grundvattenförekomster, säkerställa balans mellan uttag och grundvattenbildning i syfte att uppnå god grundvattenstatus. Denna målsättning skall ha uppnåtts senast 2015 och olika deltidsfrister har fastställts. Det grundvatten som Stora Enso skulle ha använt överutnyttjas för närvarande. Därför har fristen 2015 redan nu politiska konsekvenser. Kommissionen kan därför inte ta hänsyn till denna andra valmöjlighet vid beräkningen av stödberättigande kostnader och i enlighet med punkt 40 i miljöskyddsriktlinjerna kan därför detta specifika inslag inte godkännas för något stöd.

(73)

De belgiska myndigheterna förklarar att kvaliteten på spillvattnet uppfyller striktare normer än de som anges för tillståndet i fråga och VLAREM II-normerna som, enligt myndigheterna, grundas på bästa tillgängliga teknik enligt kraven i direktiv 96/61/EEG. Den kritiska punkten är dock halten kemisk syreförbrukning i vattnet. På kort sikt kan inte SEL få ned den kemiska syreförbrukningen under 260 mg/l.

(74)

I referensdokumentet ”Bästa tillgängliga teknik” för pappersindustrin nämns en kemisk syreförbrukning på 1 700 – 2 700 mg/l, men den grundas på en mycket högre vattenförbrukning per ton papper, som betraktades som bästa tillgängliga teknik vid den tidpunkt då detta referensdokument utarbetades. De belgiska myndigheterna nämner en expertundersökning där det påpekas att normen på 260 mg/l är extremt ambitiös och att ingen sådan norm tidigare förekommit inom pappersindustrin. Miljökonsekvensbedömningen tar, med noteringen på utsläpp på 260 mg/l, sin utgångspunkt i Stora Ensos fabrik i Sachsen i Tyskland.

(75)

Det miljötillstånd som beviljats Stora Ensos investeringar är ännu striktare och inför ett värde på den kemiska syreförbrukningen på maximalt 180 mg/l, baserat på den flamländska lagstiftning som är tillämplig. SEL har begärt undantag för att kunna släppa ut spillvatten med en kemisk syreförbrukning på 260 mg/l. Tillståndet har beviljats med hänvisning till denna begäran och mot bakgrund av en undersökning om framtida förbättringar, som bör göra det möjligt att uppnå normen på 180 mg/l.

(76)

I artikel 10 i direktiv 96/61/EEG anges ”om en miljökvalitetsnorm ställer högre krav än vad som kan uppnås genom användning av bästa tillgängliga teknik skall ytterligare åtgärder särskilt föreskrivas i tillståndet, utan att detta påverkar vidtagandet av andra åtgärder som kan behövas för att iaktta miljökvalitetsnormerna”. Stora Ensos pappersmaskin släpper ut spillvatten i kanalen Gand Terneuzen, som är starkt förorenad. Enligt miljökonsekvensbedömningen utgör SEL:s totala utsläpp, med en kemisk syreförbrukning på 260 mg/l, 10 till 15 % av den totala kemiska syreförbrukning som släpps ut i kanalen, vilket är en betydande påverkan och överstiger de kvalitetsnivåer som fastställts för kanalen. I ramdirektivet om vatten åläggs medlemsstaterna att fastställa lämpliga kvalitetsmål för det mottagande vattnet i medlemsstaterna. Även om skyldigheterna i detta direktiv ännu inte är helt bindande, förefaller det som om de målsättningar som fastställts för kanalen Gand Terneuzen inte går längre än de krav som fastställts i direktivet.

