Kommissionens beslut

av den 20 december 2001

om att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet

(Ärende nr COMP/M.2530 - Südzucker/Saint Louis Sucre)

[delgivet med nr K(2001) 4524]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/259/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 57 i detta,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/97(2), särskilt artikel 8.2 i denna,

med beaktande av kommissionens beslut av den 23 augusti 2001 om att inleda ett förfarande i detta ärende,

efter att ha gett de börda företagen tillfälle att yttra sig om kommissionens invändningar,

efter att ha hört Rådgivande kommittén för koncentrationer(3),

med kännedom om förhörsombudets slutrapport i detta ärende(4), och

av följande skäl:

(1) Den 20 juli 2001 mottog Europeiska kommissionen en anmälan från Südzucker AG, Mannheim/Ochsenfurt, (nedan kallat Südzucker) enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 4064/89 (nedan kallad koncentrationsförordningen) om planerat förvärv av ensam kontroll över hela Saint Louis Sucre SA, Paris (nedan kallat SLS).

(2) Efter att ha granskat anmälan konstaterade kommissionen till att börja med att koncentrationsförordningen skall tillämpas på den anmälda transaktionen och att transaktionen ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden.

(3) Efter att ingående ha undersökt fallet har kommissionen nu kommit fram till att den anmälda transaktionen å ena sidan kan leda till att dominerande ställningar förstärks, och att effektiv konkurrens därmed avsevärt skulle begränsas inom en väsentlig del av den gemensamma marknaden. Å andra sidan gör Südzuckers åtaganden det möjligt att undanröja de konkurrensproblem som koncentrationen ger upphov till.

I. PARTERNA

(4) Den tyska Südzucker-koncernen hör till de största sockerproducenterna i världen. Dess verksamhet omfattar tillverkning och distribution av socker, sötningsmedel, livsmedelstillsatser, stärkelse, melass, jordbruksprodukter (inklusive tjänster), glass och djupfrysta varor. I geografiskt hänseende ligger tyngdpunkten för Südzucker-koncernens aktiviteter i Tyskland, särskilt södra och östra Tyskland, och i Belgien, Österrike och Östeuropa. Till de dotterbolag som kontrolleras av Südzucker hör bland annat det belgiska Raffinerie Tirlemontoise SA, Bryssel, och det österrikiska Agrana Zucker und Stärke AG (nedan kallat Agrana), Wien, som också är verksamma inom tillverkning och distribution av socker, sötningsmedel, livsmedelstillsatser och melass.

(5) SLS är den näst största franska och den sjunde största europeiska sockerproducenten. Dess verksamhet består av tillverkning och distribution av socker, alkohol och melass. I geografiskt hänseende ligger tyngdpunkten för dess aktiviteter i Frankrike och Östeuropa. Det kontrolleras av holdingbolaget Financière Franklin Roosevelt SAS, Paris, som innehar 99,7 % av aktierna i SLS. SLS å sin sida äger till 13,8 % den största spanska sockerproducenten, Ebro Puleva SA (nedan kallat Ebro Puleva). Dessutom innehar SLS en minoritetsandel på 44,5 % i den franska sockerproducenten Sucrerie Distillerie des Ouvré Fils SA (nedan kallat Souppes-Ouvré).

II. TRANSAKTIONEN

(6) Den anmälda koncentrationen skall ske genom att Raffinerie Tirlemontoise SA, Bryssel, förvärvar samtliga andelar i Financière Franklin Roosevelt SAS.

III. KONCENTRATIONEN

(7) Südzucker kommer att få ensam kontroll över SLS genom den avsedda transaktionen. Härigenom genomförs en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen.

IV. GEMENSKAPSDIMENSION

(8) De berörda företagen har en sammanlagd omsättning på mer än 5 miljarder euro(5) (Südzucker: 4,664 miljarder euro under det räkenskapsår som avslutades den 28 februari 2001; SLS: [...]*(6) miljarder euro under det räkenskapsår som avslutades den 30 september 2000). Südzucker och SLS har vidare en omsättning i gemenskapen på mer än 250 miljoner euro vardera (Südzucker: 3,711 miljarder euro under räkenskapsåret som avslutades den 28 februari 2001; SLS: [...]* miljoner euro under räkenskapsåret som avslutades den 30 september 2000). Südzucker har inte mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning i gemenskapen i en och samma medlemsstat. Den anmälda koncentrationen har därför en gemenskapsdimension.

V. FÖRFARANDET

(9) Den 23 augusti 2001 beslutade kommissionen att inleda ett förfarande enligt artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen.

(10) Den 9 oktober 2001 sändes ett meddelande om invändningar till Südzucker, till vilket Südzucker tog ställning den 24 oktober 2001 i ett skriftligt svar(7). Efter ansökan från Südzucker ägde formell muntlig hearing rum den 26 oktober 2001 i Bryssel i enlighet med artikel 14 i kommissionens förordning (EG) nr 447/98 av den 1 mars 1998 om anmälningarna, om tidsfristerna och om hearing enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer(8), där också SLS och tredje man deltog.

(11) Den 22 november 2001 lämnade Südzucker kommissionen ett förslag till åtaganden, som förbättrades i vissa tekniska detaljer den 6 december 2001. Den 14 december 2001 meddelade kommissionen Südzucker i enlighet med sitt tillkännagivande om korrigerande åtgärder(9) att undanröjande av konkurrensproblemen i detta fall inte är beroende av Südzuckers åtaganden vad gäller koncernens framtida förhållande till den spanska Ebro-Puleva-koncernen. Därefter återkallade Südzucker denna del av sina åtaganden. De återstående åtagandena beskrivs närmare i skälen 151 och 152 och bedöms i konkurrensrättsligt hänseende i skäl 153 ff.

VI. KONKURRENSRÄTTSLIG BEDÖMNING AV DEN TRANSAKTION SOM LIGGER TILL GRUND FÖR ANMÄLAN

(12) Den planerade koncentrationen påverkar i stort sett alla sockermarknader i Tyskland, Belgien och Frankrike. Beträffande koncentrationen i den form som ligger till grund för anmälan föreligger farhågor i konkurrenshänseende när det gäller sockermarknaderna i södra Tyskland och Belgien.

A. DE RELEVANTA MARKNADERNA

(13) Den planerade koncentrationen gäller tillverkning och distribution av socker, som enligt parternas uppfattning kan delas upp i följande tre relevanta produktmarknader: socker för industrin, socker för detaljhandeln och leverans av socker för distributörers egna märken.

1. SOCKER FÖR INDUSTRIN (INDUSTRISOCKER)

(14) Socker för industrin (också kallat industrisocker) säljs löst (som silovara) eller i stora förpackningar (som säckvara, dvs. i kvantiteter på mer än 5 kg). Kunderna är huvudsakligen förädlare från livsmedels- och dryckesindustrin.

2. SOCKER FÖR DETALJHANDELN (DETALJSOCKER)

(15) Socker för detaljhandeln (också kallat detaljsocker) säljs under respektive tillverkares märke i mindre kvantiteter (förpackningar på upp till 5 kg) och används i första hand av slutkonsumenter i hushåll och inom restaurangbranschen. Det distribueras via grossist- och detaljhandel.

(16) Åtskillnaden mellan socker för industrin och socker för detaljhandeln motsvarar kommissionens vedertagna beslutspraxis(10). De båda marknaderna har visserligen kännetecken som överlappar varandra. För båda marknaderna är till exempel utgångsprodukten densamma, och det sammanlagda utbudet regleras i båda fallen genom rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker(11) (nedan kallad den gemensamma organisationen av marknaden för socker). Skillnaderna i förpackning, distribution och kundprofiler för socker för industrin och för socker för detaljhandeln leder dock till olika prisstrukturer i gemenskapen och motiverar en avgränsning av olika produktmarknader.

3. LEVERANS AV SOCKER FÖR DISTRIBUTÖRERS EGNA MÄRKEN

(17) Leverans av socker för distributörers egna märken skall särskiljas från marknaderna för industrisocker och socker för detaljhandeln. Handelsföretag, särskilt stora detaljhandelskedjor som säljer detaljsocker under egna märken, får sina leveranser från sockerproducenterna. Dessa fyller sockret i förpackningar som tillhandahålls av handelsföretagen eller tillverkas speciellt för dessa, och som endast är försedda med deras varumärke.

(18) Leverans av socker för distributörers egna märken utgör en egen produktmarknad. Ur den andra partens synvinkel, dvs. handelsföretagen på efterfrågesidan, finns det väsentliga skillnader mellan anskaffning av produkter som saluförs under en distributörs eget märke och produkter som bär sockerproducentens varumärke(12).

(19) När det gäller anskaffning av produkter med varumärke spelar framför allt sådana faktorer roll för handelsföretagen som påverkar den ställning som produkten i fråga har hos slutkonsumenten (i senare led), dvs. kundpreferenser, pris och det sätt på vilket produkten marknadsförs. För handelsföretaget är det bara realistiskt att välja mellan sådana produkter med varumärken, för vilka försäljningen för tillfället i viss omfattning stöds genom reklamkampanjer i respektive försäljningsområde. Antalet leverantörer är därför begränsat.

(20) När det gäller leverans till handelsföretag av produkter som säljs vidare under en distributörs eget märke har dessa synpunkter däremot ingen betydelse. Det är i stället handelsföretaget självt som bestämmer kvalitet, mängd och andra specifikationer för produkten som skall levereras. Tillverkaren levererar enligt dessa krav. Marknadsföring och reklam tas över av handelsföretaget som också avgör produktutformningen (förpackningen). Ur handelsföretagets synvinkel är det därför betydligt enklare att byta leverantör än om produkterna köps in under ett varumärke; valet av leverantör avgörs av det ekonomiskt fördelaktigaste anbudet. Kriterier för tilldelning är här pris, kvalitet, ledig kapacitet och leveranssäkerhet.

(21) Ett antagande om åtskilda marknader för leverans av produkter för distributörers egna märken och av produkter med varumärke strider inte heller mot det faktum att varumärken och distributörers egna märken särskilt i detaljhandeln konkurrerar med varandra om slutkonsumenterna och där följaktligen skall hänföras till en enhetlig marknad. Det är nämligen fråga om en enhetlig slutkundsmarknad i senare led på detaljhandelsnivå, medan båda produkterna anskaffas av handelsföretagen på olika marknader i tidigare led.

4. RESULTAT AV MARKNADSUNDERSÖKNING

(22) Resultaten av kommissionens marknadsundersökning bekräftade åtskillnaden av socker för industrin och socker för detaljhandeln. I den mån Tyskland berörs bekräftas också definitionen av en separat produktmarknad för leverans av socker för distributörers egna märken. Mot antagandet om en separat marknad talar för övrigt inte heller det faktum att en sådan åtskillnad är mindre välbekant för aktörerna på marknaden i andra medlemsstater, som till exempel i Frankrike, där socker knappast distribueras under distributörers egna märken ens på slutkundsmarknaden i senare led. Åtminstone när det gäller de medlemsstater där den anmälda transaktionen leder till konkurrensproblem är det korrekt att särskilja marknaderna.

5. SAMMANFATTNING BETRÄFFANDE DE RELEVANTA PRODUKTMARKNADERNA

(23) Av ovan redovisade skäl finner kommissionen och parterna att tre produktmarknader skall särskiljas för bedömningen av den anmälda transaktionen:

- socker för industrin,

- socker för detaljhandeln, och

- leverans av socker för distributörers egna märken.

B. DE RELEVANTA GEOGRAFISKA MARKNADERNA

(24) De företag som berörs av koncentrationen hävdar att man åtminstone i en framtidsprognos kan förvänta sig alleuropeiska sockermarknader. Detta gäller särskilt leverans av socker för distributörers egna märken - där har handelsföretagen särskilt stor frihet att välja leverantörer. Också inom områdena socker för industrin och socker för detaljhandeln är definitionen av nationella eller rent av regionala marknader tvivelaktig, men avgränsningen av de geografiska marknaderna kan lämnas öppen i detta hänseende.

1. SOCKER FÖR INDUSTRIN OCH SOCKER FÖR DETALJHANDELN

(25) Vad marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln beträffar skall det enligt kommissionen till att börja med fastslås att en bestämd sockerkvot tilldelas varje medlemsstat inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Detta tillvägagångssätt har avsevärt inflytande på produktionen och försäljningen av socker i gemenskapen och bidrar till att befästa uppdelningen i nationella marknader(13). I enlighet med detta skiljer sig de största europeiska sockerproducenternas viktigaste avsättningsområden tydligt åt, vilket också återspeglas i att dessa företag har principiellt olika marknadsandelar i de enskilda medlemsstaterna (jfr nedan, tabellerna 2 och 3). Följdriktigt har kommissionen i sin senare beslutspraxis i förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget ansett att de geografiska marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln åtminstone är nationella(14).

(26) Redan i sitt beslut "European sugar industry"(15) utgick dock kommissionen från att södra Tyskland är en geografisk marknad som är mindre än en medlemsstat. I strid med parternas uppfattning anser kommissionen också att avgränsningen av regionala sockermarknader i Tyskland är riktig för bedömningen av den här anmälda transaktionen. Analysen inriktas här på att göra en avgränsning efter en grupp av tyska delstater. Detta synsätt kan ses som bästa möjliga tillvägagångssättet särskilt vad gäller det praktiska genomförandet av undersökningen av den planerade koncentrationen (t.ex. undersökning av marknadsandelarna inom ramen för marknadsundersökningen). För denna uppskattning gäller följande överväganden som anknyter till den tyska sockermarknadens struktur:

(27) Det kan till att börja med konstateras att i Tyskland, till skillnad från exempelvis Frankrike, är de tre viktigaste sockerproducenternas (Südzucker, Nordzucker och Pfeifer & Langen) produktionsanläggningar fördelade på olika regioner (jfr kartan i bilaga I). Südzuckers produktionsanläggningar finns till exempel huvudsakligen i Bayern, Baden-Württemberg, Hessen och Rheinland-Pfalz. Nordzucker däremot producerar huvudsakligen i Schleswig-Holstein och Niedersachsen, medan Pfeifer & Langens produktionsanläggningar är koncentrerade till Nordrhein-Westfalen. I de nya tyska delstaterna(16) är var och en av de tre viktigaste sockerproducenterna representerade med produktionsanläggningar med jämförbar kapacitet.

