Kommissionens beslut

av den 15 maj 2002

om det statliga stöd som Frankrike genomfört i form av differentierade punktskatter till förmån för biobränslen

[delgivet med nr K(2002) 1866)

(Endast den franska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/238/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE ENLIGT ARTIKEL 88.2 I FÖRDRAGET

(1) Efter det att företaget BP Chemicals Ltd (nedan kallat "BP") väckt talan om ogiltigförklaring upphävde Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt genom sitt beslut av den 27 september 2000 i mål T-184/97, BP Chemicals mot kommissionen(2), delvis kommissionens beslut av den 9 april 1997(3) (nedan kallat "beslutet"), där den förklarat att ett program för statligt stöd till biobränslen (metylestrar av vegetabiliska oljor och etyl-tertiär-butyleter, nedan kallad "ETBE") som Frankrike anmält genom en skrivelse av den 29 november 1996 var förenligt med den gemensamma marknaden.

(2) Genom en skrivelse av den 28 april 1997 hade kommissionen underrättat Frankrike om sitt beslut att enligt reglerna om statligt stöd inte göra några invändningar mot den befrielse från inhemsk skatt på oljeprodukter som Frankrike avsåg att bevilja för vissa mängder ETBE och metylestrar.

(3) Genom en ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 20 juni 1997 väckte BP talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut.

(4) Förstainstansrätten beslutade följande genom sitt beslut av den 27 september 2000:

"1. Talan mot kommissionens beslut av den 9 april 1997 [SG(97) D/3266] avseende ett stödprogram för franska biobränslen avvisas till den del den avser åtgärder tillämpliga på kategorin estrar.

2. Det ifrågasatta beslutet ogiltigförklaras till den del det avser åtgärder för kategorin ETBE."

(5) Kommissionen underrättades om beslutet den 2 oktober 2000(4).

(6) Enligt artikel 233 i fördraget skall kommissionen vidta åtgärder för att verkställa förstainstansrättens beslut.

(7) För de åtgärder som avser kategorin ETBE, för vilka beslutet upphävde beslutet av den 9 april 1997 och därmed undantaget enligt artikel 87.3 c i fördraget, återgår det administrativa förfarandet till den preliminära granskning som kommissionen skall avsluta genom lämpligt beslut.

(8) Genom en skrivelse av den 27 december 2000 anmälde kommissionen sitt beslut att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i fördraget mot de åtgärder i programmet som avser kategorin ETBE.

(9) Genom en skrivelse som registrerades den 30 januari 2001 framförde Frankrike sina synpunkter.

(10) Efter det att meddelandet om kommissionens beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget(5) hade offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning inkom 19 tredjeparter, däribland BP, med sina synpunkter före utgången av mars(6).

(11) Dessa synpunkter översändes till Frankrike genom två skrivelser av den 18 och den 30 april 2001(7). Frankrike inkom med sina kommentarer på tredjeparternas synpunkter genom en skrivelse av den 11 juni 2001.

(12) Samtidigt med ovannämnda förfarande och efter det att förstainstansrätten delvis upphävt kommissionens beslut av den 9 april 1997, inkom Frankrike genom en skrivelse av den 17 november 2000 enligt artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor(8), senast ändrat genom direktiv 94/74/EG(9), med en ansökan till kommissionen om att få tillämpa ett undantag från den inhemska konsumtionsskatten för etylalkohol vars alkoholbeståndsdel framställts av jordbruksprodukter.

(13) Efter kommissionens begäran om kompletterande upplysningar lämnade Frankrike genom skrivelser av den 18 januari och den 21 februari 2001 de uppgifter som var nödvändiga för behandlingen av ärendet.

(14) Den 11 december 2001 antog kommissionen texten till ett förslag till rådets beslut(10) om att enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG ge Frankrike tillstånd att från den 1 november 1997 till den 31 december 2003 tillämpa en differentierad punktskattesats dels för derivat av etylalkohol vars alkoholbeståndsdel framställts av jordbruksprodukter och som inblandats i premiumbensin och bensin, dels för metylestrar av vegetabiliska oljor som blandats i eldnings- och dieselolja.

(15) Den 25 mars 2002 gav rådet genom sitt beslut 2002/266/EG(11) Frankrike tillstånd att från den 1 november 1997 till den 31 december 2003 tillämpa en differentierad punktskattesats för biobränslen enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG.

II. FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

(16) I det beslut som förstainstansrätten delvis ogiltigförklarade hade kommissionen

- dels granskat och konstaterat att stödprogrammet var förenligt med den gemensamma marknaden enligt reglerna om statligt stöd,

- dels förklarat att det anmälda stödprogrammet hade formen av ett pilotprojekt i den mening som avses i artikel 8.2 d i direktiv 92/81/EEG, vilket innebar att kommissionen kunde förklara stödprogrammet förenligt med den gemensamma marknaden,

- beslutat att inte göra några invändningar mot det anmälda beslutet.

(17) I sitt beslut ansåg förstainstansrätten att kommissionen genom att anta det ifrågasatta beslutet vad gäller stödåtgärder för kategorin ETBE hade överskridit de befogenheter den ges enligt artikel 88.3 i fördraget, eftersom den delen av stödprogrammet inte uppfyller kraven i artikel 8.2 d i direktiv 92/81/EEG. Framför allt ansåg förstainstansrätten att kommissionen genom att besluta att de aktuella stödåtgärderna kunde anses utgöra ett pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter hade åsidosatt artikel 8.2 d i direktiv 92/81/EEG.

(18) Det stödinstrument som Frankrike föreslagit uppfyllde i sin aktuella form inte ramarna för förstainstansrättens tolkning av begreppet pilotprojekt. Det anmälda stödprogrammet uppfyllde med andra ord inte kriterierna för ett pilotprojekt i den mening som avses i artikel 8.2 d i direktiv 92/81/EEG.

(19) Dessutom angav förstainstansrätten i sitt beslut att det inte fanns några hinder för att rådet, i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG, fattade beslut om skattebefrielser för att främja biobränslenas genomslag på marknaden:

"Det skall slutligen påpekas att det inte finns några hinder mot att program för skattebefrielse för att främja biobränslens genomslag på marknaden, likt det som förevarande mål gäller, inrättas i enlighet med Altenerprogrammet så länge de uppfyller villkoren i direktiv 92/81/EEG, eftersom sådana stödprogram kan bli föremål för beslut av rådet i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG. Rådet har för övrigt med stöd av denna bestämmelse godkänt många program i medlemsstaterna, som syftar till att främja användning av mer miljövänliga bränslen, vilket framgår av de svar som kommissionen gett på förstainstansrättens skriftliga frågor samt av de uttalanden som kommissionens företrädare gjort under förhandlingen."

III. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

(20) På grundval av det stödprogram som anmäldes 1996 avsåg Frankrike att bevilja en nedsättning av inhemsk skatt på oljeprodukter (Taxe intérieure sur les produits pétroliers, TIPP) för vissa produkter som utvunnits ur vegetabiliska råvaror och är avsedda att blandas med bränslen. Dessa produkter beviljas nedsatt punktskatt oberoende av den odlingsmetod eller den typ av vegetabilisk råvara som används för att framställa dem. Stödprogrammets mål är att tillsätta en begränsad mängd biobränslen i bränslen för motorfordon och i eldningsolja.

(21) Programmet omfattar ETBE vars alkoholbeståndsdel är av vegetabiliskt ursprung (och metylestrar av vegetabiliska oljor).

(22) De aktuella produkterna befrias då de saluförs helt eller delvis från TIPP i den utsträckning som det medges av en årlig budget för att kompensera för en del av merkostnaden för dessa produkter jämfört med fossila produkter. Denna merkostnad beräknas utifrån det genomsnittliga självkostnadspriset på biobränslen som saluförs i Frankrike.

(23) En differentierad punktskattesats fastställs för ETBE (och för metylestrar av vegetabiliska oljor). Att man tillämpar en särskild skattesats för varje kategori beror på att kategorierna har olika kännetecken, produktionskostnader och användningsområden. Den skattesats som skall tillämpas på varje kategori fastställs i de årliga finanslagar som det franska parlamentet antar. Beroende på budgetanslaget till denna skattenedsättning kan man avgöra den största volym biobränslen som kan komma i åtnjutande av nedsättningen.

(24) Genom lagen om ändring av budgetlagen för år 1997(12) föreskrev Frankrike en partiell befrielse från TIPP, vilken fastställts till 230 franska franc per hektoliter för estrar av vegetabilisk olja som blandats med eldningsolja och dieselolja och till 329,50 franska franc per hektoliter för alkoholbeståndsdelen i derivat av etanol (särskilt ETBE) framställt av jordbruksprodukter, och som blandats i högoktanigt bränsle och i bensin. Denna skattebefrielse beviljas produktionsenheter som godkänts av de franska myndigheterna efter en ansökningsomgång som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

(25) Efterhand som man uppnår produktivitetsökningar inom dessa kategorier och lagstiftningen om tillsättning av biobränslen i olika bränslen utvecklas skall nedsättningen av punktskatten (TIPP) vidare minskas.

(26) Denna befrielse från TIPP beviljas produktionsenheter för biobränslen som de franska myndigheterna godkänt efter en ansökningsomgång som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Detta godkännande ger de aktuella enheterna rätt att på den franska marknaden saluföra en bestämd mängd biobränsle som befrias från skatt enligt den årliga budgetlagen.

(27) För att kunna godkännas skall produktionsenheten uppfylla följande kriterier:

- Uppfylla de sociala skyldigheterna och skatteplikterna i det land där enheten ligger.

- Uppfylla miljölagstiftningen i det land där enheten ligger.

- Lämna en teknisk beskrivning av sina anläggningar för framställning av biobränslen och påvisa sin förmåga att framställa bränsle som uppfyller de tekniska specifikationerna i meddelandet. Som bevis för denna förmåga skall prover tas.

- Lämna en detaljerad verksamhetsrapport för enheten för de senaste tre räkenskapsåren med särskilda uppgifter om framställningen av biobränslen och annan kemisk verksamhet vid enheten. Enheten skall särskiljas från eventuell annan industriell verksamhet vid anläggningen.

- Redovisa de investeringar som särskilt gjorts för framställningen av biobränslen (teknisk inriktning och investeringsbelopp).

- Garantera att saluföringen av biobränslen i Frankrike uppfyller antagna bestämmelser.

- Förbinda sig att varje halvår lämna en rapport om förutsättningarna för att framställa biobränslen, om de kvalitetskontroller som gjorts och om resultaten av dessa samt att i sina kontrakt om försäljning av biobränslen ange att köparna är skyldiga att göra en teknisk uppföljning av saluföringen och användningen av biobränslen som säljs i Frankrike.

- Ange den volym och kategori (ETBE eller metylestrar av vegetabiliska oljor) för vilken godkännande söks.

(28) De volymer för vilka en enhet kan ansöka om godkännande fastställs enligt följande kriterier:

- För redan verksamma enheter som redan har en stadig försäljning av biobränslen utgår man från den produktionskapacitet vid anläggningarna som möjliggör en effektiv och kontinuerlig framställning av biobränslen(13), såvida inte enheterna redan är verksamma och tidigare har erhållit ett godkännande i en medlemsstat utan att uppfylla hela den volym som anges i detta godkännande. I detta fall kan enheterna inte begära godkännande för en större volym än deras faktiska tidigare produktion, såvida de inte kan visa att de ökat sin produktionskapacitet genom särskilda nyinvesteringar i framställningen av biobränslen. I detta syfte kommer det bästa produktionsåret av de tre senaste att beaktas.

- För nya enheter som specialkonstruerats för att framställa biobränslen, och som är i färd att tas i bruk, beaktas anläggningarnas tekniska produktionskapacitet. Detta kriterium avser investeringar som genomförts de senaste tre åren.

- Enheter som byggts om för att framställa biobränslen utan nyinvesteringar, men som hittills inte framställt sådana produkter, kan under en initial "provperiod" få godkännande för högst 5000 ton per år. Denna volym tilldelas under den första ansökningsomgången (för tillåtliga ansökningar). Från den andra ansökningsomgången kan berörda enheter begära kompletterande volymer om de under föregående räkenskapsår salufört sina godkända volymer i Frankrike.

- Enheter som planerar att genomföra nyinvesteringar för att framställa biobränslen kan ansöka om godkännande för den tekniska kapacitet de planerar om de på dagen för sin ansökan oåterkalleligen inlett dessa projekt. Ett sådant godkännande ges inte definitivt förrän den enhet som projektet avser färdigställts och tagits i bruk. Enligt de franska myndigheterna är kravet på oåterkalleliga investeringar likvärdigt med kraven i rådets förordning (EEG) nr 1868/94 av den 27 juli 1994 om upprättandet av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse(14).

(29) De godkännanden som beviljas aktualiseras varje år, där de godkända enheterna varje år skall påvisa följande:

- Att de har en försörjning av vegetabiliska råvaror som täcker deras godkända volym och att de volymer som framställts föregående år framställts enbart av vegetabiliska råvaror.

- Att de på den franska marknaden sålt en volym biobränslen som motsvarar dels de franska specifikationerna, dels den volym som anges i deras godkännande.

(30) Ett meddelande om en ansökningsomgång för godkännande av produktionsenheter för biobränslen för en maxvolym på 350000 ton estrar och 270000 ton ETBE har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(15). Genom en skrivelse av den 18 februari 1998 underrättade de franska myndigheterna kommissionen om innehållet i och resultatet av denna ansökningsomgång. Fyra ansökningar om godkännande lämnades in för totalt 227600 ton per år i fråga om kategorin ETBE.

(31) De nationella bestämmelserna(16), som trädde i kraft den 1 november 1997 och som utformats utifrån kommissionens beslut av den 9 april 1997, kan beskrivas enligt följande:

>Plats för tabell>

(32) Det befintliga programmet för skattebefrielse är inte tidsbegränsat. Godkännanden beviljas bara för en period på tre eller nio år räknat från den dag då godkännandet utfärdades (artikel 3 i dekret nr 98-309 av den 22 april 1997).

(33) Skattebefrielse för godkända volymer biobränslen kan medges biobränslen som uppfyller de tekniska specifikationerna i besluten, och som framställts i enheter som godkänts av Frankrike upp till den godkända volymen. Endast ETBE(17) kan beviljas skattebefrielse, och produkten skall blandas i bränslen vid skatteupplag för lagring eller produktion inom gemenskapen.

(34) Framställningen får inte till någon del läggas ut på underleverantörer. En enhets produktion skall kontrolleras av behörig myndighet som produktionslandet utsett tillsammans med Frankrike. Denna myndighet skall ge alla produkter som avser den franska marknaden ett produktionsintyg, som skall åtfölja biobränslena och uppvisas för det tullkontor som ansvarar för det skatteupplag där blandningen sker.

(35) Skattebefrielsens storlek skall anges på intyget om skattebefrielse. Detta gör det möjligt att saluföra den volym bränsle som motsvarar den på intyget angivna volymen biobränsle till nedsatt punktskatt.

(36) De godkända enheterna får inte ta emot något stöd till sin framställning av biobränslen, inbegripet produktionsstöd, som strider mot artikel 87 i fördraget.

(37) De godkännanden som utfärdats till de utvalda enheterna har en varaktighet på nio eller tre år. Den typ av godkännande som utfärdas beror dels på storleken hos de fysiska investeringar som gjorts för att framställa biobränslen och avskrivningstakten på dessa i förhållande till produktionskapaciteten för biobränslen vid den aktuella anläggningen, dels på hur omfattande framställningen av biobränslen är i förhållande till den totala verksamhet som anläggningen bedriver inom kemisektorn.

(38) Som mått på genomförda investeringar används kvoten mellan de fasta nettotillgångarna(18) och produktionskapaciteten tillämpad på anläggningen för framställning av biobränslen. För denna kvot skiljer de franska myndigheterna mellan två typer av enheter(19), nämligen de som har en kvot på över 2000 franc/ton för kategorin ETBE (och 700 franc/ton för kategorin estrar) och de som har en kvot i storleksordningen 400 franc/ton. Värden över tröskeln på 2000 franc/ton för kategorin ETBE (och 700 franc/ton för kategorin estrar) används för att utfärda ett godkännande på nio år. Under denna tröskel utfärdas godkännanden på tre år.

(39) För att mäta omfattningen hos framställningen av biobränslen används kvoten mellan anläggningens biobränsleverksamhet och dess totala verksamhet inom kemisektorn (biobränslen och andra kemiprodukter).

(40) En produktionsenhet kan bara få en typ av godkännande. Det är de tekniska egenskaperna sammantaget (fasta nettotillgångar, produktionskapacitet och omfattningen hos framställningen av biobränslen i förhållande till anläggningens totala verksamhet) på den dag då en ansökan om godkännande görs som bestämmer typen av godkännande.

(41) Då ett godkännande är på väg att löpa ut kan Frankrike minska den volym biobränslen som omfattas av programmet i motsvarande grad eller inleda en ny ansökningsomgång för den volym som frigörs. Om en producent inte kan tillhandahålla de volymer för vilka den fått ett godkännande dras godkännandet tillbaka.

(42) Urvalet av projekt görs av ministeriet för jordbruk, fisk och livsmedel samt ekonomi- och finansministeriet efter yttrande från den urvalskommitté som premiärministern utsett. Antalet utvalda företag och de godkända volymer som dessa skall tilldelas beslutas av dessa ministerier, som därvidlag skall beakta fastställda kriterier och de budgetbelopp som finns tillgängliga för skattebefrielse.

(43) Om budgetanslagen till skattebefrielsen inte räcker för att täcka den totala volymen för de utvalda projekten beviljas godkännandena proportionellt (efter volym) mellan de ansökningar som bedömts vara tillåtliga.

(44) Om ett företag anser sig vara förfördelat kan det utan kostnad överklaga hos berörda ministerier.

(45) Ansökningar om godkännande skall lämnas senast fastställt datum, där Frankrike förbehåller sig rätten att inte granska ansökningar som inkommer efter den aktuella dagen eller som är ofullständiga denna dag. Ansökningarna skall utformas på franska och eventuella officiella dokument på ett annat språk skall åtföljas av en översättning till franska.

(46) Alla sökande skall underrättas om resultatet av granskningen av deras ansökan inom en tidsfrist som fastställs på grundval av inlämningsdagen.

(47) När det gäller skatteinstrumentet bör det påpekas att då biobränslena inkommer till en oljeanläggning under tullkontroll (skatteupplag för lagring eller produktion) där de inblandas i oljeprodukter utfärdas ett intyg om skattebefrielse till ett belopp motsvarande den mottagna volymen multiplicerad med nedsättningssatsen till den berörda producenten. Dessa intyg anges därefter i deklarationerna om övergång till inhemsk förbrukning för oljeprodukterna.

(48) När inblandningen utförs i en annan medlemsstat än Frankrike anges det i produktens följedokument att oljeprodukten innehåller biobränsle och av vilket slag detta är. Vid uppbörden av punktskatten i Frankrike utfärdas ett intyg om skattebefrielse till ett belopp motsvarande volymen biobränsle som ingår i oljeprodukten multiplicerad med nedsättningssatsen.

IV. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

1. Allmänt

(49) 19 tredjeparter, inräknat British Petroleum Chemicals Ltd (BP) och Förenade kungariket (till stöd för BP), har inkommit med sina synpunkter(20).

2. BP:s synpunkter

2.1 Inledning

(50) I sin framställning förklarar BP varför de aktuella bestämmelserna i det franska programmet för statligt stöd till bioetanol enligt företaget snedvrider konkurrensen på den traditionella etanolmarknaden. BP börjar här med att hänvisa till följande mening i slutet av motiveringen till förslaget till rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter:

"EU:s etanolindustri kan förvänta sig skärpt konkurrens på de traditionella marknader där man får avsättning för sina produkter; denna konkurrens kommer från etanol som produceras inom ramen för storskaliga program för biobränsle, med skattebefrielse som ett extra incitament."

(21).

(51) Dessutom föreslår BP åtgärder som enligt företaget skulle avhjälpa denna snedvridning av konkurrensen. Man lämnar här vissa uppgifter om det spanska programmet för stöd till bioetanol som idag fungerar på ett sätt som enligt BP minskar snedvridningen av konkurrensen till ett minimum. BP preciserar att företaget inte motsätter sig framställning och frivillig användning av biobränslen.

(52) BP understryker i detta avseende att företaget inte ser några problem när det gäller biodiesel.

(53) BP är inte övertygat om att det franska stödprogrammet inte är diskriminerande med tanke på att det granskade programmet har olika regler för rätten till stöd för nya aktörer än för de företag som deltog redan i det föregående programmet.

(54) Följande utgör huvudpunkterna i BP:s synpunkter på denna granskning:

- Företaget oroas över att den traditionella etanolmarknaden skall snedvridas.

