Kommissionens beslut

av den 13 maj 2003

om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla Porzellan GmbH och Kahla/Thüringen Porzellan GmbH

[delgivet med nr K(2003) 1520]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/643/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar(1), ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Den 16 november 1998 och 24 mars 1999 inkom till kommissionen besvär från konkurrenter som invände mot felaktig användning av förment statligt stöd som delstaten Thüringen skulle ha beviljat till förmån för Kahla Porzellan GmbH (Kahla I) och Kahla/Thüringen Porzellan GmbH (Kahla II), båda i Thüringen, Tyskland.

(2) Efter en omfattande skriftväxling och möten med företrädare för de tyska myndigheterna inledde kommissionen den 15 november 2000 ett formellt undersökningsförfarande med anledning av de ad hoc-stöd som beviljats företagen. Samtidigt uppmanades Tyskland att överlämna tillräckliga uppgifter för att det skulle kunna bedömas om några stödåtgärder var förenliga med de godkända stödordningar enligt vilka de påstods ha beviljats.

(3) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Den 31 juli 2001 mottog kommissionen synpunkter från Kahla II, som vidarebefordrades till de tyska myndigheterna med en skrivelse av den 7 augusti 2001.

(4) Tysklands svar på föreläggandet att lämna upplysningar mottogs i en skrivelse av den 26 mars 2001, där kommissionen fick upplysningar om stödet och om ytterligare stödåtgärder till förmån för företaget som inte hade anmälts tidigare. Kommissionen begärde den 28 maj 2001 ytterligare upplysningar, som inkom den 31 juni 2001. Flera kompletterande uppgifter lämnades den 9 augusti 2001.

(5) Genom en skrivelse av den 30 november 2001 underrättade kommissionen Tyskland om att den hade utvidgat förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget till de stöd som inte är förenliga med de godkända stödordningar enligt vilka de påstods ha beviljats, samt till de stöd som kommissionen inte tidigare underrättats om.

(6) Den 10 december 2001 diskuterades ärendet grundligt med företrädare för de tyska myndigheterna och företaget.

(7) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Kommissionen har mottagit synpunkter från stödmottagaren (Kahla II). Synpunkterna vidarebefordrades med skrivelse av den 6 mars 2002 till Tyskland, som givits tillfälle att inkomma med synpunkter.

(8) Den 30 januari svarade Tyskland på beslutet att utvidga det formella granskningsförfarandet och lämnade utförliga upplysningar. Ytterligare upplysningar begärdes genom en skrivelse av den 30 april 2002. Tyskland svarade genom en skrivelse av den 29 maj 2002, som registrerades samma dag.

(9) Den 28 februari 2002 mottog kommissionen synpunkter från Kahla II, som skickades till de tyska myndigheterna med en skrivelse av den 6 mars 2002. Den 18 mars 2002 inkom nya besvär över att Kahla II skulle ha fått ytterligare stöd. Dessa upplysningar vidarebefordrades med en skrivelse av den 30 april 2002 till Tyskland. Tysklands svar på besvären inkom den 29 maj 2002.

(10) Den 24 juli 2002 diskuterades ärendet på nytt med företrädare för Tyskland. Efter detta möte lämnade Tyskland den 7 augusti 2002 ytterligare kommentarer. Den 30 juli 2002 vidhöll Kahla II fortfarande sina tidigare argument. Genom en skrivelse av den 1 oktober 2002, som registrerades samma dag, lämnade Tyskland ytterligare synpunkter.

II. BESKRIVNING

A. Företaget

(11) Kahla II är en efterföljare till Kahla I. Såväl Kahla I som Kahla II tillverkar serviser av porslin och finkeramik. Företaget ligger i en region som är berättigad till stöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget.

Kahla I

(12) I överensstämmelse med den tyska förordningen om omvandling av folkägda kombinat, företag och institutioner till aktiebolag (UmwandVO)grundades företaget den 1 mars 1990 genom omvandling av VEB Vereinigte Porzellanwerke Kahla till två företag med begränsad ansvarighet. Ett av dessa företag var Kahla I. Den 23 april 1991 privatiserade Treuhandanstalt (THA) Kahla I genom försäljning till de privata investerarna Hoffmann (75,1 % av aktiekapitalet) och Ueing (24,9 % av aktiekapitalet) mot en köpeskilling av två tyska mark. Privatiseringskontraktet gick till de enda anbudsgivarna, sedan THA hade offentliggjort den planerade avyttringen i förteckningen över företag som bjöds ut till försäljning (Hoppenstedt) och förfrågat sig hos keramiska industriförbund och handelskammare. Enligt uppgift från Tyskland skulle en likvidering av företaget ha ställt sig kostsammare för THA. Privatiseringsavtalet trädde enligt tyska uppgifter i kraft först den 11 december 1992.

(13) Tyskland har överlämnat följande data över verksamheten:

Tabell 1

>Plats för tabell>

(14) Den 9 augusti 1993 lämnade företaget in konkursansökan. Konkursförfarandet inleddes den 29 september 1993.

(15) Enligt uppgift från Tyskland sökte konkursförvaltaren sedan konkursförfarandet inletts efter investerare som kunde överta anläggningstillgångarna. Det bästa priset för anläggningstillgångarna skulle enligt konkursförvaltaren uppnås genom att företaget såldes som ett företag med en pågående verksamhet.

Kahla II

(16) I november 1993 grundade en privat investerare, G. Raithel, Kahla II. I januari 1994 avyttrade konkursförvaltaren fastigheter, maskiner och anläggningar samt lagertillgångar tillhöriga företaget Kahla I i konkurs till G. Raithel, och 380 anställda övertogs.

(17) Den totala köpeskillingen var ursprungligen 7,391 miljoner mark. Avtalet ändrades den 5 oktober 1994, så att ett pris på 2,05 miljoner mark skulle betalas för anläggningarna när det ändrade avtalet undertecknades, viket skulle finansieras genom ett bidrag på 2,5 miljoner mark (se åtgärd 15). Lagliga rättigheter, varumärken, registrerade mönster och know-how överläts för en mark. Kundregistret och inneliggande beställningar överläts utan ersättning. Ersättningen för lagret, 2,136 miljoner mark, skulle erläggas i tio delbetalningar med början den 1 mars 1994. Fastigheten skulle avyttras skattefritt för 3,205 miljoner mark, vilket skulle betalas inom 14 dagar.

(18) Enligt uppgift från Tyskland gjordes delutbetalningar fram till 1996. En slutbetalning på en miljon mark gjordes 1999, sedan konkursförvaltaren hade upphävt en inteckning (Grundschuld) på en del av fastigheten. Det totala pris som till slut betalades uppgick till 6,727 miljoner mark. Enligt uppgift från Tyskland berodde nedskrivningen av priset för lagret med 0,664 miljoner mark på skador som konstaterades efter försäljningen. Enligt tillgängliga uppgifter finansierades avyttringen i första hand med statligt stöd. De egna tillgångarna utan varje stödkomponent uppgick endast till 55000 mark.

(19) Avyttringen av fastigheten godkändes den 18 juli 1994(4) av THA och den 19 oktober 1995 av dess efterträdare, Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (BvS).

(20) Dessutom stadgades i köpekontraktet att det av delstaten ägda Thüringer Industriebeteiligungs GmbH & Co. KG (TIB), ett statsägt företag som grundats av fristaten Thüringen och kontrolleras av denna genom en stiftelse, skulle överta en passiv andel på 49 % i Kahla II. Detta skedde den 5 mars 1994.

(21) Tyskland lade fram följande uppgifter om företagets verksamhet:

Tabell 2

>Plats för tabell>

B. Finansieringsåtgärder

a) Finansieringsåtgärder till förmån för Kahla I

(22) Följande finansiering av allmänna medel beviljades Kahla I från dess grundande fram till konkursen:

Tabell 3

>Plats för tabell>

(23) Åtgärd 1: En exportkreditgaranti som beviljades före privatiseringen, men som enligt uppgift från Tyskland aldrig togs i anspråk.

(24) Åtgärderna 2 och 3: THA övertog skulder från krediter som Dresdner Bank AG beviljat före den 1 juli 1990 och från lån som THA beviljat före privatiseringen.

(25) Åtgärd 4: Tyskland uppger att dessa garantier från THA beviljades för att täcka investeringar och för att täcka en förlust och krediter från Dresdner Bank AG. För dessa garantier ställde företaget olika säkerheter, som THA avstod från att ta i anspråk efter det att konkursförfarandet inletts. Som ytterligare säkerhet fick THA rätt att utnyttja de fastigheter som inte omedelbart behövdes för företagets drift. Dessa fastigheter värderades till 13,3 miljoner mark. De erhållna intäkterna skulle användas till att amortera krediter som garanterades av THA. Tyskland medger att krediter som säkrades av dessa garantier med samtycke från THA aldrig återbetalades. Vid den tidpunkt då de togs i anspråk uppgick dessa garantier inklusive ränta till ett sammanlagt belopp av 24,9 miljoner mark.

(26) Åtgärd 5: I december 1991 fick företaget investeringsbidrag från delstaten Thüringen på 1,825 miljoner mark.

(27) Åtgärd 6: Den 5 oktober 1992 beviljade THA ett lån på 4,2 miljoner mark för att undvika insolvens.

(28) Åtgärd 7: Den 1 december 1992 ställde THA ytterligare ett lån på 1,8 miljoner mark till förfogande, även detta för att undvika insolvens.

(29) Åtgärd 8: Intäkterna från den avyttring av företagets fastigheter som nämns i åtgärd 3 inbringade totalt 5,676 miljoner mark. År 1993 ställdes 3,4 miljoner mark av den totala intäkten från Kahla I till förfogande och användes inte till att amortera de krediter Treuhand garanterade. Tyskland anger att betalningen av detta belopp till THA visserligen sköts upp, men att man inte avstod från återbetalning, då hela beloppet på 5,676 miljoner mark togs upp i konkursboet. Därför uppgick de Treuhand-medel som kom företaget tillgodo och inte användes för att amortera krediter till sammanlagt 5,676 miljoner mark. Tyskland har inte bestridit detta faktum.

(30) Åtgärd 9: Två krediter från Kreis- und Stadtsparkasse Jena på sammanlagt 3,9 miljoner mark. Som säkerhet för dessa krediter till en räntesats av 13,25 % respektive 17,25 % låg en inteckning på 10 miljoner mark.

(31) Åtgärd 10: Åren 1992-1995 betalades investeringspremier (enligt Investitionszulagengesetz, en slags skattesubvention [öv. anm]) på 0,035 miljoner mark.

(32) Sammanlagt har Kahla I fått offentligt finansiellt stöd på 115,736 miljoner mark. Trots detta stöd inleddes konkursförfarandet den 29 september 1993. Tyskland uppger att THA registrerade skulder på 41,2 miljoner mark som en del av konkursboet. I detta belopp ingår åtgärderna 3, 6, 7 och 8 inklusive ränta.

(33) Den 27 september 1993 beslutade THA avstå från att ta i anspråk de säkerheter företaget ställt för garantier i samband med åtgärd 4. Den 18 juli 1994 avstod THA respektive dess efterföljare, BvS, från det fullständiga övertagande som var rättsligt garanterat. Enligt uppgift från Tyskland skulle detta ha lett till kompensationsersättningar till andra borgenärer, och därmed till merkostnader.

b) Finansieringsåtgärder till förmån för Kahla II

(34) Följande offentliga finansieringsåtgärder beviljades Kahla II från dess grundande fram till år 1999:

Tabell 4

>Plats för tabell>

(35) Åtgärd 11: I mars 1994 övertog TIB mot betalning av 1,975 miljoner mark 49 % av aktierna i Kahla II. Den 31 december 1999 avvecklade TIB sitt delägande i företaget och överlät sina aktier i Kahla II till G. Raithel och hans son, H. Raithel, som betalade (...)(5) mark för dessa.

(36) Åtgärd 12: I mars 1994 lämnade TIB ett vinstandelslån (partiarisches Darlehen) på 6 miljoner mark. Tyskland förklarar att detta lån inte ger TIB någon ytterligare rösträtt. Lånet skulle löpa med 12 % ränta, men räntebeloppet begränsades till 50 % av årets överskott. Kommissionen noterar att Kahla II först 1996 började gå med blygsam vinst. Ingen riskpremie avtalades. Tyskland uppger att lånet återbetalades med ränta den 29 december 1999 på 1,631 miljoner mark.

(37) Åtgärderna 13 och 23: Delstaten Thüringen övertog i mars 1994 en 90-procentig villkorlig borgen för investeringskrediter upp till 13,5 miljoner mark. Då krediterna till slut lämnades, täckte garantin enligt åtgärd 13 krediterna 18-22. Garantin enligt åtgärd 23 täckte en kredit på 1 miljon mark som en privatbank hade lämnat i februari 1996 till 6,1 % ränta.

(38) Åtgärd 14: Ytterligare en villkorlig 90-procentig garanti för driftskapitalkredit på 6,5 miljoner mark beviljades av delstaten Thüringen i mars 1994. Krediten beviljades i själva verket i september 1995 av en privatbank till en räntesats av 8,5 %. Denna garanti nedsattes stegvis och löpte ut den 31 december 1999.

