Kommissionens beslut

av den 19 juli 2000

om det statliga stöd som Österrike beviljat Lenzing Lyocell GmbH & Co. KG

[delgivet med nr K(2000) 2454]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2001/102/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med ovan nämnda bestämmelser(1) ha gett berörda parter tillfälle att inkomma med synpunkter, med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE OCH FAKTA

(1) Genom olika skrivelser och i flera diskussioner under åren 1994 och 1995 underrättade Österrike Eftas övervakningsmyndighet och kommissionen om sin avsikt att bevilja Lenzing Lyocell GmbH & Co. KG, Heiligenkreuz (nedan kallat LLG), statligt stöd. LLG tillhör den österrikiska Lenzingkoncernen, en internationellt ledande tillverkare av viskosfiber. År 1995 började LLG bygga en ny produktionsanläggning i Business Park Heiligenkreuz-Szentgotthard (nedan kallad Business Park) för att tillverka lyocell, en ny form av syntetisk textilfiber som framställs av naturlig cellulosa. Endast Lenzing AG och den brittiska kemikoncernen Courtaulds plc(2) har patenträttigheter för att tillverka detta slags fiber. Business Park är ett gränsöverskridande projekt i samarbete mellan Österrike och Ungern. LLG:s anläggning ligger i delstaten Burgenland, det enda stödområdet i Österrike enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget. Investeringarna uppgår till 138 miljoner euro.

(2) Österrike hade för avsikt att bevilja stöd till investeringar med en stödnivå på upp till 40 procent i enlighet med den regionala stödordning som godkänts som nr N 589/95. Som svar på Österrikes skriftliga fråga av den 30 augusti 1995 underrättade kommissionen genom en skrivelse av den 5 oktober 1995 Österrike om att det inte krävs någon individuell anmälan om bidragen beviljas inom ramen för denna godkända regionala stödordning. Kommissionen framhöll även för Österrike att den på förhand skall informeras om övertagande av statliga garantier.

(3) Genom en skrivelse av den 21 april 1997 lämnade Österrike till kommissionen ansökningsformulär för ERUF:s samfinansiering av två stora investeringsprojekt i Business Park, som skulle genomföras av företagen Business Park Heiligenkreuz (nedan kallat BPH) och Wirtschaftspark Heiligenkreuz Servicegesellschaft mbH (nedan kallat WHS). I dessa dokument förklarade Österrike att LLG:s intressen skulle haft stor betydelse för BPH:s utvecklingsarbete i Business Park. Österrike förklarade dessutom att WHS skulle investera i en central för infrastrukturtjänster för att tillhandahålla i första hand LLG infrastrukturtjänster som elektricitet, ånga, vatten, kylvatten, tryckluft och rening av avloppsvatten. Österrike uppgav även att Burgenland skulle bli tvunget att bevilja WHS bidrag för att täcka förväntade negativa kapitalflöden på grund av tillhandahållandet av infrastrukturtjänster till fasta priser under 30 år.

(4) Kommissionen började därför undersöka ärendet på nytt och underrättade genom en skrivelse av den 23 december 1997 Österrike om att fallet registrerats som icke anmält statligt stöd. Trots ytterligare möten och korrespondens kvarstår kommissionens betänkligheter. Beträffande en del av stöden hävdar Österrike att de beviljats inom ramen för befintliga stödordningar.

(5) Den 14 oktober 1998 beslutade kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget. Den 29 oktober 1998 underrättade kommissionen Österrike om sitt beslut. Beslutet gäller följande åtgärder:

a) Statliga garantier för bidrag och lån till ett belopp av 50,3 miljoner euro.

b) Lågt markpris på 4,4 euro per m2 för 120 ha industrimark.

c) Garantier för fasta priser under 30 år för infrastrukturtjänster (el, gas, vatten osv.).

(6) I samma skrivelse förelade kommissionen Österrike att översända de uppgifter som krävs för att bedöma vissa åtgärder, som enligt uppgift från Österrike ingår i befintliga eller godkända stödordningar.

(7) Kommissionens beslut offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3). Fem berörda parter inlämnade synpunkter till kommissionen, som vidarebefordrade dem till Österrike. De genomgående negativa synpunkterna hade inlämnats av tre konkurrenter, en organisation för fibertillverkare och Förenade kungarikets ständiga representation till Europeiska unionen.

(8) Österrike besvarade kommissionens skrivelse av den 29 oktober 1998 genom skrivelser av den 15 mars samt 16 och 28 april 1999. Av dessa skrivelser framgår det otvetydigt att flera av stödåtgärderna inte ingår i någon godkänd eller befintlig stödordning. Kommissionen måste därför undersöka dessa stöd som nya stöd enligt artikel 87 i EG-fördraget. Dessutom hade miljöskyddsstödet uppenbarligen inte beviljats med korrekt tillämpning av den österrikiska miljöskyddslagen(4). Eftersom den preliminära granskningen dessutom ledde till allvarliga tvivel på att dessa stödåtgärder var förenliga med den gemensamma marknaden, beslutade kommissionen den 23 juni 1999 att utvidga det formella granskningsförfarandet till följande åtgärder:

a) Ad hoc-investeringsstöd för markförvärvet till ett belopp av 0,4 miljoner euro.

b) Ett öronmärkt kapitaltillskott i form av passivt delägande till ett belopp av 21,8 miljoner euro, som skulle förfalla till betalning först efter 30 år och ge en avkastning på 1 procent per år.

c) Tillhandahållande av stöd till ett okänt belopp för att skapa en för företaget skräddarsydd infrastruktur.

d) Stöd till miljöskydd till ett belopp av 5,4 miljoner euro, som eventuellt beviljats med en felaktig tillämpning av miljöskyddslagen.

(9) Kommissionens beslut att utvidga förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(5). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med synpunkter på beslutet. Kommissionen har erhållit synpunkter från tre berörda parter, två industriförbund, som bedömde åtgärderna positivt, och Förenade kungarikets representation, som uttalade sig negativt om dem.

(10) I en skrivelse av den 4 oktober 1999 kommenterade Österrike dessa synpunkter och översände efter ännu ett möte med kommissionens avdelningar den 8 december 1999 ytterligare uppgifter genom skrivelser av den 25 februari 2000 och den 27 april 2000.