(28) Socker är dessutom en homogen bulkvara för vilken konkurrensen framför allt sker via priset. Transportkostnaderna är alltid en viktig kostnadsfaktor och därmed också en avgörande prisfaktor. Till skillnad från exempelvis Frankrike, där de viktigaste sockerproducenternas produktionsanläggningar är koncentrerade till den norra och nordöstra delen av landet, är i Tyskland längre transportvägar en extra kostnadsfaktor för konkurrenter till respektive producent med säte i området på grund av den ovan beskrivna regionala fördelningen av produktionsanläggningarna.

(29) Den regionala marknadssegmenteringen på de tyska marknaderna förstärks genom de tyska sockerproducenternas beteende på marknaden. De flesta kunderna till sockerindustrin bekräftade inom ramen för marknadsundersökningen att den geografiska närheten mellan kunden och sockerleverantören i Tyskland avsevärt påverkar leveranserna. De tyska sockerproducenterna levererar i regel bara fraktfritt på ett visst avstånd runt respektive produktionsort. Sockerleveranser till områden utanför denna region avböjs antingen helt av sockerproducenterna eller görs åtminstone tydliga pristillägg på grund av de påstådda extra transportkostnaderna, varigenom offerten för det mesta inte längre är konkurrenskraftig jämfört med offerter från en sockerproducent med säte i området.

(30) I Tyskland har därför, såsom bekräftats av kommissionens marknadsundersökning, en marknadskonstellation uppkommit inom området socker för industrin och socker för detaljhandeln, där de tre största sockerproducenterna har en dominerande eller åtminstone mycket stark marknadsposition i sina viktigaste avsättningsområden i närheten av sina respektive produktionsanläggningar. Südzucker hade till exempel mycket stora marknadsandelar på båda produktmarknaderna i delstaterna Bayern, Baden-Württemberg, Saarland, Hessen och Rheinland-Pfalz i söder under kampanjåret 1999/2000(17), liksom även åren innan, och Südzuckers marknadsandel i dessa områden är totalt ungefär [över 80 %]*. Detsamma gäller för Nordzucker i Schleswig-Holstein, Hamburg, Bremen och Niedersachsen och, om än i mindre omfattning, för Pfeifer & Langen i Nordrhein-Westfalen. Endast i östra Tyskland är alla de tre stora sockerproducenterna representerade med ungefär lika stora marknadsandelar.

(31) I Tyskland har därför, i enlighet med de tre stora sockerproducenternas viktigaste avsättningsområden, separata sockermarknader för industrisocker och detaljsocker uppkommit i de respektive områdena södra Tyskland, västra Tyskland, norra Tyskland och östra Tyskland. En sådan regional segmentering bekräftades också av parternas konkurrenter och kunder genom marknadsundersökningen.

Angående Südzuckers svar

(32) Südzucker hävdade däremot i sitt svar på kommissionens invändningar(18) att den gemensamma organisationen av marknaden för socker leder till i stor utsträckning homogena konkurrensvillkor i gemenskapen, särskilt beträffande priserna. Det uppgavs vara en grundläggande motsägelse att gemenskapen å ena sidan som lagstiftare utfärdar föreskrifter om en gemensam organisation av marknaden för socker och å andra sidan bestrider denna europeiska sockermarknad i egenskap av myndighet för kontroll av företagskoncentrationer.

(33) Enligt Südzucker kan södra Tyskland inte heller definieras som en särskild marknad för industrisocker och detaljsocker. Att de tyska sockerproducenterna har olika geografiska tyngdpunkter betyder inte att dessa alltid kan agera oberoende av varandra och utan hänsyn till varandra i sina respektive områden, vilket skulle vara fallet med geografiskt åtskilda marknader. Områdena södra, västra och norra Tyskland kan inte avgränsas klart från varandra, vilket får till följd att det finns stora områden med överlappning, där antingen alla tre eller åtminstone de båda angränsande sockerföretagen kan vara verksamma i samma utsträckning. I dessa områden med överlappning kan de tyska sockerproducenterna inte tillämpa någon annan marknadsstrategi än i kärnområdena, där de eventuellt är utsatta för mindre konkurrens. Detta bekräftas av att prisnivåerna är i stort sett desamma i Tyskland, och detta i högre grad än vad som skulle kunna vara fallet vid en jämförelse av olika medlemsstater.

(34) Efter att ha granskat Südzuckers argument håller kommissionen fast vid sin geografiska marknadsavgränsning för industri- och detaljsocker. Att det finns en gemenskapslagstiftning för en viss näringsgren medför inte nödvändigtvis att en gemenskapstäckande geografisk marknad skall läggas till grund även för den konkurrensrättsliga bedömningen av en koncentration. I stället förhindrar just existensen av en gemensam organisation av marknaden för socker, på grund av de nationella kvoterna som föreskrivs enligt denna, att det bildas europeiska marknadsstrukturer inom sockerindustrin(19).

(35) Vad beträffar de områden med överlappning som Südzucker anfört bestrider inte kommissionen att det kan uppkomma överlappning i gränsområdet mellan de olika sockerproducenternas viktigaste avsättningsområden, eftersom kundernas avstånd till två producenters sockerfabriker där är ungefär detsamma. Konkurrensvillkoren i sådana områden med överlappning kan emellertid inte överföras på kärnområdena inom respektive avsättningsområde, eftersom en sockerproducent inte är utsatt för samma tryck i sitt kärnområde som i gränsområdet till en annan leverantörs avsättningsområde - de högre transportkostnaderna gör det mindre attraktivt för konkurrenterna att ta sig in i respektive producents kärnområde än att ta sig in i områden med överlappning i gränsområdet mellan avsättningsområden.

(36) En mer exakt avgränsning av de geografiska marknaderna med hjälp av koncentriska cirklar runt respektive produktions- och distributionslager skulle för övrigt stöta på praktiska problem. Inriktningen på de tyska delstaternas gränser, som lagts till grund för detta beslut, möjliggör också en användbar uppskattning. Den konkurrensrättsliga bedömningen av den planerade koncentrationen skulle nämligen inte ändras väsentligt om marknaden avgränsades med koncentriska cirklar, eftersom det är oundvikligt att det även med denna metod skulle visa sig att respektive sockerproducent har ett viktigaste avsättningsområde.

2. LEVERANS AV SOCKER FÖR DISTRIBUTÖRERS EGNA MÄRKEN

(37) I sina invändningar hade kommissionen också definierat regionen södra Tyskland som geografisk marknad för leverans av socker för distributörers egna märken(20).

Angående Südzuckers svar

(38) Denna geografiska marknadsdefinition bestred Südzucker i sitt svar på kommissionens invändningar(21). Det uppgavs att även om man delar in marknaderna för industrisocker och detaljsocker regionalt i Tyskland, kan detta under inga omständigheter gälla för leverans av socker för distributörers egna märken. Här är det fråga om en klart europeisk marknad, men åtminstone borde en nationell tysk marknad uppkomma. Marknadsstrukturerna är principiellt annorlunda jämfört med de båda förstnämnda produktmarknaderna, och i synnerhet är valet av leverantör avsevärt friare, tjänster och service spelar ingen roll, det finns bara några få stora handelskedjor som kunder och det träffas också bara centrala avtal, genom vilka dessa kunder anskaffar sitt socker genom en central uppköpare, och detta inte bara regionalt eller nationellt utan även internationellt. Exemplet [...]* visar detta.

(39) Efter att ingående ha granskat Südzuckers argument har kommissionen nu också kommit fram till att den geografiska marknaden för leverans av socker för distributörers egna märken inte kan begränsas till södra Tyskland. Även om resultaten av marknadsundersökningen inte tyder på att det är allmänt förekommande att stora handelskedjor gör centrala uppköp av socker, har det i praktiken visat sig att denna produktmarknad har viktiga särdrag jämfört med marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln, vilka motiverar olika behandling. Särskilt följande synpunkter bör enligt kommissionen framhävas i detta sammanhang:

(40) I motsats till socker för detaljhandeln spelar kundernas märkestrohet ingen roll vid leverans av socker för produkter som saluförs under en distributörs eget märke. Och i motsats till socker för industrin, som också levereras till mindre företag, är detaljhandelskedjorna som efterfrågar socker för produkter med deras eget märke uteslutande storkunder - de har motsvarande större inflytande på marknaden.

(41) Det är också riktigt att tyska och utländska konkurrenters produkter inom området leverans av socker för distributörers egna märken har fått klart större genomslag i Südzuckers viktigaste avsättningsområde än som varit fallet på marknaderna för industri- och detaljsocker. Andelen import till en tänkt sydtysk marknad på över 50 % är följaktligen så hög, och Südzuckers marknadsandel på mindre än 50 % så låg att utvidgningen av den geografiska marknadsdefinitionen är motiverad. Detta konstaterande är också i överensstämmelse med kommissionens senare beslutspraxis i andra fall som gällt leverans av produkter för distributörers egna märken(22).

3. SAMMANFATTNING BETRÄFFANDE DE RELEVANTA GEOGRAFISKA MARKNADERNA

a) Socker för industrin och socker för detaljhandeln

(42) Av ovan redovisade skäl finner kommissionen att de geografiska marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln i princip är nationella. I strid med parternas åsikt måste dessutom en ytterligare segmentering göras i Tyskland på grund av marknadsstrukturen där. Särskilt södra Tyskland(23) utgör en egen geografisk marknad. Följaktligen skall Belgien och södra Tyskland avgränsas som geografiska marknader för bedömningen av den här anmälda transaktionen.

b) Leverans av socker för distributörers egna märken

(43) Vad leverans av socker för distributörers egna märken beträffar kan det fastslås att den geografiska marknaden inte kan begränsas till södra Tyskland. I övrigt kan dock definitionen av de geografiska marknaderna lämnas öppen, eftersom den planerade koncentrationen inte leder till konkurrensrättsligt relevanta farhågor vare sig på basis av en marknad som omfattar Tyskland eller en marknad som omfattar Europa.

C. EN VÄSENTLIG DEL AV DEN GEMENSAMMA MARKNADEN

(44) Den sydtyska marknaden utgör en väsentlig del av den gemensamma marknaden med hänsyn till dess befolkningssiffror (cirka 33,8 miljoner invånare), dess sockerkonsumtion (ungefär 1 miljon ton kampanjåret 1999/2000) och dess centrala geografiska läge. Detsamma gäller för Belgien, som har cirka 10 miljoner invånare och vars sockerkonsumtion uppgick till ungefär 540000 ton kampanjåret 1999/2000(24).

D. TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER

1. ORGANISATIONEN AV DEN GEMENSAMMA MARKNADEN FÖR SOCKER

(45) Den gemensamma organisationen av marknaden för socker inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken skall stödja och säkerställa sockerproduktionen inom gemenskapen. Detta mål skall framför allt nås genom följande tre åtgärder(25):

- För produktion av socker från sockerbetor och sockerrör som skördats i gemenskapen och är avsett för försäljning på den gemensamma marknaden fastställer rådet nationella kvoter (så kallade A- och B-kvoter). Kvoterna som tilldelas de enskilda medlemsstaterna delar respektive regering upp på de nationella sockerproducenterna och deras sockerproduktionsanläggningar.

- Det finns ett prisstödssystem, enligt vilket ett interventionspris för A- och B-kvotsocker fastställs som garanterar ett lägsta pris vid försäljning av kvotsocker.

- För sockerbetor som behövs för produktion av A- och B-kvotsocker fastställs också ett garanterat lägsta pris.

(46) Sockerkvoterna gäller produktionen under så kallade "kampanjår", som sträcker sig från oktober till september följande år.

(47) Till denna bestämmelse om A- och B-kvotsocker kommer överenskommelser mellan gemenskapen och tredje land, som t.ex. Indien eller de så kallade AVS-staterna(26), enligt vilka dessa stater har rätt till förmånsexport av socker. Priserna som betalas för denna import motsvarar priserna på kvotsocker. Därför kan man mot bakgrund av den gemensamma organisationen av marknaden för socker betrakta denna import som "import på kvotsockervillkor".

(48) De kvantiteter som företagen med säte i gemenskapen producerar utöver sina A- och B-kvoter och import med samma kvot gäller som C-socker - de måste antingen säljas utan stöd på världsmarknaden, dvs. till tredje land, eller lagras i minst tolv månader och användas som en del av A- och B-kvoterna för följande år.

(49) Totalt sett kan man för kampanjåret 1999/2000 sammanfatta marknadssituationen som helhet enligt följande, uppdelat efter medlemsstater:

Tabell 1

Marknadsstatistik för kampanjåret 1999/2000

EU:s balansräkning för socker kampanjåret 1999/2000

>Plats för tabell>

Källa:

Europeiska kommissionens balansräkning för socker.

2. TILLÄMPNINGEN AV KONKURRENSBESTÄMMELSERNA PÅ SOCKERMARKNADEN

(50) Enligt artikel 32.3 i samband med bilaga I kapitel 17 i EG-fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken tillämpas på socker. Enligt artikel 36.1 i EG-fördraget i samband med artikel 1 i rådets förordning nr 26 av den 4 april 1962 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror(27) senast ändrad genom förordning nr 49(28), är artiklarna 85 till 90 (nu artiklarna 81 till 86) i EG-fördraget samt tillämpningsbestämmelserna till dessa, dit särskilt koncentrationsförordningen hör, tillämpliga för detta område(29). I sin dom i ärendet Suiker Unie bekräftar också domstolen mot bakgrund av den gemensamma organisationen av marknaden för socker att gemenskapens konkurrensbestämmelser kan tillämpas på sockermarknaden(30):

"Oavsett vilken kritik man kan rikta mot ett system som är utformat för att avskärma de nationella marknaderna genom nationella kvoter (...), faktum är att ett begränsat men verkligt område omfattas av konkurrensreglerna."

(51) Enligt artikel 2.3 i koncentrationsförordningen skall en koncentration som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas, förklaras vara oförenlig med den gemensamma marknaden.

