Kommissionens beslut

av den 5 juni 2002

om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Eisenguss Torgelow GmbH

[delgivet med nr K(2002) 2008]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/791/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(1) och med beaktande av dessa synpunkter,

och av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom ett fax av den 29 december 1999 underrättade Tyskland kommissionen om finansiella åtgärder till förmån för Eisenguss Torgelow GmbH (nedan kallat "EGT") med säte i Torgelow, Mecklenburg-Vorpommern, som kommissionen den 3 januari 2000 registrerade som stöd NN 6/2000. Då stödet vid denna tidpunkt redan hade beviljats till företaget, registrerades det enligt artikel 88.3 i EG-fördraget som icke anmält stöd. Genom skrivelser av den 31 januari och 26 maj 2000 samt den 15 juni, 16 juli och 13 september 2001 begärde kommissionen ytterligare upplysningar. Tyskland svarade genom skrivelser av den 23 mars, 24 maj, 4 juli, 1 och 5 september 2000 samt 17 april och 10 och 28 augusti 2001.

(2) Genom en skrivelse av den 5 november 2001 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88. 2 i EG-fördraget avseende detta stöd. Ärendet registrerades med nummer C 77/2001. Tysklands synpunkter inkom den 21 januari 2002.

(3) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Synpunkterna från berörda parter inkom den 10 april 2002.

II. BESKRIVNING AV STÖDET

(4) EGT övertog det tidigare statsägda Gießerei Torgelow GmbH (nedan kallat "GT"), som efter sin privatisering år 1993 var tvunget att inge konkursansökan år 1997. Den 1 maj 2001 ingav också EGT konkursansökan.

(5) EGT verkade i gjuteribranschen. Affärsidén var att tillverka och bearbeta gjutgods. Företagets huvudprodukter var delar för motortillverkning, anläggningsarbeten och maskintillverkning.

(6) År 1999 hade EGT 87 anställda och en omsättning på 5592000 tyska mark.

1. Privatiseringen

(7) GT privatiserades den 17 juni 1993 av Treuhandanstalt (nedan kallat "THA") och avyttrades mot en köpeskilling av 1 mark till Helmut Schumann. År 1996 hade GT 80 anställda och en omsättning på 8771000 mark. Den 1 september 1997 gick GT i konkurs.

2. Omstruktureringen

(8) Under konkursförfarandet beslutades att driften skulle upprätthållas för att finna nya investerare till företaget.

(9) Av 12 potentiella investerare lämnade enligt uppgifter från Tyskland endast en grupp investerare in anbud på övertagande. Den 6 april 1998 bildade de nya investerarna EGT för att driva verksamheten i det gamla GT vidare. Från och med den 1 maj 1998 hyrde EGT de anläggningar som behövdes för detta ändamål. Ett köpeavtal på anläggningstillgångarna slöts i augusti 1998 och trädde i kraft i juni 1999. Köpeskillingen var 500000 mark.

(10) De nya investerarna hade följande andelar:

a) Neue Harzer Werke (nedan kallat "NHW") 20 %.

b) Dieter Brunke 20 %.

c) Saparmet 20 %.

d) Allgemeine Industrie Beteiligungs- und Produktionsgesellschaft mbH (nedan kallat "AIP"), helägt av Dierk Behrmann 20 %.

e) Unitool GmbH, helägt av herr Lüpertz 20 %.

(11) Enligt föreliggande uppgifter fanns följande relationer mellan investerarna:

a) Dieter Brunke var verkställande direktör i NHW.

b) Saparmet var holdingbolag till Metallwerke Harzgerode (nedan kallat "MWH"),

c) Dierk Behrmann var verkställande direktör i EGT, MWH och sedan mars 1999 även i NHW. Dessutom äger han 24 % av NHW och 38 % av MWH.

(12) Såväl NHW som MWH verkade i samma bransch som EGT. Enligt tillgängliga uppgifter hade NHW, som också omstrukturerats sedan 1996(3), åren 1996-1998 173-176 anställda och en omsättning på mellan 13,4 och 20 miljoner mark. I september 2000 ingav NHW konkursansökan. MWH hade 1998 omkring 400 anställda, balansräkningen omslöt 116 miljoner mark (1999: 144 miljoner mark) och omsättningen 112 miljoner mark (1999: 104 miljoner mark).