(39) Für dessa garantier betalade företaget en årlig avgift på 0,75 %, som sänktes till 0,5 % från juni 1995.

(40) Åtgärd 15: Ett bidrag för små och medelstora företag på ursprungligen 2 miljoner mark, senare 2,5 miljoner mark, som beviljades den 10 maj 1994.

(41) Åtgärd 16: Ett lån för stöd till eget kapital (EKH-lån) på 0,2 miljoner mark, som hade beviljats investeraren Raithel i juni 1994, enligt uppgift inom en stödordning(6) i samband med att Kahla II grundades. Enligt denna ordning skulle investeraren ställa beloppet till företagets förfogande som eget kapital. Enligt uppgift från Tyskland återbetalades lånet den 30 september 2001.

(42) Åtgärd 17: I maj 1994 beviljades ett lån på 1,8 miljoner mark, enligt uppgift inom ERP-programmet för startande av nya företag(7).

(43) Åtgärd 18: Ett investeringslån på 2 miljoner mark som enligt uppgift beviljades inom ERP-uppbyggnadsprogrammet i mars 1995(8).

(44) Åtgärd 19: Ett investeringslån på 1 miljon mark som beviljades av Kreditanstalt für Wiederaufbau i mars 1993(9).

(45) Åtgärd 20: Ett investeringslån på 1,73 miljoner mark som beviljades i april 1995 enligt DtA-miljöprogrammet.

(46) Åtgärd 21: Ett investeringslån på 3,45 miljoner mark som enligt uppgift beviljades inom ERP-miljöprogrammet i april 1995(10).

(47) Då marknadsräntorna sjönk, omvandlades det utestående lånebeloppet inom ramen för åtgärderna 18-21 den 30 mars 1998 på 7,329 miljoner mark till ett marknadsmässigt lån i Hypovereinsbank. Räntesatsen för det nya lånet var 5,9 % och låg därmed över den gällande referensräntesatsen på 5,49 %. Kommissionen konstaterar dock, att den 90-procentiga garantin från åtgärd 13 ställdes till förfogande för detta nya marknadsmässiga lån.

(48) Åtgärd 22: Ett investeringslån på 2 miljoner mark som enligt uppgift beviljades inom ERP-uppbyggnadsprogrammet i mars 1996(11).

(49) Åtgärd 23: skäl 37.

(50) Åtgärd 24: I oktober 1994 fick Kahla II investeringsbidrag från delstaten Thüringen på 3,36 miljoner mark för investeringar åren 1994-1996(12).

(51) Åtgärd 25: Åren 1994-1996 fick företaget investeringspremier på 0,838 miljoner mark(13).

(52) Åtgärd 26: Bidrag till främjande av främjande av sysselsättningen på 1,549 miljoner mark åren 1994-1996.

(53) Åtgärd 27: Åren 1994-1996 fick företaget bidrag för deltagande i mässor på 122414 mark, bidrag för reklam på 0,03 miljoner mark, FoU-bidrag på 0,318 miljoner mark och bidrag för rehabilitering av arbetskraft på 0,021 miljoner mark.

(54) Åtgärd 28: Ytterligare investeringsbidrag på 1,67 miljoner mark beviljades i december 1996 för åren 1997-1999.

(55) Åtgärd 29: Företaget fick investeringspremier på 0,365 miljoner mark för åren 1997-1999.

(56) Åtgärd 30: Ett lån på 2,32 miljoner mark beviljades i maj 1999 av en privat bank. Detta lån täcktes också av den 90-procentiga villkorliga garanti som delstaten Thüringen beviljade i mars 1994 för investeringskrediter upp till 13,5 miljoner mark (se åtgärderna 13 och 23). Detta lån gavs till en räntesats på 4,6 %.

(57) Åtgärd 31: Ytterligare bidrag till främjande av sysselsättningen på 0,851 miljoner mark.

(58) Åtgärd 32: Enligt årsberättelserna fick företaget åren 1997-1999 bidrag för deltagande i mässor, reklam och återanpassning av arbetstagare på 342910 mark, samt bidrag för personalkostnader i samband med FoU-verksamhet på 8602 mark. Därmed uppgick det totala bidragsbeloppet till 0,352 miljoner mark.

(59) Vidare förklarade Tyskland sedan det formella granskningsförfarandet utvidgats att företaget hade utnyttjat en ordning som medger att investeringar skrivs av snabbare i början och minskar med tiden (Sonderabschreibung). Tyskland medger att denna åtgärd i själva verket innebar en fördel för företaget, då den inte endast medförde förluster under de första åren utan även att mindre skatt betalades. Den intäktsförlust staten fick vidkännas genom skatteminskningen måste också betraktas som en finansieringsåtgärd från statens sida till förmån för Kahla II (se nedan: åtgärd 33).

C. Planen

(60) Enligt uppgift från Tyskland lades en plan för finansiering av Kahla II:s behov fram den 25 mars 1994. De ursprungligen planerade kostnaderna minskades med cirka 2 miljoner mark. En detaljerad uppställning ges i tabell 5, som hämtats från uppgifter som lämnats av Tyskland.

Tabell 5

>Plats för tabell>

(61) För att täcka dessa kostnader utarbetades i mars 1994 en finansieringsplan, som därefter ändrats flera gånger. Tabell 6 är hämtad från uppgifter som lämnats av Tyskland. Uppgifter i kursivstil avser medel som påstås vara privata.

Tabell 6

>Plats för tabell>

(62) TIB:s delägande (åtgärd 11) ökades år 1995 med 0,25 miljoner mark gentemot det belopp som avsågs från början. Vidare konstateras att ett lån på 13,5 miljoner mark fanns med i den ursprungliga planen. För detta lån och för en driftskapitalkredit på 6,5 miljoner mark från en privat bank övertog delstaten 90-procentiga garantier (åtgärderna 13 och 14). Rörelsekrediten tillfördes år 1994. Lånen på sammanlagt 13,5 miljoner mark beviljades år 1995 (åtgärderna 18-22) och täcktes helt genom en 90 %-procentig garanti.

(63) Beträffande de medel som påstås vara privata konstateras att det tillskott från investeraren som ursprungligen avsågs uppgå till 2,555 miljoner mark minskades till 2,055 miljoner mark, alltså med 0,5 miljon mark. "SMF-bidraget" (åtgärd 15) höjdes med 0,5 miljoner mark, alltså med exakt samma belopp som investerarens tillskott minskades. När det belopp som sägs ha skjutits till av den privata investeraren faktiskt betalades in, bestod detta dessutom av ett kontantbelopp på 0,055 miljoner mark av investerarens egna medel och två lån på 2 miljoner mark som gavs av statliga banker enligt godkända stödordningar (åtgärderna 16 och 17).

(64) Det konstateras att varken de bidrag som beviljats enligt åtgärderna 26 och 27 eller den ordning för särskild avskrivning som företaget enligt uppgift från Tyskland kunde ta i anspråk (åtgärd 33) nämns i tabell 6, som Tyskland överlämnat. I en särskild tabell som överlämnades den 30 januari 2002 angav Tyskland att de investeringar som avskrevs åren 1994 och 1995 uppgick till sammanlagt 3,603 miljoner mark.

(65) Tyskland har överlämnat följande tabell över olika investeringar som företaget gjorde åren 1997 och 1998:

Tabell 7

>Plats för tabell>

(66) Finansieringen av dessa kostnader anges i detalj i tabell 8, som Tyskland överlämnat.

Tabell 8

>Plats för tabell>

(67) Det konstateras att tabell 8, som Tyskland överlämnat, inte avser bidragen inom åtgärderna 31 och 32. För finansiering av kostnaderna i tabell 7 anger Tyskland emellertid att företaget enligt ordningen för särskild avskrivning (åtgärd 33) hade skrivit av investeringar på upp till 0,743 miljoner mark. Det sistnämnda beloppet ingår troligen i posten "Andra källor" i tabell 8.

(68) Tyskland har vidare överlämnat ytterligare en investeringsplan(14), där de investeringar som gjordes åren 1994-2000 och skulle göras 2000-2003 anges i detalj. Denna plan tar främst upp ett stort antal maskiner och anläggningar som företaget investerat i. De totala kostnaderna åren 1994-2000 anges i tabell 9, som Tyskland överlämnat.

Tabell 9

>Plats för tabell>

(69) Kommissionen konstaterar att denna sistnämnda investeringsplan sammanfattar en del av de investeringar som beskrivs i tabellerna 5-8. Åren 1994-1996 gjordes investeringar till ett sammanlagt belopp av 14,977 miljoner mark. Detta motsvarar de investeringar som anges i tabell 5 under posten "Förnyelse av maskiner", och som faktiskt genomförts. För åren 1997 och 1998 motsvarar det totala investeringsbeloppet de investeringar som gjorts enligt tabell 7.

D. Marknadsanalys

(70) Såväl Kahla I som Kahla II tillverkar serviser av porslin och finkeramik för hushållssektorn. Kahla II har expanderat och producerar i dag även för yrkesmässigt bruk, särskilt för hotell och för dekorationsändamål. Produkterna exporteras också.

(71) Inom sektorn bords- och prydnadsporslin bedrivs en omfattande handel mellan medlemsstaterna. Medan prydnadsporslin framställs i hela Europa, är tillverkarna av bordsporslin starkt regionalt koncentrerade till Nordbayern (Tyskland), Staffordshire (Förenade kungariket) och Limousin (Frankrike). Förutom ett stort antal små och medelstora företag finns det även åtskilliga stora företag. Till dessa hör Villeroy & Boch (Tyskland/Luxemburg), Hutschenreuther och Rosenthal (Tyskland) samt Royal Doulton och Wedgewood (Förenade kungariket), vilka tillsammans svarar för mer än en tredjedel av den totala produktionen i gemenskapen. Hotell- och värdshusnäringens speciella krav har lett till att en gren uppstått för "hotellporslin", särskilt utformat, starkt porslin. Förenade kungariket, Tyskland och Italien är viktiga producenter och förbrukare. Särskilda kännetecken på denna ytterst arbetsintensiva bransch med dess stora produktsortiment är en nära relation till slutförbrukaren och en nödvändig konkurrens när det gäller design. Nominellt överstiger försäljningen till tredje land gemenskapens import, men kvantitativt sett är importen större än exporten, framförallt till följd av den extremt billiga införseln från Kina(15).

(72) Det råder överkapacitet i porslinsbranschen. Tillväxten i tillverkningen och förbrukningen stannade av mellan 1984 och 1991 och följdes av bakslag under 1992 och 1993. Den uppgång som väntades för 1994 uteblev. Handelsbalansen under de senaste åren har varit positiv, men importandelen har ökat klart, särskilt när det gäller hushållsporslin. Exportökningen kan inte kompensera konkurrenstrycket i sektorn. Tvärtom har det ansträngda konkurrensläget i förening med överskottskapaciteten skärpts ytterligare genom att nya aktörer från Sydostasien och Östeuropa (framförallt Tjeckien och Ungern), som drar fördel av sina handelsavtal med gemenskapen, uppträtt på marknaden(16).

III. SKÄL FÖR ATT INLEDA OCH UTVIDGA DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET

(73) När det formella granskningsförfarandet inleddes, granskade kommissionen finansieringen av Kahla I och Kahla II mot bakgrund av artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet. Den gavs av statliga medel och snedvred konkurrensen mellan medlemsstaterna eller hotade att snedvrida den och gynnade företaget. Enligt kommissionens preliminära bedömning var Kahla I och Kahla II företag i svårigheter. Kommissionen betvivlade dessutom att staten hade uppträtt som en företagare i en marknadsekonomi då den tillförde dessa företag finansiella medel. Enligt en preliminär bedömning innebar åtgärderna statligt stöd.

(74) Då kommissionen hyste allvarliga tvivel huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden, inledde den med anledning av ad hoc-stödet till Kahla I och Kahla II det formella granskningsförfarandet. Dessutom hävdade Tyskland att många stödåtgärder hade beviljats enligt godkända stödordningar. Kommissionen kunde inte på grundval av de uppgifter den hade tillgång till avgöra om åtgärderna var förenliga med de godkända stödordningar enligt vilka de påstods ha beviljats. Då det formella granskningsförfarandet inleddes, förelade den därför Tyskland att lämna upplysningar för att klarlägga denna fråga.

(75) De upplysningar som lämnats som svar på föreläggandet att lämna upplysningar skingrade kommissionens tvivel på att det var fråga om befintligt stöd endast när det gäller några åtgärder som sades ha beviljats enligt en godkänd stödordning. Vidare fastställde kommissionen för flera åtgärder fakta som den inte tidigare fått uppgift om. Därför utvidgade kommissionen det formella granskningsförfarandet för att bedöma de åtgärder som uppenbart fortfarande inte är förenliga med godkända stödordningar, samt de åtgärder som den fått uppgift om först sedan det formella granskningsförfarandet inletts.

IV. KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND

(76) I sin skrivelse av den 11 november 1999 var Tyskland av den åsikten att ingen av ovannämnda finansieringsåtgärder behövde anmälas till kommissionen. Tyskland hävdade att Kahla II var nybildat i februari 1994 och inte fortsatte Kahla I:s verksamhet. Enligt uppgift från Tyskland befann sig Kahla II inte i svårigheter. Under hela förfarandet har Tyskland insisterat på denna punkt. För att underbygga detta resonemang lade Tyskland för första gången fram två konsultrapporter av den 29 november 1993 och den 11 januari 1994. Sedan det formella granskningsförfarandet utvidgats, lämnade Tyskland en ny konsultrapport av den 21 januari 2002.