3. RESULTAT AV UNDERSÖKNINGEN AV DE NUVARANDE MARKNADSVILLKOREN PÅ SOCKERMARKNADEN

(52) Såsom redan nämnts (jfr skäl 29) har ett stort antal av sockerindustrins kunder i samband med marknadsundersökningen konstaterat att marknaderna, särskilt inom Tyskland, är strikt uppdelade i regionala verksamhetsområden mellan de enskilda sockerproducenterna och att det därför i praktiken inte råder någon konkurrens inom en medlemsstat. Sockerindustrins kunder har vidare konstaterat att konkurrensen i stort sett bara sker genom export från utländska sockerproducenter som har produktionsanläggningar nära gränsen.

(53) I praktiken kan den rådande prisnivån på de europeiska sockermarknaderna ses som ett entydigt tecken på en mycket begränsad konkurrens. Så kan de europeiska sockerproducenterna trots den europeiska sockerindustrins avsevärda överkapacitet vid försäljningen av sitt socker komma upp till en prisnivå som inte bara är mer än dubbelt så hög som världsmarknadspriset utan också ligger betydligt (cirka 10 % till 20 %) över EU:s interventionspris.

Angående Südzuckers svar

(54) I sitt svar på kommissionens invändningar(31) uttrycker Südzucker åsikten att det inte säljs mer socker från Frankrike till södra Tyskland än från andra delar av Tyskland. Enligt WZV:s statistik exporterades ungefär 195000 ton från Frankrike till Tyskland under kampanjåret 1999/2000, varav cirka 100000 ton till södra Tyskland enligt Südzuckers uppskattning, medan cirka 108000 ton såldes från norra och västra Tyskland till södra Tyskland under samma period.

(55) Efter att ha granskat Südzuckers argument håller kommissionen fast vid att endast mycket begränsad konkurrens råder inom Tyskland och att utländska leverantörer är en viktig utjämnande faktor för den sydtyska och belgiska marknaden. Så gick till exempel leveranser från norra och västra Tyskland till södra Tyskland inte huvudsakligen till hemmamarknadens kärnområden utan framför allt till gränsområdet mellan de geografiska marknaderna. Dessutom visade marknadsundersökningen att utländska leverantörers priser för leverans av socker till sydtyska kunder var klart lägre än Südzuckers och de andra tyska sockerproducenternas priser. Slutligen ökade de franska producenternas leveranser till Tyskland klart under perioden 1996/1997-1999/2000 (jfr skäl 95), medan de inomtyska leveranserna stagnerade under samma period enligt vad kommissionen erfarit.

E. KONCENTRATIONENS FÖRENLIGHET MED DEN GEMENSAMMA MARKNADEN

1. INLEDNING

a) De viktigaste europeiska sockerproducenternas ställning på marknaden

(56) Redan före koncentrationen är Südzucker-koncernen en av de största sockerproducenterna i världen. Resultatet vad gäller andelen konkurrenter om A- och B-sockerkvoten i gemenskapen framgår av tabellen nedan:

Tabell 2

Kvotandelar för kampanjåret 1999/2000

>Plats för tabell>

Källa:

parterna, konkurrenter.

(57) Härmed intar Südzucker-koncernen redan före koncentrationen en ledande ställning i Europa. Dess kvotandel av produktionen av A- och B-socker i gemenskapen skulle öka från 16,4 % till 21,5 % genom den planerade koncentrationen.

b) Berörda marknader

(58) Följande marknader berörs av den planerade sammanslagningen av Südzucker och SLS:

Tabell 3

Marknadsandelar för kampanjåret 1999/2000, baserat på försäljningsvolymer((SLS und Béghin-Says sockerförsäljning i södra Tyskland fanns endast tillgänglig för kalenderåret 2000. När marknadsandelarna beräknades ställdes dock denna försäljning i relation till den totala sydtyska försäljningen för kampanjåret 1999/2000. Eftersom de sammanlagda kvantiteterna för kalenderåret 2000 inte avviker nämnvärt från kampanjåret 1999/2000 synes detta tillvägagångssätt vara godtagbart.))

>Plats för tabell>

Källa:

anmälande part, konkurrenter och kunder.

(59) Koncentrationen ger endast anledning till tvivel i konkurrensrättsligt hänseende på sockermarknaderna i södra Tyskland och Belgien, eftersom den medför att Südzuckers dominerande ställning på marknaderna där för industri- och detaljsocker förstärks. På de franska och italienska sockermarknaderna uppnår Südzucker inte någon marknadsdominerande position genom koncentrationen. På de österrikiska sockermarknaderna förstärks inte Südzuckers nuvarande dominerande ställning (marknadsandelar på cirka [över 90 %]* på samtliga sockermarknader) genom koncentrationen.

2. SÜDZUCKERS DOMINERANDE STÄLLNING PÅ MARKNADEN

(60) Genom koncentrationen skulle Südzuckers dominerande ställning i södra Tyskland och Belgien förstärkas på marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln.

(61) Särskilt stor betydelse har sektorn socker för industrin, som utgör cirka 80 % av den sålda sockervolymen i gemenskapen, för Südzucker-koncernen till och med cirka [...]* % (SLS cirka [...]* %) av dess sålda sockervolym på de tre produktmarknaderna kampanjåret 1999/2000. Följaktligen ligger tyngdpunkten i redogörelserna nedan på denna produktmarknad både för södra Tyskland och för Belgien. Den genomförda konkurrensbedömningen kan dock i stort sett överföras på marknaderna för socker för detaljhandeln i södra Tyskland och Belgien, vilka har motsvarande mindre betydelse vad gäller volymen. Nedan behandlas därför effekterna av den planerade koncentrationen med marknaden för industrisocker i södra Tyskland som exempel, och där det synes lämpligt tas särdragen hos marknaden för detaljsocker i södra Tyskland och sockermarknaderna i Belgien upp.

a) Südzuckers dominerande ställning på marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln i södra Tyskland och Belgien

(62) Domstolen har definierat begreppet dominerande ställning som en situationen där ett företag har sådan ekonomisk maktställning att det får möjlighet att hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden genom att företagets ställning tillåter det att i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till konkurrenter, kunder och i sista hand konsumenter. En sådan ställning utesluter inte en viss konkurrens, men den möjliggör för det dominerande företaget att bestämma eller åtminstone ha ett avsevärt inflytande på de villkor under vilka denna konkurrens kan utveckla sig och att i vart fall i stor omfattning agera utan att behöva ta hänsyn till konkurrensen och utan att för den skull denna hållning skadar den egna verksamheten.

(63) Förekomsten av en dominerande ställning kan vara resultatet av flera faktorer, som tagna var för sig inte nödvändigtvis måste vara avgörande men bland vilka förekomsten av avsevärda marknadsandelar är kännetecknande i hög grad. Ett viktigt bevis för en dominerande ställning är för övrigt förhållandet mellan de av koncentrationen berörda företagens marknadsandelar och konkurrenternas andelar, särskilt den näst största konkurrentens(32).

(64) Südzuckers marknadsandel på marknaden för socker för industrin i södra Tyskland är för närvarande omkring [75-85]* %, medan de andra sockerproducenternas andelar i detta område är motsvarande små (jfr tabell 3). Denna fördelning har inte heller förändrats väsentligt under de senaste fem åren enligt vad kommission erfarit, och den bestreds inte heller av parterna i deras svar på kommissionens invändningar eller under hearingen.

(65) Südzuckers dominans i den sydtyska regionen visar sig dock inte bara genom det tydliga gapet mellan dess egna marknadsandelar och de andra tyska sockerproducenternas. Den åtföljs dessutom av en koncentration av Südzucker-koncernens produktions- och distributionsenheter i södra Tyskland, medan Nordzucker och Pfeifer & Langen, såsom redan förklarats, har liknande tyngdpunkter i andra delar av Tyskland (jfr skäl 27).

(66) Marknadsundersökningen har för övrigt bekräftat att sockermarknaderna inom Tyskland är uppdelade mellan de enskilda sockerproducenterna i regionala verksamhetsområden. Så påpekade till exempel ett stort antal av sockerindustrins kunder att konkurrensen inom Tyskland redan nu är mycket starkt begränsad. Denna begränsade konkurrens visar sig också i det faktum att sockerpriset inte bara är mer än dubbelt så högt som världsmarknadspriset, utan också ligger betydligt (cirka 10 % till 20 %) över gemenskapens interventionspris, trots att den europeiska sockerindustrin och särskilt situationen i Tyskland kännetecknas av överproduktion och kraftig överkapacitet.

(67) Mot bakgrund av denna faktiskt befintliga uppdelning av den tyska sockermarknaden i regionala verksamhetsområden för de olika sockerproducenterna med säte i området finns det knappast några incitament för dessa att ta sig in i de andras viktigaste avsättningsområden. Med hänsyn till de extra transportkostnaderna och de befintliga kundrelationerna på medellång och lång sikt som anförts i ett stort antal svar på kommissionens marknadsundersökning visar det sig vara mer lönsamt för producenterna att stärka sin position i sina respektive egna viktigaste avsättningsområden och i första hand använda produktionskvoten som tilldelats dem för att betjäna sina egna kunder. Detta i synnerhet som en sockerproducent direkt skulle riskera vedergällningsåtgärder om han tog sig in i en konkurrents viktigaste avsättningsområde. Det är särskilt lätt att vidta sådana vedergällningsåtgärder inom sockerindustrin, eftersom socker är en homogen bulkvara och marknaderna är transparenta vad gäller befintliga produktionskvoter och interventionspriser.

(68) Även kunder till sockerindustrin, vilka utfrågades av kommissionen i samband med marknadsundersökningen, konstaterade att konkurrensen i Tyskland huvudsakligen bara utgörs av export från utländska sockerproducenter som har produktionsanläggningar nära gränsen.

(69) Av ovan nämnda skäl har kommissionen kommit fram till att Südzucker redan idag har en ekonomiskt stark position i södra Tyskland som tillåter koncernen att i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till konkurrenter, kunder och i sista hand konsumenter. Südzucker har redan före koncentrationen en marknadsdominerande ställning i södra Tyskland, som är en betydande del av den gemensamma marknaden.

(70) Redogörelserna som lämnats kan i stort sett också överföras på marknaden för detaljsocker i södra Tyskland. Också där visar Südzucker-koncernens marknadsandel på [80-90]* % på ett betydande försprång i förhållande till dess huvudkonkurrenter. Skälen 65 til 69 gäller även här.

(71) Südzucker är också dominerande på marknaderna för industrisocker och detaljsocker i Belgien, där Südzucker-koncernens marknadsandelar uppgår till [60-70]* % respektive [85-95]* %. Resonomanget ovan gäller även här.

Angående Südzuckers svar

(72) I sitt svar på kommissionens invändningar(33) bestrider Südzucker "bilden av avsaknad av konkurrens", som kommissionen tecknar för södra Tyskland och Belgien. Südzuckers priser uppgavs vara lägre än någon annanstans i Europa, medan samtidigt de övriga tjänsterna översteg genomsnittet bland de europeiska konkurrenterna. Att andra sockerproducenter i så liten utsträckning tagit sig in på Südzuckers viktigaste avsättningsområde påstods bero just på det faktum att det inte är handelsmässigt rimligt för dessa konkurrenter att konkurrera med Südzucker. Om en bild med hemmamarknader runt varje sockerfabrik framträder i Tyskland är det en naturlig utveckling på marknaden snarare än brist på konkurrens.

(73) Efter att ha granskat Südzuckers argument håller kommissionen fast vid sin bedömning av marknadssituationen södra Tyskland och Belgien vad gäller socker för industrin och socker för detaljhandeln. Den är ense med parterna om att Südzucker inte är utsatt för några betydande angrepp från andra tyska sockerproducenter i dess viktigaste avsättningsområde. Detta beror emellertid inte på tillräcklig konkurrens mellan företagen utan tvärtom på den ovan beskrivna faktiska uppdelningen av den tyska sockermarknaden i viktigaste avsättningsområden och regionala verksamhetsområden.

b) Ingen dominerande ställning på marknaden vad gäller leverans av socker för distributörers egna märken i södra Tyskland och Belgien

aa) Södra Tyskland

(74) Kommissionen hade dessutom även beträffande leverans av socker för distributörers egna märken i sina invändningar antagit att Südzucker med en marknadsandel på [40-50]* % i varje fall står på tröskeln till dominans i södra Tyskland och skulle kunna öka denna position med ytterligare [20-30]* procentanläggningar till sammanlagt [60-80]* % genom sammanslagningen med Saint Louis Sucre. Av detta drog kommissionen i sina invändningar slutsatsen att den planerade koncentrationen antingen skulle skapa eller förstärka en marknadsdominerande ställning för Südzucker i södra Tyskland(34).

(75) Mot bakgrund av de numera ändrade slutsatserna om denna marknads geografiska utbredning går det inte längre att hålla fast vid den sistnämnda uppskattningen (jfr skäl 37 ff.). Om man ser på hela Tyskland ligger till exempel Südzuckers och SLS marknadsandelar bara på [15-25]* % respektive [5-15]* % (sammanlagt [20-40]* %), medan enbart Nordzucker redan har [40-50]* % i Tyskland. Man kan därmed inte utgå från att någon dominerande ställning på marknaden till följd av koncentrationen skapas eller förstärks inom området leverans av socker för distributörers egna märken i Tyskland.

(76) Bedömningen i dess helhet av den anmälda transaktionen ändras dock inte genom detta. Leveransen av socker för distributörers egna märken är av mycket mindre omfattning och betydelse än leveransen av socker för industrin, vilken från första början spelade den avgörande rollen för kommissionens konkurrensrättsliga bedömning av den planerade koncentrationen (jfr redan skäl 61)(35).

bb) Belgien

(77) I Belgien kunde inga nämnvärda aktiviteter från Südzucker-koncernens sida konstateras vad gäller leverans av socker för distributörers egna märken, varför man inte heller skall utgå från någon marknadsdominerande ställning(36).