(13) Nedan anges några viktiga ekonomiska data för åren 1998-2001:

>Plats för tabell>

(14) Den 1 maj 2001 ingav EGT konkursansökan. Under konkursförfarandet upprätthölls företagets drift, och anläggningstillgångarna såldes till en ny investerare, CHL Handels- und Projektierungsgesellschaft mbH (nedan kallad "CHL"), som enligt uppgift från Tyskland inte hade något samband med det gamla bolaget. Enligt besked från Tyskland var det köpeskillingen som avgjorde försäljningen, och CHL, som nu driver rörelsen under namnet Eisengießerei Torgelow GmbH, lämnade det förmånligaste anbudet.

3. Omstruktureringen

(15) Omstruktureringsfasen började 1998 och avslutades 2000. Omstruktureringsplanen innebar att EGT skulle koncentrera sig på marknadsnischer som kundspecifikt gjutgods i små serier. För att företaget inte skulle bli beroende av ett enda segment eller en enda kund, skulle inte mer än 30 % av EGT:s omsättning ligga inom ett segment och inte mer än 20 % avsättas till en kund. EGT skulle samarbeta nära med sina nya investerare. År 2000 skulle avsättningen öka med 30 %. Enligt uppgift från Tyskland förutsågs en ökning under 2001 med ytterligare 100 %.

(16) Omstruktureringskostnaderna angavs enligt följande:

>Plats för tabell>

4. Offentliga finansiella åtgärder för undsättning och omstrukturering

(17) Följande offentliga finansiella stöd beviljades för undsättning av GT respektive omstrukturering av EGT:

>Plats för tabell>

5. Finansiella bidrag från andra källor

(18) Enligt de första uppgifterna från Tyskland finansierades omstruktureringen genom följande bidrag från de stödmottagande företagen och privata källor:

a) Finansiering av köpeskillingen på 500000 mark och aktieägarlån på totalt 1500000 mark.

b) Åtagande på 20 % från Deutsche Bank AG (nedan kallad "Deutsche Bank"), dvs. 940000 mark för en beviljad kreditlimit på 2700000 mark till 7,75 % ränta och ett ERP-lån som beviljades i juli 1999 (refinansierat genom KfW, åtgärd nr 4) på 1955830 mark till 3,75 % årlig ränta.

c) Ett interimistiskt lån som Deutsche Bank beviljade i juli 1999 i avvaktan på utbetalning av den offentliga investeringspremien på 485000 mark (ränta 7,75 % per år) med löptid till juni 2000.

d) Lån från Deutsche Bank på 1600000 mark som beviljades i augusti 2000 och refinansierades av KfW i augusti 2000 (åtgärd nr 10).

e) Partiellt avstående från lön från arbetstagarnas sida under åren 1999-2000 på totalt 1550000 mark.

f) Kassaflöde på 161000 mark.

(19) De finansiella bidrag Deutsche Bank beviljade 1999 garanterades till 80 % genom en offentlig garanti (åtgärd nr 3) och genom säkerheter från det stödmottagande företaget och investerarna, bland annat en inteckning från EGT (5 miljoner mark), överlåtelse av säkerhet i maskiner, anläggningar och varulager, avstående från fordringar och personlig borgen.

6. Beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget

(20) I beslutet att inleda förfarandet betraktades EGT också som förmånstagare till de undsättningsåtgärder som ursprungligen beviljades till Gießerei Torgelow i konkurs, då syftet med dessa åtgärder de facto var att göra det möjligt att ombilda och i anslutning därtill omstrukturera EGT.

(21) Dessutom betraktades refinansieringen av ett lån från Deutsche Bank på 622085 mark till en årlig ränta av 6 % via KfW (åtgärd nr 12) som stöd, då den beviljades av en offentlig institution på villkor som en privatekonomisk finansiär troligen inte skulle ha godtagit.