(77) Tyskland hävdade först att flertalet statliga finansieringsåtgärder inte borde betraktas som stöd, eftersom myndigheterna hade handlat som en företagare i en marknadsekonomi då de lovade Kahla II finansiell hjälp. De övriga finansieringsåtgärderna till Kahla II, som inte faller under principen för en privat investerare som agerar i en marknadsekonomi, omfattas enligt Tyskland antingen av godkända stödordningar eller skall betraktas som stöd av mindre betydelse. Tyskland lämnade utförliga upplysningar och underlag.

(78) Sedan det formella granskningsförfarandet inletts medgav Tyskland att några åtgärder kunde utgöra stöd, och att några inte kunde falla under vare sig reglerna om stöd av mindre betydelse eller godkända stödordningar i kommissionens meddelande om försumbart stöd(17) och kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse(18). Tyskland hävdade dock att det i dessa fall var fråga om stöd till investeringar som ryms inom de regionala maximigränserna för stöd. Vidare lämnade Tyskland flera investeringsplaner och kompletterande upplysningar i denna fråga, inklusive en uppskattning av stödintensiteten i åtgärderna.

(79) Avslutningsvis anförde Tyskland att kommissionen borde granska om stödet kunde anses vara förenligt med den gemensamma marknadens sysselsättningsstöd, om den inte kunde godta något av de anförda skälen, särskilt för åtgärd 26.

(80) I sin skrivelse av den 1 oktober 2002 förklarade Tyskland, mot alla tidigare skäl, att om kommissionen skulle betrakta Kahla II som ett företag i svårigheter, borde stödåtgärderna ifråga bedömas som omstruktureringsstöd enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(19) (omstruktureringsriktlinjerna).

V. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(81) Sedan förfarandet inletts och utvidgats fick kommissionen synpunkter från Kahla II, som överlämnades till Tyskland med skrivelser av den 7 augusti 2001 och 6 mars 2002. De skäl Kahla II lade fram stämmer i huvudsak överens med Tysklands.

(82) Vidare anfördes i en ny besvärsskrivelse att Kahla II skulle ha fått ytterligare stöd. Dessa upplysningar överlämnades till Tyskland med en skrivelse av den 30 april 2002. Den 29 maj 2002 svarade Tyskland och hävdade att företaget inte hade fått något annat stöd än de som kommissionen hade fått uppgift om.

(83) Den 30 juli 2002 övelämnade Kahla II till kommissionen ytterligare synpunkter, som inte innehöll några nya fakta eller bevis, men där Tyskland vidhöll sina tidigare påståenden att företaget aldrig hade befunnit sig i svårigheter, att vissa åtgärder inte skulle betraktas som stöd, och att ad hoc-stödet måste betraktas som förenligt regionalt stöd.

VI. BEDÖMNING

A. Företaget

(84) När det formella granskningsförfarandet inleddes, kunde kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter inte bedöma om Kahla I och Kahla II var fristående företag eller i vad mån Kahla II skall betraktas som en Auffanglösung (överlåtelse av tillgångar). Därför uppmanades Tyskland att lägga fram tillräckliga upplysningar för ett klarläggande på denna punkt.

(85) När det formella granskningsförfarandet utvidgades, kom kommissionen till den slutsatsen att Kahla I och Kahla II var olika rättssubjekt. Kahla II betraktades som ett Auffanggesellschaft (företag som bildats genom en likvidation eller ett övertagande), då det grundades av G. Raithel som ett skalbolag för att fortsätta verksamheten i Kahla I under avveckling och överta dess tillgångar. I det tillgängliga underlaget kallas Kahla II ofta Auffanggesellschaft, och kommissionen konstaterade att kontrollen, egendomsförhållandena och rättssubjektet ändrats. Tyskland har inte invänt mot denna uppfattning.

(86) Avyttringen av tillgångarna i Kahla II skedde inte genom någon öppen och villkorslös anbudsinfordran. Tyskland förklarar att marknadsaktörerna hade informerats om att tillgångarna bjöds ut till försäljning. Enligt Tyskland valde konkursförvaltaren ut G. Raithel som den bäste anbudsgivaren efter förhandlingar med två potentiella investerare. Enligt konkursförvaltarens uppgift var skälen för detta val dels att anbudsgivaren hade erfarenhet från porslinsmarknaden, dels att han gett ett väsentligt högre bud än den andre anbudsgivaren, som enligt Tyskland bjöd en mark. Kommissionen konstaterar dock att G. Raithel visserligen faktiskt bjöd mer än en mark, men att finansieringen skulle ske med statliga medel. Det framgår dock av tillgängliga upplysningar att G. Raithel tillförde 55000 mark av egna medel, alltså mer än en mark. På grundval av tillgängliga upplysningar godtar kommissionen Tysklands åsikt att G. Raithel var den bäste anbudsgivaren.

(87) Kommissionen accepterar att värdet på Kahla I:s fastighet grundades på ett utlåtande från en oberoende sakkunnig. Tyskland förklarade att värdet på anläggningar och lager - sammanlagt cirka 3,5 miljoner mark - inte grundades på något sakkunnigutlåtande, då det fanns praktiska problem och en stor del av anläggningarna var i dåligt skick och hade måst ersättas. Med hänsyn härtill drar kommissionen slutsatsen att det inte finns anledning betvivla att det pris som betalades för Kahla I:s tillgångar motsvarade marknadspriset.

(88) När det gäller den följande försäljningen av TIB:s andel på 49 % till Kahla II granskas i följande avsnitt om detta motsvarar det sätt på vilket en företagare i en marknadsekonomi skulle ha handlat. Kommissionen noterar dock att avyttringen av denna andel till G. Raithel och hans son den 31 december 1999 inte gjordes genom någon öppen, transparent och villkorslös anbudsinfordran.

(89) TIB är ett delstatligt finansinstitut. Enligt EG-domstolens etablerade rättspraxis och kommissionens politik anser kommissionen att försäljningspriset för ett offentligt delägande inte har något inslag av statligt stöd om försäljningsobjektet bjuds ut i ett öppet, villkorslöst och icke diskriminerande anbudsförfarande. Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa sådana förfaranden vid avveckling av offentliga deläganden.

(90) Om inget sådant förfarande tillämpas, kan försäljningspriset ha inslag av statligt stöd. Därför kan kommissionen vid behov granska om försäljningspriset står i rimlig proportion till värdet på det offentliga delägandet. I detta sammanhang konstaterar kommissionen, att priset för de andelar som avyttrades till G. Raithel och hans son översteg det pris som TIB självt hade betalat nästan sex år tidigare. Den konstaterar vidare att andelen var en minoritetsandel. Avslutningsvis skall framhållas att ingen berörd part besvärade sig över att godtyckligt ha uteslutits från försäljningen i samband med att det formella granskningsförfarandet inleddes eller utvidgades, och ingen berörd part lämnade något anbud på delägandet. Följaktligen finns det enligt kommissionens uppfattning inget belägg för något stöd i samband med att delägandet avyttrades.

B. Stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget

(91) Kahla I och Kahla II beviljades finansiellt stöd av statliga medel som gynnade båda företagen gentemot konkurrenterna. De fakta som finns i handlingarna visar att när inrättningar som står under statlig kontroll beviljar lån och delägande till privata företag, som TIB till Kahla II, måste deras verksamhet helt klart betaktas som statlig. I detta sammanhang hänvisas till en konsultrapport av den 29 november 1993, enligt vilken hela Kahlas omstruktureringskoncept måste ses mot bakgrund av den regionala regeringens ansträngningar att trygga arbetstillfällen hos Kahla(20). Då porslinsmarknaden är en europeisk produktmarknad där det råder hård konkurrens och överkapacitet, hotar finansiella fördelar som ett företag får gentemot sina konkurrenter att skapa en gynnad ställning, snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(92) När det formella granskningsförfarandet utvidgades, drog kommissionen för Kahla I:s del slutsatsen att åtgärderna 2, 3 och 9 inte utgör stöd. De övriga åtgärder Tyskland beviljat betraktas fortfarande som stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Tyskland har inte bestridit denna uppfattning, som alltså vidhålles.

(93) När det gäller Kahla II anser Tyskland fortfarande att det är ett nytt företag, som inte driver verksamheten i Kahla I vidare och som aldrig befunnit sig i svårigheter. Därför handlade myndigheterna som en företagare i en marknadsekonomi när de beviljade finansiellt stöd. Kommissionen kommer närmast att granska om de offentliga inrättningar som ställde finansiellt stöd till förfogande för Kahla II handlade som en företagare i en marknadsekonomi. För det andra kommer kommissionen att granska frågan om företagets svårigheter.

Företagare i en marknadsekonomi

(94) Tyskland har lagt fram två konsultrapporter som stöd för sin tes att de offentliga inrättningar som ställde finansiellt stöd till förfogande för Kahla II handlade som marknadsinriktade finansiärer.

(95) Som nämns i punkt 91 föreslås i den första rapporten av den 29 november 1993 med hänsyn till delstatsregeringens ansträngningar att bevara arbetstillfällena i Kahla en plan för omstrukturering av det nybildade företaget(21). Omstruktureringen skulle göras under åren 1994-1997 till en sammanlagd kostnad av 18,779 miljoner mark. Vinsttröskeln skulle nås 1996 med ett positivt resultat på 0,101 miljoner mark.

(96) Den andra rapporten lades fram för TIB den 11 januari 1994, före övertagandet av 49 % av företaget. I studien anges att TIB:s mål var att bevara och skapa arbetstillfällen i Thüringen(22). I studien påpekades att lönsamheten kunde återställas endast genom en omstrukturering med stöd från de offentliga myndigheterna. Vinsttröskeln skulle nås 1996 med ett positivt resultat på 1,394 miljoner mark. Det sades också i studien att det offentliga engagemanget i Kahla II innebar hög risk, och varje möjlighet att företaget skulle kunna återbetala något finansiellt stöd före 1998 uteslöts.

(97) Av dessa rapporter drar kommissionen slutsatsen att de statliga finansinstituten - särskilt TIB - inte handlade som företagare i en marknadsekonomi då de beviljade Kahla II finansiellt stöd. Rapporterna styrker entydigt att delstatsregeringens och dess finansinstituts mål var att bevara arbetstillfällen. Detta är inte huvudmålet för en företagare i en marknadsekonomi. I rapporterna förutses också förluster under minst två år, och man analyserar ingen tänkbar motprestation för myndigheternas delägande, vilket varje företagare i en marknadsekonomi hade tvingats göra.

(98) Vad gäller särskilt TIB:s delägande kan kommissionen endast vidhålla sin ståndpunkt att detta inte är förenligt med principen om en privat investerare som agerar i en marknadsekonomi, och följaktligen måste betraktas som stöd. Det faktum att TIB fem år senare avyttrade sin andel till majoritetsägarna G. Raithel och hans son till ett högre pris än det som betalats år 1994 ändrar inte denna slutsats. TIB:s agerande måste ex ante bedömas med hänsyn till potentiella risker och förväntade intäkter. På grundval av då tillgängliga rapporter var riskerna höga(23), men inga åtgärder vidtogs för att undanröja dem. Vidare gjordes inga analyser av framtida intäkter. Dessutom var TIB:s faktiska vinst blygsam.

(99) Tvärtemot Tysklands påståenden kunde villkoren för TIB:s delägande inte jämföras med villkoren för den privata finansiären, Raithel. Denne investerade enligt uppgift 2,055 miljoner mark i företaget. Av dessa var dock endast 0,055 miljoner mark hans egna privata medel. Återstående 2 miljoner mark kom från statliga medel i form av två lån som Raithel beviljades (åtgärderna 16 och 17). Dessutom säkrades ett av lånen (åtgärd 16) genom en garanti från förbundsregeringen gentemot Deutsche Ausgleichsbank, som beviljade lånet och det andra (åtgärd 17) genom en inteckning med bästa förmånsrätt i Kahla II:s fastighet(24). TIB ställde däremot 1,975 miljoner mark av egna medel till företagets förfogande i form av delägande. Detta belopp var eget kapital som inte prioriteras vid insolvens. Den risk TIB övertog är därmed klart högre än den privata finansiärens risk. Som kommer att belysas i punkt 111 hade G. Raithel dessutom rätt att frånträda avtalet om TIB inte gick in i delägande och/eller andra åtgärder, medan TIB inte hade någon sådan rätt. TIB:s delägande är därför inte förenligt med principen om en privat finansiär.

(100) Beträffande de övriga åtgärder Tyskland vidtagit skulle en företagare i en marknadsekonomi, med hänsyn till företagets speciella situation och det faktum att det verkar på en marknad som kännetecknas av strukturell överkapacitet, ha gett finansiellt stöd endast på villkor som tar dessa fakta med i beräkningen.

(101) Kommissionen skall nu granska de krediter som TIB och statsägda banker beviljat. Dessa krediter sammanfattas i tabell 10.