3. FÖRSTÄRKNING AV SÜDZUCKERS DOMINERANDE STÄLLNING PÅ MARKNADERNA FÖR SOCKER FÖR INDUSTRIN OCH SOCKER FÖR DETALJHANDELN

(78) Den planerade koncentrationen innebär en risk för att Südzuckers dominerande ställning på marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln kommer att förstärkas i södra Tyskland och Belgien och att prisnivån som ligger klart över interventionspriset kommer att befästas.

(79) Enligt kommissionen leder följande tre faktorer till att Südzuckers dominerande ställning på marknaden förstärks:

- För det fösta skulle koncentrationen leda till en avgörande minskning av den potentiella konkurrensen på den sydtyska och belgiska marknaden.

- För det andra skulle det genom förvärvet av den näst största franska sockerproducenten skapas en vedergällningspotential som knappast förekommit tidigare och genom vilken Südzucker bättre skulle kunna skydda sig mot utländsk konkurrens i sitt viktigaste avsättningsområde södra Tyskland och i Belgien. Koncernen skulle i fortsättningen ha möjlighet att effektivt genomföra vedergällningsåtgärder på den franska sockermarknaden och därigenom avskräcka eventuella franska konkurrenter från att ta sig in på den sydtyska och belgiska marknaden.

- Slutligen skulle Südzucker genom koncentrationen i högsta grad jämfört med huvudkonkurrenterna få möjlighet att leverera socker över de nationella gränserna till storkunder inom industrin genom "alleuropeiska avtal".

a) Undanröjande av SLS som potentiell konkurrent

(80) Genom att SLS bortfaller som potentiell konkurrent förstärker den planerade koncentrationen Südzuckers dominerande ställning på sockermarknaderna i södra Tyskland och Belgien.

(81) Ur konkurrensrättslig synpunkt utgör närvaro av potentiell konkurrens generellt en avgörande utjämnande faktor för marknader som endast är utsatta för mycket begränsad konkurrens. Denna potentiella konkurrens bidrar till att skydda kunderna mot att det till följd av den endast marginella konkurrensen sätts priser som annars bara skulle vara möjliga under monopolförhållanden. För detta är det nödvändigt att det finns så många ekonomiskt starka och betydande potentiella konkurrenter som möjligt, eftersom det är dessa som har störst möjlighet att komma in på intilliggande marknader med marknadsaktörer som har en dominerande ställning.

(82) Man bör utgå från att den potentiella konkurrensens betydelse är desto viktigare

- ju mindre den befintliga konkurrensen på en marknad är,

- ju högre en marknads regleringsgrad är,

- ju större kundernas beroende är, det vill säga ju svårare det är att med andra produkter eller tjänster substituera produkter i tidigare led i produktionskedjan eller tjänster som är absolut nödvändiga för kundernas verksamhet, och

- ju starkare dominans den marknadsaktör har som företagen från intilliggande marknader konfronteras med i egenskap av potentiella konkurrenter.

När en eller flera av dessa faktorer är mycket accentuerade på en marknad innebär undanröjande av en viktig potentiell konkurrent en avgörande försämring av konkurrensstrukturen.

(83) Såsom framgår av redogörelserna ovan är de anförda faktorerna mycket starkt accentuerade på sockermarknaderna i södra Tyskland och Belgien, varför den potentiella konkurrensen från intilliggande marknader har väsentlig betydelse.

(84) På grund av transportkonstnadernas avgörande betydelse för sockermarknaden kan gränsöverskridande konkurrens bara genomföras effektivt mellan grannländer. I Belgien är konkurrens från de intilliggande regionerna i Nederländerna, Frankrike och Tyskland tänkbar. I södra Tyskland kan gränsöverskridande konkurrens bara förväntas från den intilliggande franska regionen, eftersom marknaden är avskärmad söderifrån genom Südzuckers österrikiska dotterbolag Agranas monopolställning (marknadsandelar på cirka [över 90]* % på samtliga sockermarknader). Därför har de franska sockerproducenterna avgörande betydelse som potentiella konkurrenter i samband med den aktuella koncentrationen.

(85) För att komma i fråga som potentiell konkurrent måste ett företag både ha incitament för att komma in på marknaden och potential för att ta sig in på den intilliggande marknaden. Båda förutsättningarna är särskilt väl uppfyllda i SLS fall.

aa) Incitament för franska sockerproducenter att ta sig in på den sydtyska och belgiska marknaden

(86) De franska sockerproducenternas höga produktivitet, de franska sockerproduktionsanläggningarnas läge, Frankrikes stora överproduktion av socker, de krympande möjligheterna att exportera till tredje land och högre vinstmarginaler för sockerförsäljning inom gemenskapen jämfört med export till tredje land är de viktigaste konkreta anledningarna för franska sockerproducenter att agera på den sydtyska och belgiska marknaden.

(87) De franska sockerproducenterna har de effektivaste odlingsområdena i Europa (högsta andelen sockerbetor per hektar mark, hög sockerhalt hos sockerbetorna) och därför, särskilt på grund av de betydligt lägre kostnaderna för bettransport till produktionsenheten, avgörande konkurrensfördelar jämfört med alla utländska konkurrenter. Detta leder till högre produktivitet och därmed till uppenbara kostnadsfördelar.

(88) De franska sockerproduktionsanläggningarna är koncentrerade till norra och nordöstra Frankrike, och av alla utländska konkurrenter är de följaktligen de som är belägna närmast Südzuckers viktigaste avsättningsområde i södra Tyskland och Belgien.

(89) Av alla medlemsstater har Frankrike den i särklass största överproduktionen av A- och B-kvotsocker. Kampanjåret 1999/2000 uppgick överproduktionen av kvotsocker till 1,5 miljoner ton och var därmed nästan dubbelt så hög som Tysklands överproduktion (mer än fem gånger så hög som Belgiens överproduktion). Frankrikes överproduktion motsvarade cirka 56 % av den totala tyska sockerkonsumtionen (nästan 300 % av den totala belgiska sockerkonsumtionen).

(90) Konceptet bakom den gemensamma organisationen av marknaden för socker är att en del av de nettoexporterande medlemsstaternas sockeröverskott skall täcka behovet för de medlemsstater som inte kan täcka sin sockerkonsumtion genom egen produktion. Spanien är den enda medlemsstaten som med 197000 ton (kampanjåret 1999/2000) noterar nämnvärd underproduktion av kvotsocker respektive import på kvotsockervillkor i gemenskapen. Såsom just visats är Spaniens nettobehov emellertid klart lägre än enbart Frankrikes årliga överskottsproduktion.

(91) För den återstående delen av en medlemsstats överproduktion av kvotsocker finns i princip två alternativ:

- Export till tredje land av kvotsocker som subventioneras inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker,

- eller export av kvotsocker till andra medlemsstater.

(92) För sockerproducenter i gemenskapen är export av A- och B-kvotsocker till tredje land mycket mindre lönsamt än export inom gemenskapen. För export av kvotsocker till tredje land föreskrivs nämligen enligt den gemensamma organisationen av marknaden för socker endast att differensen mellan försäljningspriset (världsmarknadspriset) och interventionspriset skall kompenseras. Prisnivån inom gemenskapen ligger däremot i regel mellan 10 % och 20 % över interventionspriset. Dessutom blir transportkostnaderna vid export till tredje land också betydligt högre.

(93) I övrigt tillkommer ett avgörande ytterligare hinder för export av kvotsocker till tredje land i och med begränsningen av de subventionerade exportkvantiteterna för socker inom ramen för GATT-avtalet. Sålunda förband sig gemenskapen i de senaste GATT-förhandlingsrundorna(37) både att minska de subventionerade exportkvantiteterna av socker och att minska det absoluta subventionsbeloppet. Mellan 1995 och 2000 minskade i enlighet med GATT-överenskommelserna den tillåtna subventionerade exportkvantiteten redan med 14,5 % till 1329900 ton i gemenskapen. Inom samma tidsram minskade de totalt tillåtna subventionerna med 25,5 % till 545,9 miljoner euro. Samtidigt ökar de årliga kvantiteterna av importsocker med samma kvot stadigt.

(94) För sockerleveranser mellan de enskilda medlemsstaterna utgör däremot endast transportkostnadernas stora betydelse ett nämnvärt hinder för tillträde till marknaden. Transportkostnaderna väger dock inte så tungt just för franska leverantörer som för exempelvis tyska, eftersom avstånden inom det egna landet ändå redan är större för de förra. Såsom nämnts ovan (jfr skälen 27 och 88) är de franska sockerproduktionsanläggningarna till övervägande delen belägna i norra och nordöstra delen av landet. I sydvästra Frankrike förekommer praktiskt taget ingen sockerproduktion. Avstånden till södra Tyskland och Belgien är följaktligen ofta mindre än till vissa destinationer i det egna landet.

(95) Utvecklingen av Tysklands sockerimport under de senaste åren kan ses som ett bevis på att det finns incitament för franska sockerproducenter att agera i större omfattning på den tyska marknaden. Så ökade till exempel den tyska sockerimporten totalt med 46 % till 267000 ton mellan kampanjåren 1996/1997 och 1999/2000, vilket utgör cirka 10 % av den totala tyska sockerkonsumtionen. Den övervägande delen av denna ökning kan förklaras med att Frankrikes sockerexport till Tyskland har ökat. I absoluta tal ökade Frankrikes sockerexport till Tyskland mellan 1997 och 2000 från cirka 140000 ton till cirka 187000 ton. Genom denna oproportionerliga ökning av den tyska sockerimporten ökade den franska andelen av Tysklands sammanlagda sockerimport till 70 %(38). Kommissionen har ingen tillförlitlig statistik beträffande motsvarande situation för Belgien. Av marknadsundersökningen kunde dock också en trend med ökad import från Frankrike till Belgien utläsas.

(96) För de sydtyska och belgiska marknaderna för socker för detaljhandeln gäller de nämnda faktorerna mindre uttalat på grund av de något högre hindren för tillträde till marknaden, som till exempel de högre kostnaderna för marknadsföring för att eventuellt komma in på en ny geografisk marknad. Konkret innebär detta att den negativa priseffekten som framkallas av dominans på marknaden följaktligen måste vara större. Med denna begränsning finns det emellertid incitament för potentiella konkurrenter för att komma in på marknaden också när det gäller marknaden för socker för detaljhandeln.

Angående parternas svar

(97) I sitt svar på invändningarna(39) betvivlar Südzucker att den av kommissionen konstaterade ökningen av sockerexporten från Frankrike till Tyskland stämmer. Det uppgavs att en lätt tillbakagång till och med hade noterats kampanjåret 2000/2001 och att det inte var motiverat att sluta sig till en allmän utveckling utifrån en enstaka ökning som uppkommit under en relativt kort period. I ett europeiskt perspektiv kunde en sådan ökning anses vara relativt obetydlig. Det påpekades dessutom att det i kommissionens siffror inte gjordes någon uppdelning efter socker för industrin, socker för detaljhandeln och socker för distributörers egna märken.

(98) Likaså bestrider parterna att ökad export från Frankrike till Tyskland är attraktiv jämfört med export till tredje land(40). De förklarar att en "omfördelning" av de franska sockerproducenternas hittillsvarande export till tredje land i riktning mot export till andra medlemsstater, särskilt till Tyskland och Belgien, är "fullständigt orealistisk" och skulle medföra enorma försäljningsansträngningar och leda till en drastisk sänkning av prisnivån där.

(99) Efter att ha granskat parternas argument håller kommissionen fast vid sin bedömning. Vad gäller det statistiska materialets kvalitet kan konstateras att exportsiffrorna som kommissionen hänvisar till i invändningarna härrör från datamaterial från Statistisches Bundesamt (Förbundsrepublikens statistiska byrå). Någon uppdelning efter enskilda sockermarknader görs inte här, men resultaten av marknadsundersökningen tyder på att den övervägande delen av exportökningarna kvantitetsmässigt skedde inom området socker för industrin. Kontrollperioden på fyra år kan enligt kommissionens bedömning anses vara tillräckligt lång för att man skall kunna utläsa en trend åtminstone på medellång sikt.

(100) Försäljningsansträngningar för en eventuell omfördelning av export till tredje land i riktning mot södra Tyskland och Belgien skulle kunna ske via grossister. Franska sockerproducenter väljer redan denna distributionsväg för sin export till de tyska sockermarknaderna. En sådan omfördelning skulle alltså kunna ske snabbt och skulle för det första inte medföra kostnader för investering i ett eget distributionsnät på platsen. Någon drastisk sänkning av prisnivån i södra Tyskland kan enligt kommissionen inte heller förväntas, eftersom man bara kan räkna med omfattande export av större kvantiteter, om Südzucker använder sin marknadsdominerande ställning för att avsevärt höja priserna. I detta fall utgör den potentiella konkurrensen en central utjämnande faktor för södra Tyskland och Belgien.

(101) Såsom anförts under skäl 82 är denna utjämnande faktor desto viktigare som

- det endast råder mycket begränsad konkurrens på de europeiska sockermarknaderna,

- sockermarknaderna är i hög grad reglerade,

- råvaran socker i mycket liten utsträckning är utbytbar för sockerindustrins kunder, och

- ett stort antal företag innehar en dominerande ställning på de olika europeiska sockermarknaderna.

Slutsatser beträffande incitamenten för franska sockerproducenter för att ta sig in på den sydtyska och belgiska marknaden

(102) Kommissionen konstaterar sammanfattningsvis att det finns mycket som tyder på att det finns incitament för de franska sockerproducenterna att ta sig in på den sydtyska och den belgiska marknaden. De franska sockerproducenterna har i varje fall den i särklass högsta konkurrenspotentialen för att ta sig in på de sydtyska och belgiska sockermarknaderna. Alla andra sockerproducenter som befinner sig i närheten av dessa avsättningsmarknader har endast underordnad betydelse vad gäller konkurrenspotential, antingen på grund av sitt konkurrensbeteende (tyska sockerproducenter, jfr särskilt skäl 67) eller på grund av de små kvantiteter som finns tillgängliga för export (nederländska och italienska sockerproducenter).

bb) SLS konkurrenspotential

(103) SLS konkurrenspotential är mycket stor både för Belgien och för södra Tyskland med tanke på produktionskvot och även med tanke på dess befintliga franska produktions- och distributionsanläggningar. Så är till exempel SLS tilldelade kvot av A- och B-socker nästan lika hög som hela Nederländernas sockerkvot. Bortsett från ett stort raffinaderi i Marseille (för socker som är importerat på kvotsockervillkor och för socker med gemenskapskvot från odlingsområdena utanför Europa, som t.ex. Réunion) är dessutom både produktionsanläggningarna och SLS distributionslager huvudsakligen koncentrerade till norra och nordöstra Frankrike (nära den belgiska och tyska gränsen). Jämfört med de franska konkurrenterna har SLS produktionsanläggningar ett konkurrenskraftigt läge för en ökad inriktning på den sydtyska och belgiska regionen. Olika avstånd och en eventuell högre andel transportkostnader till följd av dessa kan betecknas som marginella.