(11) Förutom stöden till de åtgärder som nämns i skäl 5, 6 och 8, som undersökts av kommissionen i ett formellt granskningsförfarande, har LLG fått del av ytterligare finansiella åtgärder. Det rör sig om ett bidrag från delstaten Burgenland till ett belopp av 24,7 miljoner euro, varav 14 miljoner euro beviljats enligt den regionala stödordning som godkänts som nr N 589/95 under beteckningen "investeringsbidragsprogram för Burgenland" (Investitionszulagenprogramm des Burgenlandes). Dessutom har 12,6 miljoner euro tillhandahållits enligt lagen om utbildning av nya anställda (Bundesarbeitsgesetz für die Ausbildung von neuen Mitarbeitern). Slutligen bedöms ett bidrag på 0,8 miljoner euro för utbildningsåtgärder som allmän åtgärd, som inte utgör något stöd. I besluten att inleda respektive utvidga det formella granskningsförfarandet framhöll kommissionen att det totala beloppet av alla stödåtgärder tycks överskrida den högsta tillåtna nivån för regionalstöd, dvs. en nettobidragsekvivalent på 40 procent.

2. BESKRIVNING AV FINANSIERINGSÅTGÄRDERNA

(12) Åtgärd 1: Statliga garantier för bidrag och lån till ett belopp av 50,3 miljoner euro:

I sitt beslut att inleda förfarandet betvivlade kommissionen att LLG betalat marknadsmässiga räntor för flera garantier och att dessa garantier beviljats enligt befintliga eller godkända stödordningar. Genom skrivelser av den 15 mars 1999 samt 24 februari och 27 april 2000 meddelade Österrike följande uppgifter om de statliga garantier för bidrag och lån som övertagits:

a) Det statligt ägda företaget Wirtschaftsservice Burgenland AG (nedan kallat WiBAG) beviljade den 2 juli 1996 enligt en godkänd stödordning(6) (nedan kallad garantiförordningen) LLG en garanti för ett lån på 14,5 miljoner euro från Europeiska återuppbyggnadsprogrammet (nedan kallat ERP). Denna garanti löper till utgången av 2004 och gäller två linjärt degressiva, ännu icke amorterade krediter.

b) Ett konsortium av affärsbanker och offentligt ägda banker, bland dem Erste Bank ch Hypo-Bank Burgenland AG, övertog den 28 juni 1996 garantin för ett ERP-lån på 21,8 miljoner euro, som liksom den i punkt a nämnda garantin löper till utgången av 2004.

c) Den 18 oktober 1996 ställde WiBAG en garanti för ett lån på 1,4 miljoner euro, som utbetalades som räntebidrag till LLG från ERP-fonden. Garantin kan endast tas i språk om LLG inte uppfyller sina avtalade förpliktelser i samband med bidraget.

d) Den 17 december 1996 övertog WiBAG garantin för ett bidrag på 10,35 miljoner euro, som beviljats av förbundsministeriet för arbete och sociala frågor Bundesministerium für Arbeit und Soziales).

e) Den 23 december 1996 och den 8 juli 1997 ställde WiBAG ytterligare en garanti för ett bidrag på 2,25 miljoner euro, som förbundsministeriet för arbete och sociala frågor beviljat i samband med EU:s samfinansiering av regionala stödåtgärder.

(13) Åtgärd 2: Lågt markpris på 4,4 euro per m2 för 120 ha industrimark:

I ett avtal (nedan kallat Burgenlandavtalet), som undertecknades av delstaten Burgenland den 21 mars 1995 och av LLG den 14 juni 1995, gjorde delstaten vissa åtaganden. Ett av dessa åtaganden enligt Burgenlandavtalet gällde tillhandahållande av minst 100 ha mark, som lämpade sig för LLG:s industriella ändamål och inte skulle kosta mer än 4,4 euro per m2. I ett tilläggsprotokoll gick delstaten Burgenland med på att på samma villkor ställa till förfogande "mer" mark.

(14) Genom en skrivelse av den 19 september 1995 meddelade Österrike att LLG den 29 maj 1995 direkt av flera privata markägare förvärvat ett markområde på 120 ha till ett pris av 4,4 euro per m2. I de dokument som överlämnades den 21 april 1997 förklarade Österrike att BHP planerar försäljning av markområden med järnvägsanslutning i Business Park för 32,5 euro per m2 och av mark utan järnvägsanslutning för 25,3 euro per m2. Kommissionen hyste därför allvarliga tvivel på att ett markpris på 4,4 euro per m2 kan anses vara marknadsmässigt.

(15) Genom en skrivelse av den 15 mars 2000 klargjorde Österrike att alla markområden i byggnadsplanen betecknades som jordbruksmark då avtalsförhandlingarna mellan LLG och de privata markägarna inleddes. Då avtalet undertecknades, dvs. den 29 maj 1995, omklassificerades marken som industrimark. Den mark som LLG övertog var helt oexploaterad och företaget måste själv ombesörja den infrastruktur som krävdes på området.

(16) Åtgärd 3: Garantier för fasta priser under 30 år för infrastrukturtjänster:

Enligt punkt 6 i tilläggsprotokollet till Burgenlandavtalet åtog sig delstaten Burgenland att tillhandahålla infrastrukturtjänster såsom el, ånga, vatten, kyla, tryckluft och omhändertagande av avloppsvatten och avfall. För samtliga dessa tjänster garanterade delstaten Burgenland fasta priser under 30 år, som skulle basera sig på de genomsnittliga elpriserna i EU.

(17) Österrike förklarade att sådana garantier om fasta priser var nödvändiga då Business Park utvecklades, men att de ändå var marknadsmässiga. Österrike framhöll särskilt att infrastrukturtjänsterna skulle tillhandahållas av privata företag och att priserna därför måste anses vara marknadsmässiga.

(18) I sitt beslut av den 14 oktober 1998 om att inleda ett formellt granskningsiörfarande krävde kommissionen belägg för att priserna var marknadsmässiga. Detta krav grundade sig framför allt på att följande omständigheter enligt kommissionens uppfattning tydde på att priserna i verkligheten inte var marknadsmässiga:

a) Ett privat distributionsföretag skulle inte ha slutit avtal om leverans av infrastrukturtjänster, enligt vilket fasta priser under 30 år garanterades, i synnerhet som LLG hade möjlighet att häva avtalet redan efter fem år.

b) I ansökan om samfinansiering från ERUF uppgav Österrike att delstaten Burgenland skulle bli tvungen att bevilja WHS som driver centralen för infrastrukturtjänster bidrag för att täcka förväntade negativa kapitalflöden på grund av tillhandahållandet av dessa tjänster åt LLG.