Tabell 10

>Plats för tabell>

(102) Tabell 10 styrker att de statliga finansinstituten inte handlat som företagare i en marknadsekonomi. Särskilt med hänsyn till vinstdelningslånet från TIB (åtgärd 12) konstateras att den avtalade räntesatsen var 12 %, men att räntan begränsades till 50 % av årets överskott. I rapporterna hade redan understrukits att Kahla II i varje fall under de två första åren inte skulle generera någon vinst. Detta var också fallet i verkligheten. Ingen höjning av räntesatsen fanns avtalad för att kompensera för de år då ränta sannolikt inte skulle betalas. Alltså beviljade TIB medvetet ett vinstandelslån som inte var förenat med någon ytterligare rösträtt, utan att begära någon som helst säkerhet och till en räntesats på 0 % för en period av minst två år. Ingen riskpremie avtalades för att kompensera de risker som förutsågs i den rapport som låg till grund för beviljandet av vinstdelningslånet (och delägandet). Beträffande återstående lån visar tabellen att samtliga beviljades till en räntesats som understeg referensräntesatsen. Dessutom kom säkerheterna, i den mån sådana ställdes, antingen från myndigheterna, eller också utnyttjades samma tillgångar upprepade gånger som säkerhet för alla lån. Ingen oberoende värdering gjordes av tillgångarna, varför deras faktiska värde är tveksamt. Det måste dessutom erinras om att tillgångarna finansierats med statligt stöd.

(103) Enligt borgensavtalet skulle G. Raithel ställa en oprioriterad borgen på 0,7 miljoner mark, om det inte kunde påvisas att han hade ställt personlig borgen för EKH-lånet (åtgärd 16). I låneavtalet för åtgärd 16 nämns inte att någon personlig borgen ställts utan i stället hänvisas till en garanti från förbundsregeringen. Kommissionen fick dock aldrig någon uppgift om att denna borgen på 0,7 miljoner mark någonsin ställdes. Enligt vad kommissionen känner till säkrades lånet genom en garanti från förbundsregeringen och inte alls genom något personligt borgensåtagande. Även om ett sådant hade ställts, vore det efterställt alla andra säkerheter och skulle endast täcka en mycket ringa del av den höga potentiella förlustrisken. Med hänsyn till detta kan kommissionen endast dra den slutsatsen att de statliga bankerna och instituten inte handlade som aktörer i en marknadsekonomi. Dessutom betecknar Tyskland självt lånen enligt åtgärderna 16-22 som stöd(25), om än som befintligt stöd. Kommissionen anser liksom Tyskland att de utgör stöd. Deras klassificering som befintligt stöd granskas i de följande avsnitten.

(104) När det gäller bidragen (åtgärderna 15, 24-29 och 31-32) skulle enligt kommissionens uppfattning ingen företagare i en marknadsekonomi ha gett bidrag utan krav på återbetalning. Tyskland har inte bestridit detta faktum. Beträffande delstatens 90-procentiga garantier (åtgärderna 13, 14, 23 och 30) medger Tyskland självt att dessa utgör stöd. Med hänsyn till de stora risker som var förenade med dem och frånvaron av en rimlig riskpremie delar kommissionen helt denna uppfattning. Denna fråga behöver alltså inte granskas vidare. Enligt Tyskland faller dessa garantier under regeln om stöd av mindre betydelse. Detta granskas i avsnitt D i bedömningen.

(105) Med hänsyn härtill kan kommissionen inte anse att de statliga finansinstitutens stöd till Kahla II gavs på villkor som en marknadsekonomisk företagare skulle ha tillämpat. Följaktligen betraktas alla Tysklands åtgärder fortfarande som stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

Företag i svårigheter

(106) Kahla II är en Auffanglösung, alltså ett nybildat företag som har övertagit tillgångarna från ett befintligt företag i konkurs. Även om Auffanglösungen är nya företag som bildats särskilt i östra Tyskland, kan de betraktas som företag i svårigheter. Det beror på att dessa skalbolag övertar tillgångar från ett befintligt företag i konkurs och fortsätter dess verksamhet, i regel utan att först genomföra någon godtagbar omstrukturering. Auffanglösungen "ärver" därmed en rad strukturella brister och kräver genomgripande förändringar för att kunna verka i en marknadsekonomi. Sådana förändringar är investeringar för ersättning och modernisering av gamla maskiner och anläggningar, förändringar i företagsstrukturen (traditionellt stora konglomerat som verkade i en planekonomi), personalminskning (konglomerat i östra Tyskland hade i regel överflödig personal), en ny produktinriktning, marknadsföring etc. Dessutom måste kundernas, leverantörernas och kreditinstitutens förtroende byggas upp på nytt, då ett Auffanggesellschaft är efterföljare till ett företag som misslyckats. I den meningen kan de inte jämföras med andra nybildade företag.

(107) Anpassningen sker i regel genom en omstrukturering, där i allmänhet statligt stöd ingår. Med hänsyn till den speciella situationen i de nya förbundsstaterna har kommissionen godkänt ett flexibelt och frikostigt koncept, då det gör det möjligt för Auffanglösungen att fram till slutet av 1999 utnyttja omstruktureringsstöd. Detta förfaringssätt kodifieras i fotnot 10 i riktlinjerna för omstrukturering (1999)(26). Med hänsyn till den speciella situation Auffanggesellschaften har, undantas de från regeln att nybildade företag enligt riktlinjerna för omstrukturering inte kan få stöd till undsättning och omstrukturering av företag.

(108) Inom ramen för ett annat förfarande(27) konstaterade Tyskland i skrivelser av den 5 mars och 6 maj 1999 uttryckligt att Kahla II var ett företag i svårigheter. Två år senare motsade dock Tyskland i en skrivelse av den 26 september 2001 sina tidigare uppgifter och konstaterade att Kahla II aldrig hade befunnit sig i svårigheter. I samband med detta förfarande företräder Tyskland uppfattningen att Kahla II inte kunde betraktas som ett företag i svårigheter, då inte alla villkor som nämns i riktlinjerna för omstrukturering var uppfyllda.

(109) Kommissionen noterar att riktlinjerna för omstrukturering inte ger någon exakt definition av ett företag i svårigheter, men anger typiska symtom. När det gäller Kahla II uppfylls det allmänna kriterium i punkt 2.1 i riktlinjerna för omstrukturering (1994) som används för att bestämma om ett företag befinner sig i svårigheter: Företag i svårigheter är företag, "som inte är i stånd att genomföra en sanering med egna medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare." Detta konstateras i de rapporter som fanns tillgängliga då Kahla II grundades och stöd beviljades (den tidpunkt som är relevant för bedömningen)(28). Där betraktas Kahla II som ett företag i svårigheter, och en omstrukturering för återställande av lönsamheten beskrivs(29). Ex post bekräftas detta av att företaget enligt tillgängliga upplysningar aldrig har erhållit finansiering från banker utan statligt stöd(30).

(110) Några av de indikatorer som anges i riktlinjerna för omstrukturering är faktiskt inte avsedda för Auffanglösungen, som utgör nybildade företag för vilka verksamhetens tidigare utveckling inte kan undersökas. Sålunda lider de vid tidpunkten för sitt grundande inte av symtom som vikande lönsamhet eller tilltagande förluster, minskande omsättning, växande lager, minskande kassaflöde, tilltagande räntebelastning etc. Här erinrar kommissionen om att Auffanglösungen utgör undantag från regeln att nybildade företag inte kan betraktas som företag i svårigheter och därför inte kan få något omstruktureringsstöd.

(111) Å andra sidan kan andra indikatorer tillämpas på Auffanglösungen, särskilt det låga bokförda nettovärdet. När det gäller Kahla II erinrar kommissionen om att detta är en efterföljare till ett företag i konkurs och därför troligen har förlorat förtroendet hos kunder, leverantörer och finansinstitut. Sålunda var även förvärvet av tillgångarna beroende av statligt stöd. I köpeavtalet för Kahla I:s tillgångar medgavs den nye investeraren, G. Raithel, rätt att häva avtalet om finansieringen, där olika statliga åtgärder ingick (som delägande från TIB och statliga lån), inte var tryggad(31). Vidare övertog Kahla II tillgångar från Kahla I, som aldrig genomgick någon framgångsrik omstrukturering och därför måste ansöka om konkurs. Ex post är det tydligt att strukturella problem överfördes, då Kahla II inte fick någon privat finansiering utan statligt stöd.

(112) Ytterligare en indikator är det stora antalet anställda. Då det statliga stöd som beviljas för Auffanglösungen i regel är knutet till att arbetstillfällen bevaras, medför det under en viss tidrymd ett ytterligare hinder i och med att ett visst antal arbetstillfällen måste bibehållas. Som de rapporter som nämns i punkt 91 styrker, var delstatsregeringen huvudmål att bevara arbetstillfällen. Under de följande åren minskade Kahla II antalet anställda. Av detta kan man sluta sig till att företaget i början hade alltför många anställda.

(113) Då Auffanglösungen dessutom måste genomföra omstruktureringar för att kunna verka i en marknadsekonomi, uppstår förluster under de första åren, kassaflödet förbättras inte under de första åren, och de nödvändiga investeringarna medför en hög skuld- och räntebelastning. Det var fallet också med Kahla II. Tyskland har visserligen aldrig kallat den process Kahla II genomgick en omstrukturering av ett företag i svårigheter, men kommissionen konstaterar att i de två rapporterna från november 1993 och januari 1994 föreslogs en omstrukturering som var nödvändig för att återställa företagets lönsamhet. Vidare beskrivs Kahla II i en rapport från Project Management Eschbach (PME), som Tyskland presenterade i samband med att ett annat förfarande lades fram(32), som ett företag som befinner sig i en omstruktureringsprocess, vilken inte skulle avslutas förrän 1996(33). Kommissionen konstaterar att en sådan process inte är typisk för ett sunt företag.

(114) Tyskland anser dessutom att de förluster Kahla II gjorde under de första åren enbart kan tillskrivas tillämpningen av en ordning för särskild avskrivning (åtgärd 33). Kommissionen anser dock att det visserligen är möjligt att förlusterna blev större på grund av tillämpningen av denna ordning för avskrivning, men att företaget med säkerhet hade lidit väsentligt större förluster utan statligt stöd, och troligen försvunnit från marknaden. Det konstateras att det statliga stödet i de rapporter Tyskland lade fram 1993 och 1994 betraktades som avgörande för företagets bestånd och lönsamhetens återställande.

(115) Som stöd för sin tes att Kahla II aldrig befann sig i svårigheter lade Tyskland den 21 januari 2002 fram en rapport som utarbetats av en konsult.

Tabell 11

>Plats för tabell>

(116) Kommissionen konstaterar att tabell 11 är en ex-post-utvärdering av företagets historia. Det är värdefullt att konstatera att de viktigaste prognoserna i de rapporter som fanns tillgängliga år 1994 var korrekta: Åtminstone under de två första åren skulle förluster uppstå. Kommissionen måste emellertid göra sin bedömning ex-ante, dvs. fastställa om Tyskland sedan 1994 har uppfyllt sin förpliktelse enligt EG-fördraget och anmält stödet. Om Tyskland hade uppfyllt sina förpliktelser, skulle kommissionen ha grundat sin bedömning på de rapporter som då fanns tillgängliga. Som redan konstaterats i punkterna 95, 96 och 113 utgick rapporterna från att företaget måste återställa sin lönsamhet, och slutsatsen blev att statligt stöd var helt avgörande för att detta mål skulle kunna förverkligas. Mot bakgrund av dessa rapporter skulle kommissionen enligt sin etablerade praxis ha betraktat Kahla II (en Auffanglösung) som ett företag i svårigheter. Denna slutsats kan inte ex post ändras av att svårigheterna tack vare ett betydande stöd kunde övervinnas under en förkortad tidrymd.

(117) Sammanfattningsvis drar kommissionen på grundval av de rapporter som fanns tillgängliga vid den relevanta tidpunkten den slutsatsen att Kahla II inte var i stånd att återhämta sig av egen kraft eller med finansiella medel på marknadsmässiga villkor. Kommissionen konstaterar särskilt att Tyskland redan år 1999 uttryckligt medgav detta. Dessutom skulle företaget troligen ha försvunnit från marknaden utan statligt stöd. Det faktum att inte varje enskild indikator som nämns i riktlinjerna för omstrukturering är tillämplig på Kahla II saknar betydelse: Riktlinjerna innehåller en inte uttömmande lista på typiska symtom och ingen uttömmande och kumulativ lista över kriterier.

(118) Därför vidhåller kommissionen sin uppfattning att Kahla II under tiden från 1994 fram till slutet av 1996 var ett företag i svårigheter, tills ett svagt positivt resultat uppnåddes och andelen eget kapital började öka, med all sannolikhet tack vare det stöd som gavs. Kommissionen anser att avsaknaden av privat finansiering utan statligt stöd och tillgängliga fakta styrker denna ståndpunkt.

C. Stöd som enligt uppgift omfattas av godkända stödordningar

(119) En del av stödåtgärderna till förmån för Kahla I och Kahla II påstods ha beviljats enligt godkända stödordningar. Då kommissionen allvarligt betvivlade att stöden var förenliga med de stödordningar enligt vilka de påstods ha beviljats, uppmanade den Tyskland genom ett föreläggande att lämna upplysningar enligt artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(34) att skicka alla handlingar, uppgifter och data som behövdes för bedömningen. Om de upplysningar Tyskland lämnade inte var tillräckliga för att konstatera att åtgärderna omfattas av det berörda programmet, hade kommissionen därför befogenhet att fatta beslut på grundval av tillgängliga upplysningar.