(104) I absoluta tal hade SLS totalt [...]* ton kvotsocker och import på kvotsockervillkor att saluföra kampanjåret 2000/2001. Detta belopp kan delas upp enligt följande:

- [...]* ton A- och B-kvotsocker,

- [...]* ton A- och B-kvotsocker från odlingsområden utanför Europa och import på kvotsockervillkor,

- [...]* ton A- och B-kvotsocker som SLS köper av andra sockertillverkare och saluför. Detta är till övervägande delen sockerleveranser från Souppes-Ouvré, i vilket SLS såsom redan nämnts innehar en minoritetsandel på 44,5 % (jfr skäl 5) och vars hela sockerproduktion saluförs av SLS.

(105) Enligt egna uppgifter har SLS inriktat sin verksamhet strategiskt, så att mer än [...]* % av detta kvotsocker används för att täcka leveranser som behövs för affärsrelationer på lång och medellång sikt framför allt på de franska sockermarknaderna. Det återstående kvotsockret står således till förfogande antingen för export till andra medlemsstater eller för export till tredje land. Om man utgår från att denna strategiska inriktning bibehålls, finns det ännu avsevärd konkurrenspotential för marknaderna i södra Tyskland och Belgien med den återstående kvantiteten.

(106) Såsom redan nämnts ligger prisnivån på sockermarknaderna i södra Tyskland och Belgien cirka 10-20 % över interventionspriset som går att få ut vid export till tredje land. Den potentiella ytterligare avkastningen för SLS, om exporten av kvotsocker till tredje land ([...]* ton) åtminstone delvis omfördelas till export inom gemenskapen, kan därmed anses vara signifikant.

(107) SLS har gjort kommissionen uppmärksam på att de gjort höga investeringar i infrastrukturen för sockerexport till tredje land. Det rör sig framför allt om del i kostnaderna för investeringar i fartyg för sockertransport och hamnanläggningar. För sockergrossisten [...]*, som också betalar en del av investeringskostnaderna för denna infrastruktur, resulterar denna delaktighet i en inköpsskyldighet gentemot SLS för [...]* ton om året, vilka för utnyttjande av denna infrastruktur är avsedda för export till tredje land. SLS måste dock inte använda kvotsocker för att helt kunna utnyttja denna inköpsskyldighet på [...]*, eftersom SLS varje år producerar eller köper in C-socker i tillräcklig omfattning (t.ex. [...]* ton kampanjåret 2000/2001 plus [...]* ton inköpt C-socker).

(108) Dessutom är avskrivningarna av de anförda investeringskostnaderna marginella jämfört med ovan nämnda möjliga ytterligare avkastning som skulle kunna uppnås genom en större inriktning på gemenskapen vad gäller kvotsockret.

(109) SLS har även gjort kommissionen uppmärksam på sitt för närvarande begränsade distributionssystem för sockerexport till Tyskland. Enligt kommissionen skulle man dock kunna kringgå denna omständighet på kort sikt genom att anlita grossister. På medellång sikt skulle kostnaderna för en eventuell strategisk omläggning av distributionssystemet kunna anses vara marginella jämfört med de nämnda möjligheterna till ytterligare avkastning.

(110) Slutligen har SLS gjort kommissionen uppmärksam på att det skulle medföra extra lagringskostnader om exporten till tredje land omfördelades till medlemsstaterna. Kommissionen kunde inte förstå de argument som framförts i detta hänseende. Bortsett härifrån skulle de påstådda extra lagringskostnaderna bara utgöra en bråkdel av den möjliga ytterligare avkastning som den nämnda omläggningen av verksamheten skulle ge.

Angående parternas svar

(111) I sitt svar(41) på kommissionens invändningar hävdar Südzucker att eventuella försäljningsmöjligheter i Tyskland för franska sockerproducenter skulle kunna tillvaratas på samma sätt även av andra franska sockerproducenter utan någon som helst begränsning. Likaså framförde SLS under den muntliga hearingen(42) att de bara är en bland många potentiella konkurrenter för den sydtyska och belgiska marknaden. Enligt SLS har kommissionen endast betraktat franska sockerproducenter som potentiella konkurrenter i sina invändningar och inte tagit hänsyn till de tyska, nederländska och italienska konkurrenternas konkurrenspotential. Undanröjandet av SLS som potentiell konkurrent skulle därmed inte påverka konkurrensen i Südzuckers viktigaste avsättningsområden, eftersom Südzucker även efter koncentrationen fortfarande skulle konfronteras med ett stort antal återstående potentiella konkurrenter på de belgiska och sydtyska marknaderna.

(112) Kommissionen har ingående granskat detta argument från parterna. På grund av det faktum att aspekterna för potentiell konkurrens och för vedergällning överlappar varandra på sockermarknaderna diskuteras båda aspekterna tillsammans under skäl 130 ff.

Angående SLS svar

(113) Under den muntliga hearingen(43) framförde SLS att en omfördelning av den hittillsvarande exporten till tredje land i riktning mot export inom gemenskapen, i synnerhet till Tyskland och Belgien, inte skulle vara ekonomiskt intressant för företaget och därför var osannolik. SLS beräkningar i samband med detta sammanfattas i tabell 4 nedan.

Tabell 4

SLS beräkningar (i hearingen och i de skriftliga inlagorna av den 5 och 9 november 2001) i syfte att bevisa att export till tredje land är fördelaktigare för företaget än export till södra Tyskland

>Plats för tabell>

(114) Enligt SLS beräkningar är visserligen den möjliga nettobehållningen från export av socker till södra Tyskland för närvarande cirka [...]* euro högre per 1000 ton än den nettobehållning som går att få ut i tredje land. Enligt SLS skulle dock en eventuell export av större kvantiteter socker till södra Tyskland eller Belgien kräva ytterligare investeringar. Härigenom och i och med en allmän nedgång i prisnivån på den sydtyska marknaden skulle behållningen bli [...]* euro mindre per 1000 ton jämfört med den enligt SLS attraktivare exporten till tredje land.

(115) Efter att ha granskat SLS argument står kommissionen fortfarande fast vid sin bedömning.

(116) För det första beslutades i samband med reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker, som trädde i kraft räkenskapsåret 2001/2002, att kompensationen för lagringskostnader (20 euro per 1000 ton) skulle avskaffas, och följaktligen sjönk också en avgörande del av vinsten från export till tredje land. Lönsamheten minskar dock inte siffermässigt med hela beloppet 20 euro genom att premien för lagringskostnader samtidigt avskaffades(44). Genom att både kompensationen för lagringskostnader för export till tredje land och gemenskapspremierna för lagringskostnader avskaffats ökar mervärdet för export till södra Tyskland jämfört med export till tredje land per 1000 ton från [...]* euro till [...]* euro. Följande kalkylering ligger till grund (jfr tabell 5):

Tabell 5

Kommissionens beräkningar för jämförelse mellan SLS export till tredje land och till södra Tyskland

>Plats för tabell>

(117) För det andra förefaller de nödvändiga investeringarna för förstärkt inriktning på den sydtyska marknaden som SLS anför i tabell 4 inte vara plausibla. Det verkar inte vara nödvändigt att bygga upp ett eget distributionsnät, eftersom distribution av större kvantiteter i Tyskland och Belgien även kan ske via grossist och några kostnader för investeringar därmed inte skulle tillkomma. Denna distributionsväg är det vanliga tillvägagångssättet för sockerproducenter som vill ta sig in på intilliggande marknader. Att ta hänsyn till nyinvesteringar i sockerlager förefaller inte heller logiskt. Det skulle leda till att lagringskostnaderna beaktades dubbelt, eftersom de högre lagringskostnaderna för export inom gemenskapen redan beaktats vid jämförelsen av lönsamheten. Att beräkna kostnader för kvalitetsförbättring förefaller inte heller godtagbart, eftersom detta skulle ge SLS möjlighet att åtminstone i samma omfattning också uppnå högre försäljningspriser. En nedsättning av priset tycks slutligen vara mycket osannolik, eftersom SLS i sin kalkylering med [...]* euro per 1000 ton(45) ändå redan åberopar ett pris som ligger betydligt under den sydtyska prisnivån.

(118) För det tredje är export till tredje land förknippad med en avsevärd osäkerhetsfaktor, eftersom kommissionen fördelar de härför avsedda kvantiteterna mellan de europeiska sockerproducenterna genom anbudsförfarande och SLS således konkurrerar med den övriga europeiska sockerindustrin.

Sammanfattning angående SLS konkurrenspotential

(119) Om hänsyn tas till samtliga framlagda faktorer kan SLS konkurrenspotential anses vara avsevärd både för södra Tyskland och för Belgien. På grund av att gemenskapsregleringen av lagringskostnaderna försvunnit blir det dessutom betydligt mer attraktivt att exportera till andra medlemsstater.

cc) Effekter av att SLS bortfaller som konkurrent

(120) SLS och dess franska konkurrenter Sucre Union och Béghin-Say är de enda utländska konkurrenterna som också redan nu är verksamma på de sydtyska marknaderna i viss utsträckning. Inom området socker för distributörers egna märken har SLS och Sucre Union de senaste åren till och med kunnat öka sin marknadsandel kraftigt i södra Tyskland (SLS till [20-30]* % och Sucre Union till cirka [10-20]* %). I Tyskland är Béghin-Say i första hand verksamt inom området socker för industrin och bjuder framför allt ut det i norra och västra Tyskland.

(121) På de tyska sockermarknaderna är SLS huvudsakligen verksamt via [...]*, och [...]* anskaffar SLS-socker fritt fabrik och transporterar det sedan på egen bekostnad till de enskilda produktionsanläggningarna (socker för industrin) och detaljisterna (socker för distributörers egna märken) i västra och södra Tyskland. Härvid har affärsförbindelsen mellan SLS och [...]* tydligt intensifierats de senaste åren (från 1997 till 2000).

(122) Denna intensifiering av affärsförbindelsen till [...]* har framför allt varit möjlig för SLS genom en avgörande sänkning av det beräknade priset i Tyskland för socker (en minskning på [...]* % år 2001 jämfört med 1999). SLS offererar alltså sitt socker till betydligt lägre pris i Tyskland än sina tyska konkurrenter (industrisocker cirka [...]* % och socker för distributörers egna märken cirka [...]* % år 2001), varvid prisfördelen i varje fall klart överstiger de något högre transportkostnaderna (enligt uppgift från kunderna blir merkostnaderna cirka 3 % till 5 %). I detta sammanhang bör nämnas att SLS offererar sockret till betydligt lägre pris till sina tyska kunder än till sina kunder i Frankrike, vilket för övrigt också gäller Südzuckers priser för dess franska kunder.

(123) Man kan utgå från att utvecklingen i riktning mot en intensifiering av konkurrensen mellan franska och tyska sockerleverantörer blir den omvända genom koncentrationen, eftersom koncentrationen kommer att leda till att den potentiella konkurrensen i södra Tyskland avsevärt minskar, utöver att den i ringa omfattning existerande aktuella konkurrensen försvinner. Just SLS har som näst största franska sockerproducent, på grund av sin redan befintliga närvaro på marknaden i södra Tyskland, en hög konkurrenspotential som skulle kunna utnyttjas utan någon inkörningstid och som därmed omedelbart skulle kunna användas för att stärka den befintliga ställningen på marknaden i södra Tyskland.

(124) Minskningen av denna konkurrenspotential är desto mer avgörande om man ser till de tyska sockerproducenternas rådande territoriella uppdelning av marknaden i Tyskland (jfr skäl 29), vilken i samband med marknadsundersökningen bekräftats av majoriteten av den tyska sockerindustrins kunder. Många av den tyska sockerindustrins kunder påpekar här det faktum att gränsöverskridande handel kan ses som den enda för närvarande existerande konkurrensen på sockermarknaden. Dessa kunder befarar också att en koncentration av den här storleksordningen skulle minska denna möjlighet mycket kraftigt.

(125) Vad de belgiska sockermarknaderna beträffar leder det faktum att SLS konkurrenspotential försvinner också till att Südzuckers marknadsdominerande ställning stärks signifikant på grund av produktionsanläggningarnas närhet till de belgiska sockermarknaderna.

b) Skapande av vedergällningspotential för Südzucker

(126) Utöver att SLS undanröjs som potentiell konkurrent skulle Südzucker genom koncentrationen få en vedergällningspotential som knappast förekommit tidigare genom att koncernen nu tar sig in på sina eventuella andra franska konkurrenters hemmamarknad och där kommer att inta en betydande position i framtiden.

(127) Såsom förklarats (jfr skäl 5) är företaget SLS, som skall övertas, för närvarande den näst största franska sockerproducenten. Genom koncentrationen skulle Südzucker-koncernen få en marknadsandel i Frankrike på [20-30]* % inom området socker för detaljhandeln och [10-20]* % inom området socker för industrin (jfr tabell 3 ovan). För marknadsledaren Béghin-Say är motsvarande värden [20-30]* % (socker för detaljhandeln) respektive [20-30]* % (socker för industrin), medan de näst största konkurrenterna uppnår värden på [5-15]* % (Union SDA inom området socker för detaljhandeln) respektive [10-20]* % (Sucre Union inom området socker för industrin). Därmed skulle Südzucker-koncernen bara ligga strax efter marknadsledaren på den franska marknaden för hushållssocker och ungefär jämsides med den tredje största leverantören inom området industrisocker.