(19) Kommissionen uppmanade Österrike att påvisa att LLG betalar WHS marknadsmässiga priser, inklusive avskrivningar på de materiella tillgångarna i centralen för infrastrukturtjänster. Detsamma krävdes beträffande anläggningen för rening av avloppsvatten som drivs av Abwasserverband Bezirk Jennersdorf.

(20) I en skrivelse av den 25 februari 2000 presenterade Österrike en förklaring från LLG, i vilken företaget avstod från samtliga prisgarantier för alla infrastrukturtjänster.

(21) Åtgärd 4: Ad hoc-investeringsstöd till ett belopp av 0,4 miljoner euro för markförvärvet:

Enligt bestämmelserna i artikel 2 punkt 2.2 i Burgenlandavtalet beviljade delstaten Burgenland 0,4 miljoner euro för markförvärvet. Beloppet utbetalades till LLG den 16 oktober 1995.

(22) I en skrivelse av den 15 mars 1999 förklarade Österrike att stödet beviljades som ad hoc-stöd och inte enligt en godkänd eller befintlig stödordning. Vidare uppgav Österrike att stödet var ett investeringsstöd, som berättigas av det regionala ändamål som anges i Burgenlandavtalet. I sitt beslut av den 23 juni 1999 om utvidgning av det formella granskningsförfarandet begärde kommissionen ytterligare motiveringar för den regionala betydelsen av det investeringsstöd, som LLG fick för markförvärvet.

(23) Åtgärd 5: Ett öronmärkt kapitaltillskott i form av passivt delägande till ett belopp av 21,8 miljoner euro, som förföll till betalning först efter 30 år och skulle ge en avkastning på 1 procent per år:

Den 28 juni och den 13 juli 1995 undertecknade WiBAG och LLG ett avtal om passivt delägande, enligt vilket WiBAG skjuter till kapital till ett belopp av 21,8 miljoner euro. WiBAG skall få en avkastning på 1 procent per år på det kapital företaget tillskjutit i form av passivt delägande. Såsom fastställs i det sista tilläggsavtalet kommer WiBAG efter 30 år att kräva en marknadsmässig ränta på sitt kapital. Kapitalet i form av passivt ägande liknar ett ränteförmånligt lån med en löptid på 30 år. Österrike förklarade att man med hänsyn till den ovanligt låga avkastningen uppenbart måste anta att WiBAG inte handlade som en privat investerare.

(24) I en skrivelse av den 15 mars 1999 förklarade Österrike att kapitaltillskottet inte beviljats enligt en befintlig eller godkänd stödordning. Såsom framgår av dess beslut av den 23 juni 1999 undersökte kommissionen i granskningsförfarandet därför stödet som ett ad hoc-stöd i den mening som avses i bestämmelserna i artikel 87 i EG-fördraget. Av avtalet om det passiva delägandet framgår det inte tydligt att det tillhandahållna kapitalet skall användas för investeringar. Dessutom påpekade kommissionen att det i avtalet som förutsättning för kapitaltillskottet varken fastställts investeringskostnader eller någon investeringsplan. Slutligen ansåg kommissionen att motiveringen av stödet med ett regionalt ändamål var otillräcklig.

(25) Åtgärd 6: Tillhandahållande av stöd till ett okänt belopp genom skapande av en för företaget skräddarsydd infrastruktur:

I artikel 4 i Burgenlandavtalet åtog sig delstaten Burgenland att uppföra den infrastruktur som krävs för att ge LLG tillgång till el, vatten, tele, hantering av avloppsvatten och avfall samt ge tillträde till produktionsorten genom anläggning av vägar och järnväg. Man kom överens om att delstaten Burgenland skulle bära kostnaderna för infrastrukturinvesteringarna. BPH genomförde utvecklings- och infrastrukturåtgärderna i Business Park och övertog kostnaderna för detta. BPH säkerställde tillträde till produktionsorten för LLG genom att bygga vägar och järnvägsanslutning och ombesörjde tillgång till vatten, avloppssystem, el- och gasanslutningar samt teleledningar. I Österrike måste företagen i allmänhet betala en avgift för statliga utvecklings- och infrastrukturåtgärder.

(26) Österrike har konsekvent hävdat att dessa investeringar i infrastruktur inte utgjorde något statligt stöd till LLG, eftersom alla företag i Business Park kan utnyttja infrastrukturen. Kommissionen ansåg att man, som framgår av Österrikes skrivelse av en 21 april 1997, vid utvecklingsarbetet tagit hänsyn till särskilda krav från LLG, och att exempelvis järnvägsanslutningen vid LLG:s produktionsort endast kan användas av LLG. Enligt kommissionens uppfattning drog därför LLG fördel av skapandet av den företagsspecifika infrastrukturen. Vidare förklarade Österrike att BHP är en privat investerare. Kommissionen begärde belägg för detta.

(27) Slutligen hävdade Österrike att LLG endast drog fördel av sin geografiska närhet till den plats där utvecklings- och infrastrukturåtgärderna i Business Park i vilket fall som helst skulle genomföras. Redan i sitt beslut av den 23 juni 1999 hade kommissionen påpekat att den utgående från beskrivningarna av dessa anslutningar och med hänsyn till de aktuella uppgifterna om etablering av andra företag inte hade någon grund för att dra slutsatsen att det rörde sig om allmänna åtgärder riktade till alla företag i Business Park.

(28) Åtgärd 7: Stöd till miljöskydd till ett belopp av 5,4 miljoner euro:

I en skrivelse av den 11 januari 1996 förklarade det statligt ägda Österreichische Kommunalkredit AG (nedan kallat ÖKK) att företaget på Republiken Österrikes vägnar skulle bevilja ett investeringsbidrag för miljöskydd till ett belopp av 5,4 miljoner euro för miljöskyddsinvesteringar till ett belopp av 11,1 miljoner euro. Stödet beviljades enligt artikel 12.5 i miljöskyddslagen och de motsvarande riktlinjerna från 1993 (nedan kallade miljöskyddsriktlinjer) för miljöskyddsåtgärder på företagsnivå. Denna lag och dessa riktlinjer har anmälts till Eftas övervakningsmyndighet som befintligt stöd och registrerats som nr 93/148. Lagen och riktlinjerna var i kraft då bidraget beviljades 1996.