(120) När det formella granskningsförfarandet utvidgades, drog kommissionen slutsatsen att åtgärderna 1, 4, 5, 6, 7 och 10 till förmån för Kahla I utgör befintligt stöd, som inte skall bedömas på nytt. Kommissionen bekräftar sin uppfattning att åtgärd 8 inte beviljades inom ramen för en godkänd stödordning, utan skall bedömas som ad hoc-stöd.

(121) Beträffande Kahla II drar kommissionen vid utvidgandet av det formella granskningsförfarandet den slutsatsen att åtgärderna 28 och 29 till förmån för Kahla II utgör befintligt stöd, som kommissionen inte skall bedöma på nytt. Kommissionen bekräftar sin uppfattning att åtgärderna 11, 12 och 20 inte beviljades inom ramen för någon av kommissionen godkänd stödordning. När det gäller övriga åtgärder som påstods ha beviljats enligt en godkänd stödordning, skall kommissionen delvis ompröva de preliminära bedömningar som gjordes när det formella granskningsförfarandet inleddes och utvidgades.

(122) Åtgärderna 13, 14, 23 och 30: Dessa 90-procentiga statliga garantiåtaganden byggde på en stödordning som aldrig anmälts till kommissionen. Stödordningen registerades med nummer NN 46/97 och godkändes aldrig av kommissionen. Som konstateras vid utvidgningen av det formella granskningsförfarandet skall dessa garantier alltså bedömas som ad hoc-stöd. Vidare fastställde kommissionen i sitt beslut om delstaten Thüringens riktlinjer för garanti(35) att Thüringen inte vidare fick tillämpa denna icke anmälda stödordning.

(123) Tyskland hävdar att stödinslaget i denna garanti enligt en överenskommelse mellan Tyskland och kommissionen skulle uppgå till 0,5 % av det belopp som täcktes av garantin. Kommissionen konstaterar dock att denna överenskommelse avser 80-procentiga statliga garantiåtaganden som är förenliga med godkända stödordningar. De garantier som avses här överskrider denna gräns med 10 % och beviljades inte inom ramen för någon godkänd stödordning, utan enligt en icke anmäld ordning som kommissionen aldrig godkänt. Dessutom låg enligt överenskommelsen företag i svårigheter inte inom dess tillämpningsområde. Följaktligen kan procentsatsen 0,5 %, i motsats till vad Tyskland hävdar, inte tillämpas på dessa garantier.

(124) Beträffande garantierna inom ramen för åtgärderna 13, 14 och 23 gäller följande enligt kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier(36): "Om det vid den tidpunkt då lånet beviljas finns en stor sannolikhet för att låntagaren inte kommer att betala tillbaka lånet, t.ex. på grund av att låntagaren befinner sig i ekonomiska svårigheter, kan garantins värde vara lika högt som det belopp som den faktiskt täcker". Som förklaras i avsnitt B i bedömningen (skälen 106-118) var Kahla II vid den tidpunkt då dessa åtgärder beviljades ett företag i svårigheter. Det innebär att för garantier som beviljades fram till 1996 kunde stödinslaget uppgå till 90 % av motsvarande krediter.

(125) När det gäller åtgärd 30, som beviljades vid en tidpunkt då företaget inte längre befann sig i svårigheter, anser Tyskland återigen att stödekvivalenten på grundval av den i skäl 123 nämnda överenskommelsen med kommissionen bör fastställas till 0,5 %. Kommissionen erinrar emellertid om att denna överenskommelse avser 80-procentiga statliga garantier som beviljades enligt godkända stödordningar. I det aktuella fallet överskred garantin 80 %-gränsen med 10 % och beviljades inte enligt någon godkänd stödordning. Följaktligen kan stödekvivalenten 0,5 % inte tillämpas här. När denna garanti beviljades hade delstaten Thüringen gått med på att garantierna skulle följa kommissionens beslut om delstaten Thüringens garantiriktlinjer(37), enligt vilka 80-procentiga garantier som beviljas inom ramen för godkända stödordningar skall anses ha ett stödinslag av 0,5-2 %. Även detta beslut avser 80-procentiga garantier som beviljas enligt godkända stödordningar, men det är enligt kommissionens uppfattning ändå lämpligt att här tillämpa denna ordning analogt. Med hänsyn till att garantin täckte merparten av låneriskerna, vilket avspeglas i den låga räntesats den privata banken fastställde, tillämpar kommissionen dock den i denna ordning medgivna högsta räntesatsen på 2 % för garantier.

(126) På liknande sätt anser kommissionen det lämpligt att tillämpa ett stödinslag på 2 % av den 90-procentiga garantin enligt åtgärd 13, närmare bestämt från den 30 mars 1998, då lånen enligt åtgärderna 18-21 omvandlades till ett marknadsmässigt lån. Räntesatsen på det marknadsmässiga lånet uppgick till 5,90 %. Innan lånen enligt åtgärderna 18-21 omvandlades, låg räntesatsen mellan 6,5 % och 6,75 %. De lån som erhölls av statliga medel omvandlades alltså till ett privat lån just vid den tidpunkt då företaget kunde få en lägre räntesats på ett privat marknadsmässigt lån än det måste betala för dessa statliga lån. I detta sammanhang erinras om att denna omvandling kunde göras endast genom att en 90-procentig statlig garanti ställdes till förfogande för detta nya lån.

(127) Enligt Tyskland faller dessa garantier under regeln om stöd av mindre betydelse. Tillämpningen av regeln om stöd av mindre betydelse granskas i avsnitt D i bedömningen.

(128) Åtgärd 15: Ett bidrag på 2,5 miljoner mark beviljades enligt uppgift inom ramen för en godkänd stödordning(38). När kommissionen utvidgade det formella granskningsförfarandet, fastställde den felaktigt att denna stödordning endast skulle vara avsedd för små och medelstora företag. Tyskland har med rätta påpekat att även stora företag på vissa villkor kan beviljas stöd inom denna ordning. Företag i svårigheter utesluts dock uttryckligt från stödordningens tillämpningsområde.

(129) Kommissionen fattade nyligen ett negativt beslut beträffande denna stödordning på grund av missbruk, då den bland annat tillämpats på företag i svårigheter(39). I sitt beslut fastställde kommissionen uttryckligt att Tyskland hade räknat Kahla II till sådana företag i svårigheter som hade utnyttjat denna stödordning i strid med de särbestämmelser kommissionen godkänt. I sitt beslut rörande nämnda stödordning fastställde kommissionen att dess beslut om stödordningen var oberoende av dess beslut i det aktuella fallet i samband med vilket tillämpningen prövades. I det aktuella beslutet anser kommissionen att Kahla II då stödåtgärden beviljades var ett företag i svårigheter. Följaktligen vidhålls ståndpunkten att detta stöd skall betraktas som nytt stöd.

(130) Åtgärd 16: Ett lån på 0,2 miljoner mark beviljades enligt uppgift inom ramen för ett godkänt program för stöd till eget kapital(40). Detta program var endast avsett för små och medelstora företag. Då Kahla II emellertid hade mer än 250 anställda och därför vid tidpunkten för beviljandet av stödet inte var något litet eller medelstort företag, är stödet uppenbart inte förenligt med stödordningen. Tyskland har nyligen hänvisat till att lånet inte beviljades till företaget, utan till G. Raithel. I godkännandet av den stödordning enligt vilken lånet beviljades, fastställde kommissionen att investerare får sådant stöd endast under förutsättning att de satsar kapitalet i företaget. Detta gjorde G. Raithel. Följaktligen var syftet med lånet stöd till ett företag, även om det beviljades direkt till en privatperson. Därför skall lånet bedömas som nytt stöd till förmån för Kahla II.

(131) Åtgärderna 17, 18, 19 och 22: Kommissionen har vid granskningen kommit till slutsatsen att villkoren i den stödordning enligt vilken dessa lån beviljades(41) var uppfyllda i det aktuella fallet. Följaktligen utgör krediterna befintligt stöd, som kommissionen inte skall bedöma på nytt.

(132) Åtgärd 21: Detta lån beviljades enligt uppgift inom ramen för en godkänd stödordning(42). Enligt denna kunde emellertid lån till företag i de nya delstaterna endast ges upp till 2 miljoner mark. Det aktuella lånet överskrider denna gräns. Följaktligen kan kommissionen inte anse att villkoren i den berörda stödordningen är uppfyllda. Med hänsyn till ränterabatten, värdeminskningen på ställda säkerheter och att en 90-procentig garanti beviljats som täcker nästan hela förlustrisken, anser kommissionen att detta lån vid tidpunkten för beviljandet möjligen i sin helhet utgjorde stöd.

(133) Åtgärderna 24 och 25 beviljades enligt godkända stödordningar, närmare bestämt för att täcka de investeringar som beskrivs i detalj i tabell 5. Därutöver framgår av upplysningarna från Tyskland att en del av det investeringsstöd som gavs enligt ordningen för särskild avskrivning (åtgärd 33) också bidrog till att täcka dessa investeringar. Tyskland har styrkt att alla dessa åtgärder är förenliga med den stödordning enligt vilken de sades ha beviljats. Alltså utgör åtgärderna 24, 25 och 33 befintligt stöd, som kommissionen inte skall bedöma på nytt.

(134) Åtgärd 26: Bidrag till främjande av sysselsättning i samband med miljöinvesteringar, som enligt uppgift getts enligt en godkänd ordning, är inte stöd(43). När det formella granskningsförfarandet utvidgades, konstaterades emellertid att ordningen - när det gäller dess miljökomponenter - var avsedd att avvärja miljörisker i statliga företag. Bidragen är därmed helt klart oförenliga med det program som enligt uppgift låg till grund för deras beviljande. I en skrivelse av den 29 juli 1994(44) förklarade Tyskland för kommissionen hur denna föreskrift skulle tolkas. Tyskland fastställde entydigt att sådana åtgärder endast kunde genomföras i kommuner, städer etc. Treuhandföretag kunde också få del av detta stöd innan de privatiserades, då de fram till dess skulle anses vara statliga företag(45). Kommissionen ansåg inte att dessa åtgärder utgör något stöd, då de inte gynnar något företag(46).

(135) Kahla II var emellertid vid den tidpunkt då dessa åtgärder beviljades ett privat företag och kunde därför inte få stöd. Dessutom erinrar kommissionen om att en del av dessa bidrag beviljades av delstaten Thüringen, medan enligt den tillämpliga ordningen endast Bundesanstalt für Arbeit var bemyndigad att ge sådana bidrag. Följaktligen kan kommissionen inte dra slutsatsen att åtgärderna utgör befintligt stöd(47).

(136) Sedan det formella granskningsförfarandet utvidgats ändrade Tyskland sitt resonemang och hävdade att dessa åtgärder inte hade gynnat företaget. Först angav Tyskland att åtgärderna vidtagits för att röja bort gamla anläggningar, vilket sades vara viktigt för miljön. Kommissionen kan dock inte godta att bortröjning av gamla anläggningar inte gynnade företaget. Arbeten av detta slag ledde med nödvändighet till en utvidgning av den tillgängliga ytan och en höjning av företagets värde.

(137) Tyskland hävdade nyligen att åtgärderna hade vidtagits för att eliminera miljörisker som uppstod i juli 1990. Enligt kommissionens praxis utgör sådana åtgärder inget stöd. Tyskland har emellertid inte lagt fram något bevis för att det hade funnits några risker som hade uppstått före juli 1990. Dessutom eliminerades sådana risker enligt uppgift av Kahla I, som redan år 1991 (åtgärd 2) tog i anspråk ett belopp motsvarande vad som behövdes för att eliminera riskerna. Tyskland har aldrig lagt fram något bevis för att miljöriskerna ännu inte avlägsnats då Kahla I:s tillgångar avyttrades. Även om detta var fallet, skulle köparen på lämpligt sätt ha kontrollerat att tillgångarna var fria från sådana risker. Om han inte gjort detta, har han brustit i noggrannhet, och det kan därmed inte godtas att statligt stöd senare tas i anspråk för detta ändamål. Hade en lämplig kontroll gjorts, skulle förekomsten av sådana risker och behovet av medel för att avhjälpa dem ha avspeglat sig i inköpspriset och inte senare i anspråk på statligt stöd.

(138) Tyskland framförde också att företaget, om det hade vetat att dessa åtgärder utgjorde stöd, kanske inte skulle ha genomfört arbetena ifråga, eller skulle ha anlitat sin egen personal, mindre personal eller annan personal. Tyskland hävdar att det faktum att kommissionen inte har klassat ordningen som stöd och godkänt den skulle göra att det fanns skäl att anta att åtgärderna inte utgjorde stöd. Kommissionen kan inte godta detta resonemang, då ordningen godkändes på grundval av anmälan och de ytterligare upplysningar Tyskland lämnade. Därför kan Tyskland inte medvetet handla mot anmälan och påstå att rättmätiga förväntningar överträtts. Inte heller stödmottagaren kan hävda sådana förväntningar, när den tyska ordningen entydigt föreskrev att dessa åtgärder inte kan genomföras i ett enskilt företags intresse, och att endast Bundesanstalt für Arbeit hade befogenhet att bevilja sådana bidrag, och en del av stödet här gavs genom delstaten Thüringen.