(128) Att nå denna viktiga position på den franska marknaden är en väsentlig förbättring av Südzuckers konkurrensmässiga ställning jämfört med den tidigare situationen, och detta inte bara på den franska marknaden utan också på dess hemmamarknad södra Tyskland och i Belgien. Såsom redan beskrivits ovan (jfr skälen 68 och 84 ff.), kan man för södra Tyskland och Belgien nämligen förvänta potentiell konkurrens huvudsakligen från Frankrike. Dess framtida närvaro i Frankrike kommer dock att göra det möjligt för Südzucker-koncernen att effektivt hindra andra franska producenter från att ta sig in i södra Tyskland och Belgien genom vedergällningsåtgärder på de franska producenternas egna hemmamarknader i Frankrike, och detta genom prissänkningar från dess framtida dotterbolag SLS sida. Eventuella vedergällningsåtgärder gynnas för övrigt å ena sidan av att den aktuella prisnivån i Frankrike varaktigt ligger klart över interventionspriset och å andra sidan av att SLS vinstmarginaler på cirka [...]*(46) låter urskilja ett tydligt spelrum för prissänkningar.

Angående parternas svar

(129) I sitt svar på kommissionens invändningar(47) förklarar Südzucker att eventuella vedergällningsåtgärder skulle vara kontraproduktiva för koncernen efter sammanslagningen, eftersom de skulle sänka prisnivån i Frankrike till nackdel för Südzuckers framtida dotterbolag SLS och därmed skada koncernen. Efter sammanslagningen skulle det i stället ligga i Südzuckers intresse att undvika en sådan vedergällning, eftersom de själva skulle drabbas av konsekvenserna via SLS. Dessutom uppges bilden med angrepp och vedergällning inom sockerindustrin redan från början ha avsevärt mindre betydelse än på icke reglerade marknader, eftersom de europeiska sockerproducenternas produktionskapacitet bestäms av kvotsystemet och inte kan utökas.

(130) Efter att ha granskat Südzuckers argument står kommissionen fast vid sin bedömning. För det första kan det ändå inte förväntas att de berörda skulle ge sig in på en allmän priskonkurrens som får skadliga effekter på försäljningen för alla parter. För det andra kan en allmän nedgång i prisnivån i Frankrike till följd av eventuella vedergällningsåtgärder dock inte heller förväntas, eftersom sådana vedergällningsåtgärder naturligtvis bara vidtas punktvis beträffande enskilda strategiska kunder till konkurrenten, för att angripa konkurrenten direkt. Eftersom sockerproducenter, såvida de inte har en dominerande ställning på marknaden, inte alls måste ge sina kunder samma villkor för likvärdiga prestationer, är riktade lågpriserbjudanden till enskilda strategiska kunder till konkurrenten utan vidare möjliga och även brukliga inom branschen.

(131) På grund av det faktum att aspekterna för potentiell konkurrens och för vedergällning överlappar varandra på sockermarknaderna beskrivs de båda aspekterna tillsammans i fortsättningen.

(132) Såsom redan nämnts i skälen 29 och 124 anser ett stort antal av den tyska sockerindustrins kunder att det i Tyskland råder en territoriell uppdelning av sockermarknaderna mellan de enskilda sockerproducenterna. Denna territoriella uppdelning kan framför allt förklaras av att de tyska sockerproducenterna har en vedergällningspotential gentemot sina respektive tyska konkurrenter (jfr skäl 67). Tyska sockerproducenter har därför knappast någon betydelse som potentiella konkurrenter till Südzucker. I Skandinavien, Storbritannien och Italien är samtidigt sockeröverskottet för litet för att bygga upp någon nämnvärd konkurrenspotential (se tabell 1).

(133) På de sydtyska sockermarknaderna kan således de franska sockerproducenterna anses vara de enda konkurrenterna som skall tas på allvar. De har ett sockeröverskott på 1,54 miljoner ton, vilket är det i särklass största, medan de tyska sockerproducenterna med sina 736000 ton bara producerar hälften så mycket överskott (se tabell 1). Samtidigt väger transportavstånden mindre tungt för franska producenter än för tyska, eftersom avstånden alltid är större redan inom Frankrike än inom Tyskland och avstånden till vissa destinationer i södra Tyskland och Belgien är mindre för dem än till vissa destinationer inom Frankrike (jfr skäl 94).

(134) I Belgien kan endast franska och nederländska sockerproducenter betraktas som konkurrenter med någon nämnvärd konkurrenspotential. De nederländska sockerproducenternas möjligheter i detta avseende är dock mycket starkt begränsade på grund av det betydligt mindre sockeröverskottet (endast 285000 ton).

(135) Dessutom gör koncentrationen det för första gången möjligt för Südzucker att vidta vedergällningsåtgärder direkt på platsen i flera medlemsstater. Särskilt i Frankrike avhålls, genom denna nya, till dato obefintliga vedergällningspotential, andra potentiella konkurrenter från Frankrike från att ta sig in i Südzuckers viktigaste avsättningsområden. Südzucker kan då på grund av sin dominerande ställning på marknaden och sin styrka på ett stort antal sockermarknader vidta sina vedergällningsåtgärder målinriktat och punktvis mot konkurrenter som planerar att ta sig in i Südzuckers viktigaste avsättningsområden. Det rör sig här om punktvisa åtgärder på kort sikt, som på medellång sikt är avsedda att säkerställa eller till och med stärka Südzuckers dominerande ställning på marknaden.

Slutsatser om skapande av vedergällningspotential för Südzucker

(136) Mot denna bakgrund har kommissionen kommit fram till att Südzuckers ställning på marknaderna för socker för industrin och socker för detaljhandeln i södra Tyskland och Belgien skulle förstärkas genom den planerade koncentrationen, eftersom en ökning av koncernens vedergällningspotential bättre än tidigare kommer att skydda den mot eventuella franska konkurrenters försök att ta sig in i södra Tyskland och Belgien.

c) Konkurrensfördel genom möjlighet till gränsöverskridande leverans till storkunder (i första hand socker för industrin)

(137) Slutligen skulle sammanslagningen med SLS i högsta grad göra det möjligt för Südzucker-koncernen jämfört med dess huvudkonkurrenter att leverera socker över gränserna till storkunder inom industrin, varigenom den skulle kunna stärka sin ställning i södra Tyskland och Belgien där en rad stora kunder till sockerindustrin har produktionsanläggningar med ett avsevärt behov av socker.

Koncern- och Europaövergripande leveransers ökande betydelse för storkunder inom industrin

(138) Såsom parterna själva har framfört(48) utvecklar industriella kunder och mellanhänder på sockermarknaden allt mer europeiska inköpsstrategier. Denna begynnande tendens bland storkunderna inom industrin, särskilt inom livsmedels- och dryckesindustrin, till koncernövergripande eller åtminstone gränsöverskridande anskaffning av socker genom "alleuropeiska avtal" har också blivit tydlig i samband med marknadsundersökningen. Till skillnad från exempelvis små och medelstora företag kan industriella storkunder ta in offerter från olika sockerproducenter och bestämma sig för den mest fördelaktiga.

Südzucker-koncernens enastående förankring på den europeiska kontinenten

(139) Mot denna bakgrund har Südzucker-koncernens framtida förankring i Europa avgörande betydelse för den konkurrensmässiga bedömningen av den anmälda transaktionen. Südzucker intar redan idag en dominerande ställning på marknaden i södra Tyskland, Österrike och Belgien. Genom förvärvet av SLS skulle koncernen dessutom bli den näst största sockerleverantören i Frankrike (jfr skäl 5 och tabell 3).

(140) Konkurrenter har vidare gjort kommissionen uppmärksam på det ömsesidiga ekonomiska och kommersiella beroendet mellan SLS och Spaniens största sockerproducent Ebro Puleva. Ebro Puleva bestrider själva(49) att SLS skulle utöva avgörande inflytande på det spanska företaget. Som kommissionen ser kunde det faktiskt inte bevisas att Ebro Puleva står under avgörande inflytande från SLS eller rent av kontrolleras av detta företag i juridisk mening - det fanns följaktligen inte tillräckligt stöd för att Ebro Puleva i framtiden skulle kunna engageras av Südzucker-koncernen i leverans över gränserna till storkunder inom industrin.

Avgörande konkurrensfördel för Südzucker-koncernen

(141) Oberoende av dess framtida ställning i Spanien skulle Südzucker genom sammanslagningen med SLS uppnå en enastående närvaro i flera medlemsstater jämfört med andra stora europeiska sockerproducenter, vilket skulle ge det avgörande försprång framför dess konkurrenter. Medan konkurrenterna huvudsakligen bara har en betydelsefull ställning på sina hemmamarknader eller möjligen i två medlemsstater skulle Südzucker-koncernen vara representerad på ett avgörande sätt i totalt fyra medlemsstater, som dessutom gränsar till varandra. På tre geografiska marknader (södra Tyskland, Österrike och Belgien) skulle Südzucker-koncernen till och med inneha en dominerande ställning, och i Frankrike skulle den åtminstone bli den näst största leverantören.

(142) Därmed skulle Südzucker-koncernen i framtiden som ingen annan europeisk sockerproducent kunna agera gränsöverskridande bland storkunder inom industrin genom "alleuropeiska avtal". På så sätt skulle Südzucker-koncernen enligt kommissionens uppfattning kunna knyta sådana storkunder till sig ännu mer i fortsättningen. Inte minst skulle Südzucker tack vare de större leveranskvantiteterna vid koncernövergripande, landsövergripande leverans till storkunder kunna ge motsvarande högre mängdrabatter. Därigenom skulle koncernen få en klar konkurrensfördel jämfört med andra europeiska sockerproducenter vad gäller handel med storkunder inom industrin.

Resultat: En förstärkning av Südzuckers dominerande ställning i södra Tyskland och Belgien genom möjligheten till gränsöverskridande leverans till storkunder

(143) Mot bakgrund av det redan befintliga sambandet mellan tre marknadsdominerande positioner som Südzucker-koncernen har i södra Tyskland, Belgien och Österrike, dess framtida position som näst starkaste leverantör i Frankrike, den största sockerproducerande medlemsstaten, kan det förväntas att koncentrationen kommer att bidra till att Südzuckers ledande ställning permanentas och förstärks i Belgien och södra Tyskland.

(144) I synnerhet är Südzucker-koncernens i fortsättningen avsevärt förbättrade förmåga att göra Europa- och koncernövergripande leveranser av socker till storkunder ägnad att inte bara förbättra dess ställning på de nyvunna marknaderna utan också att förstärka dess dominerande ställning på marknaden i södra Tyskland och Belgien, eftersom en rad av de nämnda storkunderna inom industrin, till exempel Coca-Cola, Nestlé och Danone, har betydande produktionsanläggningar i södra Tyskland och Belgien. Genom de riktade erbjudandena om "alleuropeiska avtal" skulle däremot Südzuckers konkurrenter förlora marknadsandelar. På grund av Südzuckers enorma styrka på marknaden i södra Tyskland och Belgien skulle dessa företag förvisso inte kunna kompensera förlusten av marknadsandelar inom dessa Südzuckers viktigaste avsättningsområden.

Angående Südzuckers svar

(145) I sitt svar på kommissionens invändningar(50) förklarar Südzucker att koncentrationen på sin höjd ökar koncernens möjligheter att vinna ytterligare kunder i Frankrike, men inte i Tyskland, Belgien och Österrike. Vad gäller potentiella förstärkningseffekter i södra Tyskland och Belgien uppgavs möjligheten till gränsöverskridande leveranser till storkunder därför inte spela någon roll.

(146) Efter att ha granskat Südzuckers argument står kommissionen fast vid sin bedömning. Det som är avgörande är enligt kommissionens uppfattning att koncentrationen kommer att göra det möjligt för Südzucker att leverera socker till industriella storkunder i flera medlemsstater samtidigt. Om åtminstone en del av sådana storkunders produktionsanläggningar ligger i södra Tyskland och Belgien - enligt resultaten av marknadsundersökningarna är detta fallet med ett stort antal av dessa - kommer Südzucker följaktligen att kunna knyta dessa kunder ännu starkare till sig än innan också i sina hittillsvarande viktigaste försäljningsområden.

Slutsatser beträffande gränsöverskridande leverans till storkunder

(147) I och med att det blir möjligt att i framtiden knyta industriella storkunder starkare till sig också i södra Tyskland och Belgien genom gränsöverskridande leveranser av socker förstärker den planerade koncentrationen Südzuckers dominerande ställning på marknaden i södra Tyskland och Belgien.

4. SAMMANFATTNING

(148) Genom en sammanslagning med Frankrikes näst största sockerproducent SLS skulle Südzucker märkbart kunna minska den potentiella konkurrensen på de sydtyska och belgiska sockermarknaderna. För Südzucker skulle dessutom koncentrationen leda till att vedergällningspotential skapas i Frankrike. Slutligen skulle sammanslagningen med SLS i högsta grad gynna Südzucker-koncernen på bekostnad av dess huvudkonkurrenter vad gäller att leverera socker över gränserna till storkunder inom industrin.

(149) Av ovan nämnda skäl är den planerade koncentrationen ägnad att förstärka Südzuckers dominerande ställning på marknaderna för industrisocker och detaljsocker i södra Tyskland och Belgien, vilka var och en utgör viktiga delar av den gemensamma marknaden.

VII. SÜDZUCKERS ÅTAGANDEN

(150) För att undanröja kommissionens ovan beskrivna farhågor i fråga om konkurrensen på de sydtyska och belgiska sockermarknaderna har Südzucker föreslagit följande åtaganden, som beskrivs i skälen 151 och 152. Den fullständiga versionen finns i bilaga II, som utgör en integrerad del av detta beslut.