(29) Stödet beviljades i två delbelopp. Det första delbeloppet uppgick till 1,9 miljoner euro och inbegrep en samfinansieringsandel på 50 procent från ERUF för forsknings- och utvecklingsverksamhet. Som andra delbelopp utbetalades 3,6 miljoner euro. Österrike hade presenterat en lista på stödberättigade investeringsposter, som omfattade investeringar i maskiner och processanläggningar. Stödnivån för pilotprojekt är begränsad till 50 procent. I sitt beslut av den 23 juni 1999 hade kommissionen bekräftat denna klassificering som pilotprojekt.

(30) I sitt beslut av den 23 juni 1999 gav kommissionen uttryck för följande tvivel på att den befintliga stödordningen tillämpats korrekt:

a) Enligt miljöskyddsriktlinjerna skall projekt som gör anspråk på stöd till miljöskydd vara förknippade med produktionsmetoder som leder till minskade miljöföroreningar. Kommissionen uppmanade Österrike att visa potentialen hos den ifrågavarande investeringen för att minska miljöföroreningarna, dvs. den nytta för miljön som den kan tillskrivas.

b) För att påvisa LLG-produktionsmetodens nytta för miljön jämfört med traditionella metoder för framställning av viskosfiber, måste Österrike även visa varför bestämda utrustningsobjekt anses vara berättigade till miljöskyddsstöd och hur höga de stödberättigade kostnaderna är.

3. BEDÖMNING AV STÖDÅTGÄRDERNA

(31) Åtgärd 1: Statliga garantier för bidrag och lån till ett belopp av 50,3 miljoner euro:

Österrike har förklarat att garantin för ett belopp av 14,5 miljoner euro, som WiBAG hade beviljat LLG, beviljades enligt en godkänd garantiförordning(7). Den viktigaste förutsättningen enligt denna garantiförordning är kravet att den nya investeringen skall vara innovativ. Eftersom Österrike visat att investeringen gäller en innovativ produkt och en innovativ produktionsmetod, anser kommissionen att detta villkor och andra krav i garantiförordningen är uppfyllda. Åtgärden anses följaktligen höra till en befintlig stödordning.

(32) För att avgöra om den högsta tillåtna nivån för regionalstöd överskridits, beräknar kommissionen garantins stödekvivalent. Vid beräkningen utgår kommissionen från det pris, som gäldenären skulle varit tvungen att betala för en jämförbar garanti under marknadsmässiga förhållanden. Österrike har genom att presentera utlåtanden från Privatbank Oberbank påvisat att en årlig avgift på 0,625 procent skulle motsvara marknadspriset för en sådan garanti för LLG. På grundval av detta och med beaktande av de degressivt graderade summor för vilka garantin skall ges, beräknar kommissionen att stödekvivalenten uppgår till 0,47 miljoner euro.

(33) Beträffande övertagandet av en garanti för ett lån på 21,8 miljoner euro, som hade beviljats av ett konsortium av affärsbanker och offentligt ägda banker, har Österrike klarlagt att LLG betalar en marknadsmässig ränta, dvs. 0,625 procent per år, såsom fastställdes i punkt 32. Därför antar kommissionen att det inte är fråga om något statligt stöd.

(34) Den garanti för ERP-lånet som WiBAG övertog gäller ett bidrag på 1,4 miljoner euro. I skrivelsen från den 15 mars 1999 förklarade Österrike att det endast rör sig om en juridisk överlåtelse mellan ERP-fonden och WiBAG för det fall att LLG inte skulle uppfylla sina avtalsenliga förpliktelser. Österrike har klargjort att det är fråga om en standardklausul i bidragsavtal. Österrike har vidare klargjort att WiBAG:s övertagande av garantin inte var en förutsättning för bidraget från ERP. Därför antar kommissionen att det endast rör sig om en överlåtelse mellan två statliga institutioner av rätten till återkrav av bidraget. Eftersom inga offentliga medel används för denna garanti och LLG inte har någon fördel av den, antar kommissionen att garantin inte utgör något statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(35) Även de två garantier som WiBAG hade gett förbundsministeriet för arbete och sociala frågor för två bidrag på 10,35 miljoner euro respektive 2,25 miljoner euro, gällde överlåtelse av anspråk mellan dessa båda statliga institutioner. Utgående från de skäl som ges för den ovan nämnda åtgärden anser kommissionen att inte heller dessa bidrag utgör något statligt stöd.

(36) Åtgärd 2: Lågt markpris på 4,4 euro per m2 för 120 ha industrimark:

Genom att lägga fram avtal och förklaringar från de viktigaste säljarna har Österrike övertygande visat att företaget köpt markområdena direkt av privatpersoner till ett pris som var minst dubbelt så högt som för jämförbar jordbruksmark. De privata markägarna hade inte fått någon annan ersättning från staten eller från LLG. En del andra markägare hade vägrat att sälja.

(37) Kommissionen har noterat omklassificeringen från jordbruksmark till industrimark i byggnadsplanen. Österrike förklarade att omklassificeringen skett innan köpeavtalen undertecknats av LLG och de privata säljarna. Dessutom påpekade Österrike att LG:s markområde utgjorde en del av helhetsplanen för Business Park, trots att det formellt inte tillhör denna, och att BPH vid samma tid hade betalat samma pris för alla markområden i Business Park. Vidare har Österrike med hjälp av flera jämförande priser visat att det betalda priset var typiskt för industrimark i denna region.

(38) Av dessa synpunkter drar kommissionen slutsatsen att LLG varken drog fördel av företagsspecifika statliga åtgärder eller fick några transfereringar av staten. Det markpris på 4,4 euro per m2 som LLG betalade innehåller följaktligen inget inslag av dolt statligt stöd.