(22) När det gäller stödets förenlighet med den gemensamma marknaden uttalade kommissionen tvivel i följande avseenden:

a) Om inte hela bolagsgruppen EGT, NHW och MWH, där EGT ingick, måste betraktas som stödmottagare, då några av dessa bolag dels är knutna till varandra genom det inflytande olika investerare utövar på dem, dels samarbetar inbördes. Därför kunde stödmottagaren vara ett större företag.

b) Huruvida fyra av de åtgärder som enligt uppgift beviljades inom ramen för godkända stödordningar, dvs. refinansiering av lån genom KfW på 1955830 mark (åtgärd nr) och 977915 mark (åtgärd nr 10), investeringsbidrag (medel från den gemensamma stödordningen) på 3760000 mark (åtgärd nr 5) och en investeringspremie på 1660000 mark (åtgärd nr 6) uppfyller villkoren i dessa ordningar, då det verkar tveksamt om maximinivåerna för investeringsbidrag och de övre gränserna för kumulering av stöd beaktades.

c) Huruvida stödet betalades ut till företaget endast för den tidsperiod som behövdes för att utarbeta omstruktureringsplanen, dvs. för att brygga över tiden fram till dess omstruktureringsstödet beviljades, då undsättningsstödet endast delvis hade återbetalats 16 månader efter det att det betalats ut, dvs. 12 månader efter omstruktureringens början.

d) Om stödet beviljades till ett företag i svårigheter, då det är tveksamt om EGT kan betraktas som den enda mottagaren av omstruktureringsstödet.

e) Huruvida omstruktureringsplanen kan återställa företagets lönsamhet, då

i) omstruktureringsplanen förutsätter ett samarbete med NHW, ett av de investerande bolagen, som från år 1996 fram till sin konkurs år 2000 ständigt befann sig i svårigheter,

ii) det kan betvivlas om planen för uppdelning av resurserna på de olika segmenten i denna sektor verkställdes inom ramen för omstruktureringen,

iii) det kan ifrågasättas om planen byggde på realistiska antaganden.

f) Huruvida stödet begränsades till det minimum som krävdes för omstruktureringen, då stödmottagarnas bidrag av egna medel eller extern finansiering enligt kommissionens mening endast utgjorde 2000000 mark respektive 11,5 % av omstruktureringskostnaderna.

(23) Därför betvivlade kommissionen att stödet uppfyller villkoren i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(4) från 1999.

III. KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND

(24) I sitt svar på beslutet att inleda förfarandet hävdar Tyskland att EGT uppfyller kriterierna i kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996 om definitionen på små och medelstora företag(5), då EGT inte har några aktier i andra bolag, och inget annat bolag och ingen privatperson innehar mer än 25 % av kapitalet eller röstetalet i EGT. Vidare konstateras att EGT, NHG och MWH är finansiellt självständiga företag utan gemensam produktion. Sålunda uppgick t.ex. leveranserna mellan EGT och MWH till endast 12,1 % av EGT:s totala omsättning.

(25) När det gäller undsättningsstödet framhåller Tyskland att de lån som beviljats interimistiskt hade återbetalats i sin helhet, och att den försenade återbetalningen berodde på att denna skulle göras från behållningen från det gamla bolaget GT i konkurs.

(26) Enligt Tysklands uppfattning visar det faktum att Deutsche Bank har övertagit ansvaret för refinansiering av lånen på 622085 mark till en årlig ränta av 6 % genom KfW (åtgärd nr 12) att Deutsche Bank betraktade förlustrisken som rimlig, och att denna medverkan därför kan betraktas som extern finansiering.

(27) När det gäller frågan om omstruktureringsplanen kunde återställa EGT:s lönsamhet konstateras att relationerna till NHW inom planen hade underordnad betydelse, och att kundstocken i själva verket bestod av ungefär nio större kunder, vars andelar av EGT:s omsättning inte i något fall översteg 15 %. Vidare anförs att planen byggde på en detaljerad kund-/omsättningsplanering, och att orderstocken hela tiden ökade.

(28) När det gäller stödmottagarnas tillskott av egna medel eller med extern finansiering anför Tyskland följande:

a) Investerarnas tillskott av eget kapital utgörs av en betalning till stamaktiekapitalet på 500000 mark och lån på 2200000 mark.

b) Ett lån från Deutsche Bank på 660000 mark till en årlig ränta av 9,25 %, som användes till förfinansiering av ett offentligt lån, som dock inte beviljades, kan betraktas som extern finansiering.

c) Kassaflödet är ett tillskott från stödmottagarna, då det nödvändiga tillskottet visserligen inte kan garanteras från kassaflödet men investerarna ändå måste finansiera det nödvändiga beloppet om det inte kan hämtas från företagets vinst. Enligt uppgift från Tyskland var detta fallet för EGT, och därför tvingades investerarna öka kapitalet med 264000 mark.