(139) Tyskland anförde till slut att dessa bidrag är en allmän åtgärd som alla företag i Tyskland utan diskriminierung kan utnyttja. Kommissionen konstaterar dock att detta påstående motsäger alla tidigare lämnade uppgifter. Av bestämmelserna i den tyska lagen (§ 249h AFG) och alla handlingar som lämnats till kommissionen och som gjorde att denna kunde fastställa att programmet inte skulle klassas som stöd och godkänna det, framgår entydigt att inte alla företag kan dra nytta av sådana åtgärder. Tvärtom avser den tyska lagen och alla de handlingar Tyskland överlämnat för att kommissionen skulle kunna bedöma bestämmelserna offentligrättsliga juridiska personer och utesluter uttryckligen åtgärder till förmån för ett enskilt företag. Denna bestämmelse innehåller en entydigt selektiv komponent som innebär att åtgärden inte kan bedömas som en allmän åtgärd.

(140) Åtgärd 27: Bidrag för olika ändamål som beviljades åren 1995 och 1996. Då ingen rättslig grund anförts, bedömde kommissionen bidraget preliminärt som nytt stöd. Tyskland hävdade då att bidrag till forskning och utveckling på 0,318 miljoner mark hade beviljats enligt en godkänd stödordning(48). På grundval av tillgängliga upplysningar är stödet förenligt med denna stödordning och är därmed befintligt stöd, som inte skall bedömas på nytt.

(141) Beträffande bidraget till rehabilitering av arbetstagare på 0,021 miljoner mark företräder Tyskland uppfattningen att detta inte är något stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget, då det endast skulle främja sysselsättning av funktionshindrade. Kommissionen konstaterar dock att åtgärder som inte skall anses vara stöd bara är sådana som gäller enskilda personer enligt riktlinjerna för sysselsättningsstöd(49) (sysselsättningsriktlinjerna) på grundval av objektiva kriterier, utan att gynna vissa företag eller produktionsgrenar. Trots föreläggande att lämna upplysningar speciellt om detta har Tyskland inte lagt fram några bevis i detta avseende. Därför drar kommissionen på grundval av lämnade upplysningar slutsatsen att åtgärderna utgjorde statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(142) Återstående bidrag för deltagande i mässor på 0,122 miljoner mark och bidrag till reklam på 0,030 miljoner mark faller enligt uppgift under regeln om stöd av mindre betydelse. I det följande granskas om de är förenliga med regeln om stöd av mindre betydelse.

(143) Åtgärderna 28 och 29: Som beskrevs när det formella granskningsförfarandet utvidgades, bedömdes dessa åtgärder på grundval av tillgängliga upplysningar som befintligt stöd. Dessutom framgår av de upplysningar Tyskland lämnat att en del av det investeringsstöd som beviljades enligt ordningen för särskild avskrivning (åtgärd 33) också användes till att finansiera dessa investeringar. Tyskland har styrkt att alla dessa åtgärder är förenliga med de stödordningar enligt vilka de sägs ha beviljats. De utgör alltså befintligt stöd, som kommissionen inte skall bedöma på nytt.

(144) Åtgärd 31: Ytterligare bidrag till främjande av sysselsättningen, som beviljades enligt en godkänd stödordning(50). På grundval av uppgifter som Tyskland har lämnat anser kommissionen att dessa bidrag är förenliga med den stödordning enligt vilken de beviljades. De utgör alltså befintligt stöd, som kommissionen inte skall bedöma på nytt.

(145) Åtgärd 32: Bidrag för olika ändamål. Då ingen rättsgrund anförts, bedömde kommissionen preliminärt bidragen som nytt stöd. Tyskland hävdar emellertid att bidragen till forskning och utveckling på 0,009 miljoner mark beviljats enligt en godkänd stödordning(51). Detta program är dock endast avsett för små och medelstora företag. Enligt tillgängliga upplysningar kunde Kahla II åren 1997-1999 inte vid något tillfälle klassas som litet eller medelstort företag, främst eftersom gränsvärdet 250 anställda aldrig underskreds, inte ens om man räknar bort lärlingarna. Följaktligen faller stödet uppenbart inte under den ordning det enligt uppgift grundades på, utan skall betraktas som nytt stöd.

(146) Beträffande bidragen till rehabilitering av arbetstagare förklarade Tyskland på nytt att detta inte var stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget, då det var avsett att främja sysselsättning av funktionshindrade. Liksom när det gäller det bidrag som nämns i åtgärd 27 har Tyskland emellertid inte heller här, trots föreläggande att lämna upplysningar särskilt beträffande denna punkt, lagt fram något bevis i detta avseende. Enligt uppgifterna i företagets årsredovisningar(52) uppgår bidragen till rehabilitering till 0,119 miljoner mark för åren 1997 och 1998 samt till en okänd andel av de i årsredovisningen 1999 angivna bidragen för mässor och upplärning på 0,121 miljoner mark. Följaktligen drar kommissionen på grundval av tillgängliga upplysningar slutsatsen att dessa åtgärder var statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(147) Övriga bidrag för deltagande i mässor och bidrag till marknadsföring på 0,103 miljoner mark för 1997 och 1998 samt till en okänd andel av de i årsredovisningen 1999 angivna bidragen för mässor och upplärning på 0,121 miljoner mark för 1999 faller enligt uppgift under regeln om stöd av mindre betydelse. I avsnitt D i bedömningen granskas om de är förenliga med regeln om stöd av mindre betydelse.

(148) Med hänsyn till vad ovan nämnts utgör åtgärderna 17, 18, 19, 22, 24, 25, en del av åtgärd 27, åtgärderna 28, 29, 31 samt åtgärd 33 befintligt stöd, som kommissionen inte skall bedöma på nytt.

D. Stöd som enligt uppgift är stöd av mindre betydelse

(149) Åtgärderna 13, 14, 23, en del av åtgärd 27, åtgärd 30 samt en del av åtgärd 32 faller enligt uppgift under regeln om stöd av mindre betydelse(53). Enligt denna regel kan det maximala totalbeloppet för stöd av mindre betydelse uppgå till 100000 euro under tre år från tidpunkten för det första stödet av mindre betydelse. Detta belopp innefattar alla slags offentligt stöd som har beviljats som stöd av mindre betydelse och påverkar inte mottagarens möjlighet att få annat stöd grundat på ordningar som kommissionen godkänt. De berörda perioderna är 25 mars 1994-25 mars 1997 och 25 mars 1997-25 mars 2000.

(150) Under den första perioden, 1994-1997, omfattas åtgärderna 13, 14, 23 och en del av åtgärd 27 enligt uppgift av regeln om stöd av mindre betydelse.

(151) Även om en del av det bidrag som beviljats i åtgärd 27 enligt uppgift omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse, nämligen bidrag för deltagande i mässor på 122000 mark och bidrag till reklam på 30000 mark, sammanlagt 152000 mark (77716 euro), bör detta belopp kumuleras med stödekvivalenten i de garantier som beviljats i åtgärderna 13, 14 och 23. Som konstateras vid skäl 124 kan garantins värde vara lika högt som det belopp den effektivt täcker(54). Detta innebär att stödinslaget i dessa garantier vid tidpunkten för deras beviljande möjligen uppgår till 90 % av motsvarande krediter, vilket ligger långt över regeln om stöd av mindre betydelse. Följaktligen kan man inte anse att alla dessa åtgärder faller under regeln om stöd av mindre betydelse.

(152) För perioden 1997-2000 faller garantin i åtgärd 30 och en del av åtgärd 32 enligt uppgift under regeln om stöd av mindre betydelse.

(153) Vad gäller den i åtgärd 30 beviljade garantin kan stödinslaget fastställas till 41760 mark, om en stödekvivalent av 2 % tillämpas, enligt beskrivning vid skäl 125. Den del av åtgärd 32 som enligt uppgift faller under regeln om stöd av mindre betydelse omfattar bidrag för deltagande i mässor på 294000 mark och bidrag för kostnadsminskning på 114000 mark. Vidare bör man lägga till det nya värdet av garantin i åtgärd 13 från den tidpunkt då den täckte de marknadsmässiga lånen. Som anges i skäl 47 uppgår dessa lån till sammanlagt 7,329 miljoner mark. Om även här en stödekvivalent av 2 % tillämpas på det lånebelopp som täcks av garantin, blir stödinslaget 131922 mark. Alltså uppgår de åtgärder som enligt uppgift faller under regeln om stöd av mindre betydelse åren 1997-1999 till sammanlagt 581682 mark. Detta belopp ligger långt över gränsen enligt regeln om stöd av mindre betydelse.

(154) Med hänsyn härtill kan kommissionen inte godta att alla dessa åtgärder faller under regeln om stöd av mindre betydelse. Följaktligen utgör de stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

E. Nytt stöd

(155) Med hänsyn till ovanstående redogörelser bedöms åtgärd 8 till förmån för Kahla I samt åtgärderna 11, 12, 13, 14, 15, 16, 20, 21, 23, 26, 27, 30 och 32 till förmån för Kahla II som nytt stöd. På grundval av tillgängliga uppgifter kan kommissionen inte dra slutsatsen att de är förenliga med godkända stödordningar.

F. Förenlighet med den gemensamma marknaden

(156) I EG-fördraget fastställs några undantag från principen att statligt stöd allmänt är oförenligt med den gemensamma marknaden. De undantagsbestämmelser som anges i artikel 87.2 i EG-fördraget är inte tillämpliga i detta fall, då stödåtgärderna varken är stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser, eller stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning. Möjligheterna till undantag från den principiella oförenligheten med den gemensamma marknaden regleras i artikel 87.3 a och 87.3 c i EG-fördraget. Artikel 87.3 a medger att kommissionen godkänner stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa regioner. Artikel 87.3 c handlar om godkännande av statligt stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen har offentliggjort olika riktlinjer där den exakt förklarat villkoren för att stöd skall kunna godkännas på grundval av denna bestämmelse.

Stöd som getts fram till slutet av 1996

(157) Tyskland bestrider inte att stödet till förmån för Kahla I, även om det berörda företaget ligger i ett område där regionalstöd kan ges enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget, skall bedömas enligt riktlinjerna för omstrukturering (1994), då det huvudsakliga målet för stödet inte var av regional natur, utan det gällde att återställa den långiktiga lönsamheten i ett företag i svårigheter. Kommissionen erinrar här om att endast stöd som getts inom ramen för åtgärd 8 skall bedömas.

(158) Beträffande Kahla II hävdar Tyskland att målet för de åtgärder som bedömdes som stöd men som inte omfattas av godkända stödordningar eller inte faller under regeln om stöd av mindre betydelse var av regional natur. Kommissionen erinrar här om att de ad hoc-stöd som skall bedömas omfattar åtgärderna 11, 12, 13, 14, 15, 16, 20, 21, 23, 26, 27, 30 och 32.

(159) Kommissionen anser inte att riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål(55) (de regionala riktlinjerna) är tillämpliga vid bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden av det stöd som beviljades åren 1994-1996. I fotnot 10 i dessa riktlinjer fastställs följande: "Stöd för särskilda ändamål till företag i svårigheter omfattas av särskilda regler och anses inte vara egentliga regionalstöd." Dessa särskilda regler är riktlinjerna för omstrukturering.

(160) Kommissionen konstaterar att de regionala riktlinjer som gällde då stödet beviljades inte var tillämpliga. I den ordning som gällde vid tidpunkten för beviljandet, och som nämns i fotnot 2 i nämnda riktlinjer, fastställs emellertid också klart att sådant stöd inte får beviljas om detta strider mot de särskilda bestämmelserna om stöd till företag i svårigheter. Som förklaras i avsnitt B ovan i bedömningen (skälen 106-118) drar kommissionen slutsatsen att Kahla II fram till 1996 var ett företag i svårigheter. Följaktligen kan ad hoc-stöd inte bedömas enligt dessa föreskrifter. Detta framgår också av arten av de kostnader som täcktes av stödet. Kommissionen erinrar om tabell 5, enligt vilken 80 % av utgifterna användes för förnyelse av maskiner och driftskapital, typiska utgifter under en omstrukturering, men inte i ett investeringsprojekt.

(161) Med hänsyn till detta anser inte kommissionen att hela det ad hoc-stöd som beviljades fram till 1996 till förmån för Kahla II kan betraktas som regionalstöd som är förenligt med den gemensamma marknaden.