(39) I detta sammanhang har kommissionen även beaktat sin egen bedömning av den omständigheten att företag som i framtiden etablerar sig i Business Park kan förvärva utvecklade markområden, för vilka de måste betala ett sex gånger högre pris än det som LLG måste betala. I sitt svar framhöll Österrike att LLG förvärvat icke utvecklade markområden och att företaget självt måste stå för alla utvecklingskostnader. Dessutom lade Österrike fram beräkningar, investeringsplanen och balansräkningarna för BHP, som genomfört utvecklingsarbetena. Beräkningarna visade att prisskillnaden nästan helt kan förklaras av de utvecklingskostnader som BHP haft. Den återstående delen av prisskillnaden kan enligt uppgift förklaras med skapandet av infrastrukturförbindelserna mellan de enskilda tomterna i Business Park. Eftersom framtida köpare av mark i motsats till LLG måste betala för dessa infrastrukturförbindelser, hade kommissionen ifrågasatt även denna aspekt (se åtgärd 6, skäl 58-60). Österrike förklarade att man är villig att återkräva en betydande andel av kostnaderna för skapandet av infrastrukturen. Följaktligen har alla oklarheter beträffande skillnaderna mellan det markpris som LLG betalat och det väsentligt högre pris som BHP avser att kräva för ytterligare exploaterade markområden i Business Park undanröjts.

(40) Åtgärd 3: Garantier för fasta priser under 30 år för infrastrukturtjänster:

I sitt beslut av den 14 oktober 1998 begärde kommissionen belägg för att de priser som debiterats för tjänsterna är marknadsmässiga. Dessa priser skulle framför allt täcka kostnaderna för avskrivningen av investeringar i materiella tillgångar, som WHS ådragit sig i samband med skapandet av centralen för infrastrukturtjänster och Abwasserverband Bezirk Jennersdorf (nedan kallat ABJ) vid byggandet av anläggningen för rening av avloppsvatten.

(41) Österrike har presenterat följande belägg:

a) En detaljerad modellberäkning som utförts av en ansedd energileverantör, varav framgår att de priser som överenskommits med WHS för infrastrukturtjänsterna överstiger de priser som skulle ha kalkylerats om LLG hade byggt centralen för infrastrukturtjänster med hjälp av energileverantören. Enligt denna kalkyl debiterar WHS LLG priser som är 5 procent högre än de som skulle ha rått om LLG själv ombesörjt dessa tjänster.

b) WHS driver en modern kraftvärmeanläggning, där driftskostnaderna i jämförelse med andra energileverantörer och leverantörer av infrastrukturtjänster i allmänhet är ganska låga. Eftersom man i en sådan anläggning samtidigt producerar flera olika former av energi, kan priserna för de olika formerna inte utan vidare jämföras med andra leverantörers. Vidare kan en prisjämförelse göras med en liknande central för infrastrukturtjänster hos Lenzing AG, LLG:s moderföretag. Interna beräkningar visar att samma uppsättning tjänster skulle kunna fås till lägre priser vid huvudproduktionsorten i Lenzing, som ligger utanför Burgenland.

c) Jämförelser med andra anläggningar för rening av avloppsvatten har visat att ett pris på 0,5 euro per m3 för rening av avloppsvatten är ett normalt marknadspris. Österrike har även påvisat att de totala kostnaderna för anläggningen för rening av avloppsvatten, inklusive full avskrivning av investeringarna, inte skulle uppgå till ens 0,4 euro per m3. Prisstrukturen kan anses vara normal för avloppsvattensektorn. förutom dessa kostnadstäckande priser, och för att undanröja alla kvarstående tvivel om eventuellt statligt stöd, har Österrike skriftligen bekräftat att LLG nu förklarat sig villigt att överta ytterligare 0,3 miljoner euro av kostnaderna för anslutningen till vattendräneringen.

d) Den 25 februari 2000 förklarade LLG skriftligen att företaget avstår från samtliga prisgarantier för alla infrastrukturtjänster. Därmed bortfaller det stödelement som eventuellt kunde ingå i garantin om fasta priser under 30 år som fastställdes i Burgenlandavtalet. LLG betalade redan före sin förklaring om avstående de nämnda marknadspriserna.

(42) Eftersom Österrike påvisat att LLG för infrastrukturtjänster hade betalt och även framdeles kommer att betala priser som överstiger dem som företaget skulle ha betalt om det självt ombesörjt dessa tjänster, att dessa priser är högre än de som råder i andra produktionsorter och att priserna helt täcker kostnaderna för tillhandahållande av tjänsterna, inklusive avskrivningar av investeringar, delar kommissionen den uppfattning som Österrike fört fram, nämligen att prisgarantier endast behövdes därför att det vid den tid då LLG beslutade om sin investering överhuvudtaget inte fanns någon infrastruktur i produktionsorten. Eftersom man ytterligare måste beakta att LLG avstått från dessa prisgarantier, antar kommissionen att de avtal som slutit mellan WHS och LLG samt mellan ABJ och LLG inte innehåller något element av statligt stöd. Slutligen anser kommissionen att det med beaktande av de belägg som förts fram inte är nödvändigt att bedöma det argument som Österrike lagt fram. nämligen att leveransföretagen är privata företag och agerar som sådana.

(43) Åtgärd 4: Ad hoc-investeringsstöd till ett belopp av 0,4 miljoner euro för markförvärvet:

I skrivelsen av den 15 mars 1999 förklarar Österrike att stödet beviljats som ad hoc-investeringsstöd med regionalt ändamål. Enligt artikel 88.3 i EG-fördraget skall nya stöd anmälas. Österrike beviljade stödet utan att det först godkänts av kommissionen och har följaktligen försummat en av sina förpliktelser enligt EG-fördraget.

(44) Om det är fråga om nya individuella stöd skall kommissionen bedöma om de är förenliga med den gemensamma marknaden på grundval av de kriterier som anges i artikel 87 i EG-fördraget. Artikel 87.1 lyder: Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(45) Ad hoc-investeringsstödet gynnar LLG såtillvida att företaget därigenom får möjlighet att väsentligt sänka sina investeringskostnader. Stödet har följaktligen betydande och varaktigt positiva effekter på LLG:s finansiella läge. LLG:s främsta konkurrent på området för tillverkning av lyocell är Akzo Nobel, ett internationellt företag med säte i Nederländerna som tillverkar farmaceutiska produkter, överdrag, kemikalier och fiber. Dessutom konkurrerar LLG eventuellt även med flera andra fibertillverkare med säte i olika medlemsstater. Fibermarknaden pressas av överkapacitet. De åtgärder som nämnts kan därför få en negativ inverkan på det ekonomiska läget för konkurrerande företag från andra medlemsstater. Följaktligen utgör åtgärderna statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet, eftersom de eventuellt snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna och påverkar handeln mellan medlemsstaterna negativt.