d) Deutsche Banks 20-procentiga garanti för en kreditlimit på 2700000 mark till 7,75 % årlig ränta är oberoende av offentlig fullgörandegaranti och måste anses vara extern finansiering, då företaget ställde säkerhet för hela lånet redan före fullgörandegarantin. Dessutom framhåller Tyskland att årsräntan 7,5 % inte var fast utan rörlig och fram till slutet av 2000 höjdes till 9,26 %.

e) Årsräntan för beräkning av den ränterabatt som låg i ett lån från Deutsche Bank på 1956000 mark bör inte bedömas utifrån företagets ekonomiska situation före omstruktureringen, utan främst på grundval av saneringsutsikterna.

(29) Slutligen redovisade Tyskland ytterligare information när det gäller tillämpningen av stödordningarna som visar att omstruktureringskostnaderna till följd av högre investeringar och FoU-åtgärder översteg de ursprungligen fastställda kostnaderna och i själva verket uppgick till 18965000 mark.

IV. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(30) Det nuvarande Eisengießerei Torgelow GmbH lämnade synpunkter på stödet. Där konstateras att företaget fick kännedom om att anläggningstillgångarna skulle säljas först då försäljningen offentliggjordes i "Frankfurter Allgemeine Zeitung" och "Handelsblatt". Då beslutade man efter att ha prövat anbudet och inom ramen för anbudsförfarandet, där också andra anbudsgivare deltog, att lämna ett anbud.

V. BEDÖMNING AV STÖDET

(31) Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är statligt stöd, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

1. Statligt stöd

(32) Artikel 87.1 i EG-fördraget är tillämplig på alla Tysklands finansiella åtgärder till förmån för det stödmottagande företaget. Genom samtliga dessa åtgärder ges ett visst företag ekonomiska fördelar som det inte hade kunnat få från privatekonomiska källor. Åtgärderna utgör därför stöd som kan snedvrida konkurrensen. Med hänsyn till stödets karaktär och det faktum att handel inom gemenskapen dominerar i den sektor där det stödmottagande företaget verkar, omfattas de beviljade finansiella åtgärderna av artikel 87.1 i EG-fördraget.

(33) Beträffande det statliga stöd som enligt uppgift beviljades inom ramen för godkända stödordningar, konstaterar kommissionen att dessa stödordningar inte vidare kommer att bedömas i detta beslut. Därför behöver kommissionen inte fatta något beslut huruvida EGT skall betraktas som ett litet eller medelstort företag.

(34) Ett företag i svårigheter hade inte kunnat få undsättningsstöd på 500000 mark (åtgärd nr 2) eller bidrag till omstrukturering på 2000000 mark (åtgärd nr 11) på dessa villkor från privatekonomiska källor. Därför måste åtgärderna bedömas som tillfälligt stöd i detta beslut.

(35) När det gäller lånet på 1600000 mark till 6 % ränta från Deutsche Bank måste man konstatera att detta helt refinansierades av KfW, som dessutom bar 50 % av förlustrisken. Refinansieringen omfattas av en godkänd stödordning upp till ett belopp av 978000 mark (åtgärd nr 10) och behöver därför inte bedömas i detta beslut.

(36) Återstående belopp på 622085 mark (åtgärd nr 12) av nämnda lån omfattades inte av någon stödordning. Därför måste den 50-procentiga förlustrisk på 311042 mark för den del av refinansieringen som faller utanför stödordningen betraktas som tillfälligt stöd, då EGT vid den tidpunkt då åtgärden beviljades var ett företag i svårigheter och inte hade kunnat få sådant stöd från privatekonomiska källor.

(37) Vidare anser kommissionen, i motsats mot vad Tyskland hävdar i svaret på beslutet om att inleda förfarandet, att EGT inte heller från Deutsche Bank hade kunnat få ett sådant lån till en årsränta av 6 % utan offentlig refinansiering. Deutsche Banks beslut att lämna lånet till en årsränta av 6 % kan inte betraktas som en oberoende riskbedömning, där den offentliga refinansieringen inte beaktades. Tvärtom: bedömer man i likhet med Tyskland Deutsche Banks medverkan som en del av en integrerad plan, blir slutsatsen att årsräntan 6 % i själva verket kan tillskrivas den offentliga refinansieringen av lånet. Därför måste skillnaden i belopp mellan de faktiska kostnaderna och kostnaderna till marknadsmässig ränta bedömas som tillfälligt stöd. Då det inte var möjligt att jämföra dessa villkor med de faktiska marknadsvillkoren vid den tiden, används enligt kommissionens meddelande om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta(6) kommissionens referensränta plus 4 % för jämförelse. Referensräntan år 2000, då lånet beviljades, var 5,7 %, vilket ger 9,7 % årlig ränta som underlag för en jämförelse med marknadsmässiga villkor. Därför betraktar kommissionen också det belopp som fås ur skillnaden mellan de båda årsräntorna, dvs. en årlig ränta av 3,7 % på 622085 mark, som tillfälligt stöd till omstrukturering.