- De etanolproducenter som har kontrakt som omfattas av det franska programmet för främjande av bioetanol framställer också etanol som är avsedd för den traditionella marknaden. Instrumentet för statligt stöd till franskt bränsleetanol innebär en förbättring av dessa producenters ekonomiska situation och en förstärkning av deras konkurrenskraft på den traditionella marknaden.

- BP:s oro att konkurrensen på etanolmarknaden skall snedvridas grundar sig följaktligen på att etanol under rådande förhållanden kan framställas i en enda produktionsenhet för både bränslemarknaden och den traditionella marknaden, vilket på flera sätt möjliggör korssubventioner som konkurrensmässigt gynnar den produkt som säljs på den traditionella marknaden.

- BP anser att denna snedvridning av konkurrensen i huvudsak kan elimineras om bränsleetanol framställs i andra produktionsenheter än de som avser försörjningen av den traditionella etanolmarknaden.

- BP föreslår också att man i det aktuella stödprogrammet inför villkor som syftar till att garantera att produktionsenheter för bioetanol och produktionsenheter för etanol som inte avser bränslemarknaden separeras fysiskt.

- Rent principiellt anser BP att programmet för statligt stöd kan godkännas, men detta förutsätter att produktionsenheterna för bränsleetanol inte används för att framställa etanol avsedd för den traditionella marknaden.

- Det uppges att den franska staten kommer att utvidga programmet i framtiden. Det blir då lätt att tilldela ytterligare produktionskapacitet för bränsleetanol till anläggningar som idag samtidigt framställer etanol för både bränslemarknaden och den traditionella marknaden. Detta skulle göra det möjligt för dessa anläggningar att specialisera sig så att de enbart framställer bränsleetanol.

- Mot denna bakgrund förstår inte BP varför det skulle vara svårt eller kostsamt att skilja på dessa olika framställningar inom en nära framtid. Framför allt skulle det bli lätt att uppfylla detta villkor för eventuella nya destillerier som konstrueras framöver.

- Slutligen anser BP att detta villkor bör införas i andra medlemsstaters program för stöd till bränsleetanol.

- För att det skall godkännas bör man införa ett särskilt villkor i det aktuella programmet för statligt stöd.

- Detta villkor skulle gå ut på att bränsleetanol skall framställas i en industrianläggning som är skild från eventuella anläggningar för framställning av etanol avsedd för den traditionella marknaden.

- Om denna garanti införs skulle BP:s oro över det franska stödprogrammet helt stillas och utvecklingen av en frivillig användning av bioetanol i gemenskapen gynnas.

(55) Sedan framför BP mycket detaljerade argument mot det franska programmet för skattebefrielse för biobränslen.

2.2 BP:s synpunkter på etanolmarknaden

(56) BP uppger att etanol också kallas "etylalkohol" och ofta - med ett felaktigt språkbruk - "alkohol". Då etanol framställs med jordbruksprodukter genom en jäsningsprocess kallas den ibland "jordbruksalkohol", och när den avser bränslemarknaden kallas den även "bioetanol". Etanol som framställts kemiskt kallas ofta "syntetisk alkohol". BP betonar att alla dessa produkter utgör samma ämne rent kemiskt och att de efter lämplig reningsprocess är tekniskt likvärdiga.

(57) Enligt BP består etanolmarknaden i gemenskapen av följande tre huvudsegment:

- Den industriella sektorn är i dag det största segmentet. Den omfattar en lång rad olika tillämpningar som lösningsmedel liksom användningar som kemisk bas. Tillämpningar som lösningsmedel inbegriper framställning av tryckfärger, kosmetika och aerosoler, vissa typer av färger, rengöringsmedel, produkter för underhåll av motorfordon (till exempel spolarvätska) och farmaceutiska lösningsmedel för steriliserings- och rengöringsändamål.

- Näst störst är dryckessektorn, som omfattar alkohol avsedd som ingrediens i spritdrycker (som vodka, pastis och gin) och som råvara för framställning av vinäger. Traditionellt använder detta segment jordbruksalkohol. Gemenskapens lagstiftning om spritdrycker tillåter att syntetisk alkohol används i drycker motsvarande en alkoholhalt på högst 15 procent, även om dryckessegmentet traditionellt endast använder sig av jordbruksalkohol.

- Det tredje segmentet är i dagsläget segmentet för bränsleetanol. Även om det går att använda både jordbruksalkohol och syntetisk alkohol som bränsle är kostnaden för att framställa etanol - oavsett metod - hög jämfört med traditionella bränslen. För att etanol skall kunna hävda sig ekonomiskt som bränsle krävs följaktligen någon form av stöd. Med tanke på att statligt stöd bara ges till jordbruksalkohol genom olika program för att främja biobränslen är bränslesektorn av ekonomiska skäl reserverad för sådan alkohol.

(58) Enligt BP konkurrerar syntetisk etanol med jordbruksetanol inom den traditionella industriella sektorn, men den får inte konkurrera med jordbruksetanol på den övriga etanolmarknaden. I nuläget tillgodoser syntetisk etanol cirka två tredjedelar av den industriella sektorns behov medan jordbruksetanol svarar för resten.

(59) Enligt BP innebär denna situation att en eventuell förbättring av jordbruksalkoholens konkurrenskraft skulle få återverkningar på den industriella marknaden. BP välkomnar också att kommissionen i sitt beslut att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i fördraget erkände att man måste undersöka om den ökade framställningen av jordbruksetanol avsedd för biobränslen kan tänkas snedvrida konkurrensen med syntetisk alkohol på den traditionella marknaden.

(60) BP anser att det faktum att bara ett fåtal av de många tillverkarna av jordbruksetanol gynnas av stödprogrammet också kommer att medföra en snedvridning mellan de tillverkare av jordbruksetanol som får stöd och de som inte får det, och att detta kommer att visa sig i alla marknadsled.

(61) Kvantitativa uppgifter som BP lämnat redovisas i tabellen nedan. Vinalkohol framställd i gemenskapen ingår inte.

MARKNADEN FÖR ETANOL I GEMENSKAPEN

Marknaden för etylalkohol i EU 1999

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

(62) BP anser att om man vill bedöma det franska stödprogrammets effekter på den traditionella etanolmarknaden, så är det viktigt att tänka på att det handlar om en gemensam marknad och att varje snedvridning av den franska marknaden får återverkningar som sträcker sig utöver denna. Om ett instrument för statligt stöd till förmån för bioetanol i en annan medlemsstat medför en snedvridning av konkurrensen på marknaden, anser BP på samma sätt att denna snedvridning späder på den snedvridning som det franska programmet medför. Vidare menar BP att det är viktigt att beakta andra projekt som avser bioetanol inom gemenskapen. BP vill sålunda förvissa sig om att kommissionen är medveten om att olika enheter för framställning av etanol redan är verksamma och att nya anläggningar projekteras.

(63) När det gäller Frankrike noterar BP att den franska regeringen under 2000 godkände uppförandet av två nya ETBE-enheter, som kommer att framställa ytterligare 155000 ton ETBE. Precis som de tre befintliga enheterna kommer dessa båda enheter att uppföras av Total Fina Elf.

(64) I Spanien är en enhet för framställning av etanol redan i drift. Arbetet med att uppföra en andra anläggning har dessutom redan påbörjats. Det verkar som om ETBE-enheterna utgörs av tidigare MTBE-enheter (metyl-tertiär-butyleter) som byggts om inom Repsols och CEPSA:s raffinaderier.

(65) I Sverige har man genomfört ett mindre projekt för att främja bioetanol avsedd som bränsle till den lokala busstrafiken i Stockholm. Man håller på att införa ett nytt program där företaget Agroetanol kommer att sörja för produktionen. Anläggningen, som redan har uppförts, är tänkt att framställa 0,5 miljoner hektoliter bioetanol under 2001.

(66) I Italien har framställningen av bioetanol ännu inte inletts. Ett antal italienska producenter har dock utformat mycket ambitiösa projekt för en omfattande produktion. Enligt BP bör produktionen av bränsleetanol i Italien uppgå till 1,9 miljoner hektoliter 2002 och 3 miljoner hektoliter 2003.

(67)

>Plats för tabell>

(68) BP uppger att dessa preliminära uppgifter bör ses mot bakgrund av kommissionens egna mål att öka produktionen av biobränsle. BP påminner om att man i programmet Altener för närvarande planerar för en produktion på 5 miljoner ton flytande biobränsle.

2.3 BP:s synpunkter på bioetanolens för- och nackdelar

(69) BP menar att det är omöjligt att avgöra vilka miljökonsekvenser ett stödprogram har om man inte har uppgifter om processen för att framställa etanol. Även om bioetanol anses gynna miljön genom lägre utsläpp av koldioxid än fossila bränslen, anser BP att det finns andra aspekter på framställningen av bioetanol som också måste beaktas.

(70) Enligt BP beror de totala utsläppen av koldioxid till följd av ett program för att främja etanol eller ETBE på utsläppen av koldioxid under hela produktionsprocessen för etanol. Dessa utsläpp kan variera avsevärt. De påverkas kraftigt av till exempel användningen av biprodukter från processen. Då dessa används som foder i stället för som bränsle för att framställa etanol blir miljöeffekterna mindre positiva. BP antyder i sina synpunkter att de företag som gynnas av det franska stödprogrammet säljer samtliga biprodukter i stället för att använda dem som bränsle, vilket medför att programmet inte bidrar till att minska koldioxidutsläppen i den grad som det skulle kunna göra. När det gäller möjliga skillnader i fråga om råvaror, metoder för att producera och skörda råvaror, avfallshantering och produktionssystem (jäsningsanläggningar eller destillerier), anser BP att det inte nödvändigtvis är så att biobränslen möjliggör en betydande minskning av koldioxidutsläppen jämfört med traditionella bränslen.

(71) BP hävdar också att framställningen av bioetanol medför andra utsläpp än koldioxidutsläpp. Företaget menar vidare att dessa utsläpp ofta är betydande och att sannolikheten är stor att belastningen på miljön blir större än den från framställningen av konventionella bränslen. Som exempel nämner BP risken för ökade vattenföroreningar (bland annat genom utsläpp av kväveföreningar från det intensiva jordbruket) och utsläpp av dikväveoxider på grund av en intensivare användning av gödnings- och bekämpningsmedel.

(72) BP anser att den markyta som måste odlas upp för att framställa flytande biobränslen i stor skala skulle påverka den biologiska mångfalden avsevärt. Exempelvis har det slagits fast att man för att minska utsläppen av koldioxid motsvarande 10 procent av bensinförbrukningen i Förenta staterna måste avsätta en markyta som motsvarar 48 procent av landets aktuella odlingsyta för grödor avsedda för att framställa biobränslen.

(73) BP hävdar också att flytande biobränslen utgör ett av de dyraste alternativen när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser. Det finns andra lösningar som är mycket mer ekonomiska, bland annat energiskog (elproduktion där man direkt använder jordbruksprodukter, till exempel japanskt gräs, som förnybart bränsle).

(74) BP uppger dock att syftet med företagets synpunkter

"inte är att avgöra om bioetanol medför några fördelar för Europeiska gemenskapen. Syftet är inte heller att argumentera mot användningen av biobränslen eller mot det statliga stöd som krävs för att göra framställningen av biobränslen lönsam. BP Chemicals vill helt enkelt att statligt stöd som ges för att framställa bioetanol underställs åtgärder som gör det möjligt att minimera snedvridningen av konkurrensen på den traditionella etanolmarknaden."

(punkt 4.6 i synpunkterna).

(75) BP avslutar sina synpunkter på bioetanolens för- och nackdelar genom att uppmana kommissionen

"att jämföra två versioner av det franska programmet, nämligen

- det program som den franska regeringen föreslagit,

- ett program som är likvärdigt med detta, men där det anges att bränsleetanol skall framställas i anläggningar som är avskilda från anläggningar för framställning av etanol avsedd för den traditionella marknaden."

(punkt 4.7 i synpunkterna).

2.4 BP:s synpunkter på stödnivån

(76) BP medger att det krävs ett både långsiktigt och kontinuerligt statligt stöd till bioetanol för att produktionen skall bli lönsam. Som exempel nämner man det federala programmet för skattebefrielse i Förenta staterna, som inrättades i början av 1980-talet och som förnyades senast 1999 för perioden fram till 2007. BP uppger att nivån på det stöd som betalats ut genom detta program bara minskat med fyra procent på nästan 30 år, samtidigt som det totala stödet ökat kraftigt på grund av en ökad produktion.

(77) BP påpekar att kommissionen i punkt 57 i sin skrivelse till Frankrike om att den inlett det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget anger att det är oundvikligt att vissa stödmottagare överkompenseras jämfört med andra eftersom man i det franska stödprogrammet tillämpar en enhetlig skattenedsättning för bioetanol. BP konstaterar att programmet är utformat på ett sådant sätt att det kommer att förstärka ett litet antal producenters konkurrenskraft allt mer.

(78) BP menar att det stödbelopp som beviljas genom det franska programmet - närmare 50 euro per hektoliter - är högt. Enligt BP:s beräkningar understiger den reella nivån på TIPP 10 euro per hektoliter, vilket enligt BP är klart under den lägsta punktskattesats på bensin som fastställs i direktiv 92/81/EEG (287 euro per 1000 liter, eller 28,7 euro per hektoliter).

(79) BP anser att man för att kunna bedöma i vilken grad stödnivån kan förstärka stödmottagarnas konkurrenskraft måste ha en uppskattning av produktionskostnaderna för bioetanol. BP uppskattar produktionskostnaderna för att framställa bioetanol av sockerbetor uppgår till cirka 42 euro per hektoliter. Enligt BP syftar det statliga stödet på 50 euro per hektoliter till att göra det möjligt för Total Fina Elf att köpa etanol i stället för metanol och använda den för att framställa ETBE i stället för MTBE (vilket är den produkt man erhåller av metanol). BP tillägger att förädlingskostnaderna för att framställa ETBE och MTBE är exakt lika stora.

(80) Med en uppskattad kostnad på 42 euro per hektoliter bioetanol förvånas BP över att det statliga stödet tycks uppgå till 50 euro per hektoliter.

(81) BP tillägger att det också är möjligt att upp till en miljon hektoliter vinalkohol tillförs marknaden inom ramen för olika program för att främja bioetanol i gemenskapen, vilket också måste beaktas i den övergripande analysen.

(82) Slutligen påminner BP om att kommissionen efter det att det franska programmet anmäldes har infört gemensamma riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön(22). Även om BP medger att man inte kunnat avgöra om de projekt som får stöd genom de aktuella stödprogrammen rör investeringar som syftar till att främja förnybara energikällor, anser företaget att om så var fallet så tillåter punkt E.1.3.32 i riktlinjerna en stödnivå på högst 40 procent av de stödberättigande kostnaderna.

2.5 BP:s synpunkter på vad man kallar "mekanismer som snedvrider konkurrensen"

(83) BP uppger att företaget inte oroar sig för att etanol skulle framställas, för att statligt stöd skulle begäras för denna etanol eller för att denna subventionerade etanol sedan skulle släppas på den traditionella marknaden (för lösningsmedel, drycker och kemiska produkter) i stället för på marknaden för biobränslen. Att tro detta vore enligt BP att bedra sig totalt. Enligt företaget tycks något sådant inte ske inom ramen för det franska programmet "så vitt vi [BP] vet" (punkt 6.1 i synpunkterna).

(84) BP:s oro handlar framför allt om att programmet skall ge de deltagande etanolproducenterna en rad stora konkurrensfördelar som skulle leda till att deras konkurrenskraft stärks på den traditionella etanolmarknaden. BP uppger att detta framgår mycket tydligt i motiveringen till förslaget till rådets förordning (som lagts fram av kommissionen) om den gemensamma organisationen av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter. I själva verket skulle kommissionen här ha uttryckt sig tillräckligt tydligt om den ökade konkurrensen på den gemensamma marknaden för etanol:

"Med tanke på den starka kopplingen mellan etanol som framställs av jordbruksprodukter och den etanol som framställs av andra produkter bör man i genomförandet av den föreslagna förordningen ta hänsyn till marknadssituationen i dess helhet inom etanolsektorn. Därför bör det inte införas åtgärder som innebär att en av dessa typer av etanol diskrimineras på den inre marknaden"

(punkt 10 i motiveringen till förslaget).

(85) BP anser att det franska stödprogrammet ger de producenter som åtnjuter stödet följande konkurrensfördelar:

- Kostnaderna för utrustning och andra fasta produktionskostnader minskas per ton framställd etanol.

- Mängden biprodukter ökar, vilket förbättrar konkurrenskraften på marknaderna för dessa biprodukter, exempelvis marknaden för foder.

- Kontrakten om leverans av bränsleetanol innebär en garanterad avsättning för en stor mängd etanol till ett fördelaktigt pris under lång tid.

- Detta gör det också möjligt att eliminera flaskhalsar i produktionen genom en hög kapacitet som inte skulle ha varit genomförbar utan den produktionsnivå som kontrakten om leverans av bränsleetanol möjliggör.

- Marknaden för biobränsle kräver inte en lika ren produkt som många traditionella användningsområden. För en producent som har leveranser till både bränslemarknaden och den traditionella marknaden innebär detta att bränslemarknaden ger en garanterad avsättning för produkter som inte uppfyller de tekniska specifikationerna för andra, traditionella användningsområden. Detta sänker i sin tur kostnaderna för att destillera om sekunda produkter.

- Genom att det finns en slutanvändning som inte är så krävande ur kvalitetshänseende (användning som bränsle) kan producenten utnyttja anläggningen på ett effektivare sätt. Producenten kan använda reningsprocessen för att framställa en viss andel etanol av hög kvalitet och resten av "bränslekvalitet".

- Framställningen av bränsleetanol gör det möjligt att täcka de fasta kostnaderna vid anläggningen. Detta innebär att man bara behöver belasta samtliga andra produkter än bränsle med marginalkostnaderna. Detta innebär en korssubvention av de fasta kostnaderna.

(86) BP konstaterar att det - om alla dessa fördelar koncentreras till en produktionsanläggning som även framställer etanol avsedd för marknaden för lösningsmedel/kemiska produkter eller drycker - är möjligt att förbättra kostnadsstrukturen för denna alkohol avsevärt. BP uppskattar värdet på den fördel som detta innebär för marginalförsäljningen av högklassig etanol på den traditionella marknaden till 45 euro per ton (eller 3,5 euro per hektoliter).

(87) BP hävdar att produktionsnivån vid anläggningen påverkar den totala lönsamheten avsevärt. Ett destilleri som konstruerats för att framställa en miljon hektoliter per år med den senaste produktionstekniken kan drivas till en fast driftskostnad på 60 euro per ton etanol (eller 4,5 euro per hektoliter). Varje ytterligare mängd skulle kunna framställas till en lägre kostnad. En anläggning med en blygsammare produktionsnivå på 100000 hektoliter etanol per år avsedd för dryckes- och industrisegmenten måste däremot bära en fast driftskostnad på 150 euro per ton etanol (eller 11,5 euro per hektoliter).

(88) BP avslutar sina synpunkter i denna fråga genom att erkänna att det är svårt att uppskatta stödets exakta effekter på marknadspriserna till följd av de många andra aspekter som samtidigt påverkar gemenskapens alkoholmarknad. Utan några preciseringar vad gäller dessa andra aspekter hänvisar BP helt enkelt till motiveringen i förslaget till rådets förordning (som lagts fram av kommissionen) om den gemensamma organisationen av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter.

2.6 BP:s synpunkter på möjligheterna att minska snedvridningen av konkurrensen till ett minimum

(89) Den effektivaste åtgärden som kan antas för att se till att snedvridningen minimeras är att kräva att bioetanol som avser bränslemarknaden uteslutande framställs vid anläggningar som enbart framställer bränsleetanol. BP kallar en sådan bestämmelse inhägnad (ringfencing) av produktionsanläggningarna. Detta skulle enligt företaget innebära att de anläggningar som framställer etanol som omfattas av ett program för statligt stöd till framställningen av bränsle inte under några förhållanden får leverera produkter till industri- och dryckesmarknaderna. Genom att fysiskt avskilja anläggningar för framställning av bränsleetanol hos företag som vill teckna kontrakt om framställning av bränsleetanol skulle man eliminera eller åtminstone minimera huvuddelen av de fördelar som kan snedvrida konkurrensen.

