Kommissionens förordning (EG) nr 128/2004

av den 23 januari 2004

om ändring av förordning (EEG) nr 2676/90 om fastställande av gemensamma analysmetoder för vin

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(1), särskilt artikel 46.3 i denna, och

av följande skäl:

(1) Metoden att mäta alkoholhalten i vin med hydrostatisk våg har uppdaterats och validerats enligt erkända internationella kriterier. Den nya beskrivningen av denna metod antogs av Internationella vinkontoret vid dess generalförsamling 2003.

(2) Genom denna mätmetod kan vinets alkoholhalt i volymprocent kontrolleras enklare och mer exakt och man kan undvika tvister till följd av mindre exakta kontrollmetoder.

(3) I kapitel 3 i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 2676/90(2) bör den uppdaterade beskrivningen av metoden införas tillsammans med validerade resultat.

(4) Förordning (EEG) nr 2676/90 bör ändras i enlighet härmed.

(5) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilagan till förordning (EEG) nr 2676/90 skall kapitel 3 "Alkoholhalt i volymprocent" ändras på följande sätt:

1. Punkt 2.3.2 skall utgå.

2. Efter punkt 4 skall bilagan till den här förordningen införas som punkt 4a.

3. Punkt 5.2 "Densimetri med hydrostatisk våg" skall utgå.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 januari 2004.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1795/2003 (EUT L 262, 14.10.2003, s. 13).

(2) EGT L 272, 3.10.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 440/2003 (EUT L 66, 11.3.2003, s. 15).

BILAGA

"4a VALIDERAD METOD

Fastställande av alkoholhalt i vin med hydrostatisk våg

1. MÄTMETOD

1.1. Inledning

Vinets alkoholhalt i volymprocent skall mätas före saluföring, främst för att märkningsbestämmelserna skall kunna följas.

Alkoholhalten i volymprocent motsvarar antalet liter etanol per 100 liter vin. Båda volymerna mäts vid 20 °C. Symbolen är '% vol.'.

1.2. Omfattning och tillämpningsområde

Den beskrivna mätmetoden är densitetsmätning med hydrostatisk våg.

Med hänvisning till gällande bestämmelser skall provningstemperaturen inte överstiga 20 °C.

1.3. Principer och definitioner

Metoden innebär att vinet först destilleras. Destilleringsmetoden beskrivs i detta kapitel. Destilleringen gör det möjligt att avlägsna icke-flyktiga ämnen. Etanolhomologa föreningar, samt etanol och etanolhomologa föreningar i estrar, ingår i alkoholhalten eftersom dessa förekommer i destillatet.

Därefter mäts densiteten i destillatet. Densiteten för en vätska vid en viss temperatur är lika med massan per volymenhet: ρ2 = m/V för vin uttrycks den i g/ml.

Alkoholhalten i vin kan fastställas genom densitetsmätning med en hydrostatisk våg, som bygger på Arkimedes princip. Enligt denna princip påverkas en kropp som nedsänks i vätska av en uppåtriktad kraft som motsvarar massan av den undanträngda vätskan.

1.4. Reagenser

Vid analysen skall bara användas - om inget annat särskilt anges - reagens som är särskilt avsedda för analysändamål och vatten som håller minst klass 3 enligt definitionen i ISO 3696:1987.

1.4.1. Rengöringslösning avsedd för flottören (natriumhydroxid, 30 vikt- %).

För att bereda 100 ml lösning, väg upp 30 g natriumhydroxid och späd till märket med 96 % etanol (volymprocent).

1.5. Utrustning

Vanlig laboratorieutrustning, och särskilt följande:

1.5.1. Hydrostatisk våg med en enda vågskål och med en känslighet på ± 1 mg.

1.5.2. Flottör som har en volym på minst 20 ml och som är särskilt anpassad till vågen. Den tråd som flottören är upphängd i får ha en diameter på högst 0,1 mm.

1.5.3. Mätcylinder med nivåmarkering. Flottören skall rymmas helt och hållet i den del av cylindern som befinner sig under märket. Vätskeytan får bara brytas av den tråd som flottören är upphängd i. Mätcylinderns innerdiameter skall vara minst 6 mm större än flottörens.

1.5.4. Termometer (eller sond för temperaturmätning) som är indelad i grader och tiondels grader från 10 till 40 °C och kalibrerad till en noggrannhet av ± 0,05 °C.