(162) Tyskland har nyligen framfört att stödet enligt åtgärd 26 bör betraktas som sysselsättningsstöd. Riktlinjerna för sysselsättningsstöd(56) handlar om stöd till skapande av nya arbetstillfällen. Enligt uppgift från Tyskland användes bidraget för röjning av en del av Kahla II:s anläggningar. Dessa arbeten utfördes av arbetslösa och gav därmed tillfällig sysselsättning åt arbetslösa. De skapade dock inte i sig själva någon varaktig sysselsättning. Dessutom kan detta stöd inte anses vara stöd till bevarande av arbetstillfällen, då personalen minskades kraftigt i företaget (från 380 år 1994 till 327 år 1996). Vidare styrker förklaringarna från Tyskland att stödet användes för tillfällig sysselsättning av arbetslösa entydigt uppfattningen att inga arbetstillfällen bevarades hos Kahla II. Därför anser kommissionen inte att åtgärd 26 kan godkännas som sysselsättningsstöd enligt riktlinjerna för sysselsättningsstöd. Denna uppfattning gäller också stöd som getts innan riktlinjerna trädde i kraft, då riktlinjerna för sysselsättningsstöd endast stadfäster en praxis som redan tillämpades, och sysselsättningsstöd i varje fall inte kan godkännas när arbetstillfällen varken skapas eller bevaras.

(163) Eftersom företaget befann sig i svårigheter då ad hoc-stödet beviljades, skall det granskas om stödet till förmån för Kahla II fram till 1996 och stödet till förmån för Kahla I kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden enligt riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen anser inte att några andra gemenskapsriktlinjer, exempelvis riktlinjerna för stöd till främjande av forskning och utveckling, miljöskydd, små och medelstora företag eller utbildning kan tillämpas. Då allt stöd beviljades innan den omarbetade versionen av riktlinjerna för omstrukturering trädde i kraft, skall riktlinjerna av den 23 december 1994 tillämpas(57). Uppfyllandet av de viktigaste villkoren i dessa riktlinjer skall bedömas i tur och ordning.

(164) Omstruktureringsstöd är i regel en kombination av driftsstöd till täckande av förluster, sociala kostnader, driftskapital etc., och materiella investeringar. Dessa kan granskas entydigt med ledning av ändamålet med stödet till förmån för Kahla I och det stöd som beviljades Kahla II fram till 1996(58).

(165) När det gäller stödet till Kahla I lades aldrig någon omstruktureringsplan fram för kommissionen, vilket underströks när det formella granskningsförfarandet inleddes och utvidgades. Därmed är de villkor som ställs för godkännande av omstruktureringen enligt riktlinjerna för omstrukturering, särskilt att det skall finnas en välgrundad omstruktureringsplan när stöd beviljas, inte uppfyllda(59). Därför måste det stöd som beviljats enligt åtgärd 8 anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden.

(166) Beträffande det stöd som beviljades Kahla II åren 1994-1996 konstaterade kommissionen då det formella granskningsförfarandet inleddes och utvidgades att det fanns uppgifter om att företaget hade gjort en omstrukturering. I de rapporter som Tyskland lämnade beskrivs åtgärder för att återställa livskraften: en ny produktionsinriktning, personalminskning, ersättning av gamla maskiner och anläggningar, nedläggning av produktionsanläggningar, investeringar för att uppfylla tekniska standarder och miljönormer samt uppbyggnad av ett försäljningsnät. Under det formella granskningsförfarandet angav Tyskland att dessa åtgärder var en del av det första företagskonceptet, som senare utvecklades vidare, och att dessa åtgärder inte skulle ses som någon omstruktureringsplan. I sin skrivelse av den 1 oktober 2002 förklarade Tyskland slutligen att om kommissionen ansåg att Kahla II var ett företag i svårigheter, skulle dessa åtgärder betraktas som en omstruktureringsplan.

(167) Det framgår dock inte vilken av de överlämnade handlingarna som skall betraktas som den relevanta omstruktureringsplanen. Kommissionen noterar att den första rapporten skrevs innan tillgångarna avyttrades och dessutom enbart var ställd till TIB, som skulle besluta om lämpligheten av att överta ett delägande i företaget. Även om en rad åtgärder som var nödvändiga för företagets fortbestånd föreslogs i båda handlingarna, utvecklades åtgärderna enligt Tyskland vidare av investeraren. Om rapporterna skall betraktas som en omstruktureringsplan, representerar de föreslagna åtgärderna uppenbart inte den slutgiltiga versionen av planen, vilket blir tydligt när man granskar kostnaderna för åtgärderna. Enligt den första rapporten skulle totalkostnaden uppgå på 30,945 miljoner mark och omfatta investeringar, förvärv av tillgångar, förlusttäckning och räntebetalningar för lån. I den andra rapporten föreslogs omstruktureringsåtgärder till en total kostnad av 27,727 miljoner mark, bestående av investeringar (inklusive övertagande av tillgångar), förlusttäckning och driftskapital. Varken de kostnader som togs upp i den första rapporten eller de som ingick i den andra stämmer överens med de kostnader Tyskland beskriver i "investeringsplanen" och redovisar i detalj i tabell 5, och på grundval av vilka stödet sades ha beviljats. I båda rapporterna förbigås i listan över åtgärder för att finansiera dessa kostnader många stöd som företaget faktiskt beviljades (se tabell 4), vilket också gäller "investeringsplanen" (tabell 5). Om någon av dessa handlingar skall betraktas som en omstruktureringsplan, kan kommissionen följaktligen endast dra slutsatsen att antingen var planen inte den slutgiltiga planen, eller också har företaget fått för stort stöd.

(168) Även om dessa handlingar skulle kunna betraktas som en omstruktureringsplan, kan de alltså inte anses vara den slutliga versionen av en sådan plan. Det framgår inte heller i vilken omfattning de föreslagna åtgärderna faktiskt genomfördes.

(169) För att fastställa i vad mån kraven i riktlinjerna för omstrukturering uppfylldes, behöver kommissionen exakta uppgiftrer om vilka omstruktureringsåtgärder som vidtogs för att återställa företagets långsiktiga lönsamhet(60). Trots upprepade anmaningar från kommissionen har Tyskland aldrig lämnat in någon slutgiltig version av någon omstruktureringsplan för Kahla II eller lämnat några uppgifter om vilka omstruktureringsåtgärder som faktiskt genomfördes. I brist på en sådan plan kan kriterierna i riktlinjerna inte granskas.

(170) Kommissionen konstaterar att det privata bidraget till den totala kostnaden inte kan anses vara betydande. Det måste erinras om att kommissionen formellt har begärt att Tyskland skall lämna upplysningar om alla bidrag som lämnats eller skall lämnas av privata investerare. I sin skrivelse av den 1 oktober 2002 listar Tyskland de finansieringsposter som enligt uppgift är privata i rapporten av den 29 november 1993. De består av ett delägande från G. Raithel på 2,055 miljoner mark, räntebetalningar på 0,986 miljoner mark för lånet till G. Raithel, kassaflöde på 2,217 miljoner mark och TIB:s kapitalinsats på 7,975 miljoner mark.

(171) Det påstådda bidraget från investeraren var två offentliga räntesubventionerade lån (åtgärderna 16 och 17) på sammanlagt 2 miljoner mark respektive 0,055 miljoner mark som investeraren tillfört företaget av egna medel som eget kapital. Endast det senare bidraget var av rent privat natur. Lånet på 0,2 miljoner mark enligt åtgärd 16 säkrades genom en garanti från förbundsregeringen. Lånet på 1,8 miljoner mark enligt åtgärd 17 säkrades genom en inteckning i Kahla II:s driftsfastighet. Förvärvet av dessa tillgångar finansierades med statligt stöd. Med hänsyn till att detta lån beviljades av statliga medel och med hänsyn till ställda säkerheter, kan lånen i åtgärd 16 och 17 inte entydigt betraktas som en privat investerares bidrag. Kommissionen har aldrig fått några som helst upplysningar om de nya påstådda räntebetalningarna på 0,986 miljoner mark. Troligen avser de betalning av ränta från G. Raithel på de båda lånen enligt åtgärderna 16 och 17. Dessa betalningar finansierar dock inga kostnader för omstrukturering. Beträffande kassaflödet fastställer kommissionen att en vinst som företaget enligt planerna skall göra inte kan betraktas som något betydande bidrag enligt riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen har dessutom inte fått någon uppgift huruvida detta kassaflöde faktiskt uppstod, eller om det användes för att täcka omstruktureringskostnader.

(172) Då företaget började ge viss vinst, omvandlade investeraren den 30 mars 1998 en del av det offentliga lånet till privatlån. Detta bidrag var dock osäkert vid den tidpunkt då stödet beviljades och tillfördes först efter omstruktureringen. Det kan därför antas att det följande bidraget var möjligt endast genom att det statliga stödet förbättade företagets finansiella situation. Kommissionen noterar också att bidraget var möjligt endast tack vare att en 90-procentig garanti ställdes för att skydda detta lån(61). Detta skedde dessutom efter det att omstruktureringen avslutats. Det var vid tidpunkten för stödets beviljande oklart, och är fortfarande oklart, vilka resurser som utnyttjades för detta ändamål. I avsaknad av en total sammanställning av omstruktureringskostnaderna kan man inte dra slutsatsen att det privata bidraget var betydande.

(173) Omstruktureringsstöd kan endast beviljas på grundval av en bindande omstruktureringsplan, som även omfattar åtgärder för att kompensera eventuella negativa effekter av stödet och ett betydande bidrag av privata medel. Då det trots föreläggande att lämna upplysningar inte finns något belägg för att stödet beviljades på sådana villkor, finns det alltså tecken som tyder på att dessa villkor inte uppfyllts. Följaktligen utgör det ad hoc-stöd Kahla II beviljades fram till 1996 omstruktureringsstöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

(174) Med hänsyn till detta kan kommissionen inte anse att det ad hoc-stöd som Kahla II beviljades fram till 1996 är förenligt med den gemensamma marknaden.

Stöd som beviljats Kahla II efter 1997

(175) Med hänsyn till de blygsamma positiva rörelseresultat som uppnåtts anser kommissionen att Kahla II från 1997 inte längre kan betraktas som ett företag i svårigheter. På begäran från Tyskland bedömde kommissionen det stöd Kahla II fått enligt riktlinjerna för regionalstöd. Kommissionen erinrar om att detta enbart avser åtgärderna 30 och 32, som skall bedömas som ad hoc-stöd, medan övriga åtgärder utgör befintligt stöd.

(176) Enligt de regionala riktlinjerna kan enskilda ad hoc-stöd till endast ett företag i hög grad påverka konkurrensen på den berörda marknaden, men bidrar i vissa fall endast obetydligt till den regionala utvecklingen. De faller i allmänhet under industripolitiska punkt- eller sektorsåtgärder och avviker från den egentliga regionalstödspolitikens mening och syfte. Följaktligen uppfyller dessa stöd inte kraven i de regionala riktlinjerna, så länge inte motsatsen bevisas. Kommissionen konstaterar att porslinsmarknaden är mättad, och att det råder överkapacitet i porslinsbranschen. Detta kompletterar de negativa antagandena om ad hoc-stödet, då varje investeringsstöd sannolikt skulle påverka sektorn negativt.

(177) Regionalstödets syfte är antingen produktiva investeringar (grundinvesteringar) eller skapande av arbetstillfällen knutna till investeringar. Med grundinvesteringar avses investeringar i anläggningar vid grundande av nya driftsplatser, utvidgning av befintliga driftsplatser eller en väsentlig ändring av en produkt eller ett produktionsförfarande på en befintlig driftsplats (genom rationalisering, produktomställning eller modernisering).

(178) Kommissionen konstaterar först att det berörda stödet delvis (åtgärd 32) består av bidrag som enligt uppgift beviljades för forskning och utveckling, rehabilitering av arbetstagare, deltagande i mässor och kostnadsminskningar. Sådana utgifter är inte investeringar. Å andra sidan är åtgärd 30 en garanti för ett lån som skulle kunna användas för investeringar, vilket Tyskland dock aldrig hävdat.

(179) Kommissionen har uttryckligt och formellt begärt en beskrivning från Tyskland av de investeringar som gjorts eller skulle göras. För prövning av frågan om någon grundinvestering gjorts har Tyskland endast lagt fram investeringsplanerna i tabellerna 7 och 9. Tyskland har inte lämnat någon beskrivning av de påstådda investeringarna. Enligt dessa planer skulle maskiner anskaffas och investeringar göras i befintliga anläggningar. Då ingen ytterligare förklaring lämnats, kan kommissionen inte dra slutsatsen att dessa investeringar står i samband med någon utvidgning av driftsplatsen eller någon väsentlig ändring av produkten eller produktionsförfarandet.

(180) Även om det förhöll sig så, har kommissionen därutöver i detta sammanhang inga upplysningar som stöd. Därför kan den stödberättigande totalkostnaden inte fastställas. Det går alltså inte att fastställa om den högsta tillåtna stödsatsen på 35 % iakttas med beaktande av kumuleringen med andra investeringsstöd som omfattas av godkända stödordningar (åtgärderna 28, 29 och en del av åtgärd 33).

(181) Vidare måste stödmottagarens bidrag till finansieringen enligt punkt 4.2 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål uppgå till åtminstone 25 % för att säkerställa att de produktiva investeringarna är lönsamma och sunda. Detta minimibidrag får inte ha något stödinslag. Så är inte fallet med exempelvis lån till subventionerad ränta eller statlig garanti som har ett inslag av statligt stöd.