(90) BP anser att företag som har fler än en produktionsanläggning även fortsättningsvis skulle kunna dra vissa konkurrensfördelar. Vissa producenter "skulle kunna inrätta ett utbytessystem där en anläggning bara framställer bränsleetanol och en annan bara etanol avsedd för den traditionella marknaden och sedan utbyta produkter i syfte att upprätthålla sin verksamhet på de båda marknaderna (det kan röra sig om olika anläggningar inom samma företag eller olika företag som har varsin anläggning)" (punkt 7.4 i synpunkterna). Inrättandet av ett sådant system skulle av följande skäl inte få några kostsamma konsekvenser för de berörda producenterna:

(91) Enligt BP skulle den ytterligare efterfrågan på bränsleetanol som följer av utvidgningen av det franska stödprogrammet kunna täckas av de anläggningar som för närvarande levererar etanol till både bränslemarknaden och den traditionella marknaden. Den ytterligare efterfrågan som härrör från nya ETBE-enheter skulle bli tillräckligt stor för att kapaciteten hos dessa anläggningar utan problem helt kan ägnas åt att framställa bränsleetanol. Av samma skäl skulle de berörda anläggningarna inte göra några produktionsförluster. BP anser att dessa anläggningar i stället för att konkurrera skulle kunna kompenseras för de kvantiteter som de tidigare levererade till den traditionella marknaden genom att producenter ingår utbytesavtal. Sådana arrangemang skulle utan problem kunna inrättas för att göra det möjligt för en producent som tidigare sålde till den traditionella marknaden att fortsätta med detta.

2.7 BP:s synpunkter - slutsats

(92) BP avslutar sina synpunkter med att påpeka att det granskade stödprogrammet bör innehålla ett särskilt villkor för att godkännas. Detta villkor skulle gå ut på att bränsleetanol måste framställas i en industrianläggning som är skild från eventuella anläggningar för framställning av etanol avsedd för den traditionella marknaden. Vid ett sammanträde den 29 januari 2002 hos kommissionen upprepade BP de argument som företaget framfört i sina synpunkter, samtidigt som man krävde att det slutliga beslutet skall innehålla villkoret att bränsleetanol skall framställas i en industrianläggning som är skild från eventuella anläggningar för framställning av etanol avsedd för den traditionella marknaden. Dessutom krävde BP - i den händelse att en sådan åtskillnad inte är möjlig då en anläggning samtidigt framställer bränsleetanol och etanol avsedd för den traditionella marknaden - att det slutliga beslutet skall innebära att det aktuella stödprogrammet godkänns under förutsättning att kapacitetsbegränsningar införs för att neutralisera de fördelar som beskrivs i skäl 85 i detta beslut, särskilt den fördel som följer av stordriftsfördelar.

3. Synpunkter från andra berörda parter

3.1 Förenade kungarikets synpunkter

(93) Förenade kungariket förklarar att landet ställer sig positivt till främjandet av förnybara energikällor, samtidigt som man framför liknande argument som BP. Bland dessa kan följande nämnas:

"Det finns en risk att stödet till bioetanol som blandas i mineraloljor medför en snedvridning av konkurrensen på andra marknader, till exempel inom framställningen av etanol avsedd för lösningsmedel och kemiska processer. Som två exempel kan nämnas att konkurrensen kan snedvridas genom korssubventioner inom anläggningar som framställer de båda kategorierna etanol eller genom att bioetanol som framställts med hjälp av skattefördelar kan avsättas på andra marknader för andra användningsområden."

3.2 Synpunkter från Syndicat National des Producteurs d'Alcool Agricole

(94) Syndicat National des Producteurs d'Alcool Agricole (nationella förbundet för producenter av jordbruksalkohol, nedan kallat "SNPAA") representerar franska producenter som framställer etanol av sockerbetor och spannmål, och vars produktion delvis går till att framställa ETBE avsedd som bränsle. SNPAA:s synpunkter kan sammanfattas enligt följande:

(95) Alkoholproducenterna är medvetna om de många fördelar som är förknippade med framställningen av biobränslen, så de slog in på denna bana så snart de franska myndigheterna uttryckt sin politiska vilja att skapa gynnsamma villkor för denna produktion.

(96) Kommissionen har länge förespråkat biobränslen, till exempel i motiveringen i förslaget till direktiv om beskattning av biobränslen från 1992. Programmet Altener inbegriper också biobränslen. Senare har argumenten för biobränslen vidareutvecklats och mål ställts upp i vitboken om förnybara energikällor och grönboken om trygg energiförsörjning i unionen.

(97) Frankrike är inte det enda landet som inrättat ett program för att främja biobränslen - flera andra medlemsstater har gjort samma sak. Eftersom det inte finns någon harmonisering inom gemenskapen på området har man dock inte antagit samma åtgärder.

(98) Mot denna bakgrund underströk kommissionen i sitt meddelande av den 16 februari 2001 om en strategi för förnybara energikällor att "det i det här skedet emellertid är långt ifrån säkert att vitbokens preliminära mål ... kommer att uppnås år 2010" och att "det kommer att krävas en stor mängd fler insatser ... både på gemenskapsplanet och i medlemsstaternas nationella politik".

(99) När det gäller etanol har de franska destillerierna försökt att främja direkt inblandning i bensin, men de har stött på motstånd från oljebolagen och biltillverkarna som föredrar ETBE.

(100) Etanol framställs i befintliga enheter som har tillgänglig kapacitet. Man har med andra ord inte byggt ut eller konstruerat nya anläggningar.

(101) Traditionell alkohol och bränsleetanol framställs parallellt genom att produktionen anpassas till marknadens behov och utan att man förlorar någon försäljning på marknaden för traditionell alkohol.

(102) För Frankrike kan man konstatera att produktionen av jordbruksalkohol varit relativt stabil sedan framställningen av bränsleetanol inleddes, medan produktionen av syntetisk alkohol ökat något.

(103) Precis som sina kollegor i övriga Europa har de franska alkoholproducenterna fått problem på de traditionella marknaderna till följd av en allt större import från tredje land. SNPAA framför här följande argument:

(104) Alkoholmarknaden i gemenskapen försörjs vad gäller alla användningsområden utom spritdrycker, som bara härrör från jordbruksalkohol, av både jordbruksalkohol och syntetisk alkohol samt av importerad alkohol.

(105) Den kraftigt ökade importen under senare år har medfört allvarliga problem för de europeiska producenterna.

(106) En granskning av statistiska uppgifter från Eurostat, som i dagsläget är de enda fullständiga och tillförlitliga uppgifterna, påvisar följande utveckling:

(107) Importen av alkohol till gemenskapen från länder som är helt befriade från tull har medfört att gemenskapsindustrin förlorat mer än 5 procent av marknaden med en uppskattad produktion av jordbruksalkohol (förutom vinalkohol) och syntetisk alkohol på cirka 16 miljoner hektoliter i hela gemenskapen. Dessutom ökade antalet länder som exporterar alkohol till gemenskapen från sex 1995 till 16 1999. Det stora flertalet av de destillerier som idag exporterar alkohol till gemenskapen utan att betala tull har konstruerats under de senaste tio åren för att utnyttja de mycket förmånliga tullvillkor som gemenskapen erbjuder deras hemländer. När det gäller AVS-länderna begränsas exporten av alkohol till gemenskapen inte av något kvotsystem till skillnad för andra produkter som har en nära koppling till alkohol, såsom socker, melass eller rom.

(108) När det gäller tullbelagd import av alkohol till gemenskapen måste man först påpeka att den normala tullsatsen från år 2000 - efter den sänkning med 36 procent som beslutats inom ramen för multilaterala handelsförhandlingar - uppgår till följande: för icke denaturerad alkohol (KN-nummer 2207 10 ): 19,2 euro per hektoliter, och för denaturerad alkohol (KN-nummer 2207 20 ): 10,24 euro per hektoliter. Dessa belopp är dessutom nedsatta med 15 procent för länder som omfattas av det allmänna preferenssystemet.

(109) Totalt uppgick importen av icke denaturerad och denaturerad alkohol 1999 till 254341 hektoliter, vilket redan motsvarade mer än en procent av marknaden.

(110) Importen till gemenskapen av blandningar som konkurrerar med alkohol deklareras under KN-nummer 3814 00 90 för att undvika den tull som är tillämplig på alkohol med KN-nummer 2207 20. Tack vare denna klassificering undviks en stor del av tullbeloppet, vilket möjliggör import som inte skulle vara särskilt lönsam om den belades med den tullsats som är tillämplig på alkohol. Trots denna klassificering rör det sig om produkter som har samtliga egenskaper som alkohol har (alkohol utgör för övrigt deras huvudingrediens). Denna import uppgick 1999 till 1417760 hektoliter eller cirka 9 procent av marknaden för jordbruksalkohol och syntetisk alkohol. Den har dessutom ökat med 200 procent på fyra år.

(111) Under de sammantagna effekterna av internationella avtal som lett till att tullar sänkts avsevärt eller rent av avskaffats, nationella stödprogram som innebär att överskott kan säljas till marginalkostnad, en tvivelaktig eller felaktig klassificering enligt KN-nummer 3814 i syfte att undvika tullar samt deprecierade valutor som ökat vissa länders konkurrenskraft, ökade importen sammanfattningsvis från 824235 hektoliter 1995 till 2540584 hektoliter 1999. Detta motsvarar 16 procent av marknaden för jordbruksalkohol och syntetisk alkohol, som uppgår till 16 miljoner hektoliter per år.

(112) Den europeiska alkoholindustrin hotas av denna import, och dessa hot är tillräckligt oroande för att kommissionen skall föreslå en reglering av denna sektor.

(113) I motiveringen i förslaget till rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter erkänner man i själva verket att "under de senaste fem åren har sektorn haft en del problem, i första hand på grund av en större konkurrens på den inre marknaden. Detta har tagit sig följande uttryck: - importen från tredje land har ökat sedan (...) 1995 (...) - dessutom importeras allt större kvantiteter i form av en blandning av etanol och denatureringsmedel (...)".

(114) Det står därför klart att marknaden har snedvridits och att dessa snedvridningar inte beror på framställningen av bränsleetanol såsom företaget BP vill påskina. Som stöd för dessa påståenden lämnar SNPAA följande tabell.

PRODUKTION I FRANKRIKE AV JORDBRUKSETANOL (AV SOCKERBETOR OCH SPANNMÅL) OCH AV SYNTETISK ALKOHOL

>Plats för tabell>

(115) SNPAA hävdar vidare att BP har inlett ett investeringsprogram för att öka sin produktionskapacitet för syntetisk alkohol, vilket offentliggjorts av pressen. Man tycks ha haft startproblem vid de aktuella enheterna, och de marknadsandelar som man förlorat till följd av dessa problem kan självklart inte skyllas på framställningen av bränsleetanol.

(116) När det gäller det stöd som kategorin ETBE fått genom skattebefrielsen bör det preciseras att det inte ges till etanolproducenten, utan till distributören av bensin med tillsats av ETBE då produkten saluförs.

(117) Värdet på ETBE:n beräknas utifrån kemiska kriterier som flyktighet eller oktantal, där etanolpriset bara är ett resultat. Beloppet på skattebefrielsen inbegriper också avskrivningar av de stora investeringar man tvingats göra i enheter för framställning av ETBE.

(118) SNPAA påpekar också att skattebefrielsen inte täcker hela den TIPP som är tillämplig på bensin. I själva verket beskattas etanol med en TIPP som uppgår till cirka 15 procent av den som är tillämplig på bensin, vilket är mer än den beskattning på 10 procent för biobränslen som föreslogs i det så kallade Scrivener-förslaget.

3.3 Ethanol Unions synpunkter

(119) Ethanol Union lämnar sina synpunkter i egenskap av företag som säljer etanol som tillverkats av dess aktieägare, som utgörs av destillerier(23), till raffinaderiet ELF Antar France de Feyzin. Det sistnämnda företaget använder i sin tur denna etanol för att framställa ETBE, som sedan blandas i de bränslen som ELF Antar France saluför.

(120) Ethanol Union instämmer med kommissionen i att de europeiska myndigheterna sedan många år på ett tydligt sätt uppmuntrar utvecklingen av förnybara energikällor, och att denna utveckling varit föremål för många studier, rekommendationer och beslut.

(121) I Frankrike har en av de åtgärder som antagits för att främja denna utveckling bestått i att få in bränsleetanol på marknaden i form av ETBE, vilket är den kategori som tydligt förespråkas av oljeindustrin.

(122) Det system som införts i Frankrike grundar sig på att man utfärdar godkännanden till produktionsenheter för ETBE. Precis som kommissionen påpekat innehåller detta system inga diskriminerande inslag i kriterierna för att välja ut företag eller några skönsmässiga inslag i valet av företag som godkänns.

(123) Systemet fungerar på så sätt att de kvantiteter ETBE (mätt i ton) som beviljas skattebefrielse tydligt begränsas och kontrolleras. I framtiden kommer beskattningen av biobränslen säkerligen också ses över bland annat utifrån den förväntade utvecklingen av denna verksamhet.

(124) Vidare kan frågan om det finns någon risk att konkurrensen snedvrids till förmån för jordbruksetanol och på bekostnad av syntetisk etanol lämpligen bedömas genom att man granskar den tidigare situationen: de senaste årens utveckling i fråga om i Frankrike framställda volymer jordbruksetanol (förutom bränsleetanol) respektive syntetisk etanol ger här värdefulla indikationer.

(125) På en marknad med en relativt stabil totalvolym skulle en eventuell snedvridning av konkurrensen till förmån för jordbruksetanol från det att produktionen av bränsleetanol inleddes innebära att framställningen av jordbruksetanol (exklusive bränsleetanol) ökar och framställningen av syntetisk etanol minskar (åtminstone delvis beroende på marknadernas geografiska belägenhet).

(126) En analys av produktionsstatistik för Frankrike för perioden 1991-1999 visar dock att de framställda volymerna inte har utvecklats i denna riktning(24).

>Plats för tabell>

(127) Under den aktuella perioden kan man notera att framställningen av syntetisk etanol har ökat något mer än framställningen av jordbruksetanol. Man kan därför inte på något sätt hävda att det finns en risk att konkurrensen snedvrids på bekostnad av syntetisk etanol.

(128) Det bör däremot understrykas att etanolmarknaden (exklusive bränsleetanol) under senare tid har drabbats av allvarliga störningar, men inte på grund av jordbruksalkoholens utveckling utan genom en kraftigt ökad import av etanol och etanolbaserade blandningar som omfattas av förmånliga tullordningar.

(129) Gemenskapens totala import av etanol och konkurrerande produkter har tredubblats på fem år, från cirka 800000 hektoliter 1995 till mer än 2500000 hektoliter 1999. Detta har påverkat hela etanolmarknaden avsevärt. Störningarna har dessutom förmått kommissionen att anta ett förslag till gemensam organisation av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter.

(130) När det gäller den önskade utvecklingen av förnybara energikällor måste man tänka på att de ekonomiska villkoren för att framställa etanol av vete och sockerbetor motiverar skattelättnader. Ethanol Union stöder därför helhjärtat Frankrikes begäran enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG.

3.4 Ethanol Holdings synpunkter

(131) Ethanol Holding har lämnat sina synpunkter i egenskap av företag vars aktieägare framställer bränsleetanol. Ethanol Holding äger företaget OUEST-ETBE, som driver en enhet för framställning av ETBE vid raffinaderiet i Gonfreville-l'Orcher i Normandie.

(132) De europeiska myndigheterna främjar sedan flera år utvecklingen av förnybara energikällor. Det har under senare år utformats många texter för att ange riktlinjer eller ställa upp mål för utvecklingen av biobränslen: förslaget till direktiv om beskattning av biobränslen (1992), Altenerprogrammen för främjande av förnybara energikällor, vitboken Energi för framtiden: förnybara energikällor (1997) och grönboken En europeisk strategi för trygg energiförsörjning i Europeiska unionen (2000).

(133) Flera medlemsstater, däribland Frankrike, har inlett program för att främja biobränslen. I avsaknad av harmoniserade regler på gemenskapsnivå skiljer sig dock bestämmelserna avsevärt mellan olika medlemsstater.

(134) När det gäller bioetanol har Frankrike sedan 1992 valt kategorin ETBE. Valet av denna kategori, som tillgodoser oljeindustrins önskemål, har medfört stora investeringar i nya enheter för att framställa ETBE (däribland OUEST-ETBE i Gonfreville l'Orcher). Avskrivningarna av dessa investeringar beaktas då man bestämmer godkännandenas varaktighet.

När det gäller stödets effekter på etanolmarknaden delar Ethanol Holding kommissionens åsikt att det trots vissa påståenden om motsatsen inte finns några belägg för att en ökad produktion av bioetanol skulle snedvrida konkurrensen gentemot syntetisk etanol. Analysen av hur den franska produktionen av bioetanol respektive syntetisk etanol utvecklats sedan bränsleetanolen gjorde sitt inträde på marknaden bekräftar tydligt detta(25). De siffror som uppges i detta avseende är identiska med dem som lämnats av SNPAA (se skäl 114).

(135) Man kan notera att den franska produktionen av syntetisk etanol inte tagit skada av bioetanolens inträde under perioden mellan 1990 och 1999. Tvärtom har den ökat mer än produktionen av jordbruksetanol.

(136) Mot denna bakgrund kan man inte på allvar påstå att produktionen av bränsleetanol på något sätt skulle ha snedvridit konkurrensen till skada för syntetisk etanol.

(137) Den samlade europeiska etanolmarknaden (både jordbruksetanol och syntetisk etanol) har drabbats av störningar under senare år, men dessa beror snarare på att gemenskapens import av etanol och alkoholblandningar har ökat under senare år än på den ökade produktionen av bränsleetanol.

(138) Denna import av etanol och konkurrerande blandningar har ökat stadigt under senare år för att passera 2500000 hektoliter 1999 (dvs. en tredubbling jämfört med 1995), vilket motsvarar 16 procent av den europeiska alkoholmarknaden.

(139) De förnybara energikällorna behöver skattelättnader för att utvecklas.

(140) Flera medlemsstater (Förenade kungariket, Italien, Nederländerna, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike) främjar eller planerar att främja initiativ som följer de riktlinjer och mål som gemenskapen fastställt och upprepat vid flera tillfällen. De program som planeras eller redan inletts grundar sig på olika system för skattefinansierat stöd till biobränslen, och beskattningen av dessa bränslen bör utvecklas utifrån den väntade utvecklingen av denna verksamhet.

3.5 Synpunkter från Union des Sucreries et Distilleries de l'Aisne

(141) Union des Sucreries et Distilleries de l'Aisne (nedan kallad "SDA") är genom sina dotterföretag Bio-Ethanol Nord Picardie (BENP) och Brie Champagne Ethanol (BCE) Frankrikes största producent av bränsleetanol av spannmål och en av de producenter som framställer etanol av sockerbetor. Dess verksamhet går ut på att främja en industriell utveckling för att finna avsättning för jordbruksråvaror (sockerbetor och vete) från sina deltagare.

(142) BCE:s destilleri för vetealkohol i Provins konstruerades som ett pilotprojekt 1989, det vill säga långt innan produktionen kom igång vid enheten ELF de Feyzin i april 1993. BENP:s produktionsenhet i Origny-Sainte-Benoîte konstruerades för sin del 1993 i syfte att framställa etanol av vete och dehydrera sockerbetssprit som framställts vid befintliga destillerier inom gruppen. Dessa båda enheter försörjs med vete av 20000 jordbrukare i regionerna Nord och Centre i Frankrike.

(143) SDA har deltagit i investeringarna i koncernen Totals båda ETBE-enheter i Dunkerque respektive Gonfreville. Priset på den bioetanol som levereras till dessa enheter beror på värderingen av ETBE och fastställs på grundval av marknadspriset på premium- och regularbensin liksom på butan. Priset innefattar avskrivningar av ETBE-enheterna.

(144) SDA understryker också att bioetanol inte är helt skattebefriad eftersom den belastas med cirka 15 procent av den TIPP som tillämpas på bensin, det vill säga med en skattesats som överstiger de 10 procent som föreslogs i Scriveners förslag till direktiv. Bioetanol beskattas också klart hårdare än alternativa bränslen som naturgas för motorfordon, motorgas eller el.

(145) SDA påminner om att kommissionen i sin grönbok från december 2002 fastställde ambitiösa mål för biobränslen på kort och medellång sikt då den var medveten om biobränslenas stora bidrag till målet att minska utsläppen av växthusgaser och gemenskapens energiberoende.

(146) SDA påminner vidare om att detta stämmer överens med den analys av intresset för bioetanol som SDA hade gjort flera år tidigare. Denna analys visade att SDA skulle få en säker avkastning för sin produktion och motiverade de ekonomiska risker som man gjort genom att investera i enheter för att framställa etanol av vete.

(147) SDA är också en stor producent av alkohol för traditionella användningsområden.