(38) Kommissionen konstaterar vidare att Tyskland har underlåtit att uppfylla sin förpliktelse enligt artikel 88.3 i EG-fördraget. Ur formell synpunkt rör det sig därför om olagligt stöd. Stödet skulle ändå kunna förklaras förenligt med den gemensamma marknaden om villkoren i de undantagsbestämmelser som anges i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget uppfylls.

2. Undantagsbestämmelserna i artikel 87.3 i EG-fördraget

(39) Åtgärder som omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget, som inte är permanent stöd, är i regel inte förenliga med den gemensamma marknaden, såvida de inte faller under undantagsbestämmelserna i artikel 87.2 eller 87.3 i EG-fördraget. Tyskland har inte hävdat att stödet uppfyller villkoren i artikel 87.2 i EG-fördraget, och det framgår av tillgängliga fakta att denna bestämmelse inte är tillämplig. Det aktuella stödet skall därför prövas enligt artikel 87.3 i EG-fördraget, som ger kommissionen rätt att under vissa bestämda, noga fastlagda omständigheter godkänna statligt stöd. Undantagen i artikel 87.3 b, 87.3 d och 87.3 e i EG-fördraget hävdades inte i detta fall och kan inte heller tillämpas. Enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget kan kommissionen medge statligt stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Denna bestämmelse är tillämplig på delstaten Mecklenburg-Vorpommern. I detta fall avsågs dock stödet i huvudsak främja en viss näringsgren och inte den ekonomiska utvecklingen i en region. Därför skall det omstruktureringsstöd som ingår i omstruktureringsplanen bedömas enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget och inte enligt artikel 87.3 a.

(40) I kommissionens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter 1999 (riktlinjerna) har förutsättningarna för ett positivt beslut enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget fastställts i detalj. Enligt punkt 7.5 i 1999 års riktlinjer skall kommissionen granska förenligheten med den gemensamma marknaden av icke anmält stöd med tillämpning av dessa riktlinjer om stödet, eller en del av det, beviljades efter det att riktlinjerna offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Omstruktureringsplanen för EGT utarbetades visserligen redan 1998, men några av de stöd som granskas här beviljades först 1999 eller ännu senare. Därför skall riktlinjerna ligga till grund för granskningen.

a) Undsättningsstöd

(41) När det gäller frågan om överskridande av fristerna för återbetalning av undsättningsstödet (åtgärd nr 2), noterar kommissionen att Tyskland i svaret på beslutet om att inleda förfarandet meddelat att undsättningsstödet vid den tiden återbetalats i sin helhet, och att förseningen i återbetalningen berodde på att denna gjordes från behållningen i det gamla bolaget GT i konkurs. I enlighet med tidigare praxis i liknande fall(7) betraktar kommissionen förutsättningarna för godkännande av undsättningsstöd som uppfyllda.

b) Omstruktureringsstöd

(42) Först konstaterar kommissionen att den tidpunkt då omstruktureringsplanen presenterades måste betraktas som avgörande när omstruktureringsstöd bedöms enligt riktlinjerna.

(43) Åtgärd nr 11 och den 50-procentiga fullgörandegarantin och räntebidraget i samband med åtgärd nr 12 måste bedömas som tillfälligt stöd till omstrukturering.

(44) I beslutet om att inleda förfarandet uttalade kommissionen också tvivel på att följande förutsättningar i riktlinjerna för beviljande av omstruktureringsstöd är uppfyllda:

1. Företagets stödberättigande

(45) Med hänsyn till de uppgifter som nu finns om att EGT inte ingick i någon större ekonomisk enhet anser kommissionen att dess tvivel på att EGT kunde betraktas som ett företag i svårigheter undanröjts.