1.5.5. Vikter som kalibrerats av ett officiellt certifieringsorgan.

1.6. Utförande

Flottören och mätcylindern skall mellan varje mätning rengöras med destillerat vatten, torkas av med luddfritt mjukt papper för laboratoriebruk och sedan sköljas med den lösning vars densitet skall bestämmas. För att minimera förlusterna av alkohol genom avdunstning skall mätningarna göras så snart apparaten visar stabila värden.

1.6.1. Kalibrering av vågen

Även om de flesta vågar har inbyggda kalibreringssystem skall den hydrostatiska vågen också kunna kalibreras med vikter som i sin tur kalibrerats av ett officiellt certifieringsorgan.

1.6.2. Kalibrering av flottören

1.6.2.1 Fyll mätcylindern till märket med dubbeldestillerat vatten (eller vatten av samma renhetsgrad, t.ex. mikrofiltrerat vatten med en konduktivitet på 18,2 M/cm) som håller en temperatur på mellan 15 °C och 25 °C, dock helst 20 °C.

1.6.2.2 Sänk ned flottören och termometern. Rör om. Läs av vätskans densitet och korrigera om nödvändigt det avlästa värdet så att det motsvarar värdet för vatten vid mättemperaturen i fråga.

1.6.3. Kontroll med en vatten/alkohol-lösning

1.6.3.1 Fyll mätcylindern till märket med en vatten/alkohol-blandning av känd alkoholhalt och med en temperatur på 15-25 °C, dock helst 20 °C.

1.6.3.2 Sänk ned flottören och termometern. Rör om. Läs av vätskans densitet (eller alkoholhalten om detta är möjligt) från instrumentet. Det erhållna värdet på alkoholhalten bör motsvara den alkoholhalt som tidigare fastställts.

Anmärkning:

Denna lösning med känd alkoholhalt kan också användas i stället för dubbeldestillerat vatten då flottören kalibreras.

1.6.4. Mätning av destillatets densitet (eller av dess alkoholhalt, om sådan utrustning finns)

1.6.4.1 Fyll mätcylindern med testprovet upp till märket.

1.6.4.2 Sänk ned flottören och termometern. Rör om. Läs av vätskans densitet (eller alkoholhalten om detta är möjligt) från instrumentet. Notera temperaturen om densiteten mäts vid t °C ρt.

1.6.4.3 Räkna om ρt till 20 med hjälp av densitetstabellen T for vatten/alkohol-blandningar (tabell II i bilaga II till detta kapitel).

1.6.5. Rengöring av flottören och mätcylindern.

1.6.5.1 Fyll mätcylindern med den särskilda rengöringslösningen för flottörer. Sänk ned flottören i lösningen.

1.6.5.2 Låt flottören ligga i vätskan i 1 tim. Rotera den med jämna mellanrum.

1.6.5.3 Skölj av flottören. Använd rikligt med kranvatten och därefter destillerat vatten.

1.6.5.4 Torka med luddfritt mjukt papper för laboratoriebruk.

Rengöringen skall göras första gången som flottören används och därefter vid behov.

1.6.6. Resultat

Då densiteten ρ20 är känd kan den verkliga alkoholhalten beräknas med hjälp av tabellen med alkoholhalten i volymprocent (vol- %) vid 20 °C i förhållande till densiteten hos olika vatten/alkoholblandningar vid 20 °C. Tabellen är den internationellt använda tabell för alkoholmätning som fastställts i Rekommendation nr 22 från Internationella organisationen för legal metrologi.

2. JÄMFÖRELSE AV MÄTNINGAR MED HJÄLP AV HYDROSTATISK VÅG OCH ELEKTRONISK DENSITETSMÄTARE

Repeterbarheten och reproducerbarheten har bestämts genom en provningsjämförelse mellan olika laboratorier av prover med en alkoholhalt på mellan 4 och 18 volymprocent. Man har jämfört mätningar av alkoholhalten i olika prover med hjälp av hydrostatisk våg och elektronisk densitetsmätare, och de värden på repeterbarhet och reproducerbarhet som erhållits genom omfattande fleråriga interkalibreringar.

2.1. Prover

Proverna utgörs av viner med olika densitet och alkoholhalt som framställs månadsvis i industriell skala. De tas från flaskor som lagras under normala betingelser och levereras anonymt till laboratorierna.

2.2. Laboratorier

Laboratorier som deltar i de månatliga analyser som organiseras av Unione Italiana Vini (Verona, Italien) i enlighet med standarden ISO 5725 (UNI 9225), 'International Protocol of Proficiency test for chemical analysis laboratories' (som fastställts av AOAC, ISO och IUPAC) och riktlinjerna i ISO 43 och ILAC G13. Unione Italiana Vini utarbetar en årsrapport som distribueras till samtliga deltagande laboratorier.