(46) I artikel 87 i EG-fördraget anges vissa undantag från grundregeln om statliga stöds oförenlighet med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 87 i EG-fördraget är vissa stöd förenliga med den gemensamma marknaden. De ifrågavarande åtgärderna är dock inte av social karaktär som ges till enskilda - punkt a - inte heller ges de för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser - punkt b -, och lika litet rör det sig om stöd som ges till näringslivet i vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland - punkt c. Möjligheten till undantag enligt artikel 87.3 b i EG-fördraget gäller i sin tur projekt av gemensamt europeiskt intresse, som det inte rör sig om i det ifrågavarande fallet.

(47) Undantagsbestämmelsen i artikel 87.3 c i EG-fördraget gäller stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. För sådant stöd gäller särskilda gemenskapsrättsliga riktlinjer. Kommissionen konstaterar dock att inga av dessa riktlinjer och rambestämmelser - för bedömning av undsättnings- och omstruktureringsstöd, stöd till forskning och utveckling, stöd till skydd för miljön, stöd till små och medelstora företag, stöd till sysselsättning och utbildning - kan tillämpas i det föreliggande fallet.

(48) I en skrivelse av den 15 mars 1999 förklarade Österrike att stödet främjar utvecklingen av ett visst område - Burgenland. Enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget kan regionalstöd anses förenligt med den gemensamma marknaden när det främjar den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Villkoren för undantag för stöd till nyinvesteringar från det principiella förbudet mot stöd anges i punkt 4.4 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål(8) (nedan kallade riktlinjerna). Såsom EG-domstolen fastställt i målet "Hytasa" skall kommissionen bedöma om stödet uppfyller kraven på regionalstöd enligt artikel 87.3 a och förbjuda stödet om den anser det vara oförenligt med den gemensamma marknaden.

(49) I en skrivelse av den 4 oktober 1999 lade Österrike fram ytterligare belägg för stödets regionala betydelse och gjorde klart att stödet beviljats inom ramen för det totala åtgärdspaket som fastställts i Burgenlandavtalet. Enligt detta finns ett otvetydigt samband mellan syftet med investeringsstöd med regionala ändamål å ena sidan och de stödberättigade kostnaderna samt den på den tiden koncipierade tidsplanen för investeringarna, som redan tidigare ställts till förfogande. Stödets regionala betydelse beskrivs även i Burgenlandavtalet. Genom en skrivelse av den 4 oktober 1999 lämnade Österrike ytterligare uppgifter om den regionala betydelsen och om förhållandet mellan stödpaketet och den snedvridning av konkurrensen i Europa som kunde förväntas. Österrike framhöll särskilt det svåra ekonomiska läget i Burgenland (Süd-Burgenland), där projektet skall skapa 150 nya högkvalificerade och permanenta arbetsplatser. Dessutom räknar man med att investeringen skall ge regionen nya impulser genom att incitament skapas för etablering av andra företag i regionen och att arbetsplatser skapas indirekt, framför allt hos leverantörer och avnämare.

(50) Enligt Österrikes uppfattning kommer konkurrensen att snedvridas endast i mycket begränsad omfattning. Österrike anser att LLG inte skapar någon onödig produktionskapacitet, eftersom lyocell införs som en ny produkt, som har gynnsamma utsikter på marknaden. Därför finns det i Europa ingen överkapacitet på marknaden för lyocellfiber.

(51) Beträffande den regionala betydelsen av stödet har kommissionen nu tillgång till tillräckligt underlag för att bedöma den regionala betydelsen av LLG-projektet för delstaten Burgenland. Framför allt har Österrike redogjort för sambandet mellan investeringskostnaderna och de regionala ändamålen.

(52) Beträffande den negativa inverkan på konkurrensen måste kommissionen i detta särskilda fall undersöka om lyocell och viskosfiber hör till två olika marknader eller om de bör räknas till samma produktmarknad. Eftersom utvecklingstendenserna och marknadsutsikterna för lyocell skiljer sig avsevärt från den allmänna negativa trenden på hela marknaden för viskosfiber, vilket innebär att man måste anta att det är fråga om två olika produktmarknader, drog kommissionen slutsatsen att LLG:s investering endast har en liten effekt på konkurrensen. Redan i sitt beslut av den 23 juni 1999 påpekade kommissionen att Österrike utgår från att lyocellfiber hör till en annan produktmarknad än viskosfiber. Denna bedömning bekräftas av tidigare synpunkter från konkurrenter. I det ovan nämnda beslutet påpekade kommissionen vidare att den i sitt beslut av den 30 juni 1998 i fusionsärendet IV/M.1182 Akzo Nobel/Courtaulds(9) kommit till samma resultat. Med beaktande av att lyocell enligt kundernas uppfattning har andra egenskaper än traditionella viskosfiber och att lyocellfiber (och tencelfiber) är betydligt dyrare (ungefär dubbelt så dyra), antar kommissionen i detta fall att det finns två tillräckligt olika produktmarknader, vilket i innebär att effekterna på konkurrensen blir relativt begränsade.

(53) Med hänsyn till bedömningen ovan och med beaktande av rätten till stöd för "mark" i riktlinjerna (punkt 4.8) kan kommissionen godkänna detta ad hoc-investeringsstöd med regionala ändamål, förutsatt att det totala stödet inte överstiger den gällande högsta tillåtna nivån för regionalstöd i delstaten Burgenland - en nettobidragsekvivalent på 40 procent (se bedömningen nedan i skäl 54-66).