(148) SDA hänvisar till fransk statistik om produktionen av jordbruksalkohol och syntetisk alkohol som generaldirektoratet för tullavgifter och indirekta skatter offentliggjort och menar att man skall jämföra produktionens utveckling mellan perioderna 1990/91-1992/93 (de tre år som föregick produktionen av bioetanol) och 1996/97-1998/99 (de tre åren efter det att verksamheten inletts vid oljekoncernens Totals ETBE-enheter).

(149) Man kan konstatera att produktionen av jordbruksalkohol (exklusive bioetanol) ökade från 367407 till 381886 kubikmeter, det vill säga med 3,9 procent, samtidigt som produktionen av syntetisk alkohol ökade från 129862 till 150772 kubikmeter, det vill säga med 16,1 procent.

(150) Dessutom konfronteras SDA precis som andra franska och europeiska alkoholproducenter med allvarliga störningar på marknaden för traditionell alkohol till följd av den kraftigt ökade importen från tredje land, vilken stod för 16 procent av marknaden 1999.

(151) Dessa hot har blivit tillräckligt allvarliga för att kommissionen skall föreslå att man inför en gemensam organisation av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter. I motiveringen till sitt förslag anger kommissionen tydligt att störningarna på marknaden beror på importen och inte, såsom BP hävdar, på framställningen av bioetanol i Frankrike.

(152) Sammanfattningsvis står det klart att bioetanolens inträde på den franska marknaden inte har fått producenterna av jordbruksalkohol att öka sin produktion till men för syntetisk alkohol, samtidigt som BP har investerat i kapacitetsökningar vid sina anläggningar.

(153) Om den europeiska marknaden har drabbats av störningar under senare år så beror dessa på importen från tredje land, vilket förmått kommissionen att föreslå en gemensam organisation av marknaden.

(154) BP:s åtgärd innebär att man äventyrar produktionen av bioetanol i Frankrike, vilket strider mot kommissionens mål.

(155) För att öka produktionen av biobränslen i gemenskapen behövs ett direktiv om harmoniserad beskattning för att undvika snedvridningar mellan medlemsstaterna (till exempel mellan Frankrike och Spanien) och fastställa en flerårig ram.

3.6 Synpunkter från Agence de l'environnement et de la maîtrise de l'énergie

(156) Agence de l'environnement et de la maîtrise de l'énergie (byrån för miljö- och energikontroll, nedan kallad "ADEME") lägger fram synpunkter som rör energi- och miljöaspekter när det gäller biologiska och andra tillsatsämnen i bränslen i Frankrike.

(157) ADEME hävdar att den franska produktionen av biologiska och andra tillsatsämnen har utvecklats avsevärt mellan 1992 och 2000. Förbrukningen av etanol har ökat med 27 gånger för att uppgå till 92550 ton 2000 och förbrukningen av estrar av vegetabilisk olja med 448 gånger för att uppgå till 308600 ton 2000. Denna totala volym på 401000 ton som framställdes 2000 motsvarar 1 procent av förbrukningen av bensin och diesel, vilket innebär att Frankrike är den största europeiska producenten följt av Tyskland, som bara framställer estrar av vegetabilisk olja, och Spanien, som bara framställer etanol.

(158) Denna utveckling har åtföljts av en stimulerande skatteordning som Frankrike precis som alla andra berörda länder i Europa inrättat för att gynna biobränslen liksom andra alternativa bränslen (motorgas, naturgas för motorfordon och vattenblandad diesel) eller alternativa energikällor som el. 1994 ökade den nationella myndigheten anslagen till forskning och utveckling för att öka de alternativa bränslenas konkurrenskraft. Anslagen har dock senare minskat till förmån för helt andra forskningsområden.

(159) I Frankrike är transportsektorn till mer än 95 procent beroende av kolväten, som inte är förnybara resurser och vars användning står för en avgörande del av utsläppen av växthusgaser. Den kraftigt ökade användningen av kolväten under senare år har fått till följd att de numera utgör det mest använda energislaget och står för de största utsläppen av föroreningar inte minst i städerna.

(160) I kommissionens grönbok av den 29 november 2000 fastställdes ett mål för hela EU att biobränslena skall stå för 7 procent av den totala bränsleförbrukningen 2010 och att samtliga alternativa bränslen skall stå för 20 procent 2020.

(161) Biobränslen har erkänt goda egenskaper som både blandning i andra bränslen och tillsatser, men också för deras bidrag till minskningen av vissa föroreningar och till att minska växthuseffekten. De används dock inte i ren form i Frankrike: exempelvis blandas estrar i diesel upp till en halt på 30 procent för att användas i fordonsparker som tillhör s.k. bundna transportmedel (bussar, tunga lastbilar, nyttofordon) eller i liten mängd (några få procent) i bensin och diesel som tillsatsämnen eller som smörjmedel.

(162) Deras användning kräver ingen anpassning av fordon eller motorer, vilket är en fördel jämfört med andra alternativa bränslen.

(163) Livscykelsanalyser har gjorts för de båda kategorierna, vilket innebär att man kan göra jämförelser i energi- och miljöhänseende.

(164) Deras bidrag till miljön är betydande. Som exempel kan nämnas att under 2000 ersattes 337000 toe, vilket innebar att man sparade 220000 toe och undvek koldioxidutsläpp på 810000 ton netto, genom framställningen och användningen av dessa bränslen, oräknat växtresternas kolinnehåll. Energieffektiviteten uppgick till en faktor på 2 för estrar, jämfört med 0,9 för diesel, medan den uppgick till en faktor på mellan 1,2 och 1,6 för etanol, jämfört med 0,8 för bensin. Vid framställningen får man biprodukter som är rika på proteiner, och som används som foder (nämligen oljekakor av raps och solros, torkad drav av vete, sockerbetspressmassa), eller kemiska biprodukter (glycerol).

(165) Den främsta tekniska fördelen med etanol och dess derivat ETBE är att de ökar oktantalet hos bensin. En tillsats på 5 procent etanol eller 10 procent ETBE ökar oktantalet hos 95-oktanig bensin med 1,2 enheter.

(166) Den andra fördelen med att tillsätta etanol eller ETBE är att det tillför syre, vilket möjliggör en mer fullständig förbränning av bränslet. Syre motsvarande 2 viktprocent tillförs genom en tillsats på 5,7 volymprocent etanol eller 12,7 volymprocent ETBE.

(167) UTAC:s försök med en blandning på 15 procent ETBE i bensin hos lätta motorfordon påvisar dessutom dels minskade utsläpp av föroreningar som aromatiska kolväten, dels en minskad risk för fotokemiska reaktioner. ETBE bidrar vidare med 19 procent lägre utsläpp av växthusgaser än MTBE när de blandats i bensin.

(168) Utvecklingsmöjligheterna inbegriper inte bara dessa tekniska fördelar, utan också användningen av andra beståndsdelar från biomassan som förnybar råvara. Oljebolagen forskar kring dessa beståndsdelar som möjliggör utspädning av bensin och diesel liksom tillsatser av icke-fossil kol i bränslen. Syntetisk etanol som framställts av fossil kol kan här inte jämställas med etanol som framställts av vegetabiliska råvaror. Med tanke på globala energi- och miljöaspekter har den inte heller samma ekonomiska värde. Dessutom kan etanol som framställts av vegetabiliska råvaror användas i bränsleceller, och den har för närvarande de bästa energiegenskaperna för denna tillämpning. Denna utveckling hänger samman med uttömningen av världens oljereserver och den ökade globala oljeförbrukningen liksom med prisfluktuationerna på olja, som ingen kan kontrollera. Kampen mot växthuseffekten har också betydelse för forskningen kring alternativa energikällor. Energisektorns utveckling på medellång sikt gör det nödvändigt att kontrollera förbrukningen, minska utsläppen och utveckla alternativa energikällor.

(169) Den franska produktionen av bioetanol, som uppgick till 83370 ton 1997 och till 97907 ton 1998, härrörde från vete och sockerbetor. Odlingsytan fördelar sig i det närmaste lika mellan dessa båda grödor. Den genomsnittliga avkastningen mätt i etanol uppgår till 2 ton/hektar för vete och 5,3 ton/hektar för sockerbetor.

(170) Enligt 1996 års miljöredovisning för etanol från sockerbetor minskar man koldioxidutsläppen med 0,66 ton per ton ETBE jämfört med MTBE. Denna minskning motsvarar 1,404 ton koldioxid per ton etanol framställd av sockerbetor och som används för att framställa ETBE jämfört med MTBE. Per hektar odlingsyta motsvarar minskningen 8,14 ton koldioxid. Den totala minskning som motsvarar 1998 års produktion på 98000 ton etanol (eller 208300 ton ETBE) uppgår därmed till 137600 ton koldioxid per år.

(171) Det är möjligt att återvinna 60-80 procent av denna koldioxid, det vill säga 45-60 kg per hektoliter ren alkohol eller 0,567-0,755 per ton ren alkohol. Ovannämnda minskning med 1,404 ton koldioxid per ton etanol blir då 1,971-2,16 ton koldioxid per ton etanol. I detta fall motsvarar minskningen för 1998 års produktion (98000 ton etanol) i genomsnitt cirka 202400 ton koldioxid per år.

(172)

>Plats för tabell>

(173) Värdet på den externa faktorn "minskad växthuseffekt" blir då för varje ton etanol framställd av sockerbetor följande jämfört med MTBE: 136 franc/ton koldioxid × 1,404 ton koldioxid/ton etanol = 191 franc/ton etanol eller 29,1 euro/ton etanol.

(174) Per hektar odlingsyta som används för sockerbetor blir detta värde 136 franc/ton koldioxid × 8,14 ton koldioxid/hektar = 1107 FRF/hektar eller 169 euro/hektar.

(175)

>Plats för tabell>

(176) Med detta resultat och om i genomsnitt 30 procent av detta kolflöde för växten varje år binds i först växten och sedan som organisk materia i jorden och därmed utgör en kolreserv i jorden, innebär detta att cirka 3,3 ton koldioxid binds per hektar under de tre år som motsvarar en odlingscykel.

(177) Det ekonomiska värdet på denna del blir då 136 franc per ton koldioxid × 3,3 ton koldioxid per hektar och år = 449 franc per hektar och år = 68 euro per hektar och år. Det totala värdet på det bundna kolet blir då = koldioxidminskningen för att man framställer bioetanol/ETBE i stället för MTBE + bindningen av kol i växten = 1107 franc per hektar och år + 449 franc per hektar och år = 1556 franc per hektar och år = 237 euro per hektar.

3.7 Synpunkter från Saint Louis Sucre

(178) I sina synpunkter uppger företaget Saint Louis Sucre att det agerar som producent av etanol av sockerbetor. En del av dess produktion går till att framställa ETBE för inblandning i bränsle genom företagen Ethanol Union och Ethanol Holding i vilka Saint Louis Sucre äger aktieposter på 6,66 procent respektive 16,24 procent.

(179) Saint Louis Sucre uppger också att företaget har investerat icke försumbara belopp i ETBE-anläggningen i Gonfreville (OUEST-ETBE). Saint Louis Sucre köper varje år ungefär 100000 ton sockerbetor av sina odlare för att framställa bränsleetanol.

(180) Saint Louis Sucre påminner om redan redovisade argument för biobränslen liksom om vitboken om förnybara energikällor och grönboken om en trygg energiförsörjning.

(181) Saint Louis Sucres etanolproduktion sker vid en befintlig enhet som fortfarande har ledig kapacitet. Man kan därför öka framställningen av bränsleetanol utan att öka sin kapacitet eller konstruera någon ny anläggning. Saint Louis Sucre uppger att dess båda produkter traditionell alkohol och bränsleetanol framställs parallellt genom att man anpassar produktionen till marknadens behov och utan att snedvrida marknaden för traditionell alkohol.

(182) Företaget anser att det är tydligt att produktionen av jordbruksalkohol varit ganska stabil sedan bränsleetanolens inträde, medan produktionen av syntetisk alkohol ökat något.

(183) Däremot anser sig Saint Louis Sucre stöta på problem på den traditionella marknaden på grund av den kraftigt ökade importen från tredje land.

(184) För Saint Louis Sucre står det därför klart att marknaden har snedvridits och att dessa snedvridningar inte beror på framställningen av bränsleetanol såsom företaget BP vill påskina i sin talan om ogiltigförklaring.

(185) Saint Louis Sucre hävdar också att BP har inlett ett investeringsprogram för att öka sin produktionskapacitet för syntetisk alkohol, vilket offentliggjorts av pressen. Saint Louis Sucre menar att BP har haft startproblem vid de aktuella enheterna, och att de marknadsandelar som man förlorat till följd av dessa problem självklart inte kan skyllas på framställningen av bränsleetanol.

(186) Avslutningsvis vill Saint Louis Sucre uppmärksamma kommissionen på att förstainstansrätten då den avfärdar att användningen av ETBE i Frankrike skulle ha karaktären av pilotprojekt tycks avse produktionen av etanol. Denna etanol har i själva verket inga andra syften än att användas som bränsle. Frankrike var det enda landet i gemenskapen med detta användningsområde fram till 1997, då även Spanien slog in på samma bana. Andra medlemsstater som Italien håller på att vidta åtgärder i samma riktning, och i Förenade kungarikets budgetlag för 2001 föreskrivs att man skall införa skattenedsättningar eller skattebefrielser för pilotprojekt som avser väte, bioetanol, metanol och biogas som bränsle.

3.8 Synpunkter från SAF Agriculteurs de France

(187) I sina synpunkter uppger SAF Agriculteurs de France att förbrukningen av bioetanol i Frankrike har nått upp till 1150000 hektoliter eller 0,6 procent av bensinförbrukningen.

(188) Denna siffra (liksom siffran 0,9 procent för diesel) understiger det mål på 2 procent som kommissionen fastställt för 2003.

(189) Dessa biobränslen används för närvarande som tillsatsämnen och lagstiftningen tillåter att upp till 1,5 procent ETBE blandas i bensin. Det eftersträvade målet är inte att helt ersätta fossila bränslen, utan att få fram en lösning som förbättrar miljön inom ramen för en politik för hållbar utveckling bland annat genom en minskad växthuseffekt, en balanserad jordbruksproduktion, innovation, strategiska investeringar i oberoende energiförsörjning och en ny källa till proteiner.

3.9 Synpunkter från Distillerie de la région de Châlons en Champagne

(190) I sina synpunkter uppger Distillerie de la région de Châlons en Champagne (nedan kallat DRC) att det är en enhet som framställer etanol av sockerbetor inom koncernen Eridania Béghin-Say i Frankrike.

(191) DRC redogör kortfattat för det franska programmet: att delvis ersätta fossila bränslen med bränslen av vegetabiliskt ursprung för att minska oljenotan, göra det möjligt att utveckla odlingen av grödor i industriellt syfte inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken samt förbättra miljön, särskilt genom att minska utsläppen av växthusgaser. Frankrike har valt att inleda experiment med kategorin etanol/ETBE, som har visat sig vara lämplig med tanke på bilisternas och oljebolagens tekniska begränsningar.

(192) Produktionen av biobränslen hade inte kunnat komma i gång utan en delvis skattebefrielse för att försäljningen av ETBE skall kunna täcka kostnaden för råvaran liksom kostnaderna för etanolproducenter och investeringarna i ETBE-enheter, eftersom de fluktuerande oljepriserna annars hade riskerat att stjälpa detta omfattande program. DRC noterar sedan följande:

(193) Stödet har beviljats ETBE-enheter som först godkänts av de nationella myndigheterna. De ansökningsomgångar som genomförts för att tilldela dessa godkännanden har varit mycket tydliga och öppna, även om de som alltid kräver garantier om tillförlitlighet. Det tycks inte ha skett någon diskriminering eftersom inte hela den volym som ingick i ansökningsomgången har varit föremål för ansökningar.

(194) Produktionen av jordbruksetanol (exklusive bränsleetanol) har inte ökat sedan programmet påbörjades. DRC noterar att man rent av har fått minska sin försäljning av traditionell alkohol. DRC anser att den väg man valt - tvärtemot vad som hade skett om man blandat i etanol direkt i bränslet - i praktiken har begränsat de volymer som tillsätts till bränslen och inte medfört några stora investeringar i nya destillerier.

(195) Sammantaget konstaterar DRC att den syntetiska alkoholen inte har drabbats av några störningar på en relativt stabil traditionell alkoholmarknad. Som belägg för detta anför DRC att koncernen Eridania Béghin-Say fram till 1997 ägde SODES, den enda franska producenten av syntetisk alkohol, och att jordbruksalkohol och syntetisk alkohol administrerades inom samma affärsavdelning utan konflikter. Efter avyttringen av SODES har DRC fortsatt att använda sig av detta företag för att sälja all sin traditionella alkohol.

(196) Den senare tidens snedvridningar på marknaden beror på den ökade importen inom ramen för det allmänna preferenssystemet, vilket kommissionen medger i sitt förslag till förordning om gemensam organisation av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter.

3.10 Synpunkter från AGPB Céréaliers de France

(197) AGPB Céréaliers de France (nedan kallad AGPB) är en organisation som företräder odlare som levererar vete för framställning av bioetanol, vilken sedan används för att framställa ETBE. Av denna bioetanol framställs sedan ETBE av enheter inom företaget Total Fina Elf.

(198)

>Plats för tabell>

(199) AGPB påminner om att BP inte har lidit skada av att Frankrike infört en särskild skatteordning för biobränslen.

(200) AGPB uppger att uppgifterna om den franska marknaden för bioetanol från åtta produktionsår visar följande:

- Produktionen av syntetisk alkohol, det vill säga den produkt som BP framställer, har ökat mer än produktionen av jordbruksalkohol exklusive bioetanol avsedd som bränsle.

-

>Plats för tabell>

Källa:

det franska generaldirektoratet för tullavgifter och indirekta skatter.

- Dessa uppgifter visar att den franska produktionen av syntetisk alkohol inte har påverkats av åtgärderna för att främja produktionen av bioetanol. Om dessa stimulansåtgärder hade orsakat störningar på marknaden skulle den franska produktionen av syntetisk alkohol omedelbart ha stagnerat med tanke på att den rent geografiskt ligger nära de områden där man framställer bioetanol.

(201) AGPB uppger att uppgifterna om handeln med alkohol visar att den tullfria importen av alkohol till gemenskapen (NC-kod 2207 ) och importen av alkoholblandningar (NC-kod 3814 ) har ökat avsevärt (från 0,7 miljoner hektoliter 1995 till 2,1 miljoner hektoliter 1999) på grund av flera samverkande faktorer som rör den internationella handeln. Framför allt har internationella avtal inneburit att tullavgifterna har sänkts rejält eller rent av avskaffats.

(202) På en gemenskapsmarknad som stagnerat på en volym på cirka 16 miljoner hektoliter kan en sådan ökning enligt AGPB bara leda till en kraftig sänkning av priset på alkohol och av lönsamheten på de traditionella marknaderna för alkohol som inte är avsedd för drycker. Under detta ökade pristryck tycks den syntetiska alkoholen ha kunnat anpassa sig bättre än jordbruksalkoholen eftersom produktionen av syntetisk alkohol har ökat mer än produktionen av jordbruksalkohol.

(203) AGPB understryker också följande aspekter:

- Bioetanol är hårdare beskattad än alternativa bränslen av fossilt ursprung.

- Självkostnadspriset på bioetanol återspeglar att man fortfarande befinner sig på demonstrationsstadiet. Spannmålsproducenterna har gått med på en stor insats genom att acceptera ett pris på vete som ligger mellan 10 och 20 procent under det genomsnittliga priset på deras traditionella marknader. Sedan juli 2000 har denna insats varit ännu större eftersom man avskaffat den särskilda ersättningen till jordbruksmark för odling till industrin som ligger i träda.

>Plats för tabell>

- Andra medlemsstater har utvecklat program för att främja användningen av biobränslen. Förenade kungariket föreslog i sin budget för 2001 att beskattningen av biodiesel skulle sänkas med 20 pence per liter jämfört med skatten på diesel med extra lågt svavelinnehåll från 2002 utan någon kvantitativ begränsning.

- Energiområdet är en naturlig verksamhet för jordbruket: grödors förmåga att tillvarata solenergi genom att omvandla den och lagra den under lång tid i kemisk form innebär att man kan säga att alla jordbrukare (och skogsbrukare) i grunden är producenter av primärenergi.

- Det finns goda miljöskäl att utveckla energi från växter. Växternas förmåga att ta upp koldioxid från atmosfären för att tillägna sig kol och avge syre gör växtproduktionen extremt intressant för kampen mot ökade koldioxidhalter i luften. Att använda kol från växter för att ersätta fossil kol är särskilt effektivt. Alternativa bränslen som utvinns ur biomassa är ett av få möjliga sätt att uppnå en positiv koldioxidbalans.