(77)

Om spillvatten med en kemisk syreförbrukning på 260 mg/l tillåts borde denna norm betraktas som en gemenskapsnorm, fastställd i enlighet med artikel 10 i direktiv 96/61/EEG och de allmänna målsättningarna i ramdirektivet om vatten. Belgien har inte bevisat att normen på 260 mg/l sträcker sig utöver kraven i gemenskapens lagstiftning. Sammanfattningsvis är investeringen nödvändig för att uppfylla gemenskapsnormerna enligt punkt 6 i miljöskyddsriktlinjerna och kan därför inte beviljas stöd. Även om investeringen sträcker sig utöver andra tillämpliga miljönormer än kemisk syreförbrukning förefaller det inte finnas någon extra stödberättigande investeringskostnad och kommissionen anser inte att något stöd till dessa investeringar är förenligt med den gemensamma marknaden.

(78)

De extra investeringarna i tredje stegets vattenreningsanläggningar skall genomföras för att uppfylla de normer som gäller för kemisk syreförbrukning. De belgiska myndigheterna har inte förklarat om dessa normer är striktare än gemenskapens normer. Belgien har dock inte anmält något stöd till dessa investeringar, eftersom situationen ännu inte är klargjord och beror på resultatet av den undersökning som SEL skall genomföra för att anpassa sig till miljötillståndet. Kommissionen behöver därför inte ta ställning till denna punkt.

(79)

Denna del av projektet avser transportverksamhet och inte själva pappersproduktionen. Investeringen kommer därför i första hand att påverka konkurrensen på transportmarknaden. I artikel 73 i fördraget föreskrivs att stöd som motsvarar behovet av samordning av transporter är förenligt med fördraget. I rådets förordning (EEG) nr 1107/70 av den 4 juni 1970 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar (16), tillämpas artikel 73 i fördraget. I artikel 3.1 b i nämnda förordning preciseras att tills gemensamma regler för fördelning av infrastrukturkostnader trätt i kraft kan medlemsstaterna bevilja stöd till företag som måste bära kostnader för den infrastruktur som de använder om andra företag inte drabbas av liknande kostnader. I enlighet med tidigare praxis (17) anser kommissionen att utgifterna för sidospår omfattas av artikeln, eftersom företag som erbjuder konkurrerande former av transport, bland annat vägtransport, inte har samma infrastrukturkostnader. Att övergå från en form av transport till en annan, som i föreliggande ärende, betraktas som en samordningsverksamhet i enlighet med artikel 73 i fördraget. I enlighet med kommissionens praxis kan stöd med en stödnivå på upp till 50 % anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. SEL har dessutom bevisat att järnvägstransporterna inte är nödvändiga för verksamhetens fortsatta drift. Stödet kan därför antas uppmuntra företaget att genomföra investeringen. Följaktligen kan ett stöd till denna del av projektet motiveras på grundval av artikel 73 i fördraget upp till ett belopp på 4 432 000 euro.

(80)

Eftersom miljöskyddsriktlinjerna inte är tillämpliga på investeringarna i PM4 och DIP2 och på investeringarna i PM3 har kommissionen undersökt om stödet till dessa investeringar kan bedömas vara förenliga med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 87.3 c i fördraget.

(81)

SEL:s investering i en produktionskapacitet för tidningspapper till 100 % bestående av returfiber bör betraktas som en investering som motsvarar nuvarande tekniknivå, som många producenter av tidningspapper har genomfört eller kommer att genomföra inom en mer eller mindre nära framtid. Tillgången på tillräckliga kvantiteter avfallspapper förefaller vara en avgörande faktor i detta avseende, vilket bekräftas genom de exempel på produktionsenheter för tidningspapper till 100 % bestående av returfiber som de belgiska myndigheterna nämner, varav en finns i en av Stora Ensos andra fabriker. En teknik ”som motsvarar nuvarande tekniknivå” skall inte förväxlas med den teknik som är mest vanligt förekommande. Det faktum att denna typ av pappersmaskin (ännu) inte serietillverkas och att en optimeringsperiod på två år är nödvändig ändrar på intet sätt kommissionens bedömning. Kommissionen kan därför inte betrakta stödet som förenligt med den gemensamma marknaden. Den har nyligen bedömt det investeringsstöd av samma typ som beviljats företaget Shotton i Förenade kungariket på samma sätt (18).