2. Återställande av lönsamheten

(46) När det gäller tvivlen på att omstruktureringsplanen skulle kunna återställa EGT:s lönsamhet noterar kommissionen Tysklands uppgift att kundstocken utvidgades med flera kunder, och att relationerna till NHW var av underordnad vikt.

(47) Påståendet att planen byggde på en detaljplanering med avseende på kunder och omsättning kunde dock inte undanröja det centrala tvivlet på att planen byggde på realistiska antaganden. Kommissionen anser fortfarande att den stora omsättnings- och vinstökning som förutsågs, och som inte svarar mot de marknadsdata som angavs i marknadsanalysen för sektorn, är orealistisk. Enligt uppgift från Tyskland förutsågs för år 2000 en ökning av EGT:s omsättning med 30 % och för år 2001 med ytterligare 100 %. Av uppgifterna i marknadsanalysen framgår att försäljningen i gjutjärnssektorn i allmänhet och i delsegmentet motor- och drivelement i synnerhet går tillbaka. Även om denna punkt också nämns i beslutet att inleda förfarandet, förklaras inte i de upplysningar Tyskland lämnat varför EGT:s omsättning tvärtemot den prognostiserade utvecklingen inom såväl marknaden som de delsegment där EGT verkar skulle förbättras. Vidare kan det konstateras att personalkostnaderna per anställd enligt den information som lämnats har stigit avsevärt. Mot denna bakgrund äventyras därför planens genomförande ytterligare. Därför anser kommissionen fortfarande att planen inte hade kunnat återställa företagets lönsamhet. Denna slutsats stöds av det faktum att företaget år 2001 måste inge konkursansökan.

3. Stödets begränsning till vad som är absolut nödvändigt

(48) I riktlinjerna krävs att stödmottagande företag i väsentlig utsträckning skall bidra till omstruktureringen med egna medel eller genom extern finansiering på marknadsmässiga villkor.

(49) Omstruktureringskostnaderna uppgår till 18965000 mark.

(50) Kommissionen konstaterar att stödmottagarens bidrag med egna medel eller genom extern finansiering enligt senaste uppgifter från Tyskland uppgår till 3900000 mark och fördelar sig på följande sätt:

>Plats för tabell>

Anmärkning:

Sifferuppgifterna är avrundade och inte aritmetiskt korrekta.

(51) När det gäller övriga bidrag som enligt Tyskland också skulle betraktas som stödmottagarens bidrag med egna medel eller genom extern finansiering, bekräftar kommissionen sin redogörelse i beslutet att inleda förfarandet och anser dessutom att dessa inte kan betraktas som bidrag från stödmottagaren.

(52) Med beaktande av det faktum att stödmottagarens bidrag med egna medel eller genom extern finansiering enligt senaste upplysningar är väsentligt högre än vad som anges i den preliminära bedömningen, drar kommissionen slutsatsen att dess ursprungliga tvivel på att stödmottagaren lämnat något påtagligt bidrag till omstruktureringen har undanröjts.

VI. SLUTSATSER

(53) Kommissionen konstaterar att Tyskland olagligen har genomfört stödet i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. På grundval av denna bedömning drar kommissionen dessutom slutsatsen att det tillfälliga stödet till omstrukturering är oförenligt med den gemensamma marknaden, då det inte uppfyller de krav som fastställs i riktlinjerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Eisenguss Torgelow GmbH, Torgelow, Mecklenburg-Vorpommern, i form av ett bidrag på 2000000 mark (1022583 euro), en fullgörandegaranti genom Kreditanstalt für Wiederaufbau på 311042 mark (159033 euro) för ett lån från Deutsche Bank AG på 622085 mark (318067 euro) samt räntebidrag på 3,7 % för detta lån, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1. Tyskland skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 3

Tyskland skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 5 juni 2003.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Medlem av kommissionen

(1) EGT C 63, 12.3.2002, s. 4.

(2) Se fotnot 1.

(3) Sedan NHW hade fått stöd införde kommissionen detta i registret år 1999 som stöd NN 38/99. Ett formellt granskningsförfarande inleddes den 16 maj 2000.

(4) EGT C 228, 9.10.1999, s. 2.

(5) EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

(6) EGT C 273, 9.9.1997, s. 3.

(7) Jämför kommissionens beslut 83/252/EWG (Cematex), EGT L 140, 31.5.1983, s. 27.