(182) Kommissionen har uttryckligt och formellt begärt upplysningar från Tyskland om alla bidrag som investeraren lämnat eller skulle lämna. Enligt tillgängliga uppgifter omvandlade investeraren den 30 mars 1998 de offentliga lånen till marknadsmässiga lån. Det kan dock betvivlas om dessa lån kan anses vara privata bidrag utan stödinslag, då de är knutna till tidigare beviljade stöd. Dessutom skyddades även dessa marknadsmässiga lån av en 90-procentig statlig garanti. Enligt tabell 8 uppgick det egna bidraget till de investeringar som enligt uppgift gjordes åren 1997-1998 till sammanlagt 2,406 miljoner mark. Ingen uppgift har dock lämnats om ursprunget till detta bidrag. I avsaknad av en sådan uppgift kan kommissionen inte dra slutsatsen att stödmottagarens bidrag utgjorde minst 25 % av de totala investeringskostnaderna.

(183) Dessa åtgärder kan inte heller anses vara driftsstöd som är förenliga med den gemensamma marknaden, då de villkor som fastställs i de regionala riktlinjerna inte är uppfyllda. Enligt dessa villkor kan sådant stöd beviljas under förutsättning att det är motiverat på grundval av stödets art och dess bidrag till den regionala utvecklingen och under förutsättning att dess nivå står i förhållande till de handikapp som det är avsett att kompensera för. Tyskland har inte styrkt någon av dessa punkter, och har inte heller styrkt att stödet är tidsbegränsat och degressivt.

(184) Sammanfattningsvis kan kommissionen inte dra slutsatsen att de investeringar Kahla II säger sig ha gjort sedan 1997 är stödberättigade investeringar enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Vidare finns det inget bevis för att 25 % av de totala kostnaderna inte innehöll något stöd och täcktes av stödmottagaren. Avslutningsvis kan kommissionen inte dra slutsatsen att stödet gynnade regionen eller marknaden. Alltså kan kommissionen inte fastställa att stödet kan bedömas vara förenligt med den gemensamma marknaden enligt de regionala riktlinjerna.

VII. SLUTSATSER

(185) Kommissionen konstaterar att Tyskland olagligen har genomfört stödet i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. På grundval av tillgängliga upplysningar kan kommissionen inte dra slutsatsen att ad hoc-stödet till Kahla I och Kahla II kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

(186) Enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999(62) måste stöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden återkrävas, om inte ett återkrav skulle stå i strid med en allmän princip i gemenskapsrätten. Detta är enligt kommissionens uppfattning inte fallet här. Särskilt visar inte fakta i detta fall att mottagaren kunde hävda berättigade förväntningar.

(187) Därför skall allt olagligt och oförenligt stöd som beviljats Kahla I och Kahla II återkrävas. Beträffande stöd som redan återbetalats skall dessutom återkrav ske i den mån det återbetalade beloppet understiger skuldbeloppet inklusive ränta till den referensräntesats som gäller för regionalt stöd.

(188) Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla Porzellan GmbH beträffande åtgärd 8: Intäkter från avyttring av företagsfastigheter, som skulle användas för amortering av krediter som garanterades av Treuhand, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

2. Följande statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla/Thüringen Porzellan GmbH är oförenliga med den gemensamma marknaden:

a) Åtgärd 11: TIB:s delägande.

b) Åtgärd 12: Vinstandelslån från TIB.

c) Åtgärderna 13, 14, 23 och 30: 90-procentiga garantiförbindelser från delstaten Thüringen.

d) Åtgärd 15: Ett bidrag från delstaten Thüringen.

e) Åtgärd 16: Ett lån för stöd till eget kapital från en statlig bank.

f) Åtgärd 21: Ett lån från en statlig bank.

g) Åtgärd 26: Bidrag till främjande av sysselsättningen.

h) Åtgärd 27: Bidrag för rehabilitering av arbetstagare, deltagande i mässor och reklam.

i) Åtgärd 32: Bidrag till forskning och utveckling, rehabilitering av arbetstagare, deltagande i mässor och kostnadsminskning.

Artikel 2

1. Tyskland skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1 och som olagligen redan utbetalats till stödmottagaren. Beträffande stöd som redan återbetalats skall återkrav ske i den mån det återbetalade beloppet understiger skuldbeloppet inklusive ränta till den referensräntesats som gäller för regionalt stöd.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 3

Tyskland skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 13 maj 2003.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 185, 30.6.2001, s. 45 och EGT C 26, 30.1.2002, s. 19.

(2) EGT C 185, 30.6.2001, s. 45.

(3) EGT C 26, 30.1.2002, s. 19.

(4) Vid konkurs i tidigare Treuhandföretag återfördes den fasta egendomen till THA, som i sin tur måste föra in dess värde i konkursboet.

(5) Konfidentiella uppgifter, 30-40 % högre än det pris som tidigare betalats av TIB.

(6) N 213/93, EGT C 302, 9.11.1993, s. 6.

(7) N 108c/1994, SG(94) D/17293, 1.12.1994, EGT C 390, 31.12.1994, s. 14.

(8) N 108b/1994, SG(94) D/17293, 1.12.1994, EGT C 390, 31.12.1994, s. 13.

(9) KfW-SMF-program, NN 109/93, SG(94), D/372, 14.1.94, EGT C 373, 29.12.1994, s. 3.

(10) ERP-miljöprogram, N 563d/94, SG(94), D/17530, 5.12.1994, EGT C 390, 31.12.1994, s. 16.

(11) Se fotnot 7.

(12) Tjugotredje ramprogrammet för förbundsstatens och delstaternas gemensamma initiativ för förbättring av näringsstrukturen, N 157/94, SG(94) D/11038, 1.8.1994.

(13) N 561/92, SG(92) D/16623, 24.11.1992 och N 494/A/1995, SG(95) D/17154, 27.12.1995.

(14) Överlämnad som bilaga 17 till skrivelsen av den 15 mars 2001, registrerad av kommissionen den 26 mars 2001 (A/32477).

(15) Uppgifter från Cerame-Unies webbplats (http://www.cerameunie.org).

(16) Panorama der EU-Industrie 1997, 9-20. NACE (revision 1). Se även kommissionens beslut 1999/157/EG i mål C 35/97, Triptis Porzellan GmbH (EGT L 52, 27.2.1999, s. 48).

(17) EGT C 68, 6.3.1996, s. 9.

(18) EGT L 10, 13.1.2001, s. 30.

(19) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12 och EGT C 288, 9.10.1999, s. 2.

(20) "Konceptet för Auffanggesellschaft Kahla måste ses mot bakgrund av de speciella strukturpolitiska förhållandena i delstaten Thüringen, och särskilt utifrån delstatsregeringens ansträngningar att bibehålla en varaktig sysselsättning inom ramen för stödmöjligheterna", rapport från Röls Bühler Stüpges Hauck & Partner, överlämnad som bilaga 1 till skrivelsen av den 31 januari 2000, registrerad den 3 april 2000 med nummer A/32839.

(21) Se fotnot 19.

(22) "TIB:s mål är att bibehålla och skapa arbetstillfällen inom industrin i fristaten Thüringen", rapport från Arthur Andersen, överlämnad som bilaga 2 till skrivelsen av den 31 mars 2000, registrerad den 3 april 2000 med nummer A732839.

(23) "Det finns dock många risker som kan göra att konceptet misslyckas" och "Ett beslut för en medverkan i Kahla/Thüringen Porzellan GmbH kan därför i princip förordas om man är medveten om den kvarstående höga risken. Det betyder emellertid samtidigt också avslag till andra porslinstillverkare i Thüringen för att inte ytterligare äventyra konceptets framgång", rapport från Arthur Andersen (se fotnot 23).

(24) Det erinras om att förvärvet av tillgångarna i Kahla II finansierades övervägande genom stöd.

(25) Sedan förfarandet utvidgats, ändrade Tyskland sin uppfattning och betraktade inte lånen i åtgärderna 16 och 17 som stöd, då de betalades direkt till G. Raithel, även om det påstods att de beviljades inom ett godkänt stödprogram.

(26) Som förklaras i punkt 163 är dessa dock inte är tillämpliga på stöd som beviljades åren 1994-1996. I fotnot 10 i omstruktureringsriktlinjerna (1999) kodifieras kommissionens tillvägagångssätt, då det enda undantaget från regeln att nybildade företag inte kan komma ifråga för undsättnings- och omstruktureringsstöd är "fall då företag som fram till den 31 december 1999 avvecklades av Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben inom ramen för dess privatiseringsuppdrag eller härrör från ett övertagande av tillgångar och liknande fall i de nya förbundsstaterna".

(27) C 69/98, SG(98) D/1128, 5 december 1998.

(28) "Beräkningarna i affärsplanen visar att detta Auffanggesellschaft (...) inte (är) i stånd att ensamt bära de i förhållande till den beräknade omsättningen enorma kostnaderna för omstruktureringsprocessens finansiering". Rapport från Röls Bühler Stüpges Hauck & Partner (se fotnot 21).

(29) "Målet för vårt arbete bör vara att bedöma möjligheterna och värdet av att sanera det företag som drivs vidare i Auffanggesellschaft, särskilt med hänsyn till de varaktiga arbetstillfällen som kan erhållas och de finansiella medel TIB som potentiell delägare kan ställa till förfogande", rapport från Arthur Andersen (se fotnot 23).

(30) Alla lån från privata banker som kommissionen har fått uppgift om täcktes av statliga borgensförbindelser till 90 %.

(31) "Köparen har rätt att utan kostnadskonsekvenser (...) dra sig ur hela avtalet, om (...) löfte inte har erhållits om följdfinansiering senast den 31.12.1994. Detta gäller även om finansieringen endast delvis kommer till stånd". De finansiella åtgärderna i detta avtal avser ERP- och KfW-lån på 2,5 miljoner mark, en TIB-andel på 7,95 miljoner mark, banklån på 13,35 miljoner mark och en 90-procentig borgen från delstaten på 20 miljoner mark (köpeavtal mellan förvaltaren av Kahla I och Günter Raithel, slutet den 26.1.1994).

(32) C 36/2000, Graf von Henneberg Porzellan GmbH.

(33) "Då även Kahla för närvarande är under återuppbyggnad och säkert kommer att behöva hela år 1996 för sin konsolidering, kan man knappast räkna med att produktionskvantiteter kan läggas över tidigare". Rapport från PME av den 24.8.1995.

(34) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(35) NN 25/95, SG(96) D/11031, 16.12.1996.

(36) EGT C 71, 11.3.2000, s. 14, punkt 3.2.

(37) NN 25/95, SG(96) D/11031, 16.12.1996.

(38) N 408/93, SG(93) D/19245, 26.11.1993 (EGT C 213, 19.8.1992, s. 2).

(39) C 69/98, SG(2002) D/34461, 19.6.2002 (ännu inte offentliggjort).

(40) ERP-program för stöd till eget kapital, N 213/93, SG(93) D/16665, 13.10.1993.

(41) ERP-program för nystartade företag, N 108c/1994 (se fotnot 6). ERP-uppbyggnadsprogram, N 108b/1994, (se fotnot 7). KfW-program för SMF, NN 109/93, SG(94) (se fotnot 8).

(42) ERP-Miljöprogram N 563d/94 (se fotnot 9).

(43) NN 117/92, SG(95) D/341, 13.1.1995.

(44) Registrerad 29.7.1994 med nummer A/33865.

(45) "Förmånstagare till åtgärderna enligt § 124 h AFG inom området miljösanering och miljöförbättring är offentligrättsliga juridiska personer, framförallt territoriella organ (städer, kommuner, församlingar osv.), samt företag som drivs av Treuhandanstalt". Skrivelse av den 29.7.1994 (se fotnot 50).

(46) "Detta innebär att åtgärder som ligger i ett företags eget intresse inte kan stödjas", skrivelse av den 29.7.1994, citerad i fotnot 50.

(47) Se även beslut i mål K 36/2000, SG(2001) D/292014.

(48) N 660/93, SG D/21632, 31.12.1993 och N 477/91, SG(91) D/22704, 25.11.1991.

(49) EGT C 334, 12.12.1995, s. 4.

(50) NN 107/97, i kraft sedan den 1 april 1997, godkänd genom skrivelse SG(98) 1049, 6.2.1993.

(51) NN 331/96, SG(97) D/482, 23.1.1997.

(52) Rapport om årsredovisningarna för Kahla/Thüringen Porzellan GmbH för åren 1997, 1998 och 1999.

(53) Se fotnoterna 16 och 17.

(54) Se fotnot 35.

(55) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(56) Se fotnot 48.

(57) I punkt 7.5 i omstruktureringsriktlinjerna (1999) heter det: "Alla undsättnings- och omstruktureringsstöd som beviljas utan godkännande från kommissionen och därmed i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget kommer kommissionen att undersöka på följande sätt med avseende på deras förenlighet med den gemensamma marknaden", nämligen "på grundval av de riktlinjer som gällde vid den tidpunkt då stödet beviljades".

(58) Se särskilt tabell 5.

(59) EG-domstolens dom den 22 mars 2001 i mål C-17/99, Franska republiken mot Europeiska kommissionen. Rättsfallssamling 2001, s. I-2481, punkt 27.

(60) Se fotnot 57.

(61) I låneavtalet godkändes som säkerheter subsidiärt de inteckningar som anges i tabell 10 och subsidiärt överlåtelse av G. Raithels risklivförsäkring på 1,8 miljoner mark.

(62) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.