2.3. Utrustning

2.3.1. En elektronisk hydrostatisk våg (som gör det möjligt att bestämma densiteten med fem decimalers noggrannhet), eventuellt utrustad med databehandlingsenhet.

2.3.2. En elektronisk densitetsmätare utrustad med automatisk provväxlare.

2.4. Analyser

I enlighet med reglerna för validering av analysmetoder analyseras varje prov två gånger i följd för bestämning av alkoholhalten.

2.5. Resultat

I tabell 1 visas mätresultat från de laboratorier som använder en hydrostatisk våg.

I tabell 2 visas resultat från de laboratorier som använder en elektronisk densitetsmätare.

2.6. Utvärdering av resultaten

2.6.1. Provningsresultaten har granskats i syfte att påvisa eventuella systematiska fel (p < 0,025) med hjälp av Cochrans och därefter Grubbs test, i enlighet med de metoder som beskrivs i 'Protocol international for the Design, Conduct and Interpretation of Method-Performance Studies'.

2.6.2. Repeterbarhet (r) och reproducerbarhet (R)

Repeterbarheten (r) och reproducerbarheten (R) i enlighet med definitionerna i protokollet har beräknats utifrån de resultat som kvarstår om man bortser från avvikande värden. Vid utvärdering av en ny metod är det vanligt att det inte finns någon validerad referensmetod eller vedertagen metod för att jämföra precisionskriterierna. Man använder därför 'uppskattade' precisionsnivåer för att jämföra de precisionsdata som erhållits vid interkalibreringar. Dessa 'uppskattade' nivåer beräknas med hjälp av Horwitz ekvation. Jämförelsen av provningsresultaten och de förväntade nivåerna anger om metoden är tillräckligt noggrann för den uppmätta halten av analyten. Horwitz-värdet beräknas genom Horwitz ekvation:

RSDR = 2(1-0,5 logC)

där C = den uppmätta koncentrationen av analyten uttryckt som ett decimaltal (t.ex. 1 g/100 g = 0,01).

Det s.k. Horrat-värdet används för att jämföra den fastställda precisionen med den precision som beräknats med Horwitz ekvation för den aktuella metoden och analytkoncentrationen. Horrat-värdet beräknas på följande sätt:

HoR = RSDR(uppmätt)/RSDR(Horwitz)

2.6.3. Precision vid provningsjämförelser

Ett Horrat-värde på 1 tyder vanligen på en tillfredsställande precision vid provningsjämförelsen, medan ett värde som är större än 2 vanligen innebär att precisionen är otillräcklig. Detta kan t.ex. bero på att precisionen av analytiska skäl varierar för mycket eller på att variationen är högre än vad som uppskattats för den använda metoden. Horrat-värdet beräknas och används också för att bestämma precisionen vid provningsjämförelser med hjälp av följande uppskattning:

RSDr(Horwitz) = 0,66 RSDR(Horwitz) (vilket förutsätter följande uppskattning: r = 0,66 R)

Tabell 3 visar skillnaderna mellan de mätresultat som erhållits vid de laboratorier som använder en elektronisk densitetsmätare och de laboratorier som använder en hydrostatisk våg. En god överensstämmelse noteras mellan metoderna, utom för prov 2000/3, som har en mycket låg alkoholhalt och ger dålig reproducerbarhet med båda metoderna.

2.6.4. Precisionsparametrar

Tabell 4 visar det generella medelvärdet för de precisionsparametrar som beräknats på grundval av alla månatliga provningar som gjorts under perioden januari 1999-maj 2001.

Särskilt följande resultat bör uppmärksammas:

Repeterbarhet (r) = 0,074 (volymprocent) med hydrostatisk våg och 0,061 (volymprocent) med elektronisk densitetsmätare

Reproducerbarhet (r) = 0,229 (volymprocent) med hydrostatisk våg och 0,174 (volymprocent) med elektronisk densitetsmätare

2.7. Slutsatser

Resultaten av bestämningen av alkoholhalten i ett stort antal olika viner visar att de mätningar som utförts med hydrostatisk våg överensstämmer med dem som utförts med elektronisk densitetsmätare baserad på resonansfrekvensoscillation, och att valideringsparametrarna för de båda metoderna har i stort sett samma värde.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>"