- Det har blivit en politisk prioritering att trygga försörjningen av kolväten. En andel förnybara organiska föreningar i dessa bränslen som uppgår till 10 procent skulle räcka för att påverka importen av och priset på olja.

- Att utveckla förnybara energikällor är ett politiskt val man gjort i Europa. AGPB hänvisar här till forskningsprogrammet Altener liksom till vitboken om förnybara energikällor och kommissionens meddelanden KOM(2000) 631 om Europeiska unionens oljeförsörjning och KOM(2001) 69 om genomförandet av gemenskapsstrategin och handlingsplanen för förnybara energikällor.

(204) AGPB uppger att förstainstansrättens ifrågasättande av det aktuella programmet bara rör frågan om hur man skall tolka direktivet om punktskatter och inte frågan om statligt stöd. AGPB antar följaktligen att programmet för skattebefrielse - med ett identiskt innehåll - är förenligt med reglerna om statligt stöd.

(205) AGPB konstaterar att produktionen av jordbruksalkohol (exklusive bioetanol) har ökat med 3,9 procent samtidigt som produktionen av syntetisk alkohol ökat med 16,1 procent. Den ökade produktionen av bioetanol har inte åtföljts av en liknande ökning av produktionen av jordbruksetanol exklusive bioetanol.

(206) AGPB konstaterar också att uppgifterna om handeln med alkohol visar att den kraftigt ökade importen från tredje land, som uppnådde en marknadsandel på 16 procent 1999, har medfört allvarliga störningar på marknaden för traditionell alkohol.

(207) AGPB påminner också om att andra europeiska länder subventionerar biobränslen och att de franska producenterna av ETBE inte kommer att låta sig diskrimineras i väntan på en harmonisering.

(208) AGPB menar slutligen också att bioetanol och vegetabilisk olja förutom att bidra till energiförsörjningen och minskade koldioxidutsläpp också ger biprodukter som är rika på protein (torkad drav och oljekakor), och som kan användas som foder. Gemenskapen har ett stort underskott av dessa produkter. Den importerar fortfarande stora mängder sojakakor från genmodifierade sojabönor. Detta beroende har ökat ännu mer genom förbudet mot kött- och benmjöl som proteinkälla.

(För att undvika upprepningar redovisas härefter bara synpunkter som avviker från redan redovisade synpunkter.)

3.11 Synpunkter från Association pour le Développement des Carburants Agricoles

(209) Association pour le Développement des Carburants Agricoles (Organisationen för utveckling av bränslen av jordbruksprodukter, nedan kallad ADECA) företräder producenter, uppköpare och förädlare av bränslen som framställs av jordbruksprodukter. Bland medlemmarna kan följande nämnas: AGPB, som nämnts tidigare, Fédération Nationale de Coopératives Agricoles, Syndicat National des Fabricants de Sucre och SNPAA, som också nämnts tidigare. ADECA:s synpunkter liknar dem som lämnats av AGPB.

3.12 Synpunkter från Sucrerie de Touri

(210) Sucrerie de Touri lämnar sina synpunkter som producent av etanol av sockerbetor, varav en del går till att framställa ETBE avsedd som bränsle.

(211) Sucrerie de Touri har inlett denna produktion efter att de franska myndigheterna vidtagit sina stimulansåtgärder i väntan på en EU-harmonisering.

(212) Sucrerie de Touri skulle ha föredragit direkt inblandning av etanol, men i stället har man valt ETBE. Denna produkt kan bara framställas i begränsade mängder med den kapacitet som finns vid befintliga enheter. Produktionen är följaktligen också begränsad.

(213) Sucrerie de Touris framställning av traditionell alkohol var också oförändrad under denna period.

(214) Sucrerie de Touri har drabbats av de allvarliga störningar på marknaden för traditionell alkohol som orsakats av den kraftigt ökade importen från tredje land. Dessutom pekar Sucrerie de Touri på att vissa oljebolag ökat sin produktion av syntetisk alkohol.

3.13 Synpunkter från Sucrerie Bourdon

(215) Sucrerie Bourdon lämnar sina synpunkter som ett litet oberoende kooperativ, som sedan 1992 framställer 80000 hektoliter alkohol och 30000 hektoliter bränsleetanol per år.

(216) Sucrerie Bourdon uppger att man inte "förstår denna senkomna process mot framställningen av biobränslen". Man framför liknande argument som dem som redan nämnts i fråga om minskade utsläpp, vitboken om förnybara energikällor, produktionens karaktär av pilotprojekt och att marknaden för syntetisk alkohol inte påverkats.

(217) Sucrerie Bourdon understryker också motsägelsen i att en produkt som framställs av jordbruksprodukter är belagd med en skatt som avser oljeprodukter.

3.14 Synpunkter från Confédération Générale des Planteurs de Betteraves

(218) Confédération Générale des Planteurs de Betteraves (allmänna förbundet för sockerbetsodlare, nedan kallat CGB) lämnar sina synpunkter som branschorganisation för 35000 franska sockerbetsodlare. CBG uppger att 11000 hektar sockerbetsodlingar står för 70 procent av den förbrukade etanolen, som uppgick till 85600 ton under produktionsåret 1999-2000. CBG framför liknande argument som tidigare parter när det gäller minskade utsläpp och ett minskat energiberoende.

3.15 Synpunkter från OUEST-ETBE och NORD-ETBE

(219) Företagen OUEST-ETBE och NORD-ETBE, som båda framställer ETBE, lämnar identiska synpunkter. Deras argument i fråga om miljöskydd liknar redan nämnda argument. De uppger dessutom att producerade eller planerade volymer är marginella och inte påverkar marknaden för andra, liknande produkter som kan tänkas blandas i motorbränslen i stället för ETBE, som till exempel MTBE, eller produktionen av syntetisk etanol.

(220) Företagen OUEST-ETBE och NORD-ETBE påminner om att den aktuella produktionen av ETBE i Frankrike uppgår till cirka 200000 ton per år, vilket motsvarar 100000 ton etanol av vegetabiliskt ursprung. Denna siffra måste jämföras dels med de 14 miljoner ton bensin som varje år förbrukas i Frankrike, dels med de 3,5 miljoner ton MTBE som framställs i Europa. När det gäller MTBE uppger OUEST-ETBE och NORD-ETBE att företaget ONEXO nyligen aviserade att det skulle konstruera en ny MTBE-enhet (200000 ton) i Antwerpen, vilket visar att ETBE-produktionen inte hindrar en ökad produktion av MTBE.

(221) ETBE-produktionens utveckling bygger på att man använder alkohol av vegetabiliskt ursprung, vars kostnad överstiger den för likvärdiga fossila produkter. Det stöd som beviljas innebär dock inte att man subventionerar produktionen av etanol av vegetabiliskt ursprung avsedd för andra användningsområden. Statistiken visar ju också att den inte konkurrerar med produktionen av syntetisk etanol.

(222) Det framgår i själva verket att den totala produktionen av syntetisk alkohol under de senaste tio åren har ökat dubbelt så mycket som produktionen av alkohol av vegetabiliskt ursprung (9 respektive 4,5 procent), även om produktionen av etanol av vegetabiliskt ursprung avsedd att användas som bränsle ökade från 43000 hektoliter 1991 till 1144000 hektoliter 1999.

(223) Trots att skattenedsättningen kringgärdas av ett anbudsförfarande som står öppet för alla europeiska aktörer noterar OUEST-ETBE och NORD-ETBE att man inte helt utnyttjar de volymer som den franska regeringen tänkt bevilja skattenedsättning.

3.16 Synpunkter från Total Fina Elf

(224) Total Fina Elf distribuerar biobränslen i USA sedan 1987 och i Frankrike sedan 1988. Företaget driver en produktionsenhet för ETBE i Feyzin (departementet Rhône) i Frankrike. För denna ETBE-produktion används etanol som framställts vid enheter i Dunkerque och Le Havre.

(225) Total Fina Elf framför miljöargument liknande dem som tidigare framförts av andra berörda parter.

(226) Total Fina Elf pekar också på vissa fysiska och kemiska egenskaper som gör ETBE till en särskilt lämplig beståndsdel i motorbränsle.

(227) Total Fina Elf påminner vidare om att man hittills bara blandat 1,4 procent ETBE i bensin i Frankrike, trots att man enligt tillämpliga europeiska normer kan blanda i upp till 15 procent ETBE.

(228) Total Fina Elf uppger slutligen att valet av stödmottagare varken är diskriminerande eller skönsmässigt. Offentliggjorda uppgifter visar tydligt att konkurrensen gentemot syntetisk etanol inte har snedvridits.

V. KOMMENTARER FRÅN DE FRANSKA MYNDIGHETERNA

(229) Frankrike har kommenterat utvecklingen inom sektorn för syntetisk etanol (en punkt där kommissionen hade begärt preciseringar) såväl som skattefördelen, genomförandet av programmet och BP:s synpunkter.

(230) Frankrike har inkommit med uppgifter som offentliggjorts i Republiken Frankrikes officiella tidning, och som tydligt visar att den skattefördel man gett bioetanol avsedd som bränsle inte har ökat bioetanolens marknadsandel på bekostnad av syntetisk alkohol inom andra användningsområden där de båda produkterna konkurrerar (framför allt lösningsmedel och kemiska produkter).

(231) Dessa uppgifter visar att den franska produktionen av bioetanol inbegripet för bränsle mellan 1991 och 1999 ökade från 3608853 hektoliter till 4868981 hektoliter, medan produktionen av syntetisk alkohol ökade från 1438953 hektoliter till 1569545 hektoliter. Under perioden ökade dock produktionen av bioetanol avsedd som bränsle från 42962 hektoliter till 1144242 hektoliter.

(232) Av detta framgår att produktionen av bioetanol exklusive bränsleetanol under perioden 1991-1999 ökade från 3565891 hektoliter till 3724739 hektoliter, det vill säga med 0,07 procent, medan produktionen av syntetisk etanol ökade med 4,86 procent.

(233) Frankrike konstaterar därför att den skattefördel man beviljat bioetanol avsedd som bränsle inte på något sätt påverkat marknaden för syntetisk alkohol.

(234) Frankrike påpekar dessutom att de lägsta punktskatter i gemenskapen som anges i rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor(26), som ändrats genom direktiv 94/74/EG, har respekterats.

(235) När det gäller skattenedsättningens funktion och effekter understryker Frankrike - utöver de mycket detaljerade upplysningar som lämnats inom ramen för det förfarande som anges i artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG - att även om den aktör som beviljas nedsatt skatt för att den framställer biobränslen rättsligt identifieras som den godkända uppläggare som blandar i etanolderivat av jordbruksprodukter i bensin, så utgör denna skattenedsättning icke desto mindre ett sätt att skapa ett nytt avsättningsområde för jordbrukare. Detta stämmer överens med angivna jordbruks- och miljöpolitiska mål genom att man begränsar utsläppen av växthusgaser samtidigt som man främjar den regionala utvecklingen och bevarar den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen. Frankrike påminner här om att 1,5 miljoner hektar (för spannmål, oljeväxter och proteingrödor) har lagts i träda efter reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket har gett jordbrukarna möjlighet att odla grödor som inte är avsedda som livsmedel på dessa arealer.

(236) När det gäller jordbrukarnas marginaler anser Frankrike att en ersättning som innebär att de kan få en bruttomarginal på 1000 franska franc per hektar anses vara den lägsta nivån för att stimulera dem att odla erforderliga råvaror.

(237) Den delvisa befrielsen från TIPP, som fastställts till 329,50 franska franc per hektoliter etanol, kompenserar för merkostnaden för att framställa etanol/ETBE.

(238) Frankrike uppger här att den betydande ökningen av oljepriset och dollarkursen från fjärde kvartalet 1999 jämfört med deras genomsnitt under föregående år förmått de franska myndigheterna att planera för en indexering av taken för skattenedsättningen utifrån priset på de oljeprodukter man ersätter.

(239) När det gäller BP:s synpunkter noterar Frankrike att inga andra producenter av MTBE eller syntetisk alkohol har haft några synpunkter i samband med att förfarandet inletts. Frankrike pekar på tillgängliga uppgifter om etanolmarknadens utveckling, vilket får de franska myndigheterna att anta att BP:s synpunkter inte motiveras av att konkurrensen på etanolmarknaden skulle ha snedvridits.

(240) De franska myndigheterna uppger här att en analys av den franska alkoholmarknaden sedan 1992, då de första skatteåtgärderna till förmån för etanol och ETBE genomfördes, tydligt visar att den ökade produktionen av jordbruksalkohol avsedd för ETBE inte har åtföljts av en ökning av den produktion som är avsedd för de traditionella marknaderna. När det gäller försörjningen av dessa traditionella marknader har den syntetiska alkoholen dessutom ökat mer än jordbruksalkoholen.

(241) Frankrike hävdar att det därför tydligt framgår att BP:s isolerade inlägg inte motiveras av att konkurrensen faktiskt skulle ha snedvridits, något som ovan redovisade fakta för övrigt utesluter. Enligt Frankrike finner sig BP tvingat att motivera sin åtgärd genom att åberopa hypotetiska fördelar som den - med hjälp av skattenedsättningen - ökade produktionen av bioetanol avsedd som bränsle indirekt skulle kunna dra på marknaden för syntetisk etanol.

(242) Frankrike påminner också om att de storskaliga program för att utveckla biobränslen som kommissionen pekat på när det gäller konkurrensen på de traditionella alkoholmarknaderna i första hand avser Brasilien och USA, och inte EU-länderna. I själva verket uppgår produktionen av etanol avsedd som bränsle i dessa båda länder till 120 respektive 60 miljoner hektoliter, vilket skall jämföras med en europeisk produktion som för närvarande uppskattas till cirka 2,35 miljoner hektoliter. I detta sammanhang måste det påpekas att anläggningar i Brasilien och USA inte ålagts någon skyldighet att enbart framställa bränsleetanol trots att det finns anläggningar med mycket stor produktionskapacitet.

(243) När det gäller den europeiska etanolmarknaden tror Frankrike att - även om syntetisk alkohol rent tekniskt kan användas i bränsle - så har beslutet att främja bioetanol inte några ekonomiska motiv, utan grundar sig på miljöhänsyn (bland annat för att begränsa utsläppen av växthusgaser) och energiberoendet. Dessa fördelar kan inte åberopas för produkter av fossilt ursprung.

(244) Frankrike hävdar att de flesta franska producenterna av bioetanol tvärtemot vad BP påstår deltar i programmet för produktion av bioetanol avsedd som bränsle.

(245) Frankrike uppger också att BP drar projekt som befinner sig i mycket olika stadier under samma kam och bortser från att de aktuella länderna har valt olika strategier. BP uppskattar att man år 2004 kommer att framställa ytterligare 7 miljoner hektoliter bioetanol avsedd som bränsle. Även om nu tre andra medlemsstater verkligen har aviserat en omfattande ökning av sin produktion av bioetanol avsedd som bränsle under kommande år, så innebär fördröjningen mellan det att man beslutat sig för att konstruera en anläggning och det att man kan börja sälja sin produktion att den produktionsökning som BP talar om är föga sannolik.

(246) Den europeiska produktionen av bioetanol för bränsle kommer år 2004 därför troligen att ligga långt under de siffror som BP anger. I vilket fall som helst är även den ökning BP nämner mycket blygsam om man tänker på att USA under samma period planerar att öka sin produktion till 120 miljoner hektoliter per år.

(247) Frankrike hävdar också att BP jämför projekt som avser direkt inblandning av bioetanol i bensin med projekt som avser produktion av ETBE. När det gäller ETBE-projekten skiljer BP inte heller mellan uppförande av nya anläggningar och ombyggnad av befintliga MTBE-anläggningar, där det förstnämnda fallet kräver större investeringar. Vidare skiljer BP inte mellan projekt som innebär att man konstruerar nya etanolenheter som krävs då man saknar kapacitet och projekt där den tillgängliga destillationskapaciteten är tillräcklig, vilket är fallet i Frankrike.

(248) När det gäller miljöaspekter hävdar Frankrike att bioetanol har väl kända fördelar, som är obestridliga när det gäller koldioxidutsläpp. BP bygger inte heller under sin argumentation genom att redogöra vilka för- och nackdelar bensin har för miljön. Detta inbegriper utsläpp av andra föroreningar än koldioxid.

(249) När det gäller riskerna för den biologiska mångfalden bör det påpekas att produktionen av bioetanol för bränsle inte bygger på monokultur, utan kan ske med en rad olika grödor (vete, korn, majs, sockerhaltiga plantor m.m.). Vad gäller tillgången till markarealer kan inte BP:s uppskattning av bioetanolproduktionen i gemenskapen jämföras med scenariot för USA.

(250) Frankrike påpekar också att behovet att förbättra landets oberoende på energiområdet utgör ett av de främsta skälen för USA:s beslut att stödja bioetanolens utveckling. Det säger sig självt att syntetisk etanol inte kan bidra till detta mål. Frankrike menar att BP jämför projekt som inte är jämförbara. Kostnaderna för att framställa bioetanol för bränsle av sockerbetor beror i hög grad på det pris man betalar jordbrukaren, vilket BP inte preciserar. Frankrike förvånas över att BP hittills inte redovisat sina produktionskostnader för kommissionen, vilket skulle göra det möjligt att bedöma den risk som företaget faktiskt löper.

(251) I vilket fall som helst har sektorn för bioetanol gjort investeringar i nya ETBE-anläggningar. Detta beaktas inte alls i BP:s beräkningar.

(252) Frankrike har valt att främja användningen av befintlig destillationskapacitet då denna lösning är mindre kostsam under uppstartningsfasen. I beräkningen av beloppet på den nedsatta skatt som beviljats för bioetanol har man bara beaktat de direkta destillationskostnaderna (Levy-rapporten, februari 1993).

(253) Trots de stora fördelar som de franska producenterna av bioetanol enligt BP skulle åtnjuta, påpekar Frankrike att BP bara gjort en enda stor investering i en ny destillationsenhet (anläggningen i Grangemouth med en kapacitet på 1,3 miljoner hektoliter, som togs i drift 2001).

(254) När det gäller kvalitetsfrågan uppger Frankrike att bioetanol avsedd som bränsle inte bara kräver rening (eliminering av orenheter), utan att den också måste dehydreras för att eliminera varje spår av vatten och därmed uppfylla oljebolagens specifikationer. Denna rening, som kräver särskild utrustning, har naturligtvis också betydelse för de slutliga produktionskostnaderna för bioetanol till bränsle. Frankrike menar att exemplet med ett destilleri med en kapacitet på en miljon hektoliter per år är helt irrelevant för Frankrikes del, där produktionen är uppdelad mellan enheter med en kapacitet på högst 600000 hektoliter per år.

(255) Frankrike påpekar att skalfördelar idag främjar produktionen av syntetisk alkohol, särskilt då den sker i anläggningar som ligger i anslutning till oljeraffinaderier med stora fördelar vad gäller överföring av eten, ånga, el och fördelning av fasta kostnader mellan olika anläggningar.

(256) Frankrike tillägger att det franska programmet inte strider mot BP:s intressen eftersom det har ett tak för skattenedsättningen där man beaktar de särskilda villkoren för att framställa bioetanol för bränsle. Frankrike meddelar att man för att beakta den senaste tidens utveckling av oljepriset kommer att se över detta tak och indexera det inför kommande ansökningsomgångar.

(257) Frankrike anser att det system med inhägnad (ringfencing) av produktionsanläggningarna som BP föreslår skulle medföra att vissa aktörer kommer att diskrimineras: företag med en enda anläggning skulle bli tvungna att välja en marknad, medan företag med flera anläggningar skulle kunna behålla sin närvaro på båda marknaderna. Eftersom en klar majoritet av de franska destillerierna (med undantag för de som framställer vinalkohol) idag framställer bioetanol avsedd som bränsle är systemet med utbytesavtal mellan producenter därför inte genomförbart.

VI. BEDÖMNING AV STÖDÅTGÄRDERNA

1. Frågan om det förekommer något statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget

(258) Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(259) Fyra villkor måste samtidigt uppfyllas för att en åtgärd skall konstateras utgöra statligt stöd: i) stödet skall ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, ii) stödet skall gynna vissa företag, iii) stödet skall påverka konkurrensen och iv) stödet skall påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(260) Enligt rättspraxis motsvarar begreppet statligt stöd alla fördelar som myndigheterna beviljar till förmån för ett företag. En sådan definition omfattar därför både tilldelning av medel till ett företag som minskar de kostnader som företaget normalt skulle bära och alla fördelar som gör det möjligt för ett företag att minska sina produktionskostnader(27).