(54) Åtgärd 5: Ett öronmärkt kapitaltillskott i form av passivt delägande till ett belopp av 21,8 miljoner euro:

I en skrivelse av den 15 mars 1999 bekräftade Österrike att kapitaltillskottet inte beviljats enligt en godkänd stödordning. I sitt beslut av den 23 juni 1999 konstaterade kommissionen att åtgärderna bör anses vara stöd i form av ett ränteförmånligt lån. Eftersom marknadsmässiga räntor enligt Österrikes skriftliga förklaringar kommer att tas ut efter 30 år, har det ränteförmånliga lånet en löptid på 30 år och WiBAG får en avkastning på 1 procent på det tillförda kapitalet.

(55) Beträffande åtgärd 5 lade Österrike genom en skrivelse av den 4 oktober 1999 fram ytterligare belägg för stödets regionala betydelse och gjorde klart att stödet beviljats inom ramen för det totala åtgärdspaket som fastställs i Burgenlandavtalet. Följaktligen finns det ett otvetydigt samband mellan syftet med investeringsstöden med regionala ändamål å ena sidan och de stödberättigade kostnaderna samt den på den tiden koncipierade tidsplanen för investeringarna, som redan tidigare ställts till förfogande å andra sidan. Med avseende på åtgärd 5 godkänner kommissionen därför att det passiva delägaridet motiveras med regionala ändamål.

(56) Kommissionen har försäkrat sig om att åtgärderna är tillåtna som stödberättigade kostnader enligt riktlinjerna. Det tillskjutna kapitalet har faktiskt använts för investeringar i anläggningar såsom anges i Burgenlandavtalet. Av detta skäl anser kommissionen att stödets regionala inriktning är berättigad.

(57) Österrike hävdar att stödekvivalenten för det passiva delägandet uppgår till ett belopp av 12,3 miljoner euro, beräknat på grundval av marknadsmässiga räntor. Kommissionen har dock offentliggjort referensräntesatser, som används för att på förhand beräkna stödekvivalenten för en sådan räntestödsordning för lån(10). Referensräntesatserna skall motsvara den genomsnittliga nivån på de i olika medlemsstater gällande räntesatserna för medel- och långfristiga (5-10 år) lån med sedvanliga säkerheter. Det passiva delägandet löper dock på 30 år. Utgående från sin erfarenhet anser därför kommissionen att det är förnuftigt och rimligt att utgå från den aktuella räntan för de återstående 25 åren för att få en så kort referensperiod som möjligt och att för de gångna åren använda den ränta som gällde då stödet beviljades. Följaktligen motsvarar stödekvivalenten ett belopp på 15,38 miljoner euro.

(58) Åtgärd 6: Tillhandahållande av stöd till ett okänt belopp skapande av en för företaget skräddarsydd infrastruktur:

I en skrivelse av den 27 april 2000 presenterade Österrike nya avtal mellan LLG och BPH samt mellan LLG och WHS, enligt vilka LLG skall delta i de kostnader för infrastruktur som uppstod i samband med inrättandet av anslutningar. I dessa avtal anges att LLG skall betala totalt 0,7 miljoner euro för vägar, anläggningar för rening av avloppsvatten, el- och gasledningar samt andra ledningar till centralen för infrastrukturtjänster, vattenanslutning och brandskydd. Denna summa motsvarar enligt Österrikes uppgifter 24 procent av de totala kostnaderna för dessa infrastrukturanläggningar i Business Park. Förutom dessa uppgifter skall LLG i framtiden även själv betala kostnaderna för utvidgning av infrastrukturen på företagets egen mark till ett belopp av 2,4 miljoner euro. Slutligen skall LLG inom 15 år betala 0,3 miljoner euro för järnvägsanslutningen.

(59) På grundval av bedömningen av dessa avtal och de fullständiga uppgifter, som delvis även presenterats i form av ett oberoende utlåtande om WHS:s och BHP:s finansiella läge, drar kommissionen slutsatsen att LLG med beaktande av att företaget nu betalar för inrättandet av anslutningarna inte gynnas av skapandet av en för företaget skräddarsydd infrastruktur. Kommissionens bedömning har även påverkats av Österrikes argument att LLG var den första och viktigaste investeraren i denna produktionsort. Därför låg det i såväl BPH:s som WHS:s ekonomiska intresse att bevilja LLG förmånliga villkor. Dessa påståenden stöds av de finansiella uppgifterna och de motiveringar som lades fram vid den tid då Business Park inrättades.

(60) Kommissionen drar slutsatsen att WHS:s och BPH:s tillhandahållande av infrastrukturen för LLG inte innehåller något inslag av statligt stöd.

(61) Åtgärd 7: Bedömning av stödet till miljöskydd till ett belopp av 5,37 miljoner euro:

För att kunna bedöma om den godkända lagen om skydd av miljön tillämpats korrekt måste kommissionen undersöka om den investering som skulle få stöd otvetydigt avsåg "åtgärder i tillverkningen för att minska belastningen på miljön" enligt artikel 23.1.1 i lagen i förening med artikel 1.1 i miljöskyddsriktlinjerna. I sitt svar av den 4 oktober 1999 hävdade Österrike på nytt att miljönyttan av den specificerade utrustningen endast kan påvisas genom jämförelser med den gamla metoden för tillverkning av viskosfiber.

(62) Österrike hävdar att den nya lyocellmetoden innebär en produktinnovation. Till följd därav kan en jämförelse endast göras med den mest liknande tidigare produktionsmetoden, dvs. den traditionella metoden för tillverkning av viskosfiber. Vidare anser Österrike att bedömningen på grundval av miljöskyddslagen inte skall baseras på en jämförelse av slutprodukterna och respektive relevanta marknader, utan på produktionsmetoden för de näst bästa alternativen. Som stöd för denna argumentation har Österrike lagt fram ytterligare belägg om tillämpningen av denna stödordning. Genom en skrivelse av den 25 februari överlämnade Österrike som underlag all dokumentation som låg till grund för ÖKK:s dåtida beslut.

(63) Dessutom krävde kommissionen ytterligare uppgifter om de stödberättigade kostnaderna, en klar och tydlig fördelning på bestämda beståndsdelar av utrustningen, miljönyttan av denna utrustning och om åtgärder, som skall tjäna till att förhindra att de stödberättigade kostnaderna även ges bidrag från andra källor, inklusive frågan om en samtidig finansiering av forskning och utveckling. Genom en skrivelse av den 4 oktober 1999 lämnade Österrike uppgifter om de exakta kostnaderna för de stödberättigade posterna och uteslöt möjligheten till dubbelt stöd i samband med stöd till forskning och utveckling på basis av en samfinansiering från EU:s sida. Efter att investeringsprojektet avslutats kan fördelningen av de enskilda stödberättigade kostnadsposterna nu klart och tydligt påvisas.