(82)

Produktion av journalpapper av SC-kvalitet med ett innehåll till 80 % av returfiber är utan tvivel ovanligt och det är troligt att SEL Langerbrugge är den första produktionsenhet där man använder en sex meter bred online-kalander för att framställa högkvalitativt SC-papper med ett innehåll av returfiber som överstiger 60 %. Det är också sannolikt att en högkvalitativ produkt som journalpapper generellt har ett lägre innehåll returfiber. Av de orsaker som anges nedan har emellertid kommissionen dragit slutsatsen att investeringarna i maskin PM3 inte kan beviljas stöd på grundval av artikel 87.3 c i fördraget.

(83)

För det första utgör ökningen av returfibernivån för närvarande en tendens inom papperssektorn, inte bara vad gäller tidningpapper, utan också för journalpapper, särskilt högkvalitativt SC-papper. Det är möjligt att investeringen ur rent teknisk synvinkel sträcker sig utöver vad som kan betraktas som nuvarande tekniknivå, även om det ännu inte fastställts att målsättningen på ett innehåll av 80 % returfiber kan nås. Dessa målsättningar förefaller inte väsentligt skilja sig från de målsättningar som andra pappersproducenter fastställer, oberoende av om det gäller nu eller inom en nära framtid. Det bekräftas genom de uppgifter som lämnats av berörda parter, men också genom andra ärenden som kommissionen nyligen undersökt (19).

(84)

För det andra stämmer investeringen perfekt överens med SEL:s investeringsprogram, som inriktas på förbättring av tillgångarna utan att skapa ny produktionskapacitet som kan komma att snedvrida marknaden, och nedläggningen av maskin PM2 stämmer med SEL:s egna ord ”helt in i Stora Ensos program för fortsatta förbättringar som inriktas på nedläggning av produktionsenheter som inte är lönsamma på lång sikt” (”dit past volledig in Stora Enso’s continue verbeteringsprogramma date er op gericht is productie-eenheden die op lange termijn niet rendabel zijn te laten uitlopen”). Maskin PM4 har förbättrats mer än den gamla maskinen PM3 och den nya maskinen PM3 har förbättrats mer än den gamla maskinen PM2 och nedläggningen av maskin PM2 och av vissa tillgångar i Sverige och Finland gör det möjligt att undvika eventuell överkapacitet. Denna serie av investeringar ger SEL viktiga fördelar, eftersom företaget inte behöver bära investeringskostnaden för en pappersmaskin som är helt ny och kostsam, det inte förekommer någon överdriven kapacitetsökning och företaget kan utveckla sin teknik utan att utsätta sig för alltför stora ekonomiska eller finansiella risker. Det fanns ingen annan lösning än denna investering för att göra det möjligt att framställa papper till 80 % bestående av returfiber till en lägre kostnad. Exempelvis skulle anpassningen av maskin PM2 ha möjliggjort ett returfiberinnehåll på högst 55 %. Varje pappersproducent som vill fortsätta vara konkurrenskraftig på lång sikt på både teknisk och miljömässig nivå måste regelbundet göra dessa investeringar i nyskapande produkter. Att stödet skulle fungera som incitament är dock tvivelaktigt, även om man kan anse att investeringen avser en teknik som sträcker sig utöver nuvarande tekniknivå.