A. ÅTAGANDEN BETRÄFFANDE BELGIEN

(151) Via sitt dotterbolag Raffinerie Tirlemontoise SA, Bryssel, innehar Südzucker 68 % av aktierna i Suikerfabriek van Veurne SA, Veurne/Belgien (nedan kallat Veurne). De återstående andelarna i Veurne innehas av holdingbolaget Warcoing SA, som å sin sida är knutet till en av de båda mindre belgiska sockerproducenterna, SA Sucrerie de Fontenoy. Südzucker förbinder sig att när koncentrationen godkänts avyttra denna andel i Veurne inom en föreskriven tidsfrist. Köparen måste kunna driva Veurne som en aktiv konkurrent till Südzucker(51).

B. ÅTAGANDEN BETRÄFFANDE SÖDRA TYSKLAND

(152) Südzucker förbinder sig vidare att ställa upp till 90000 ton kvotsocker per år från sina sydtyska sockerfabriker till förfogande för ett oberoende handelsföretag eller en sockerproducent (nedan i båda fallen kallade distributörer) som har intresse av att saluföra socker i södra Tyskland. Ett ramavtal skall slutas om detta inom en föreskriven tidsfrist, och avtalet skall till att börja med gälla till den 30 juni 2006; det skall på begäran av kommissionen förlängas till att gälla under den eventuellt fortsatta giltighetsperioden för den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Om distributören försvinner, skall en efterträdare utses. Leveransvillkoren utgår från det fastslagna interventionspriset enligt den gemensamma organisationen av marknaden för socker, och i dessa ingår bestämda kostnadsbaserade pristillägg från Südzuckers sida, exempelvis för leverans av socker av högre kvalitet än den som lagts till grund för interventionspriset(52).

VIII. KONKURRENSMÄSSIG BEDÖMNING AV DEN ANMÄLDA TRANSAKTIONEN MED BEAKTANDE AV SÜDZUCKERS ÅTAGANDEN

(153) Åtagandena som beskrivs under skälen 151 och 152 är enligt kommissionen tillräckliga för att på lämpligt sätt undanröja tvivlen beträffande konkurrensproblemen på de sydtyska och belgiska sockermarknaderna. Detta har också bekräftats av det genomförda marknadstestet.

A. BEDÖMNING AV ÅTAGANDENA BETRÄFFANDE BELGIEN

(154) Südzucker har för närvarande genom sitt dotterbolag Raffinerie Tirlemontoise SA nästan 68 % av de belgiska A- och B-sockerkvoterna och kontrollerar dessutom sockerfabriken Veurne, som har rätt till kvoter på ytterligare 7,4 %. De båda oberoende belgiska konkurrenterna SA Sucrerie de Fontenoy (6,6 %) och Groupe Sucrier SA (18,3 %) har däremot klart mindre produktionskvoter.

(155) Genom Südzuckers åtagande att avyttra sitt majoritetsinnehav i sockerfabriken Veurne får konkurrenter möjlighet att befästa sin ställning på den belgiska marknaden och att överhuvudtaget etablera sig på denna marknad. A- och B-sockerkvoten som för närvarande kan hänföras till Südzucker-koncernen i Belgien kommer efter avyttringen av dess majoritetsinnehav i sockerfabriken Veurne att minska med 7,4 procentenheter, och köparens kvoter kommer att öka i motsvarande grad. Sockerkvantiteterna i fråga utgör ungefär 10 % av den totala marknadsvolymen i Belgien och mer än 10 % av volymen på den belgiska marknaden för socker för industrin (jfr närmare uppgifterna om kvantiteter för Belgien i tabell 3).

(156) Om Südzucker fullgör sina åtaganden kommer konkurrensen inom den belgiska sockerindustrin därmed att öka, och undanröjandet av SLS som konkurrent kommer att kompenseras tillräckligt.

B. BEDÖMNING AV ÅTAGANDENA BETRÄFFANDE SÖDRA TYSKLAND

(157) Vad den sydtyska marknaden beträffar - i motsats till Belgien - har Südzucker inte gått med på att avyttra en sockerfabrik utan endast en bestämd kvantitet socker per år (virtuell sockerfabrik).

(158) Enligt kommissionens vedertagna praxis går avyttring av en livskraftig verksamhet till en lämplig köpare generellt före enbart avyttring av produkter som tillverkas där. Det kan ses som den bästa lösningen för att upprätthålla konkurrensen när en dominerande ställning på marknaden skapas eller förstärks, genom vilken effektiv konkurrens avsevärt skulle hämmas(53).

(159) Under de speciella omständigheterna i föreliggande fall skulle emellertid försäljning av en sockerfabrik, tillsammans med överföring av motsvarande sockerproduktionskvoter till köparen, inte ha haft tillräckliga utsikter att ge resultat i södra Tyskland - i motsats till Belgien (jfr punkt 1 nedan).

(160) Åtagandet som Südzucker gjort i stället om att ställa upp till 90000 ton kvotsocker per åt till förfogande för en distributör är emellertid enligt kommissionens uppfattning tillräckligt under de speciella omständigheterna i föreliggande fall för att kompensera förstärkningen av koncernens dominerande ställning på marknaden i södra Tyskland (se punkt 2 nedan).

1. OTILLRÄCKLIG SANNOLIKHET ATT EN EVENTUELL AVYTTRING AV FABRIK MED ÖVERFÖRING AV KVOTER SKALL GE RESULTAT

(161) På grund av den speciella situationen inom sockerindustrin i södra Tyskland skulle avyttring av en där belägen Südzucker-fabrik och i synnerhet överföring av motsvarande sockerproduktionskvoter till köparen inte ha haft tillräckliga utsikter att ge resultat. Skälen som beskrivs i skäl 162 ff. nedan ligger till grund för denna bedömning.

a) Tillämpliga bestämmelser

(162) I artikel 12 i samband med bilaga IV i den gemensamma organisationen av marknaden för socker finns en bestämmelse om en omfördelning av sockerproduktionskvoterna, som blir nödvändig vid avyttringar av sockerproducerande fabriker. Respektive medlemsstat har ansvaret för överföringen av kvoterna, i Förbundsrepubliken Tyskland ministern för konsumentskydd, livsmedelsförsörjning och jordbruk(54).

(163) I fråga om innehållet gäller här enligt den gemensamma organisationen av marknaden för socker principen att motsvarande sockerproduktionskvot skall överföras till köparen av fabriken som skall avyttras(55). I synnerhet de båda nedan beskrivna begränsningarna av denna princip får dock till följd att ett visst utrymme för skönsmässig bedömning medges medlemsstaten i fråga vid överföringen av kvoterna - inom ramen för dess lojalitetsplikt gentemot gemenskapen enligt artikel 10 i EG-fördraget:

- För det första skall hänsyn tas till alla berörda parters intressen, i synnerhet sockerbets- och sockerrörsproducenternas, vid anpassningen av sockerproduktionskvoterna(56).

- För det andra är en överföring av kvoter bara tillåten, om medlemsstaten i fråga anser att den kan förbättra sockerbets- eller sockerrörsodlingens och sockerproduktionens struktur(57).

b) Beaktande av sockerbetsproducenternas intressen

(164) Vad beaktande av alla berörda parters intressen beträffar, och särskilt sockerbetsproducenternas, har det i föreliggande fall betydelse att Südzucker i motsats till de flesta andra europeiska sockerproducenter har en korporativ struktur. Aktiemajoriteten i bolaget innehas av jordbrukare, vars intressen tillvaratas av Süddeutsche Zuckerrübenverwertungs-Genossenschaft (SZVG). Jordbrukarnas aktieinnehav är indirekt förknippat med leverans av sockerbetor till Südzucker. I praktiken är jordbrukarna som levererar sockerbetor till Südzucker samtidigt aktieägare i företaget. Såtillvida talas det till och med om "leveransrättigheter", som jordbrukarna "köpt sig till" genom sitt aktieinnehav i Südzucker AG. Vidare knyter Südzucker de av företaget beroende jordbrukarna till sig på ett särskilt sätt genom [...]*.

(165) Om en sydtysk fabrik tillhörande Südzucker avyttrades, skulle detta nära samband mellan leverantörsförhållandet å ena sidan och jordbrukarnas aktieinnehav i företaget å andra sidan försvinna. Därmed skulle de berörda jordbrukarnas intressen påverkas i särskilt hög grad.

(166) I detta sammanhang har det tyska ministeriet för konsumentskydd, livsmedelsförsörjning och jordbruk meddelat kommissionen att det enligt sin fasta förvaltningspraxis aldrig skulle utöva sina befogenheter mot ett förväntat motstånd från de berörda jordbrukarnas sida vid en omfördelning av sockerproduktionskvoter i enlighet med den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

(167) Följaktligen kan det dock i föreliggande fall lämnas öppet huruvida sockerbetsproducenternas intressen nödvändigtvis står i vägen för genomförande av ett åtagande om avyttring, i synnerhet som de berörda jordbrukarna som innehavare av aktiemajoriteten i Südzucker stöder den planerade koncentrationen och via sitt aktieinnehav i Südzucker får del av eventuella fördelar av koncentrationen. Ty med all sannolikhet skulle avyttrandet av en sydtysk sockerproducerande fabrik i Südzucker-sammanslutningen inte kunna förbättra sockerbetsodlingens och sockerproduktionens struktur (jfr skälen 168 och 169 beträffande detta).

c) Sockerbetsodlingens och sockerproduktionens struktur

(168) Vad beträffar effekterna på sockerindustrins struktur i södra Tyskland av en eventuell överlåtelse av en fabrik skall för det första påpekas att kriterierna som tillämpas enligt den gemensamma organisationen av marknaden för socker uteslutande gäller förbättring av sockerbetsodlingen och sockerproduktionen och inte de eventuella effekterna på sockermarknadens struktur totalt sett och i synnerhet inte konsumentskydd. Detta framgår också av det sjuttonde och nittonde skälet i den gemensamma organisationen av marknaden för socker, enligt vilka det egentliga syftet med de europeiska bestämmelserna om sockermarknaden är att skydda sockerbets- och sockerrörsproducenternas intressen.

(169) I föreliggande fall är det av betydelse att Südzucker har inrättat ett heltäckande nät av sockerfabriker i södra Tyskland, vilka agerar tillsammans och är integrerade i en koncernstruktur, vilket medför att de enskilda anläggningarna blir specialiserade. Här skiljer sig för övrigt situationen i södra Tyskland från den belgiska, eftersom sockerfabriken Veurne (jfr skäl 151) inte hör till någon jämförbar sammanslutning. Det tyska ministeriet för konsumentskydd, livsmedelsförsörjning och jordbruk har redan meddelat kommissionen att det inte anser att försäljning av enskilda fabriker i den sydtyska sammanslutningen av Südzucker-anläggningar kan förbättra sockerbetsodlingens och sockerproduktionens struktur i detta område.

d) Sammanfattning av de särskilda omständigheterna inom den sydtyska sockerindustrin

(170) På grund av de ovan beskrivna särskilda omständigheterna inom den sydtyska sockerindustrin och den vedertagna förvaltningspraxis som tillämpas av det tyska ministeriet för konsumentskydd, livsmedelsförsörjning och jordbruk är det enligt kommissionens uppfattning ovisst om det går att genomföra överlåtelsen av en sockerproducerande fabrik i södra Tyskland och den åtföljande överföringen av motsvarande sockerproduktionskvoter. Sannolikheten att det skall ge resultat är inte tillräcklig för att ställa avyttring av en sockerproducerande fabrik i södra Tyskland som villkor för att koncentrationen skall godkännas. Kommissionen medger att Südzucker mot bakgrund av de nämnda särskilda omständigheterna i fallet inte kunnat göra ett sådant åtagande om avyttring.

2. EFFEKTERNA AV ÅTAGANDET SOM ERBJUDITS I STÄLLET FÖR AVYTTRING AV FABRIK PÅ DEN SYDTYSKA MARKNADEN

(171) Südzuckers åtagande att i stället för att avyttra en sockerproducerande fabrik tillhandahålla upp till 90000 ton socker från sina sydtyska anläggningar till en oberoende distributör kommer enligt kommissionen att vara tillräckligt för att kompensera undanröjandet av SLS för den sydtyska marknaden. Särskilt följande överväganden ligger till grund för detta:

(172) Den erbjudna maximala kvantiteten på 90000 ton motsvarar ungefär 8 % av den totala marknadsvolymen i södra Tyskland och mer än 10 % av volymen på den sydtyska marknaden för socker för industrin (jfr kvantiteterna för södra Tyskland i detalj i tabell 3). I förhållande till marknadsvolymen är åtagandet därmed jämförbart med erbjudandet för Belgien om avyttring av majoritetsinnehavet i sockerfabriken Veurne och den åtföljande överföringen av kvoter (jfr skäl 151). Den oberoende distributör som skall tilldelas denna sockerkvantitet kommer därmed att kunna utöva avsevärt inflytande på marknaden, i synnerhet på prisstrukturen på den sydtyska marknaden.

(173) Avgörande i detta sammanhang är att priset som distributören skall betala till Südzucker på basis av interventionspriset och Südzuckers rena kostnader för eventuella tilläggstjänster ligger klart under det jämförbara marknadspriset. Distributören har därför tydligt utrymme för att bjuda under det aktuella marknadspriset södra Tyskland.

(174) Enligt Südzuckers åtagande kommer distributören för övrigt att ha rätt att efter eget val köpa socker av olika kvaliteter och inte enbart standardkvaliteten "EG II", som ligger till grund för interventionspriset. Han kommer därför att på lämpligt sätt kunna uppfylla kvalitetskraven från eventuella kunder.

(175) Eftersom Südzucker dessutom erbjuder distributören leverans efter eget val från koncernens alla sydtyska anläggningar, kommer distributören inte att få några konkurrensmässiga nackdelar jämfört med Südzucker till följd av leveransavståndet vid leverans till kunder i den sydtyska regionen. Jämfört med leverantörer som inte har sitt säte i södra Tyskland kommer distributören till och med att ha en konkurrensfördel vad gäller leveransavståndet.

(176) Totalt sett anser kommissionen att Südzuckers föreslagna åtagande under de särskilda konkurrensvillkor som råder genom den gemensamma organisationen av marknaden för socker kommer att få i stort sett samma effekt som ett åtagande om avyttring. I synnerhet skulle också köparen av en sockerfabrik som bjuds ut till försäljning underkastas kapacitetsbegränsningar på grund av kvotsystemet för sockerproduktion, genom vilka han skulle försättas i ungefär samma situation som en distributör som kan disponera en bestämd kvantitet socker per år. Vidare garanterar hänvisningen till det av gemenskapen fastslagna interventionspriset säkerhet i kalkyleringen och planeringen för distributören.