(64) Genom en skrivelse av den 4 oktober 1999 gav Österrike ytterligare uppgifter för att klargöra investeringens potential med avseende på minskad förorening av miljön. Österrike förklarade bland annat att LLG med dessa stödberättigade utrustningsdelar gick längre än minimikraven i strävan efter ökad miljönytta. I en skrivelse av den 25 februari presenterade Österrike dessutom ett utlåtande, där även den kvantitativa aspekten på miljönyttan hos de ifrågavarande utrustningsdelarna utförligt behandlades. Kommissionen uppfattar detta utlåtande som ytterligare ett belägg för det stora extra bidrag till miljön som denna investering ger.

(65) Kommissionen anser att Österrike visat att viskosproduktionsmetoden är det näst bästa alternativet för en jämförelse av miljönyttan. Med beaktande av de nya uppgifterna om stödberättigade kostnader och den eventuella miljönyttan av dessa kostnadsposter drar kommissionen slutsatsen att Österrike korrekt tillämpat den godkända stödordningen för miljöskydd nr N 93/148. För sina beräkningar kan kommissionen därför utgå från en stödnivå på 50 procent av de stödberättigade kostnaderna för ett pilotprojekt. Kommissionen anser att stödet är ett befintligt stöd.

(66) Beräkning av den totala stödnivån:

Kommissionen måste undersöka om den totala summan av de belopp som tillkom LLG inom ramen för investeringsstöd med regionala ändamål överskrider den för delstaten Burgenland högsta tillåtna nivån för regionalstöd. Denna nivå uppgick då stödet beviljades till en nettosubventionsekvivalent på 40 procent. Vid denna bedömning har kommissionen dessutom beaktat de övriga åtgärder till förmån för företaget som nämns i skäl 11. Genom diskontering över tiden kommer kommissionen fram till ett investeringsstöd på 54,9 miljoner euro brutto, vilket efter skatt motsvarar en nettosubventionsekvivalent på 39,7 miljoner euro. I förhållande till de stödberättigade kostnaderna på 108,7 miljoner euro ger detta en stödnivå på 37 procent, dvs. den högsta tillåtna nivån för regionalstöd på 40 procent överskrids inte.

(67) I fråga om stödet till miljöskydd på 5,37 miljoner euro och stödberättigade kostnader på 10,74 miljoner euro överskrids inte stödnivån på 50 procent, som är tillåten vid pilotprojekt inom ramen för stödordningen för miljöskydd nr N 93/148.

4. SLUTSATSER

(68) Åtgärderna 1 b-e samt 2, 3 och 6 anses inte vara statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Åtgärderna 4, 5 och 7 är ad hoc-regionalstöd för investeringar. Åtgärderna 1 a och 7 är befintliga stöd, eftersom de är korrekta tillämpningar av godkända stödprogram. Kommissionen anser att det planerade investeringsstödet till ett belopp av 54,9 miljoner euro (netto 39,7 miljoner euro) och stödet till miljöskydd till ett belopp av 5,37 miljoner euro är förenliga med EG-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De stöd, som Österrike beviljat Lenzing Lyocell GmbH & Co. KG (LLG), Heiligenkreuz, genom att ställa garantier för ett belopp av 35,80 miljoner euro (en garanti från ett konsortium av affärsbanker och offentligt ägda banker för ett belopp av 21,8 miljoner enro och tre garantier från Wirtschaftspark Heiligenkreuz Servicegesellschaft mbH (WHS) för ett belopp av 1,4 miljoner euro, 10,35 miljoner euro respektive 2,25 miljoner euro) samt genom ett markpris på 4,4 euro per m2 vid förvärvet av 120 ha industrimark, genom garantier från delstaten Burgenlands sida för fasta priser för tillhandahållande av infrastrukturtjänster och genom tillhandahållande av ett stöd till okänt belopp i form av skapandet av en företagsspecifik infrastruktur, utgör inte statliga stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

Artikel 2

Det stöd som Österrike beviljat LLG genom en garanti för ett belopp av 14,5 miljoner euro från WiBAG:s sida, överensstämmer med den garantiförordning som kommissionen godkänt som nr N 542/95.

Stödet till miljöskydd till ett belopp av 5,37 miljoner euro överensstämmer med de miljöskyddsriktlinjer som kommissionen godkänt som nr N 93/148.

Artikel 3

De individuella stöd, som Österrike beviljat till ett belopp av 0,4 miljoner euro i form av ett stöd till markförvärvet och 21,8 miljoner euro i form av passivt delägande, är förenliga med den gemensamma marknaden.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Österrike.

Utfärdat i Bryssel den 19 juli 2000.

På kommissionens vägnar

Philippe Busquin

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 9, 13.1.1999, s. 6.

(2) I juli 1998 blev Courtaulds plc en del av Akzo Nobel, ett internationellt företag med säte i Nederländerna som tillverkar farmaceutiska produkter, överdrag, kemikalier och fiber.

(3) Se fotnot 1.

(4) BGBl. nr 185/1993.

(5) EGT C 253, 4.9.1999, s. 4.

(6) Anmäld som N 542/95: Förordning om övertagande av garantier för krediter och lån enligt lagen av den 24 mars 1994, LGBl. nr 33/1994, om åtgärder för att trygga den ekonomiska utvecklingen i Burgenland, lagen om främjande av delstatens ekonomiska utveckling 1994 - WiföG (Richtlinie betreffend die Übernahme von Burgschaften für Kredite und Darlehen gemäß dem Gesetz vom 24. März 1994, LGBl. Nr. 33/1994, über Maßnahmen zur Gewährleistung der wirtschaftlichen Entwicklung im Burgenland, Landes-Wirtschaftsförderungsgesetz 1994 - WiföG).

(7) Se fotnot 6.

(8) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(9) EGT C 265, 22.8.1998, s. 28.

(10) Se kommissionens meddelande om metoden för att bestämma referens- och diskonteringsräntesatser (EGT C 273, 9.9.1997, s. 3).