(261) Enligt EG-domstolens rättspraxis skall bara fördelar som beviljas direkt eller indirekt med statliga medel betraktas som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(262) Begreppet statligt stöd är mer omfattande än begreppet subvention och inbegriper även åtgärder som i olika former minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget och som har samma effekter som subventioner. Därav följer att en åtgärd genom vilken myndigheterna beviljar vissa företag skattenedsättningar som - även om detta inte inbegriper en direkt överföring av statliga medel - försätter mottagarna i en mer gynnsam situation än andra aktörer utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget(28).

(263) Enligt rättspraxis uppfylls villkoret att handeln påverkas om det företag som får stöd bedriver ekonomisk verksamhet inom ett område där handel förekommer mellan medlemsstaterna. Det räcker att stödet stärker företagets ställning gentemot företag som konkurrerar inom gemenskapen för att man skall anse att denna handel påverkas(29).

(264) Enligt artikel 6 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor(30), som senast ändrades genom direktiv 2000/47/EG(31), skall TIPP utkrävas då oljebränslen med tillsats av biobränslen släpps för konsumtion. Den aktör som är skyldig att erlägga TIPP är den som släpper nämnda produkter för konsumtion - i allmänhet en godkänd uppläggare.

(265) När biobränslena inkommer till en oljeanläggning under tullkontroll (skatteupplag för lagring eller produktion) där de inblandas i oljeprodukter utfärdas ett intyg om skattebefrielse till ett belopp motsvarande den mottagna volymen multiplicerad med nedsättningssatsen till den berörda producenten. Dessa intyg anges därefter i deklarationerna om övergång till inhemsk förbrukning för oljeprodukterna.

(266) Även om den aktör som beviljas nedsatt skatt för att den framställer biobränslen rättsligt identifieras som den godkända uppläggare som blandar i etanolderivat som härrör från jordbruksprodukter i bensin, så utgör denna skattenedsättning icke desto mindre ett sätt att skapa ett nytt avsättningsområde för jordbrukare.

(267) Det handlar sålunda om en kedja genom vilken stödet går från den nominella mottagaren av skattestödet via producenten av bioetanol till jordbrukaren. Åtgärden får som effekt att priset på biobränslet närmar sig priset på fossila bränslen i syfte att främja förnybara energikällor, samtidigt som den bidrar till att garantera jordbrukarna en tillräcklig ersättning för att de varaktigt skall ägna sig åt denna nya verksamhet.

(268) Eftersom biobränslen konkurrerar med fossila bränslen såsom tillsats- eller ersättningsmedel och eftersom det bedrivs handel med dem mellan medlemsstaterna, kan stödet påverka denna handel och snedvrida konkurrensen.

(269) De differentierade punktskattesatser till förmån för ETBE som detta beslut handlar om omfattas därför av tillämpningsområdet för artikel 87.1 i fördraget.

2. Granskning av stödets förenlighet med fördraget

2.1 Granskning av stödets förenlighet med artikel 87 i fördraget

(270) De aktuella åtgärderna utgör inte ett stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter eller för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse. Det rör sig inte heller om stöd som syftar till att avhjälpa en allvarlig störning i ekonomin eller stöd som ges till näringslivet i vissa områden i Tyskland. Vidare rör det sig inte om stöd för att främja kultur eller bevara kulturarvet.

(271) Det rör sig inte heller om stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, eller om stöd som är avsett att underlätta utvecklingen i vissa franska regioner. Man kan därför inte åberopa de undantag som anges i artikel 87.3 a och första delen av 87.3 c i fördraget.

(272) Eftersom mottagarna av stödet inte omfattas av någon omstruktureringsplan kan inte heller det undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter komma i fråga.

(273) Det återstår därför att undersöka om det aktuella stödet kan omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 c i fördraget genom att det skulle syfta till att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter förutsatt att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

2.2 Villkor för stödberättigande och icke-diskriminering

(274) För att det granskade stödprogrammet skall kunna anses vara förenligt med den gemensamma marknaden som stöd avsett att underlätta utveckling av viss näringsverksamhet måste man försäkra sig om att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Det undantag som föreskrivs i artikel 87.3 c kan då bara tillämpas om man i det aktuella programmet föreskriver objektiva kriterier för stödberättigade företag (det vill säga för möjligheten att ansöka om godkännande). Det förutsätter också att myndigheterna inte väljer ut de produktionsenheter som skall beviljas skattebefrielsen på ett skönsmässigt sätt.

(275) De delar av det aktuella programmet som kommissionen måste granska noga för att utesluta diskriminerande inslag är skyldigheten för de produktionsenheter som ansöker om godkännande att följa vissa skattenormer och sociala normer, deras skyldighet att mycket exakt beskriva sin verksamhet för de franska myndigheterna och kriterierna för att tilldela godkännanden med olika varaktighet.

(276) Kommissionen måste också undersöka om man i det nya programmet då man väljer ut företag beaktar produktionskapacitet hos franska företag som startats eller utvecklats tack vare det tidigare stödprogrammet, som förklarades oförenligt med fördraget genom kommissionens beslut 97/542/EG av den 18 december 1996 om befrielse från skatt för biobränslen i Frankrike(32).

(277) Produktionsenheter som ansöker om godkännande skall uppfylla sina sociala skyldigheter och skattskyldigheter samt miljölagstiftningen i det land de är belägna i. Det tycks inte finnas någon anledning att kritisera denna bestämmelse. Genom att inte uppfylla dessa regler drar ett företag i allmänhet ekonomiska fördelar jämfört med de företag som inte gör det.

(278) Förbudet för en anläggning att lägga ut hela eller delar av den produktion för vilken den fått ett godkännande till underleverantörer motiveras med nödvändigheten att verkligen kunna kontrollera att ovannämnda skyldigheter är uppfyllda. Denna kontroll skulle bli svår eller rent av omöjlig om de godkända volymerna framställdes av produktionsenheter som inte själva deltagit i ansökningsomgången.

(279) I båda dessa fall godtar Frankrike nationella intyg om att kriterierna är uppfyllda.

(280) Kravet på en mycket exakt beskrivning av verksamhet vid och investeringar i produktionsenheter inom både verksamhetsområdet biobränslen och annan kemisk verksamhet vid anläggningen kan möjligen föranleda oro att de franska myndigheterna vill få konfidentiella upplysningar om utländska företag. Så är dock inte fallet eftersom upplysningarna begränsar sig till rent tekniska uppgifter som - i samband med tilldelningen av ett godkännande - behövs för att beräkna hur stor del av produktionsanläggningens verksamhet som avser verksamhetsområdet biobränslen.

(281) När det gäller godkännandenas varaktighet har Frankrike delgett kommissionen objektiva kvoter som beaktas vid beslutet om varaktighet. I beslut 2002/266/EG, genom vilket rådet gav Frankrike tillstånd att tillämpa en differentierad punktskattesats för biobränslen enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG, utesluts dessutom alla undantag som är obegränsade i tiden samt anges att en period på sex år är ekonomiskt lämplig för planeringsbehoven i samband med investeringsprojekt i det aktuella fallet. Därför uppfyller bara individuella undantag med en giltighetstid på högst sex år från och med utfärdandet de krav som följer av gemenskapens bestämmelser om punktskatter.

(282) När det gäller beskrivningen av de volymer för vilka en produktionsenhet kan ansöka om godkännande (5000 ton per år för en anläggning som anpassats för att framställa biobränslen utan specifika investeringar, det vill säga 1,25 procent av den totala volym som omfattas av åtgärden), kan man konstatera att dessa bestämmelser i det aktuella programmet utan urskiljning gäller alla produktionsenheter, inbegripet franska, som befinner sig i en sådan situation.

(283) Det måste däremot undersökas i vilken utsträckning den produktionskapacitet som utvecklats i Frankrike med hjälp av det stödprogram som kommissionen genom beslut 97/542/EG förklarat olagligt och oförenligt med fördraget skall beaktas för att fastställa den volym som en enhet kan ansöka om tillstånd för. Det är självklart att det inte handlar om att göra det svårare för dessa företag än för andra potentiellt intresserade företag att anses stödberättigade. Man måste dock undvika att de enda som verkligen drar nytta av reglerna är franska producenter av biobränslen som tidigare har utvecklat sin produktionskapacitet tack vare ett stödprogram som strider mot gemenskapsrätten.

(284) Kommissionen har redan behandlat frågan i nämnda beslut i vilket den ansåg att "det stöd som beviljades direkt till tillverkarna var, för dessa, tillfälligt och inte mer än av marginell natur trots att det inte var kvantifierbart. Visserligen gjorde stödet det möjligt för dem att till konkurrenskraftiga priser leverera kvantiteter biobränsle som i förhållande till marknaden för allmänna bränslen dock var relativt små". De uppgifter på vilka kommissionen grundade detta beslut visar också att "när det gäller den kategori diestrar (raps- och solrosestrar) som dominerar inom biobränslen pekar uppgifter från expertkällor på att stöd för det vegetabiliska bränslet i fråga inte har lett till någon generell överkompensation jämfört med merkostnaderna för dess produktion".

(285) I samma beslut konstaterade kommissionen dessutom att den inte hade några indikationer på att stödet faktiskt innebar en ökad försäljning eller ökade vinster för producenterna av biobränslen.

(286) Efter att ha erkänt stödets tillfälliga och marginella natur måste kommissionen i konsekvens med beslut 97/542/EG konstatera att det stödprogram som den förklarat oförenligt med den gemensamma marknaden inte var den viktigaste drivkraften bakom de investeringar som gjorts under senare år. Det finns därför inget att invända mot att den föreslagna åtgärden inte innehåller ett förbud för företag som åtnjutit detta stöd att ansöka om ett godkännande inom ramen för det nya programmet.

(287) Frankrikes val av de företag som skall godkännas sker utifrån ovan beskrivna kriterier. Detta urval bestämmer antalet godkända företag och godkända volymer. I en särskild klausul anges uttryckligen att om ett budgetanslag inte räcker för att täcka de volymer som de utvalda projekten avser, skall godkännanden utfärdas proportionellt till de ansökningar som bedömts vara tillåtliga. Hittills har man inte behövt tillämpa denna klausul.

(288) Sammanfattningsvis innehåller förslaget till stödprogram inte några diskriminerande inslag i kriterierna för att välja ut företag eller några skönsmässiga inslag i valet av stödmottagare och tilldelningen av godkännanden.

2.3 Granskning av stödets förenlighet med gemenskapens energipolitik

(289) I Frankrike omfattas mineraloljor och likvärdiga produkter av en punktskatt som benämns inhemsk skatt på oljeprodukter (taxe intérieure sur les produits pétroliers, TIPP) Enligt artikel 2.3 i direktiv 92/81/EEG skall TIPP tas ut oavsett bränslekälla.

(290) Utvecklingen av förnybara energikällor för att minska beroendet av fossila bränslen utgör ett viktigt mål i gemenskapens energipolitik. I november 1996 inkom Frankrike enligt artikel 93 (numera 88) med en anmälan till kommissionen om sina planer att sänka TIPP på två produkter som härrör från förnybara energikällor, nämligen estrar av vegetabiliska oljor och etyl-tertiär-butyleter av bioetanol (bio-ETBE).

(291) Såsom angavs i beslutet av den 9 april 1997, som delvis ogiltigförklarades av förstainstansrätten, är den politik som drivs genom det program som godkändes genom detta beslut helt förenligt med gemenskapens politik på området förnybara energikällor.

(292) Denna politik i syfte att utveckla förnybara energikällor grundar sig på fördraget, särskilt artikel 174, där det anges att gemenskapens politik skall bidra till att "utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt". Kommissionen anser att man i den intressebalans som underförstått skall uppnås enligt artikel 87.3 c i fördraget måste beakta det faktum att detta program stämmer överens med gemenskapens princip att främja förnybara energikällor.

(293) Kommissionen har främjat utvecklingen av förnybara energikällor, särskilt biobränslen, sedan 1985 då den föreslog att rådet skulle anta ett direktiv om besparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i bensin (rådets direktiv 85/536/EEG(33). I detta direktiv understryks biobränslets betydelse när det gäller att minska medlemsstaternas beroende av oljeimport. Enligt direktivet kan etanol blandas i bensin upp till en volymprocent på 5 procent och ETBE upp till en volymprocent på 15 procent.

(294) Genom beslut 93/500/EEG(34) om programmet Altener antog rådet för första gången ett särskilt finansieringsinstrument för att främja förnybara energikällor.

(295) Grönboken "Energi för framtiden: förnybara energikällor"(35) utgjorde det första steget mot en strategi för att främja förnybara energikällor.

(296) I sitt meddelande "Energi för framtiden: förnybara energikällor - Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan"(36) påminner kommissionen om att förnybara energikällor i nuläget utnyttjas ojämnt och otillräckligt inom gemenskapen. Även om flera av dessa energikällor finns tillgängliga i överflöd och har en betydande ekonomisk potential uppgår de förnybara energikällornas andel av gemenskapens totala inre bruttoenergiförbrukning bara till mediokra 6 procent. Denna siffra bör dock öka stadigt i framtiden.

(297) Europaparlamentet har för sin del ständigt understrukit de förnybara energikällornas roll. I sin resolution av den 17 juni 1998 förespråkade Europaparlamentet att biobränslenas marknadsandel skulle öka till 2 procent under en period på fem år genom en rad åtgärder, bland annat genom skattebefrielse och fastställande av en obligatorisk halt biobränslen i motorbränsle för oljebolagen.

(298) När det gäller denna aspekt på förnybara energikällor har kommissionen antagit grönboken "En europeisk strategi för trygg energiförsörjning i Europeiska unionen"(37). Europeiska unionens externa energiberoende fortsätter att växa. Unionens strukturella svagheter när det gäller energiförsörjningen beror framför allt på dess allt större energiberoende, oljans prisledande roll på energiområdet och de nedslående resultaten av den politik som syftat till att styra efterfrågan.

(299) Kommissionen anser att man måste styra efterfrågan mot en bättre kontrollerad och mer miljöanpassad konsumtion. På utbudssidan bör man prioritera kampen mot den globala uppvärmningen. Utvecklingen av nya och förnybara energikällor som till exempel biobränslen utgör nyckeln till förändring.

(300) De förnybara energikällorna är av inhemskt ursprung och kan därför bidra till att minska beroendet av import och öka försörjningstryggheten.

(301) Strategin och handlingsplanen i vitboken går ut på att de förnybara energikällorna skall stå för minst 12 procent av gemenskapens energiförsörjning år 2010.

(302) Det övergripande målet för gemenskapen att de förnybara energikällornas andel av energiförsörjningen skall fördubblas till 12 procent år 2010 innebär att alla medlemsstater måste främja dessa energikällors utveckling utifrån sina egna förutsättningar. Genom att varje medlemsstat ställer upp egna mål kan man främja insatser för att utnyttja sin potential bättre och bidra till att minska energiberoendet och utsläppen av koldioxid.

(303) Framför allt sägs i vitboken att det krävs särskilda åtgärder i samarbete med medlemsstaterna för att öka biobränslenas marknadsandel betydligt från dagens 0,3 procent.

(304) Kommissionen anser att biomassa kan ge ett betydande bidrag till en hållbar förstärkning av försörjningstryggheten.

(305) Sedan den första oljekrisen 1973 anses biomassa utgöra en alternativ energikälla, och det har gjorts vissa insatser för att främja dess utveckling. Man har särskilt studerat möjligheterna att använda biomassa som bas för att framställa bränsle som ersättning för fossila bränslen (diesel och bensin) till motorfordon mot bakgrund av transportsektorns nästan totala beroende av olja.

(306) Bland de organiska råvaror som kan användas som bränsle till motorfordon nämner man sockerbetor, spannmål och andra växter som kan jäsas för att framställa alkohol (bioetanol). Denna alkohol kan användas som tillsatsämne i bensin, antingen i ren form eller som tillsatsämne i bensin efter att ha omvandlats till ETBE genom att reagera med isobuten (en biprodukt från oljeraffinering). Den framtida utvecklingen kommer utan tvekan att göra det möjligt att framställa konkurrenskraftig bioetanol även av trä och halm.

(307) Biobränslen är i princip en lämplig alternativ lösning eftersom de - då de framställs av grödor som odlats i gemenskapen - i praktiken är helt inhemska. De är också neutrala när det gäller genereringen av koldioxid eftersom det kol de genererar kommer från atmosfären.

(308) Inom Europeiska unionen är biobränslenas andel fortfarande liten. Den uppgick 1998 till 0,15 procent av den totala förbrukningen av förbrännbara mineraloljor.

(309) Biobränslen är med tanke på dagens oljepris de produkter framställda av biomassa som är minst konkurrenskraftiga. Det är emellertid viktigt att säkra deras fortlevnad och tillväxt på bränslemarknaden eftersom oljepriset är oförutsebart på kort och medellång sikt och eftersom man på lång sikt måste finna lösningar då oljeresurserna töms.

(310) Biobränslen är dyra (en merkostnad på 300 euro eller mer per 1000 liter jämfört med de konventionella bränslen de ersätter). Det största hindret för deras användning är prisskillnaden gentemot fossila bränslen, vilken för närvarande varierar med en faktor på mellan 1,5 (biodiesel) och 4 exklusive skatter.

(311) Med tanke på dessa skillnader bör man prioritera forskning och studier kring andra åtgärder i syfte att minska produktionskostnaderna för biobränslen. I dagsläget anses följande metoder vara lämpliga för att öka användningen av biobränslen: i) att ge dem skattefördelar och ii) att främja konsumtionen av bränsle från förnybara energikällor genom att föreskriva en lägsta tillsats av dem i allt bränsle (2 % från 2005 och 5,75 % från 2010 enligt förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användning av biobränslen för transport och förslaget till rådets direktiv om ändring av rådets direktiv(38)). Punktskatterna kan differentieras inom ramen för direktiv 92/81/EG.

(312) Såsom kommissionen erkände i sin vitbok kan biobränslena bara får en ökad betydelse om skillnaden i produktionskostnader gentemot konkurrerande produkter minskas.

(313) Prisskillnaden mellan biobränslen och konkurrerande produkter bör minskas genom åtgärder i första hand på skatteområdet. Om man tar ut punktskatter på biobränslen, som redan är minst tre gånger dyrare än andra bränslen i Europa, dömer man dem oundvikligen att marginaliseras på marknaden.

(314) Merkostnaden på 300 euro per 1000 liter grundar sig på ett oljepris kring 30 euro per fat. Oljepriset måste stiga till cirka 70 euro per fat för att biobränslen skall kunna konkurrera med diesel och bensin.

(315) Eftersom oljepriset sjönk kraftigt i början av 1980-talet och har legat kvar på måttliga nivåer sedan dess är biobränslena inte konkurrenskraftiga. Bioetanol kan framställas av olika växter, vanligen sockerbetor eller spannmål (vete eller korn). De förhållanden som gäller biodiesel gäller även bioetanol. Kostnaden för att framställa 1000 liter kan dock vara lägre. Däremot krävs det hela 1500 liter etanol för att ersätta 1000 liter bensin.

(316) Kommissionen lade fram sina båda förslag den 7 november 2001. Det första avsåg ett direktiv som föreskriver att en allt större tillsats av biobränslen skall göras i all diesel och bensin som säljs i medlemsstaterna. Genom det andra förslaget fastställs ett gemensamt regelverk som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa en kontrollerad ordning för differentierad beskattning till förmån för biobränslen.

(317) I detta sammanhang har kommissionen redan understrukit att konsekvenserna av att gradvis införa biobränslen är väl kända, och i motsats till genomförandet av naturgas eller vätebränsle finns det inga objektiva skäl att försena det ytterligare. Eftersom biobränslen utgör det enda alternativet på kort till medellång sikt påvisar införandet av lämpliga politiska instrument för att främja införandet av biobränslen tydligt gemenskapens beslutsamhet när det gäller att utveckla alternativ till oljeprodukter inom transportsektorn.

(318) Följaktligen har flera medlemsstater redan vidtagit nationella åtgärder, framför allt på skatteområdet, för att främja produktionen och användningen av biobränslen.

(319) Biobränslen för transporter kan säljas i form av rena biobränslen som används i specialkonstruerade fordon eller som blandbränslen där de tillsätts i en mängd som inte minskar motorns prestanda. Dessa biobränslen utgörs främst av biodiesel, bioetanol och ETBE, som framställts av bioetanol. ETBE är esterifierad bioetanol och kan blandas i bensin upp till en andel på 15 procent.

(320) I Europa varierar läget på området biobränslen avsevärt mellan olika länder. Produktionen av biobränslen ökade med 93 procent mellan 1997 och 1999. Det är dock bara sex medlemsstater som verkligen bidrar till den europeiska produktionen av biobränslen. Österrike och Frankrike är de mest aktiva länderna på området.

(321) I Frankrike stod biobränslena under 1999 för 0,7 procent av den totala konsumtionen av oljeprodukter, varav ungefär en tredjedel avsåg bioetanol och två tredjedelar biodiesel.