3. SAMMANFATTANDE BEDÖMNING AV ÅTAGANDENA BETRÄFFANDE SÖDRA TYSKLAND

(177) Enligt kommissionens uppfattning ökar konkurrensen inom den sydtyska sockerindustrin, och tillräcklig kompensation för undanröjandet av SLS skapas, om Südzucker fullgör sina åtaganden.

C. SAMMANFATTANDE BEDÖMNING AV ÅTAGANDENA

(178) Kommissionen har därför totalt sett kommit fram till att den anmälda koncentrationen med hänsyn tagen till alla Sudzuckers åtaganden inte kommer att leda till att Südzuckers dominerande ställning på marknaden i södra Tyskland och Belgien förstärks. I synnerhet är åtagandena beträffande södra Tyskland och Belgien också tillräckliga för att utesluta att Südzuckers dominerande ställning på marknaden förstärks genom leverans av socker över gränserna till storkunder inom industrin (alleuropeiska avtal). Genom att konkurrensen ökar till följd av de gjorda åtagandena kommer det att bli svårare för Südzucker att knyta industriella storkunder starkare till sig i södra Tyskland och Belgien med erbjudande om leverans av socker över gränserna.

IX. VILLKOR OCH ÅLÄGGANDEN

(179) Enligt artikel 8.2 andra stycket första meningen i koncentrationsförordningen kan kommissionen förena sitt beslut med villkor och ålägganden, för att säkerställa att de berörda företagen fullgör de åtaganden som de har gjort gentemot kommissionen för att göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden.

(180) Åtgärder genom vilka marknaden förändras strukturellt skall göras till föremål för villkor, medan de nödvändiga åtgärderna för genomförandet däremot skall göras till föremål för ålägganden för parterna. Om ett villkor inte uppfylls, gäller inte längre kommissionens beslut att förklara koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden. Om parterna inte genomför ett visst åläggande, kan kommissionen återkalla sitt beslut om godkännande i enlighet med artikel 8.5 b i koncentrationsförordningen. Parterna kan också åläggas böter och viten enligt artikel 14.2 a och artikel 15.2 a i koncentrationsförordningen(58).

(181) Som villkor för sitt beslut ställer kommissionen, i enlighet med denna ovan beskrivna grundläggande skillnad, att Südzucker helt uppfyller sina åtaganden om avyttring av aktieinnehav och tillhandahållande av en bestämd kvantitet socker i södra Tyskland(59). Dessa åtaganden tjänar till att kompensera den konstaterade förstärkningen av Südzuckers dominerande ställning på marknaden i södra Tyskland och Belgien och därmed upprätthålla konkurrensen på dessa marknader. Alla övriga delar av förbindelsen, i synnerhet åtagandet om tillfälligt upprätthållande och om separat förvaltning av den verksamhet som skall avyttras, och detaljerna beträffande förvaltaren som skall utses av Südzucker, skall däremot göras till föremål för ålägganden, eftersom de endast skall komplettera genomförandet av de ovan nämnda villkoren.

X. SLUTSATS

(182) Av ovan beskrivna skäl kan man, förutsatt att Südzucker helt uppfyller sina åtaganden, utgå från att den planerade koncentrationen inte skapar eller förstärker en dominerande ställning, genom vilken effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en betydande del av denna påtagligt skulle hämmas. Förutsatt att åtagandena i bilaga II uppfylls helt förklaras koncentrationen därför förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet enligt artikel 2.2 och artikel 8.2 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den anmälda koncentrationen, genom vilken Südzucker AG förvärvar ensam kontroll över Saint Louis Sucre SA i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen, förklaras förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet.

Artikel 2

Artikel 1 gäller på villkor att de åtaganden som Südzucker AG gjort enligt punkterna 1, 2, 10 till 15 och 23 första meningen i bilaga II fullgörs helt.

Artikel 3

Detta beslut fattas under förutsättning att Südzucker AG helt fullgör sina ålägganden enligt punkterna 3 till 9, 16 till 22, 23 andra till fjärde meningen och 24 till 27 i bilaga II.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till:

Südzucker Aktiengesellschaft Maximilianstr. 10 D - 68165 Mannheim

Utfärdat i Bryssel den 20 december 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 395, 30.12.1989, s. 1. Rättelse EGT L 257, 21.9.1990, s. 13.

(2) EGT L 180, 9.7.1997, s. 1. Rättelse EGT L 40, 13.2.1998, s. 17.

(3) EUT C 97, 24.4.2003.

(4) EUT C 97, 24.4.2003.

(5) Omsättningen har beräknats enligt artikel 5.1 i koncentrationsförordningen och kommissionens tillkännagivande angående beräkning av omsättning (EGT C 66, 2.3.1998, s. 25).

(6) Konfidentiella uppgifter har utelämnats i denna text och ersatts av hakparenteser.

(7) Dessutom yttrade sig parterna skriftligen efter hearingen, i synnerhet genom Südzuckers skriftliga inlagor av den 5 och 6 november 2001 och SLS skriftliga inlagor av den 5, 9 och 23 november 2001.

(8) EGT L 61, 2.3.1998, s. 1.

(9) Jfr kommissionens tillkännagivande om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 och kommissionens förordning (EG) nr 447/98, EGT C 68, 2.3.2001, s. 3, fotnot 13 till punkt 12.

(10) Jfr kommissionens beslut 97/624/EG av den 14 maj 1997 i ärendet IV/F-3/M.34.621 - Irish Sugar m.fl., EGT L 258, 22.9.1997, s. 1 (skäl 90) och kommissionens beslut 1999/210/EG av den 14 oktober 1998 i ärendet IV/F-3/33.708 - British Sugar m.fl., EGT L 76, 22.3.1999, s. 1 (skäl 59).

(11) EGT L 178, 30.6.2001, s. 1.

(12) Jfr beträffande detta och det följande kommissionens beslut av den 31 januari 2001 i ärendet COMP/M.2097 - SCA/Metsä Tissue (skäl 23 ff.) och kommissionens beslut av den 27 juli 2001 i ärendet COMP/M.2337 - Nestlé/Ralston Purina (skäl 15 ff.).

(13) Så också domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40-48, 50, 54-56, 111, 113 och 114/73 - Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, Rec. 1975, 1663 (punkterna 16, 17 och 24).

(14) Jfr kommissionens beslut 97/624/EG av den 14 maj 1997 i ärendet IV/F-3/M.34.621 - Irish Sugar m.fl., EGT L 258, 22.9.1997, s. 1 (skäl 98), och kommissionens beslut 1999/210/EG av den 14 oktober 1998 i ärendet IV/F-3/33.708 - British Sugar m.fl., EGT L 76, 22.3.1999, s. 1 (skäl 65).

(15) Jfr beslut 73/109/EEG av den 2 januari 1973 i ärendet IV/26.918 - European sugar industry, EGT L 140, 26.5.1973, s. 17.

(16) Thüringen, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Mecklenburg-Vorpommern, Berlin och Brandenburg.

(17) Med kampanj avses perioden oktober till december varje år; under denna period produceras socker i Europa. Kampanjåret börjar följaktligen den 1 oktober och slutar den 30 september varje år.

(18) Punkt 64 ff. i svaret.

(19) Så också domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40-48, 50, 54-56, 111, 113 och 114/73 - Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, Rec. 1975, 1663 (punkterna 16, 17 och 24).

(20) Punkt 21-29 i invändningarna.

(21) Punkt 64 ff. i svaret.

(22) Jfr kommissionens beslut av den 31 januari 2001 i ärendet COMP/M.2097 - SCA/Metsä Tissue (skäl 60 ff.) och av den 27 juli 2001 i ärendet COMP/M.2337 - Nestlé/Ralston Purina (skäl 32 ff.).

(23) Området södra Tyskland i den mening som avses här omfattar delstaterna Bayern, Baden-Württemberg, Saarland, Hessen och Rheinland-Pfalz.

(24) Redan ett område av delstaten Rheinland-Pfalz storlek med en yta på ca 20000 km2 och ca 4 miljoner invånare skall enligt domstolens rättspraxis anses vara en väsentlig del av den gemensamma marknaden (dom av den 25 oktober 2001 i mål C-475/99 - Ambulanz Glöckner, punkt 38, ännu inte offentliggjort i rättsfallssamlingen).

(25) Jfr också kommissionens beslut 1999/210/EG av den 14 oktober 1998 i ärendet IV/F-3/33.708 - British Sugar m.fl., EGT L 76, 22.3.1999, s. 1 (punkt 4).

(26) Afrika, Västindien, Stilla havsområdet. Jfr artikel 36.4 och bilaga V artikel 13 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet å ena sidan och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, EGT L 317, 15.12.2000, s. 3 - i detta bekräftas protokoll nr 3 om AVS-socker som undertecknats den 28 februari 1975 i Lomé, EGT L 25, 30.1.1976, s. 114.

(27) EGT L 30, 20.4.1962, s. 993/62.

(28) EGT L 53, 1.7.1962, s. 1571/62.

(29) Südzucker medger också uttryckligen detta i punkt 6 i sitt svar på invändningarna.

(30) Domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40-48, 50, 54-56, 111, 113 och 114/73 - Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, Rec. 1975, 1663 (punkt 24).

(31) Punkt 93 i svaret.

(32) Domstolens dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76 - Hoffmann-La Roche mot kommissionen, Rec. 1979, 461 (punkt 39); se även förstainstansrättens dom av den 25 mars 1999 i mål T-102/96 - Gencor mot kommissionen, REG 1999, II-753 (punkt 201 och 202).

(33) Punkt 90 f. och 94 i svaret.

(34) Jfr i synnerhet punkterna 54 och 57 i invändningarna.

(35) Så även redan punkt 45 i invändningarna.

(36) Så även redan punkt 55 i invändningarna.

(37) Jfr särskilt artiklarna 8 och 9 i avtalet om jordbruk som slöts 1994 i WTO, EGT L 336, 23.12.1994, s. 22.

(38) Det förs ingen tillförlitlig statistik för marknaden södra Tyskland. Enligt de föreliggande resultaten av marknadsundersökningen kan emellertid trenden för Tyskland överföras på den sydtyska regionen.

(39) Punkt 105 ff. i svaret.

(40) Punkt 109 ff. i Südzuckers svar; SLS framställning under hearingen den 26 oktober 2001 och SLS skriftliga inlagor av den 5, 9 och 23 november 2001.

(41) Punkt 120 ff. i svaret.

(42) Bekräftat genom skriftliga inlagor av den 5, 9 och 23 november 2001.

(43) Bekräftat genom skriftliga inlagor av den 5, 9 och 23 november 2001.

(44) Premien för lagringskostnader var 3,3 euro per månad. Enligt SLS är den genomsnittliga lagringstiden på [...]* månader för socker för export till tredje land betydligt lägre än den genomsnittliga lagringstiden på sex månader för socker som är avsett för gemenskapsmarknaden. Enligt SLS beror dessa olika långa lagringstider framför allt på att export till tredje land i synnerhet sker under kampanjtiden för att hålla lagringskostnaderna nere så mycket som möjligt. Genom strykningen av premien för lagringskostnader är, på grund av dessa olika långa lagringstider, den genomsnittliga inkomstförlusten per 1000 ton kvotsocker för export till tredje land på [...]* euro ([...]* x 3,3 = [...]*) lägre än förlusten vid export inom gemenskapen ([...]* euro; motsvarar [...]* x [...]*).

(45) Värdet [...]* euro är priset som SLS beräknat jämfört med [...]*.

(46) Enligt SLS egna uppgifter är företagets vinstmarginal till totala kostnader [...]* för industrisocker och [...]* för hushållssocker. Här skall observeras att vinstmarginalen till variabla kostnader, vilken är betydligt viktigare för analys av marknadspotentialen, är klart större. Leverans av socker för distributörers egna märken spelar ingen roll på den franska marknaden, som är den enda som är intressant här.

(47) Punkt 128 ff. i svaret.

(48) Jfr SLS, svar av den 25 september 2001 på kommissionens begäran om upplysningar av den 31 augusti 2001, s. 57, där det talas om "clients industriels et distributeurs qui développent de plus en plus des stratégies d'achats européennes".

(49) Ebro Pulevas yttrande vid ett samtal med ledamöter i arbetsgruppen "Koncentrationskontroll" den 6 december 2001 och i en skriftlig inlaga av den 7 december 2001.

(50) Punkt 134 ff. i svaret.

(51) Jfr närmare punkt A i bilaga II.

(52) Jfr närmare punkt B i bilaga II.

(53) Jfr kommissionens tillkännagivande om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 och kommissionens förordning (EG) nr 447/98, EGT C 68, 2.3.2001, s. 3, punkt 13 ff.

(54) § 2 i den tyska förordningen om tilldelning och ändring av kvoter för socker av den 22 oktober 1981, BGBl. I s. 1161.

(55) Artikel 12.1, 12.3 och 12.4 i samband med punkt 1 c i bilaga IV avsnitt II i den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

(56) Artikel 12.1 och 12.4 i samband med bilaga IV punkt IV a i den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

(57) Artikel 12.4 i samband med bilaga IV punkt IV b i den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

(58) Jfr i helhet kommissionens tillkännagivande om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 och kommissionens förordning (EG) nr 447/98, EGT C 68, 2.3.2001, s. 3, punkt 12.

(59) Punkterna 1, 2, 10 till 15 och 23 första meningen i bilaga II.

BILAGA I

En karta som visar på vilka orter de viktigaste sockerproducenterna i Tyskland har produktion finns på kommissionens webbplats för konkurrens:

http://europa.eu.int/comm/ competition/index_sv.html

BILAGA II

Den fullständiga tyska originaltexten angående villkoren och åläggandena enligt artiklarna 2 och 3 återfinns på kommissionens webbplats på följande adress:

http://europa.eu.int/comm/ competition/index_en.html