(85)

För det tredje finns ett åtagande på gemenskapsnivå om att uppnå en genomsnittlig användning av returfiber på 56 % fram till 2005. Det nuvarande genomsnittet i Belgien uppgår till 49,8 %. Även om journalpapper generellt har ett lägre returfiberinnehåll, verkar det svårt att uppnå denna målsättning enbart genom att öka returfiberinnehållet i annat papper än journalpapper. SEL självt understryker att normerna med hänsyn till dess ställning på den belgiska pappersmarknaden har ett direkt inflytande på dess verksamhet. Tidningspapper utgör bara en begränsad del av samtliga pappersprodukter. Vidare befinner sig inte samtliga produktionsenheter för tidningspapper tillräckligt nära källan för återvunnet papper och det kan inte vara ekonomiskt lönsamt att anpassa vissa av dem till en ökad användning av återvunna fiber från 2005. Det är därför ingen överraskning att ökningen av graden återvunnet papper också är en tendens för journalpapper.

(86)

För det fjärde har inte de belgiska myndigheterna och SEL förklarat hur hög kostnaden skulle ha varit för en liknande investering i en produktionsenhet för journalpapper med ett (mer) ”normalt” returfiberinnehåll och vilka besparingar den genomförda investeringen skulle ge om detta val gjordes. De insisterar tvärtom på att merkostnaderna är nödvändiga inte bara för att uppnå ett returfiberinnehåll på 80 %, utan också för att uppnå ett högkvalitativt journalpapper med en maskin som ursprungligen tillverkades för att producera tidningspapper. Därför innehåller investeringskostnaderna poster såsom torkningsanläggningen (SC-papper är svårare att torka), en tredje torkanläggning (för att SC-papper är tyngre), online-kalander med 2 × 4 nyp för att papperet ska få ökad lyster och rullar anpassade till SC-kvaliteten, nya verktyg för framställning av pappersmassa av SC-kvalitet. I bästa fall skulle bara en del av investeringen kunna betraktas som helt avsedd att öka graden av återvinning (20).

(87)

För det femte, såsom nämns i punkt 5.3.1, finns det inga garantier för att investeringen kommer att möjliggöra ökad användning av returfiber eller ökning av utnyttjandet av returfiber från SEL:s försäljning. Stödet ges exempelvis inte på villkor att en större kvantitet avfallspapper tas från den kommunala sophämtningen, vilket var fallet för stödet till Shotton. I den omfattning det inte finns några direkta miljövinster förefaller syftet med stödet i första hand vara innovation. Kommissionen kan grunda sig på gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till forskning och utveckling (21) för att godkänna stöd som enbart är avsett för grund- och industriforskning samt utveckling före marknadsintroduktion. Ju närmare marknaden forskningen och utvecklingen är desto mer riskerar stödet att snedvrida konkurrensen. Därför omfattar inte punkt 2.3 i nämnda riktlinjer stöd till verksamheter som kan betraktas som nyskapande, men som inte omfattas av de faser som nämns ovan. Synpunkterna från berörda parter bekräftar risken för snedvridning av konkurrensen i föreliggande ärende.

(88)

De belgiska myndigheterna har iakttagit skyldigheten att anmäla stödet i enlighet med artikel 88.3 i fördraget och punkt 76 i miljöskyddsriktlinjerna.

(89)

SEL:s investeringar i PM4 gör det möjligt att minska el-, tillsats- och vattenförbrukningen jämfört med en konventionell maskin för framställning av tidningspapper. De stödberättigande investeringskostnaderna uppgår till 14 100 000 euro och ett stöd på ett belopp på 5 640 000 euro kan därför bedömas som förenligt med den gemensamma marknaden. När det gäller investeringen i anläggningen för slamförbränning med samtidig produktion av el och värme anser kommissionen att ett stöd på 13 449 600 euro är förenligt med den gemensamma marknaden. Beträffande investeringarna i järnvägsinfrastruktur och lagring av avfallspapper anser kommissionen att det maximala stödbeloppet som är förenligt med den gemensamma marknaden uppgår till 4 432 000 euro. Sammanlagt bedöms ett belopp på 23 521 600 euro vara förenligt med den gemensamma markanden.

(90)

SEL:s investeringar i PM3 och DIP2 och reningsanläggningen för sötvatten och spillvatten är inte stödberättigande.