(322) Österrike var ett av de första länderna att genomföra ett program på området bioenergi. 1991 togs en av världens första industrianläggningar för framställning av biodiesel i drift i Aschach (i delstaten Oberösterreich).

(323) Tyskland är idag den näst största producenten av biodiesel. Enligt officiell statistik från Eurostat producerade landet 130000 ton under 1999, vilket motsvarar 15 procent av den totala konsumtionen av biobränslen i EU. Produktionen väntas uppgå till 250000 ton 2001och 500000 ton 2002.

(324) Under de kommande 20-40 åren planerar Sverige att ersätta 25-50 procent av dagens bränslekonsumtion med bränslen som framställts av rester från skogs- och jordbruket. Statens energimyndighet tror att biobränslena om tio år kan ha en marknadsandel på 10 procent. År 2000 uppgick produktionen av biobränslen i Sverige till cirka 50000 ton. Sveriges överskott av vete innebär att man i framtiden (med nuvarande avkastning) kan framställa 500000 m3 bioetanol, det vill säga 5,6 procent av den aktuella årliga förbrukningen av bensin och diesel i landet. De svenska städerna trafikeras av ungefär 300 etanoldrivna stadsbussar, varav flertalet i Stockholmsregionen, samtidigt som cirka 600 turistbussar och 100 nyttofordon drivs med biogas.

(325) Den italienska produktionen uppgick 1999 till 96000 ton. I den nationella planen för att utnyttja biomassa från jord- och skogsbruket räknar man med en produktion av bioetanol, biodiesel och ETBE på cirka 1000000 toe inom tio år.

(326) I Spanien uppgick produktionen till cirka 50000 ton under 2000. Flytande biobränslen ingår i den nationella planen och anses gynna landsbygdens utveckling och skapandet av sysselsättning. Genom att anta skatteåtgärder räknar man med en produktion på cirka 500000 toe år 2010.

(327) I detta beslut har kommissionen också undersökt biobränslenas fördelar när det gäller att minska koldioxidutsläppen, att ersätta olja samt bidra till försörjningstryggheten liksom till miljö- och sysselsättningspolitiken.

(328) När det gäller koldioxidutsläppen understiger de utsläpp som man faktiskt undvikit 3,2 ton på grund av de utsläpp som genereras då man odlar och förädlar råvaror till biobränslen. Ett realistiskt antagande är därför att man minskar koldioxidutsläppen med 2-2,5 ton per 1000 liter bränsle genom att använda biodiesel. Enligt ADEME minskar man koldioxidutsläppen med 2 ton per 1000 liter bränsle genom att använda etanol i stället för diesel. Om biobränslena inte hade någon annan fördel, till exempel för jordbruket och försörjningstryggheten, skulle detta innebära att kostnaderna för att minska koldioxidutsläppen uppgår till mellan 100 och 150 euro per ton koldioxid med dagens oljepris och produktionskostnader för biobränslen. Denna kostnad överstiger gränsen för vad som anges vara lönsamma åtgärder i syfte att uppfylla gemenskapens åtaganden under den första period som anges i Kyoto-protokollet. Även om användningen av biobränslen ännu inte motiveras enbart av deras fördelar när det gäller minskade koldioxidutsläpp, bör de absolut beaktas som ett strategiskt alternativ i den framtida politiken för att bekämpa klimatförändringar.

(329) Även om de är svåra att kvantifiera utgör fördelarna med att ersätta olja ett viktigt argument. I sitt meddelande av den 7 november(39) 2001 ansåg kommissionen att de många energipolitiska åtgärder (energibesparingar, alternativ till olja) som konsumentländerna vidtog satte stopp för prisökningen på olja i början av 1980-talet.

(330) Det är svårt att förutsäga vilka effekter en marginellt minskad efterfrågan på olja har på världsmarknadspriset på olja. Om man ersätter 2 procent av all diesel som förbrukas i gemenskapen med biobränsle till en merkostnad på 250 euro per liter skulle detta dock "kosta" cirka 1000 miljoner euro per år. En motsvarande minskning av efterfrågan på olja från OPEC-länderna med 2 procent skulle dock få en dämpande effekt på oljepriset, och de besparingar som skulle göras på de cirka 4 miljarder fat olja per år som för närvarande konsumeras i gemenskapen skulle (delvis) kunna motivera dessa merkostnader.

(331) Dessutom skulle införandet av biobränslen förmodligen ha en blygsam inverkan på de effekter som prisfluktuationerna på råolja har på konsumentpriserna. Om en prisökning med 10 euro per fat innebär en prisökning med 10 eurocent per liter på bensinstationerna, skulle en inblandning av 5 procent biobränsle begränsa denna prisökning till 9,5 eurocent förutsatt att priset på biobränslet inte i sig ökar nämnvärt på grund av det ökade priset på råolja.

(332) När det gäller miljöeffekterna av framställningen av biobränslen har det sedan början av 1980-talet gjorts ett antal undersökningar av de alternativa bränslenas energi- och miljöeffektivitet. Flertalet av dessa undersökningar har lett till livliga diskussioner mellan förespråkare och motståndare, både bland sakkunniga och bland allmänheten. En analys av de viktigaste undersökningarna visar att skillnaderna mellan deras resultat är minimala. Undersökningarna bekräftar att biobränslen ger ett positivt bidrag till energieffektiviteten eftersom man med en enhet fossilt bränsle kan framställa två-tre enheter bränsle av en förnybar energikälla. De bekräftar också att utsläppen av växthusgaser minskar. Skillnaderna när det gäller minskade koldioxidutsläpp beror på olika metoder inom jordbruket och i produktionsprocessen. Utöver effekterna på koldioxidutsläppen har grödor som syftar till att framställa biobränslen, förädlingen av råvaror och användningen av biobränslen ett antal effekter på miljön som kan påverka motiven för att ersätta konventionella bränslen med biobränslen.

(333) Då man utvärderar dessa effekter måste man tänka på att det som egentligen är viktigt är skillnaden mellan de totala effekterna av utvinningen av fossila bränslen samt deras raffinering och användning, å ena sidan, och de totala effekterna av framställningen av biobränslen inklusive deras förädling och användning, å den andra, snarare än effekterna av biobränslenas livscykel.

(334) Som illustration kan nämnas att den totala odlingsareal som omfattas av GJP, och som kan användas för att odla spannmål, oljeväxter och proteingrödor, begränsar sig till cirka 54 miljoner hektar i EU:s 15 medlemsstater. Den mark som obligatoriskt låg i träda under produktionsåret 2001-2002 uppgick till cirka 4 miljoner hektar, till vilket skall läggas 1,6 miljoner hektar som frivilligt lagts i träda, det vill säga totalt 5,6 miljoner hektar. Med tanke på denna areal och om man bara beaktar skördad biomassa, skulle uppskattningsvis mellan 4 och 15 miljoner toe biobränslen kunna användas för transporter. Detta motsvarar mellan 1,2 och 5 procent av gemenskapens totala konsumtion av oljeprodukter. I vilken grad producenterna skulle kunna använda de arealer som ligger i träda för att odla sådana grödor beror dock på marknadspriserna och de gränser som anges i Blair House-avtalet om användning av mark i träda för att odla grödor i andra syften än som livsmedel, det vill säga motsvarande 1 miljon ton sojamjöl. Dessutom begränsar Blair House-avtalet också produktionen av oljeväxter som omfattas av särskilda subventioner till högst 5 miljoner hektar. Det verkar därför som om det beslut som fattats inom ramen för Agenda 2000 att anpassa stödet till oljeväxter till den stödnivå som gäller för spannmål och upphäva de särskilda subventionerna till oljeväxter har skapat förutsättningar för att produktionen av oljeväxter i gemenskapen ska kunna uppfylla en större del av en sådan efterfrågan. Detta gäller dock utan beaktande av arealer som ligger i träda med tanke på att möjligheterna att använda dem är extremt begränsade. Andra grödor som används för att framställa biobränslen, såsom spannmål, inbegripet majs, och sockerbetor samt träcellulosa omfattas dock inte av Blair House-avtalet. De omfattas dock av de vanliga konkurrensreglerna.

(335) Även om de tre grödorna (raps, spannmål och sockerbetor) vanligtvis odlas intensivt, tvingar gemenskapens lagstiftning om bekämpningsmedel och nitratutsläpp medlemsstaterna att införa garantier mot alla oacceptabla negativa konsekvenser. Eftersom den biologiska mångfalden anses vara en viktig faktor utgör odling av sockerbetor ett bra alternativ då den areal som krävs för att framställa en viss mängd biobränslen är mindre än hälften så stor som för spannmål. Spannmål genererar å andra sidan stora mängder ytterligare biomassa i form av halm, som om den används för att framställa energi ger ett större bidrag till målet att minska koldioxidutsläppen.

(336) Förädling av grödor till biobränslen omfattas till skillnad från oljeraffinering inte av gemenskapens miljölagstiftning. Vissa medlemsstater vars miljölagstiftning i allmänhet betraktas som strikt har dock under senare tid godkänt uppförandet av anläggningar för att framställa bioetanol och biodiesel, vilket tydligt visar att det är möjligt att förädla grödor till biobränslen i miljövänliga produktionsanläggningar.

(337) Slutligen är framställningen av biobränslen en mycket arbetsintensiv verksamhet, särskilt under odlingsstadiet på landsbygden. Även om det är svårt att exakt uppskatta antalet arbetstillfällen som skapas stämmer de siffror som anges i olika undersökningar överens. Den tyska undersökning som gjorts av Fraunhöfer-institutet(40) visade att antalet skapade arbetstillfällen uppgår till 16 per ktoe och år. Enligt den spanska planen för att främja biobränslen uppgår denna siffra till 26 arbetstillfällen per ktoe framställt biobränsle och år (källa: IDAE).

(338) En extrapolering av dessa resultat leder till slutsatsen att - om biobränslena ersatte cirka 1 procent av gemenskapens totala konsumtion av fossila bränslen - så skulle detta skapa mellan 45000 och 75000 nya arbetstillfällen. Flertalet av dessa arbetstillfällen skulle skapas i landsbygdsområden.

2.4 Befrielsen från TIPP och störningarna på etanolmarknaden

(339) Det totala stödbeloppet till en enskild mottagare beror framför allt på två kriterier: stödet per hektoliter och antalet hektoliter som godkänts för stöd. Stödet per hektoliter begränsar sig till att kompensera en del av merkostnaderna för att framställa dessa produkter jämfört med fossila bränslen. Det är också tänkt att minska med tiden eftersom de produktivitetsökningar som görs leder till att nedsättningsbeloppet i fråga om TIPP minskas.

(340) När det gäller antalet hektoliter som godkänts för stöd är det just för att undvika diskriminering som detta belopp inte har preciserats. Beslutet att detta stödbelopp skall bero på hur produktionskapaciteten för bio-ETBE utvecklas grundar sig på att bara Frankrike hade anläggningar för framställning av bio-ETBE då beslutet fattades.

(341) BP hävdar att kommissionen inte har uppmärksammat det nuvarande programmets effekter på etanolmarknaden. Kommissionen vill påpeka att den så tidigt som 1997 noterade att det inte fanns några indikationer på att stödet verkligen skulle ha lett till en ökad försäljning av bioetanol inom de traditionella marknadssegmenten för syntetisk alkohol.

(342) BP ägnar stort utrymme åt att närmare beskriva stödets påstådda effekter på etanolmarknaden och åt att visa att det franska programmet kan förmodas orsaka allvarliga störningar på den etablerade etanolmarknaden. Det enda argument man framför till stöd för detta påstående är dock att stödet främjar en ökad produktionskapacitet för etanol och att denna överskottskapacitet oundvikligen kommer att användas för att leverera etanol till etanolmarknadens segment för råvaror till industrin, drycker och kemiska produkter eftersom kommissionen inte har infört några särskilda villkor för att undvika detta.

(343) Slutsatsen att den franska produktionen av bioetanol har ökat under senare år visar inte i sig att programmet skulle ha medfört allvarliga störningar på etanolmarknaden. Kommissionen har undersökt hur produktionen av syntetisk etanol och bioetanol har utvecklats under olika perioder.

(344) Kommissionen hade granskat en period om hela fyra år från det att föregående program inleddes (1992-1995), och menade i samband med det tvisteärende som ledde till förstainstansrättens beslut av den 27 september 1997 att om nu BP:s påståenden var välgrundade, så borde de skador som åsamkats producenterna av syntetisk etanol ha visat sig i form av ett prisfall och en försämrad lönsamhet. BP nämner dock inte denna aspekt i sina synpunkter.

(345) Även om BP i första hand hänvisar till producenterna av bioetanol och bio-ETBE, anser kommissionen - eftersom BP varken framställer bio-ETBE eller MTBE - att BP:s enda syfte med detta förfarande består i att visa att det nuvarande programmet kommer att gynna producenterna av bioetanol på BP:s bekostnad i dess egenskap av producent av etanol av icke förnybara energikällor.

(346) När det gäller skatteinstrumentet bör det understrykas att då biobränslena inkommer till en oljeanläggning under tullkontroll (skatteupplag för lagring eller produktion) där de inblandas i oljeprodukter utfärdas ett intyg om skattebefrielse till ett belopp motsvarande den mottagna volymen multiplicerad med nedsättningssatsen till den berörda producenten. Dessa intyg anges därefter i deklarationerna om övergång till inhemsk förbrukning för oljeprodukterna. När inblandningen utförs i en annan medlemsstat än Frankrike anges det i produktens följedokument att oljeprodukten innehåller biobränsle och av vilket slag detta är. Vid uppbörden av punktskatten i Frankrike utfärdas ett intyg om skattebefrielse till ett belopp motsvarande volymen biobränsle som ingår i oljeprodukten multiplicerad med nedsättningssatsen. Följaktligen ger det granskade programmet inget stöd till bio-ETBE annat än då den blandas med andra bränslen, och stödet kan därför bara indirekt gynna etanolproducenterna i deras egenskap av producenter av en av beståndsdelarna till bio-ETBE.

(347) Det finns åtminstone en teoretisk möjlighet att en producent av jordbruksetanol indirekt gynnas av de skalekonomiska fördelar som denne kan uppnå om verksamheten är koncentrerad till en anläggning som också framställer etanol till marknaden för lösningsmedel och kemiska produkter eller dryckesmarknaden. Även om detta resonemang bara är teoretiskt har kommissionen ändå beaktat denna aspekt i den analys av störningarna av den intressebalans som underförstått skall uppnås enligt artikel 87.3 c i fördraget. Av de skäl som redovisas nedan anser kommissionen dock att de differentierade punktskatterna i det aktuella fallet inte medfört någon snedvridning av konkurrensen som kan förmodas leda till att denna balans rubbas.

(348) I det tvisteärende som ledde till förstainstansrättens beslut av den 27 september 2000 visade kommissionen att gemenskapens ökade etanolproduktion mellan 1991 och 1992 berodde på en kraftigt ökad produktion av syntetisk etanol. Det var först 1993 som produktionen av syntetisk alkohol minskade jämfört med föregående år, men den har ändå överstigit 1990 års produktion under alla år utom 1991. Till och med 1995, då produktionen av syntetisk etanol kraftigt översteg 1990 års produktion, låg produktionen av bioetanol kvar under 1990 års nivå. Kommissionen har också lagt fram följande uppgifter om hur den franska produktionen av bioetanol utvecklats (i tusentals hektoliter), vilka visar att den franska etanolproduktionen nästan fördubblades under den granskade perioden.

>Plats för tabell>

(349) I detta sammanhang har kommissionen också tagit fram följande uppgifter som visar att beviljandet av differentierade punktskatter till förmån för produkter som innehåller ETBE har inneburit att man främjar användningen av bioetanol, som uteslutande använts för att framställa ETBE, utan att bioetanolen har invaderat den konventionella marknaden:

>Plats för tabell>

(350) Uppgifterna om gemenskapens totala produktion 1996 var ännu inte tillgängliga, men med antagandet att gemenskapens produktion låg stilla jämfört med tidigare år har vi fört in den genomsnittliga produktionen under 1993-1995 i vägledande syfte. Den procentuella andelen gäller kvoten mellan den franska produktionen av bioetanol som inte avser framställning av ETBE till nedsatt TIPP och gemenskapens produktion. Syftet är att utröna huruvida den ytterligare franska produktionen av bioetanol i någon nämnvärd grad har använts i andra syften än att framställa ETBE.

(351) Förhållandet mellan den franska produktionen av bioetanol och gemenskapens totala produktion har varit relativt konstant. Denna situation beror på att skattefördelarna har varit tillräckligt måttliga för att inte stimulera franska producenter att framställa bioetanol i syfte att ersätta syntetisk alkohol på den allmänna etanolmarknaden. Erfarenheterna av det föregående programmet visar att det saknas grund för att kräva en särskild mekanism i det nuvarande programmet för att garantera att den ökning av produktionen av bioetanol som oundvikligen kommer att ske uteslutande går till framställning av ETBE. Det krävs ingen sådan mekanism eftersom man inte kan notera något samband mellan det föregående programmet och produktionen av bioetanol i Frankrike.

(352) Kommissionen kan bara upprepa att om producenterna av bioetanol hade fått bära ökade kostnader för sina produktionsmedel, så är det med tanke på denna stora merkostnad jämfört med producenter av syntetisk etanol uppenbarligen osannolikt att de skulle kunna göra inbrytningar på marknadssegment som för närvarande är förbehållna producenter av syntetisk etanol.

(353) Den aktuella granskningen av ett program som funnits i fem år innebär att man kan undersöka programmets verkliga effekter och inte bara beräknade eller teoretiska effekter.

(354) Frankrike har inkommit med följande uppgifter som offentliggjorts i Republiken Frankrikes officiella tidning, och som tydligt visar att den skattefördel man gett bioetanol avsedd som bränsle inte har ökat bioetanolens marknadsandel på bekostnad av syntetisk alkohol inom andra användningsområden där de båda produkterna konkurrerar (framför allt lösningsmedel och kemiska produkter):

>Plats för tabell>

(355) Dessa uppgifter visar att den franska produktionen av bioetanol inbegripet bränsleetanol ökade från 3608853 hektoliter till 4868981 hektoliter mellan 1991 och 1999, medan produktionen av syntetisk alkohol ökade från 1438953 hektoliter till 1569545 hektoliter. Under perioden ökade dock produktionen av bioetanol avsedd som bränsle från 42962 hektoliter till 1144242 hektoliter.

(356) Av detta framgår att produktionen av bioetanol exklusive bränsleetanol under perioden 1991-1999 ökade från 3565891 hektoliter till 3724739 hektoliter, det vill säga med 0,07 procent, medan produktionen av syntetisk etanol ökade med 4,86 procent.

(357) BP anser att om man vill bedöma det franska stödprogrammets effekter på den traditionella etanolmarknaden, så är det viktigt att tänka på att det handlar om en gemensam marknad och att varje snedvridning av den franska marknaden får återverkningar som sträcker sig utanför denna. Om ett instrument för statligt stöd till förmån för bioetanol i en annan medlemsstat medför en snedvridning av konkurrensen på marknaden, anser BP på samma sätt att denna snedvridning späder på den snedvridning som det franska programmet medför. Vidare menar BP att det är viktigt att beakta andra projekt som avser bioetanol inom gemenskapen.

(358) Eftersom det franska programmet inte har haft de effekter på den franska marknaden som BP påstår är det svårt att vidhålla att sådana effekter genom spridningseffekter skulle ha kunnat uppstå utanför den franska marknaden.

(359) Som stöd för sin tes hänvisar BP också till motiveringen till förslaget till rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter: kommissionen har här uttryckt sig tillräckligt klart om den ökade konkurrensen på den gemensamma marknaden för etanol. BP nämner inte att syftet med förordningen i huvudsak är att reagera på importen från tredje land, och det är bara i förbigående som man i motiveringen till förordningen nämner syntetisk alkohol.

(360) Kommissionen noterar här att importen från tredje land ökat sedan 1995 - det år då man i enlighet med avtalen från Uruguay-rundan sänkte tullarna med 30 procent (importen ökade från cirka 400000 hektoliter 1995 till drygt 1,1 miljoner hektoliter 1999). Den ökade importen har fått stora återverkningar på gemenskapsmarknaden eftersom den till stor del (80 procent) sker tullfritt och ofta subventioneras av berörda länder.

(361) Dessutom importeras allt mer alkohol som alkoholblandningar och denaturerad alkohol som är belagd med klart lägre tullar. Då den väl importerats kan alkoholen i dessa blandningar extraheras och användas i traditionella syften.

(362) Det bör också påpekas att man sedan januari 2000, då tullfrihet infördes för spritdrycker, kan importera alkohol som spätts ut med vatten enligt tulltaxenumret för vodka i bulk. Denna förändring innebär en risk att man extraherar alkoholen efter import och därmed undkommer den tull som är tillämplig på alkohol.

(363) Det är dessa skäl och inte det faktum att det förekommer skattenedsättningar till förmån för biobränslen som föranlett kommissionen att föreslå att man inrättar en gemensam organisation av marknaden för jordbruksetanol.

(364) Det är därför som kommissionen i det 17:e skälet i sitt förslag till förordning menar att förordningen "bör tillämpas med hänsyn till att försörjningen av Europeiska unionens marknad för etanol som framställts såväl av jordbruksprodukter som av andra produkter sker utan restriktioner, utom när det gäller spritdrycker". I detta syfte anges i samma skäl att man vid tillämpningen av förordningen inte bör införa några åtgärder som innebär att endera av dessa etanoltyper diskrimineras.

(365) BP kräver vidare att kommissionen i sitt slutliga beslut skall inbegripa villkoret att bränsleetanol måste framställas i en anläggning som är skild från eventuella anläggningar för framställning av etanol avsedd för den traditionella marknaden, eller - i den händelse att en sådan åtskillnad inte är möjlig - att kapacitetsbegränsningar införs för att neutralisera de fördelar som beskrivs i punkt 85 i detta beslut, särskilt skalekonomiska fördelar. Detta krav är dock inte motiverat utifrån de uppgifter som kommissionen har tillgång till. Några skalekonomiska fördelar tycks i praktiken inte förekomma: den spektakulära och stadiga ökning av produktionen av bränsleetanol som skedde i Frankrike mellan 1991 och 1999 tack vare det statliga stödet har inte inneburit någon liknande ökning av produktionen av jordbruksetanol som inte är avsedd som bränsle. Produktionen av bioetanol exklusive bränsleetanol ökade under perioden från 3565891 hektoliter till 3724739 hektoliter, det vill säga med 0,07 procent, medan produktionen av syntetisk etanol ökade med 4,86 procent. Med tanke på utvecklingen på området och på att beslut 2002/266/EG begränsar stödprogrammets varaktighet på det sätt som redovisas i punkt 385 i detta beslut, anser kommissionen att ett sådant villkor som BP föreslår inte står i proportion till risken att konkurrensen indirekt skulle snedvridas till följd av att nya ETBE-anläggningar godkänns i Frankrike före den 31 december 2003. Denna analys påverkar dock inte kommissionens syn på eventuella skattenedsättningar till förmån för biobränslen som Frankrike beviljar efter den period som omfattas av beslut 2002/266/EG.

(366) Mot denna bakgrund anser kommissionen att den skattefördel som beviljats bioetanol avsedd som bränsle inte har några negativa effekter på marknaden för syntetisk etanol, och att den rådande situationen därför inte inverkar negativt på den intressebalans som underförstått skall uppnås enligt artikel 87.3 c när det gäller det allmänna intresse som det aktuella programmet syftar till att tillgodose.

2.5 Kompensation för merkostnader för framställningen av en icke-fossil energikälla

(367) ETBE som framställs av förnybara energikällor förutsätter stöd för att vara affärsmässigt hållbar. Stödet är nödvändigt för inköp av etanol som annars inte skulle framställas. I själva verket innebär de jordbruksprodukter som används som råvara att bioetanolen inte är konkurrensmässig. Jordbrukarna hör till de aktörer som indirekt gynnas av ETBE-produktionen. I beslut 97/542/EG konstateras i samma anda att "om man tittar på systemet ur ekonomisk synvinkel, så framgår det att den största effekten av stödet passerat via tillverkarna ... till producenterna av råvarorna, i deras egenskap av indirekta stödmottagare".

(368) Med tanke på detta kostnadshandikapp skulle bara en oklok investerare i bioetanol ha några illusioner när det gäller hans möjligheter att konkurrera med producenter av syntetisk etanol.

(369) Det bör också noteras att det granskade programmet tvingar godkända anläggningar för biobränsle att framställa en viss mängd biobränsle under en viss tid liksom att garantera sina råvaruleveranser. För att störningar skall uppstå på marknaden krävs det inte bara att det aktuella programmet leder till att det framställs ett överskott av bioetanol avsedd för bio-ETBE, utan också detta överskott av bioetanol säljs till ett tillräckligt lågt pris för att kunna konkurrera ut syntetisk etanol. BP har inte lagt fram några bevis för att visa att detta skulle ske. En uppskattning visar på en kostnad på 60 euro per fat jämfört med 20 euro för bensin (syntetisk etanol är precis som bensin ett derivat av råolja), vilket visar att bioetanol har en kostnadsnackdel jämfört med petrokemiska produkter.

(370) Det faktum att etanol medges en skattenedsättning på 3,29 franska franc per liter innebär inte att bara denna produkt åtnjuter stödet(41). Stödet beviljas bara för framställning av ETBE. Detta förutsätter att producenten inte bara köper bioetanol, utan även isobutylen, och omvandlar dessa råvaror till ETBE. För att erhålla ett stöd på 3,29 franska franc måste ETBE-producenten bära en kostnad som inte begränsar sig till kostnaden per liter etanol. Enligt de uppgifter kommissionen förfogar över uppgår produktionskostnaden för bioetanol, inbegripet dehydrering, till cirka 3700 franska franc per ton(42). Kostnaderna för de råvaror som behövs för att framställa ett ton ETBE uppgår sålunda till cirka 2000 franska franc för etanol och 640 franska franc för isobutylen, till vilket också skall läggas cirka 650 franska franc i produktionskostnader, det vill säga totalt 3300 franska franc per ton. Ett ton ETBE undantas från TIPP till ett belopp på 1960 franska franc, vilket sänker dess pris till 1340 franska franc. Detta pris ligger ändå en bit över priset på blyfri bensin (som uppgår till cirka 1200 franska franc per ton).

(371) Kommissionen anser dessutom att man i en jämförelse som grundar sig på prisskillnaden gentemot MTBE bortser från att programmets grundläggande syfte inte är att främja användningen av en viss syreförening, utan snarare att främja användningen av biobränslen. Målet är inte att övertyga dem som redan använder MTBE att gå över till ETBE, utan att främja användningen av förnybar och miljövänlig ETBE som tillsatsämne i bensin. Att använda ETBE är också det enda sättet att delvis ersätta bensin som inte påverkar konsumenterna negativt.

2.6 Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön

(372) Enligt bestämmelserna i punkt 82 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön kommer kommissionen att tillämpa bestämmelserna i dessa riktlinjer på alla anmälda stödplaner om vilka den har att fatta beslut från tidpunkten för offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, även om planerna anmälts före detta offentliggörande. För oanmälda stödplaner tillämpar kommissionen de riktlinjer som gällde då stödet beviljades om detta skedde före offentliggörandet av riktlinjerna.

(373) I det aktuella ärendet - där kommissionens ursprungliga beslut att inte göra några invändningar mot en stödplan som Frankrike anmält överklagats inom föreskrivna tidsfrister(43) - innebär förstainstansrättens beslut av den 27 september 2000 att upphäva detta beslut att kommissionen nu handlägger ett stöd som genomförts i strid mot artikel 88 i fördraget.

(374) Kommissionen skall därför inte tillämpa de nuvarande riktlinjerna, utan de som gällde då det granskade programmet genomfördes, nämligen de riktlinjer som offentliggjordes i mars 1994(44). Dessa innehåller inga särskilda regler för driftsstöd till förmån för förnybara energikällor, vilka skall bedömas enligt egna förtjänster (punkt 2.3). Då det inte finns några sådana regler måste kommissionen bedöma stödet direkt utifrån fördraget. Den anser därför att det aktuella programmets egna förtjänster (mot bakgrund av ovanstående) innebär att kommissionen kan konstatera att programmet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(375) Det skall dock understrykas att det i punkt E.3.3 i de nuvarande riktlinjerna anges att stöd till framställningen av förnybara energikällor i allmänhet också utgör stöd till skydd för miljön som sannolikt skulle godkännas av kommissionen. Detta gäller särskilt enligt de villkor som anges i punkt 60 i riktlinjerna, där följande föreskrivs:

"Till skillnad från andra förnybara energikällor kräver biobränslen relativt sett mindre investeringar, medan driftskostnaderna vid en anläggning som utnyttjar biobränslen är större. Kommissionen kommer därför att godta driftsstöd som överskrider investeringskostnaderna, om medlemsstaten i fråga kan visa att företagens totala kostnader efter avskrivning av anläggningen fortfarande överskrider marknadspriset på energin."

(376) Kommissionen anser här att Frankrike har inkommit med tillräckliga upplysningar för att visa att kostnaderna för att framställa ETBE överskrider marknadspriset på energi från fossila energikällor.

2.7 Konsekvenser av förstainstansrättens beslut av den 27 september 2000 när det gäller granskningen av huruvida Frankrikes skattebefrielse för ETBE är förenlig med den gemensamma marknaden

(377) Mot bakgrund av ovanstående och efter att ha granskat Frankrikes skattebefrielse för ETBE, kommer kommissionen till samma slutsats som den gjorde i sitt ogiltigförklarade beslut av den 9 april 1997. Den anser med andra ord att denna skattebefrielse kan omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 c i fördraget i dess egenskap av stöd avsett att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eftersom det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Efter förstainstansrättens beslut av den 27 september 2000 kan kommissionen dock inte förklara det aktuella programmet förenligt med den gemensamma marknaden utan att överskrida sina befogenheter enligt artikel 88.3 i fördraget, eftersom stödprogrammet inte uppfyller de krav som anges i artikel 8.2 d i direktiv 92/81/EEG såsom denna artikel tolkats av förstainstansrätten.

(378) I sitt beslut uppger förstainstansrätten att det inte fanns några hinder för att rådet, i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG, fattade beslut om skattebefrielser för att främja biobränslenas genomslag på marknaden.

(379) De franska myndigheterna har tagit konsekvenserna av förstainstansrättens beslut av den 27 september 2000, och har enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG inkommit till kommissionen med en ansökan om att få tillämpa ett undantag från den inhemska konsumtionsskatten för metylestrar av vegetabiliska oljor och derivat av etanol vars alkoholbeståndsdel framställts av jordbruksprodukter.

(380) Enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG får rådet genom enhälligt beslut på kommissionens förslag tillåta en medlemsstat att införa ytterligare regler om skattebefrielse eller nedsättning av punktskatten som motiveras av speciella hänsyn.

(381) Den 11 december 2001 antog kommissionen texten till ett förslag till rådets beslut enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG att ge Frankrike tillstånd att från den 1 november 1997 till den 31 december 2003 tillämpa en differentierad punktskattesats dels för derivat av etylalkohol vars alkoholbeståndsdel framställts av jordbruksprodukter och som inblandats i premiumbensin och bensin, dels för blandningar metylestrar av vegetabiliska oljor som inblandats i eldnings- och dieselolja. Den 25 mars 2002 gav rådet genom sitt beslut 2002/266/EG enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG Frankrike tillstånd att under perioden 1997-2003 tillämpa en differentierad punktskattesats på biobränslen.

(382) För att kunna bevilja nedsatt punktskatt för de aktuella biobränslena skall de franska myndigheterna senast den 31 december 2003 utfärda ett godkännande till berörda produktionsenheter. Godkännandet får ha en längsta giltighet på sex år från dagen för dess utfärdande. Den nedsättning som beviljas genom tillståndet får tillämpas efter den 31 december 2003 till dess att tillståndets giltighetstid upphör. Den får inte förlängas.

(383) Dessutom skall nedsättningarna av punktskatterna anpassas till utvecklingen av råvarupriserna så att de inte leder till en överkompensation av merkostnaderna för framställning av biobränslen.

2.8 Slutsats efter granskningen av programmets förenlighet

(384) Efter att ha granskat frågan huruvida skattebefrielsen för ETBE är förenlig med den gemensamma marknaden anser kommissionen att denna skattebefrielse kan omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 c i fördraget. Kommissionen konstaterar här att stödet syftar till att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter och inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Den konstaterar också att rådet genom sitt beslut 2002/266/EG enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG har gett Frankrike tillstånd att tillämpa en differentierad punktskattesats på biobränslen.

(385) Med tanke på förstainstansrättens beslut av den 27 september 2000 anser kommissionen att stödets förenlighet med den gemensamma marknaden avser det stödprogram som rådet godkänt, nämligen ett program som bara omfattar de produktionsenheter för biobränsle som fått ett godkännande av de franska myndigheterna senast den 31 december 2003. Dessutom skall följande villkor i rådets beslut uppfyllas:

- Dessa tillstånd skall ha en giltighetstid på högst sex år räknat från den dag då de utfärdas. Den nedsättning som beviljas genom tillståndet får tillämpas efter den 31 december 2003 till dess att tillståndets giltighetstid upphör. Den får inte förlängas.

- Nedsättningarna av punktskatterna skall anpassas till utvecklingen av råvarupriserna så att de inte leder till en överkompensation av merkostnaderna för framställning av biobränslen.

(386) För att se till att detta beslut efterlevs är det lämpligt att fastställa en särskild skyldighet för Frankrike att lägga fram årliga rapporter om de produktionsenheter för biobränsle som erhållit ett godkännande av de franska myndigheterna senast den 31 december 2003. Man bör följaktligen uppmana de franska myndigheterna att varje år lämna uppgifter om de godkända produktionsenheterna (firma, geografisk belägenhet och nationalitet), totala godkända volymer, de volymer som de godkända produktionsenheterna tilldelats samt de volymer för vilka dessa ansökt om godkännande. Kommissionen skall i förekommande fall också underrättas om skälen till att myndigheterna bedömt vissa ansökningar om godkännande som otillåtliga eller till att de inte utfärdat godkännande för de volymer som ansökts.

VII. SLUTSATS

(387) Kommissionen drar slutsatsen att de föreslagna reglerna om differentierade punktskatter, såsom de anmälts av de franska myndigheterna, inte snedvrider konkurrensen och inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, eftersom reglerna varken innehåller några diskriminerande kriterier för att företagen skall anses stödberättigade eller några skönsmässiga bedömningsgrunder för beviljande av skattebefrielse och godkännande. Reglerna kan således beviljas det undantag som avses i artikel 87.3 c, eftersom de syftar till att underlätta utvecklingen av vissa verksamheter och ingår i en strategi för att minska beroendet av olja som energikälla, utveckla alternativa energikällor och använda jordbruksresurser bättre.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Frankrike genomfört i form av nedsatt inhemsk skatt på oljeprodukter (taxe intérieure sur les produits pétroliers, TIPP) till förmån för vissa produkter som utvunnits ur vegetabiliska råvaror, och som är avsedda att inblandas i bränslen, är förenligt med den gemensamma marknaden i den mån det beviljas inom de gränser och enligt de former som godkänts genom beslut 2002/266/EG.

Artikel 2

Frankrike skall varje år lämna uppgifter om de godkända produktionsenheterna (firma, geografisk belägenhet och nationalitet), totala godkända volymer, de volymer som de godkända produktionsenheterna tilldelats samt de volymer för vilka dessa ansökt om godkännande.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Bryssel den 15 maj 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 60, 24.2.2001, s. 4.

(2) REG 2000, s. II-3145.

(3) SG(97) D/3266.

(4) Kommissionen har överklagat detta beslut.

(5) Se fotnot 1.

(6) Utöver BP och Förenade kungariket inkom följande parter med sina synpunkter (efter ankomstdag): AGPB Cérealiers de France, Ethanol Union, Sofiproteol, Ethanol Holding, Union SDA, Agence de l'environnement et de la maîtrise de l'énergie, SAF Agriculteurs de France, Saint Louis Sucre, DRC, Syndicat National des Producteurs d'Alcool Agricole, Association pour le Développement des Carburants Agricoles, Sucrerie de Touri, Sucrerie Bourdon, Confédération Générale des Planteurs de Betteraves, Ouest-ETBE, Total Fina Elf samt Nord-ETBE.

(7) I denna skrivelse skickade kommissionen de synpunkter som inkommit från BP och Förenade kungariket översatta till franska.

(8) EGT L 316, 31.10.1992, s. 12.

(9) EGT L 365, 31.12.1994, s. 46.

(10) KOM(2001) 744 slutlig.

(11) EGT L 92, 9.4.2002, s. 22.

(12) Lag nr 97-1239 av den 29 december 1997, Republiken Frankrikes officiella tidning (JORF) av den 29 december och den 30 december 1997, s. 19101.

(13) Detta kriterium avser alla produktionsenheter som har en fast verksamhet, oavsett om de fått ett godkännande i en medlemsstat eller inte.

(14) EGT L 197, 30.7.1994, s. 4. I artikel 2 i denna förordning anges att "en reserv om högst 110000 ton skall införas för att täcka produktionen i Tyskland regleringsåret 1996/97, förutsatt att sådan produktion härrör från investeringar som oåterkalleligen gjorts före den 31 januari 1994". Genom att anta ett liknande förhållningssätt som kommissionen antagit inom ramen för denna förordning kommer Frankrike att undersöka om det redovisade investeringsprojektet är oåterkalleligt.

(15) EGT C 350, 19.11.1997, s. 26.

(16) De franska bestämmelserna grundar sig på artikel 25 i den ändrade budgetlagen för 1997, på dekret nr 98-309 av den 22 april 1998 om fastställande av villkoren för deltagande i anbudsförfarandet rörande övergång till inhemsk förbrukning på franskt territorium av biobränslen som omfattas av nedsättning av TIPP samt på kungörelsen av den 22 april 1998 rörande inrättandet av en kommitté för granskning av ansökningar om tillstånd från produktionsenheter för biobränsle.

(17) Till detta skall läggas estrar av vegetabiliska oljor, som dock inte behandlas i detta beslut.

(18) Linjär avskrivning på tio år.

(19) Då de inte har uppgifter om ett större antal produktionsenheter kan de franska myndigheterna bara redovisa kvoter för företag med godkännande i Frankrike.

(20) Se fotnot 6. BP har redogjort för argumenten i sina synpunkter i samband med ett sammanträde den 29 januari 2002 hos kommissionen i Bryssel.

(21) KOM(2001) 101.

(22) EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.

(23) Société Cristal Union, Sucrerie Corporative Agricole de Bourdon, Sucreries Distilleries des Hauts de France, Sucrerie de Toury, Société Vermandoise Industries, Société Saint-Louis Sucre, Société Agricole de la Vallé de Loing och Société Dislaub.

(24) Källa:

Frankrikes officiella tidning (JORF) och generaldirektoratet för tullavgifter och indirekta skatter.

(25) Källa: Frankrikes officiella tidning (JORF) och generaldirektoratet för tullavgifter och indirekta skatter.

(26) EGT L 316, 31.10.1992, s. 19.

(27) Se bland annat EG-domstolens domar av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot den höga myndigheten, (Rec. 1961, s. 3, av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana, Rec. 1980, s. 1205, och av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco exterior de Espana, punkt 14, Rec. 1994, s. I-877.

(28) Ovannämnda dom i mål C 387/92, Banco Exterior de España (se fotnot 27).

(29) Denna slutsats påverkas inte heller om stödet är relativt litet, om mottagarens verksamhet är liten och om denne har en mycket liten andel av gemenskapsmarknaden, om mottagaren rent av saknar exportverksamhet eller om mottagaren exporterar hela sin produktion utanför gemenskapen.

(30) EGT L 76, 23.3.1992, s. 1.

(31) EGT L 193, 29.7.2000, s. 73.

(32) EGT L 222, 12.8.1997, s. 26.

(33) EGT L 334, 12.12.1985, s. 20-22.

(34) EGT L 235, 18.9.1993, s. 41.

(35) KOM(96) 576.

(36) KOM(97) 599 slutlig.

(37) KOM(2000) 769 slutlig.

(38) KOM(2001) 547 slutlig.

(39) KOM(2001) 547 slutlig.

(40) Volkswirtschaftliche Aspekte einer Herstellung von Biodiesel in Deutschland. IFO-Institut für Wirtschaftsforschung - Andra europeiska forumet om biobränslen för transporter, september 1996.

(41) Det handlar alltså inte om en "stödnivå" såsom BP felaktigt påstår, eftersom begreppet stödnivå bara används i fråga om investeringsstöd.

(42) I facktidningen Curriere Vitivinicolo, som utges av det italienska vinhandelsförbundet, publiceras regelbundet priset på etanol framställd av etanol och spannmål. I den tidning som gavs ut den 6 juni 2001 uppgavs ett pris på 59,39 euro per hektoliter melassalkohol och på 64,56 euro per hektoliter för spannmålsalkohol.

(43) Se domen av den 14 januari 1997 i mål C-169/95, Spanien mot kommissionen (Pyrsa), REG 1997, s. I-135, punkt 53.

(44) EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.